Katarina Rudérus

Tonsättarinna nr 197

Gillian Bibby (1945-2023)

Gillian Bibby.
Bild: New Zealand Government, Office of the Governor-General. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0.

På min masterutbildning läser vi just nu om 1900-talet, och här uppenbarade sig en kvinna som jag inte hört talas om: Gillian Bibby.

Bibby föddes på Nya Zeeland och studerade först vid landets universitet (University of Otago, Victoria University of Wellington), och sedan fortsatte studierna i Tyskland (Berlin och Köln), där hon bland andra hade Kalheinz Stockhausen som lärare
Hon var en av få (kanske den enda?) kvinnliga tonsättare på sin tid som deltog i sommarkureserna i Darmstadt (Darmstädter Ferienkurse/Darmstadt Summer Course for New Music), en festival för samtida musik som lockade många av dåtidens tonsättare av tolvtonsmusik och experimentell musik. Gillian Bibby deltog i kursen 1972, och berättar själv i en video från SOUNZ (Center for New Zealand Music) att kvinnliga tonsättare möttes av en hel del fördomar.

Det var i Darmstadt som Bibby träffade Stockhausen (han var en av lärarna), och han uppmuntrade henne att söka också till nästa sommarkurs två år senare.
När Bibby återvände till Nya Zeeland arbetade hon som lärare i komposition, piano och musikhistoria, samt som recensent och som redaktör för utgivning av framförallt Nyazeeländsk pianomusik.
På verklistan finns elektronisk musik, kammamusik, musik för kammarorkester, stråkkvartett, en barnopera, och på senare år mest pianomusik, där hon bland annat inspirerades av den Nyazeeländska naturens fågelsång.

Min lärare på masterutbildningen hade tagit reda på att det fanns ett orgelstycke, som jag åtog mig att leta upp noterna till. Efter lite sökande på nätet hittade jag till Centre for New Zeeland Music, där stycket Tropus finns att köpa. Någon inspelning har jag dock inte fått fatt på, om det nu finns, men jag delar några andra ljudklipp här nedan.

https://sounz.org.nz/works/10250?locale=en

https://sounz.org.nz

https://internationales-musikinstitut.de/en/imd/stories/gillian-bibby

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 196

Sarah MacDonald (f. 1968)

För dig som letar repertoar till de kyrkliga högtiderna, för kör, för orgel, finns det mycket att inspireras av på sidan www.greathostcomposer.org, med sin Women Composers database. Här finns listor där man kan söka på kyrkoårets söndagar och stora högtider (länk nedan!).

Jag hittade ett mycket vackert och uttrycksfullt körstycke, ”Crux fidelis”, passande för långfredagen. Kompositören heter Sarah MacDonald och hon är född i Kanada men bor och är verksam i Storbritannien. Hon är organist och körledare vid Selwyn College i Cambridge (hon fick som första kvinna det uppdraget 1999) och leder flickkör i Ely Cathedral.

MacDonald är utbildad i Toronto och i Cambridge (med David Sanger som orgellärare), och har spelat mängder av orgelkonserter och dirigerat körer i både Storbrittanien och övriga Europa, liksom i Nordamerika, Nya Zeeland, och Mellanöstern. Hon har spelat in 35 skivor som pianist, organist och dirigent. Hon har många utmärkelser och priser på sin meritlista (läs gärna vidare på wikipedia eller hennes egen hemsida!).

MacDonald är också tonsättare och hennes musik är utgiven på flera olika förlag (Encore Publications, Royal School of Church Music, August Press St James Music Press). Hon skriver också varje månad en kolumn för tidningen The American Organist.

Körstycket ”Crux fidelis” får jag sätta upp på min vill-göra-lista. Jag hittar även orgelstycket Trio on Attende Domine, som finns publicerat i ”Gregoriana, Twelve chant-based organ pieces by contemporary women composer” (Stainer & Bell, H506) – en antologi som borde finnas på alla orgelläktare i landet! Det finns som vanligt otroligt mycket mer musik av Sarah MacDonald, botanisera vidare på hennes hemsida.

https://www.greathostcomposers.org/database.html

https://www.sarahmacdonald.live

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 195

Elisa Delaye-Fuchs (1872-?)

En kompositör från Schweiz har inte hört till vanligheterna på min blogg, och väldigt lite verkar vara känt om Elisa Delay-Fuchs, varför detta blir ett rekordkort inlägg. Delaye-Fuchs var kompositör och professor i harmonilära vid Konservatoriet i Geneve, och hon var gift med en rysk-född flöjtist och kompositör som undervisade vid samma skola.
Tre orgelstycken finns på hennes repertoarlista, liksom pianomusik, några solosånger och några duetter. Noter till orgelmusiken finns på imslp, men för att hitta övrig musik krävs det lite mer efterforskningar och där har jag inte lyckats ännu.

Noter:
http://en.instr.scorser.com/C/All/Fuchs-Delaye%2c+Elisa/All/Alphabeticly.html

Vill du ha en påminnelse om när nya inlägg publiceras? Fyll i din e-postadress i fältet!

Tonsättarinna nr 194

Vindla String Quartet

Första helgen i mars hade föreningen SKO (Sveriges Kvinnliga Organister) sitt årsmötes- och inspirationsdygn i Lund. Under den helgen gick också ”Women composer festival” av stapeln, en nystartad festival på initiativ av Sofia Östling, som är organist i Allhelgonakyrkan. Festivalen bjöd på både orgelkonserter, tonsättarporträtt och en konsert med Stråkkvartetten Vindla.

Här möter vi inte bara en tonsättare, utan fyra. Medlemmarna i Vindla (alla kvinnor) skriver själva musik till ensemblen, och de vill utmana föreställningarna om vad en stråkkvartett kan vara. Ensemblen bildades 2008 och är baserad i Malmö. Genom åren har kvartetten gjort samarbeten med många olika artister.

Det kändes spännande och uppfriskande att lyssna till Vindlas konsert, och till den musik som de skapat tillsammans, specifikt för ensemblen. Leta reda på albumet ”Med ljus och lykta” och lyssna på något av spåren med fantasifulla namn som ”Skam den som ger sig” eller ”Där pepparn växer”.

https://www.vindla.se

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 193

Nadia Boulanger (1887-1979)

Den 30 januari i år recenserade Dagens nyheter en skiva med Nadia Boulangers opera ”La ville morte”. Johanna Paulsson skriver att Boulanger ”främst är ihågkommen som musikpedagogen bakom otaliga mäns framgångar samt som förvaltare av sin talangfulla och alltför tidigt bortryckta lillasyster Lili Boulangers eftermäle.”

Nadia Boulanger var visserligen lärare men hon var också kompositör. Boulanger studerade vid Pariskonservatoriet, men tyckte inte själv att hon hade talang för komponerandet, varför hon blev lärare. Hon undervisade i både England och USA och blev som sagt en förebild för mängder av studenter, bl.a. Elaine Bearer som jag skrivit om nyligen, liksom Julia Perry, Grazyna Bacewics, m.fl! Vill du läsa om vilka elever Boulanger undervisade finns en lång lista på wikipedia.

Boulanger dirigerade som första kvinna flera orkestrar i Europa och USA, bl.a. BBC Symphony Orchestra och Bostan Symphony Orchestra, och hon stod på dirigentpulten vid flera uruppföranden av bland annat musik av Copland och Stravinsky.
Operan ”La ville Norte”, Boulangers enda opera hade världspremiär i Siena 2005, och har sedan framförts konsertant 2020 på Göteborgsoperan. Nu finns den alltså på CD
Det finns otroligt mycket mer att skriva om Nadia Boulanger, och jag hoppas att du som blir nyfiken på hennes liv och musik letar vidare! Jag delar också hennes ”Trois pieces” för orgel, jättefin musik!

Prenumerera gärna genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 192

Juliette Folville (1870-1946)

Denna vecka bjuder på en kompositör från Belgien, Juliette Folville, eller Eugénie-Emilie Juliette Folville, som är det fullständiga namnet. Hon var kompositör, pianist, organist, dirigent, violinist och lärare – ingen dålig meritlista!
Folville föddes i Liege och började med musikstudier för sin far. Studier i violinspel blev det för flera olika lärare och hon debuterade 1879. Hon hade en framgångsrik karriär som violinist under knappt 20 år sedan började hon undervisa i piano vid konservatoriet i Liege.

Under första världskriget flyttade Folville till Bournemouth, och hon bodde också några år i London.
Folvilles kompositioner består av orkestermusik, kammarmusik, körmusik, men även verk för teatern. Såvitt jag har kunnat se, bara ett par verk för orgel: ”Communio”, skrivet 1912, ”Offertoire sur le theme de Lauda Sion” och ”Verset (sur le theme du Tantum).
Jag har säkert tipsat om webbplatsen ”La Boite à Pépites” tidigare, men jag kan göra det igen. Det är ett ganska nyligen bildat skivbolag, som ger ut plattor med tonsättarporträtt av kvinnliga kompositörer. De har producerat en lite film om Folvilles, länk nedan!

https://citedescompositrices.com/en/la-boite-a-pepites-label-eng/

Noter till Communio:
https://imslp.org/wiki/Communion_(Folville%2C_Juliette)

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 191

Dorothy Howell (1898-1982)

Nästan exakt samtida med förra veckans tonsättare är Dorothy Howell, en engelsk tonsättare och pianist, som gick under smeknamnet ”Englands Richard Strauss”.

Howell föddes i Birmingham med fem andra syskon, och hennes intresse för att spela piano och komponera uppmuntrades från tidig ålder av båda föräldrarna. Hon studerade i flertalet klosterskolor, och började studera vid Royal Academy of Music bara 15 år gammal. Howell var mycket talangfull, vilket alla hennes lärare erkände.

Ett av Howells tidigaste verk var sex pianostycken, inspirerade av filmen ”The Tales of Beatrix Potter”, och av Howells kärlek till naturen.
Howell vann flera priset under åren (det först 1914), och riktigt känd blev hon med det symfoniska poemet ”Lamia” (inspirerad av Keats dikt med samma namn). Stycket uruppfördes 1919 och framfördes sedan regelbundet under många år vid The Proms (en sommarmusikfestival i London). Succén med Lamia gav stora rubriker i tidningarna: ”Girl Composer’s Success” och ”Girl Composer’s Triumph”.

Howell hade ett gott samarbete med dirigenten Sir Henry Wood, som dirigerade flera av hennes verk. Han försökte få henne att söka till dirigentklassen vid Royal Academy of Music, men Howell blev istället lärare i harmonilära ock komposition på skolan år 1924.

Fyll gärna i din e-postadress om du vill ha ett mail när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 190

Maria Bach (1896-1978)

Cellisten Kati Raitinen och pianisten Bengt Forsberg har släppt ett album som de kallar ”A tribute to Curiosity – cello sonatas by Bach, Bosmans and Strohl”. Jag erkänner att min första tanke när jag såg albumet var: ”Jaha, cellosonater av Johann Sebastian”, men det kunde inte varit mer fel. Den Bach som åsyftas är Maria Bach, dock inte Johann Sebastians första hustru Maria Barbara, utan en helt annan Maria, född i Wien i slutet på 1800-talet. Hennes far var advokat, målare och violinist och modern var sångerska och kompositör som samarbetade med bland andra Gustav Mahler och Johannes Brahms.

Maria Bach fick en gedigen musikutbildning med pianolektioner från fem års ålder, och senare också lektioner i fiol. Maria och en av systrarna spelade stråkinstrument i familjens ”orkester”, och deras far krävde att de ägnade många timmar varje dag åt förkovran och övning.

Enligt en mycket lång verklista på wikipedia ska det också finnas orgelmusik skriven av Maria Bach. I skrivande stund har jag dock inte lyckats lokalisera varken ljudupptagning eller noter, men lovar återkomma om jag hittar något.

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 189

Sulpitia Cesis (1577-1619)

Sedan några år tillbaka har vi på fastlagssöndagen haft ett samarbete med en gamba-kvartett, som spelat till psalmer och ackompanjerat kören. I år blir det en större ensemble med såväl gambor som en sinka!
Min strävan att alltid ha musik av både kvinnor och män vid alla framträdanden gick inte att uppfylla den här gången. Inte på grund av att det inte finns musik, men för att det jag hittade inte riktigt passade för tillfället – eller för att det var för kort tid för kören att hinna lära sig.

Jag hittade till exempel ett fantastiskt vackert Stabat Mater av Sulpitia Cesis, som jag absolut ska försöka framföra med min kör vid tillfälle. Stabat mater ingår i det verk som är det enda kända av hennes hand: ”Motetti spirituali”. Det finns inspelat av Capella Artemisia och innehåller 23 motetter för 2-12 röster. Till skillnad från andra samtida kompositörer så finns i Cesis partitur anvisningar för olika instrument, inklusive en basstämma som möjligen framfördes av en viola da gamba eller av orgeln.

Noter:
https://imprimis.uk/catalogue.php?c=14

Vill du ha ett mail när nya inlägg pubilceras kan du prenumerera genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 188

Elaine Bearer (nutida)

Texten nedan är en sammanfattning av några frågor jag ställde till Elaine Bearer via mail. Läs hela svaren på engelska genom länken nedan!

Elaine Bearer

Jag letade efter passionsmusik skriven av kvinnliga tonsättare, när jag råkade hitta Elaine Bearer. Elaine är hjärnforskare, neurolog och kompositör. Bearer började sin bana genom att studera musik på Manhattan. Hon gick en sommarkurs vid Fontainebleau’s Ecole des Beaus Arts där hon var elev till Nadia Boulanger. Uppmuntrad av Boulanger stannade hon en tid i Paris, och den perioden fick stor betydelse för Bearers musikaliska utveckling. Dels för att det var inspirerande att studera för Boulanger, men också genom studiekamraterna och för att få ta del av Boulangers internationella kontaktnät.

Vid hemkomsten från Paris studerade Bearer teori och komposition i New York, och tog examen efter två års studier. Hon var nyfiken på varifrån musiken i hennes hjärna kom ifrån, vilket gjorde att hon började studera biomedicin.

Bearer berättar att hon alltid hört musik inom sig, så länge hon kan minnas, och att hon började skriva ner saker så fort hon började ta musiklektioner (piano och fiol). Hon har skrivit musik för en mängd olika ensembler, t.ex. orkester, pianomusik, musik för stråkar, körmusik, men också elektronisk musik – här finns mycket att upptäcka!
Bearer har skrivit mycket för kör då hon under 2004 var ”Composer in residence” för Unitarian/Universalist Musicians Network. Körverken har framförts över hela landet i både Anglikanska, Lutherska och Metodistkyrkor.

Bearer hittar inspiration till sin musik i allt ifrån ett löv, till havet, en dikt eller tanke, och hon tycker att den största utmaningen med att skriva musik är att gå från tanken till att få ner det på papper. Det bästa med att komponera är när man får ut det i det klingande resultatet, som man har hört inom sig.

Tillbaka till passionsmusiken då. Verket jag hittade av Bearer var inget mindre än ”Magdalene Passion”, ett oratorium i 12 delar, på ca 60 minuter. Först skrev Bearer den sjätte satsen, med text från Grekisk ortodoxa traditionen, troligen skriven av en nunna på 800-talet. Satserna som föregår denna först komponerade del handlar om händelserna på Långfredagen fram till korsfästelsen, de efterföljande satserna pekar fram mot uppståndelsen.

Fyll i din e-postadress för att få mail när nya inlägg publiceras!