Ethel Smyth
För ett par år sedan kom jag för första gången i kontakt med namnet Ethel Smyth. Det var på den tiden man kunde gå till konserthuset och lyssna på konserter live, med publik närvarande! Jag minns just nu inte vilket stycke det var av Smyth som spelades, men jag minns att det var mäktig och imponerande musik. I samma veva framfördes Smyths Mässa för kör och orkester, för första gången i Sverige, det torde ha varit 2019.
Ethel Smyth föddes 1858 i England, som barn nummer fyra i en syskonskara på åtta. Fadern, som var general i brittiska armén, motsatte sig bestämt att Ethel skulle ägna sig åt musik. Hon studerade först privat, men efter att ha tagit striden med sin far, fick hon till slut lov att börja på musikkonservatoriet i Leipzig – det som grundades av Felix Mendelssohn. Hennes lärare i komposition var Carl Reinecke. Ethel blev dock väldigt besviken på undervisningen, som hon ansåg höll en alldeles för låg nivå. Hon lämnade därför skolan efter bara ett år, och fortsatte med privata studier för Heinrich von Herzogenberg. Genom honom kom hon i kontakt med Clara Schumann och Johannes Brahms, och tidigare hade hon träffat både Dvorak, Grieg och Tjajkovskij.
1910 engagerade sig Smyth i suffragettrörelsen som stred för kvinnors rösträtt. Suffragetterna anfördes av den karismatiska Emmeline Pankhurst, och de använde sig av civil olydnad för att visa sitt missnöje. Det kunde handla om att låta bli att betala skatt, vägra folkbokföra sig, och även mer handgripligheter som att krossa fönster eller tända eld på brevlådor. Ethel Smyth skrev kampsången ”March of the women”, som blev rörelsens signaturmelodi, och hon avstod musiken under två års tid för att helt gå upp i suffragetternas arbete. Smyth, och 100 suffragetter till, blev anhållna och satta i fängelse efter ett av deras upplopp med stenkastning. Enligt uppgift ska suffragetterna ha sjungit ”March of the women” i fängelset, och Ethel ska ha dirigerat dem från fönstret i sin cell med en tandborste.
Ethel Smyth har en diger verklista, en länk ligger här nedanför. Där finns operor, orkestermusik, körverk, sånger, mm. Kanske är ”March of the women” hennes mest kända verk, men även ”Mässa i D-dur”. Operan ”The wreckers” anses vara hennes bästa verk.
Smyth dog 1944, 86 år gammal.
Lista på Ethel Smyths verk:
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_compositions_by_Ethel_Smyth
Läs mer:
https://www.ethelsmyth.org
Klassiska podden:
https://sverigesradio.se/avsnitt/1301305
Prenumerera på bloggen:
Tack, Katarina, för veckans tonsättarinna.
Jag vill särskilt rekommendera att stifta bekantskap med Ethel Smyths mässa. Den är ett sjuhelsikes stycke musik, full av energi, svårigheter (främst för kören) och hennes personlighet – hon flyttade Gloria-satsen till slutet av mässan! Har hittills aldrig sett eller hört en mässa skriven av en man som vågat göra något liknande.
”The March of the Women” har Ethel Smyth själv arrangerat för både solosång och damkör, men inte för blandad kör. Där gick tydligen gränsen;-)
Hennes Mässa ska jag absolut studera närmare! Finns den utgiven?? ”March of the women” får vi lov att framföra här under året – i just det fallet tror jag att damröster är givet! 😉
En public domain kopia av Ethel Smyths mässa kan du ladda ner här: https://imslp.org/wiki/Mass_in_D_major_(Smyth%2C_Ethel).
Är du osäker på IMSLP:s legala status, så finns en annan utgåva att köpa här: https://www.stepnote.se/produkter/133-soprano/19025-ethel-smyth-mass-in-d-vocal-score/.
På Spotify finns flera inspelningar av mässan att lyssna till. Om du kan, hör den utan hörlurar men med stereoanläggningen på hög nivå;-)