Det här tipset kom från en av mina bloggföljare! Akemi Naito föddes i Tokyo och började spela piano vid 5 års ålder, och komposition när hon var 14 år. Naito studerade komposition vid Toho Gakuen School of Music, och har fått många utmärkelser och priser för sin musik. 1991 flyttade Naito till USA.
Naito beskriver på sin hemsida att hon betraktar komponerandet som en poetisk aktivitet, ett tillvägagångssätt som består även om världen förändras och den tekniska utveckligen går framåt. Hon anser att ljud har sin egen energi, och det hon gör när hon skriver är att väva samman olika ljud. Naito är också mån om att bevara sitt japanska arv, då hon nu lever och verkar i New York som är en västerländsk/mångkulturell stad.
Det finns ett antal album med musik av Naito på streamingtjänsterna, jag har valt ut några stycken som jag länkar till, men lyssna gärna på annat – det finns både instrumentalt (en hel del slagverk), sånger och körmusik.
Vid föreningen SKOs (Sveriges Kvinnliga Organisters) årsmötesdagar i Lund tidigare i år, spelade domkyrkoorganist Susannah Carlsson orgelstycket Toccatina. Det är skrivet av Gabriella Bartoletti, en ung svensk tonsättare som just nu studerar komposition för Rolf Martinsson vid Malmö Musikhögskola.
Gabriella Bartoletti
Bartoletti är ursprungligen från Stockholm, men är för närvarande bosatt i Lomma. Hon är sångerska och har i huvudsak komponerat för kör. Hennes musik har ett särskilt fokus på melodier och klanger, och hon inspireras av såväl klassisk musik som jazz. Bartoletti har bland annat tilldelats Lomma kommuns kulturstipendium och Anders Sandrews stiftelses utbildningsstipendium.
Toccatina uruppfördes förra året, under festivalen Lund Contemporary. Åtta unga tonsättarstudenter hade skrivit ny orgelmusik som framfördes vid en konsert där Ben Baldwin och Mats Hultkvist satt vid orgeln. Gabriella berättar själv om stycket att hon lånat tema från en av sina jazzlåtar, en tonsättning av Shakespeares sonett ”Shall I compare thee to a summers Day?”, och att det på så vis finns spår av sommar i musiken.
Bartoletti är ännu inte utgiven, men en del av hennes musik finns att beställa via Svensk musik (länk nedan). Toccatina är än så länge det enda orgelstycket, men Gabriella säger själv att hon gärna vill skriva med för orgel, och även planerar att skriva för kör och orgel. Bartoletti är ännu ett namn att lägga på minnet!
För dig som letar repertoar till de kyrkliga högtiderna, för kör, för orgel, finns det mycket att inspireras av på sidan www.greathostcomposer.org, med sin Women Composers database. Här finns listor där man kan söka på kyrkoårets söndagar och stora högtider (länk nedan!).
Sarah MacDonald, foto: Wikipedia
Jag hittade ett mycket vackert och uttrycksfullt körstycke, ”Crux fidelis”, passande för långfredagen. Kompositören heter Sarah MacDonald och hon är född i Kanada men bor och är verksam i Storbritannien. Hon är organist och körledare vid Selwyn College i Cambridge (hon fick som första kvinna det uppdraget 1999) och leder flickkör i Ely Cathedral.
MacDonald är utbildad i Toronto och i Cambridge (med David Sanger som orgellärare), och har spelat mängder av orgelkonserter och dirigerat körer i både Storbrittanien och övriga Europa, liksom i Nordamerika, Nya Zeeland, och Mellanöstern. Hon har spelat in 35 skivor som pianist, organist och dirigent. Hon har många utmärkelser och priser på sin meritlista (läs gärna vidare på wikipedia eller hennes egen hemsida!).
MacDonald är också tonsättare och hennes musik är utgiven på flera olika förlag (Encore Publications, Royal School of Church Music, August Press St James Music Press). Hon skriver också varje månad en kolumn för tidningen The American Organist.
Körstycket ”Crux fidelis” får jag sätta upp på min vill-göra-lista. Jag hittar även orgelstycket Trio on Attende Domine, som finns publicerat i ”Gregoriana, Twelve chant-based organ pieces by contemporary women composer” (Stainer & Bell, H506) – en antologi som borde finnas på alla orgelläktare i landet! Det finns som vanligt otroligt mycket mer musik av Sarah MacDonald, botanisera vidare på hennes hemsida.
Första helgen i mars hade föreningen SKO (Sveriges Kvinnliga Organister) sitt årsmötes- och inspirationsdygn i Lund. Under den helgen gick också ”Women composer festival” av stapeln, en nystartad festival på initiativ av Sofia Östling, som är organist i Allhelgonakyrkan. Festivalen bjöd på både orgelkonserter, tonsättarporträtt och en konsert med Stråkkvartetten Vindla.
Här möter vi inte bara en tonsättare, utan fyra. Medlemmarna i Vindla (alla kvinnor) skriver själva musik till ensemblen, och de vill utmana föreställningarna om vad en stråkkvartett kan vara. Ensemblen bildades 2008 och är baserad i Malmö. Genom åren har kvartetten gjort samarbeten med många olika artister.
Det kändes spännande och uppfriskande att lyssna till Vindlas konsert, och till den musik som de skapat tillsammans, specifikt för ensemblen. Leta reda på albumet ”Med ljus och lykta” och lyssna på något av spåren med fantasifulla namn som ”Skam den som ger sig” eller ”Där pepparn växer”.
Jag letade efter passionsmusik skriven av kvinnliga tonsättare, när jag råkade hitta Elaine Bearer. Elaine är hjärnforskare, neurolog och kompositör. Bearer började sin bana genom att studera musik på Manhattan. Hon gick en sommarkurs vid Fontainebleau’s Ecole des Beaus Arts där hon var elev till Nadia Boulanger. Uppmuntrad av Boulanger stannade hon en tid i Paris, och den perioden fick stor betydelse för Bearers musikaliska utveckling. Dels för att det var inspirerande att studera för Boulanger, men också genom studiekamraterna och för att få ta del av Boulangers internationella kontaktnät.
Elaine Bearer
Vid hemkomsten från Paris studerade Bearer teori och komposition i New York, och tog examen efter två års studier. Hon var nyfiken på varifrån musiken i hennes hjärna kom ifrån, vilket gjorde att hon började studera biomedicin.
Bearer berättar att hon alltid hört musik inom sig, så länge hon kan minnas, och att hon började skriva ner saker så fort hon började ta musiklektioner (piano och fiol). Hon har skrivit musik för en mängd olika ensembler, t.ex. orkester, pianomusik, musik för stråkar, körmusik, men också elektronisk musik – här finns mycket att upptäcka! Bearer har skrivit mycket för kör då hon under 2004 var ”Composer in residence” för Unitarian/Universalist Musicians Network. Körverken har framförts över hela landet i både Anglikanska, Lutherska och Metodistkyrkor.
Bearer hittar inspiration till sin musik i allt ifrån ett löv, till havet, en dikt eller tanke, och hon tycker att den största utmaningen med att skriva musik är att gå från tanken till att få ner det på papper. Det bästa med att komponera är när man får ut det i det klingande resultatet, som man har hört inom sig.
Tillbaka till passionsmusiken då. Verket jag hittade av Bearer var inget mindre än ”Magdalene Passion”, ett oratorium i 12 delar, på ca 60 minuter. Först skrev Bearer den sjätte satsen, med text från Grekisk ortodoxa traditionen, troligen skriven av en nunna på 800-talet. Satserna som föregår denna först komponerade del handlar om händelserna på Långfredagen fram till korsfästelsen, de efterföljande satserna pekar fram mot uppståndelsen.
Fyll i din e-postadress för att få mail när nya inlägg publiceras!
Veckans tonsättare är sedan 2021 verksam som kyrkomusiker i Lunds Allhelgonakyrka. Sofia Östling är uppvuxen i Dalarna, där hon tidigt kom i kontakt med folkmusiken genom fiolspel. Redan som 9–10-åring blev hon fascinerad av orgeln, och beslutet att bli organist växte fram tidigt. Hon tog orgelspelarbevis vid tolv års ålder och började kort därefter vikariera i församlingar – något som imponerade (och kanske till och med väckte lite avund) hos jämnåriga som fortfarande funderade på vad de ville göra.
Studierna tog henne via Musikkonservatoriet i Falun till musikhögskolorna i Stockholm och Göteborg. Därefter följde två år i Amsterdam för fördjupade orgelstudier, och senare även masterprogram i vokalmusik och kördirigering vid Musikhögskolan i Malmö. Utöver arbetet i Allhelgonakyrkan är Sofia också grundare av SKO – Sveriges kvinnliga organister – en förening som verkar för att synliggöra och stärka kvinnliga yrkesutövare inom orgel- och kyrkomusikfältet.
Under 2024–2025 har Sofias tonsättarskap fått särskild uppmärksamhet genom verket ”Om Gud skulle vandra på jorden”, med text av Åsa Hagberg. Idén till verket väcktes av Marianne Greip på Sveriges Radio, som sammanförde Åsa och Sofia i ett projekt de länge hade pratat om att göra tillsammans. – Jag kunde nog inte ens drömma om den här beställningen, berättar Sofia, så det var både häftigt och roligt! Jag blev oerhört motiverad, och det kändes som ett väldigt fint uppdrag att få. Verket uruppfördes i Sveriges Radio i augusti 2024. Under våren 2025 framfördes det också live för första gången, i Lunds Allhelgonakyrka. Responsen har varit mycket positiv, och arbetet med att publicera noterna pågår. Musikaliskt rör sig verket i ett fält där det folkliga möter det sakrala – ett signum för Sofia Östlings tonspråk. Hon beskriver sin musik som melodisk med en folklig tonalitet, och hon skriver gärna för kör men kommer framöver även komponera mer för orgel.
Skrivprocessen börjar ofta i tanken. – Jag arbetar mycket inne i huvudet. När jag kommer på ett motiv skriver jag ner det för att inte tappa bort det – men det är ofta som om formen redan är ganska färdig när jag väl börjar skriva. Med en växande katalog och en stark känsla för text och klang etablerar Sofia Östling sig som tonsättare med ett eget konstnärligt uttryck – rotat i tradition, men med blicken riktad mot nya musikaliska sammanhang.
En brittisk tonsättare, som jag snubblade över är Judith Ward. Jag hittade hennes vackra Agnus Dei ur ”Mass for St Mark”, skriven för kör och orgel. Den föreföll mig ”ren och enkel”, utan att vara banal, och tonspråket tilltalade mig.
Ward är körledare och organist i Wallingford Parish Church, och sjunger själv i flera ensembler och spelar violin i en orkester (Langtree Sinfonia). Hon har skrivit musik för gudstjänstbruk och för kyrkokörer, och hennes körverk har framförts inte bara i England utan också i Frankrike, Sverige, USA och Peru.
Det finns också några orgelstycken som man kan lyssna på via Wards hemsida. Surfa in och lyssna på ”Gloria tibi Trinitas”!
Det här är en spännande kvinna, som är en sinnebild för att det aldrig är för sent att börja skriva musik. Rizza studerade först piano vid Royal College of London, men då hon inte tyckte hon var tillräckligt skicklig bytte hon spår och studerade sång istället. Hon studerade opera i London, följt av vidare studier i Siena och Rom. Under 25 år hade hon en framgångsrik operakarriär där hon bland annat jobbade med dirigenter som Leonard Bernstein, Benjamin Britten och Igor Stravinskij.
Hon gifte sig och fick två barn med förlagsmannen Georg Rizza. Från 1977 fram til 1994 undervisade hon i sång vid Guildhall i London. Hon var också engagerad i att låta studenterna dela med sig av sin musik genom att framträda på fängelser, sjukhus, skolor för blinda, med mera, med mera!
Rizza började komponera först 1997, när hon alltså var 68 år gammal. Hon har skrivit en mängd sakral körmusik, och noter finns att köpa via flera svenska förlag. Det häfte som heter ”Källor av liv” (Gehrmans notförlag), har vi använt i min församling. Där finns användbara sånger för kyrkoåret som funkar även i mindre sammanhang, med flexibla instrumentstämmor som gör att man kan skapa variation.
”Trinity blessing” har jag lyssnat på en del nu – ett i mitt tycke snyggt och välklingande körstycke!
På streamingtjänsterna finns det mycket att lyssna på, och noter kan köpas från våra svenska förlag, eller från RSCM:
Boktips! En mycket spännande och läsvärd bok om Emmy Noether, ett matematiskt geni och judinna i 30-talets Tyskland – som verkade i skuggan av en mycket känd man.
Jag minns ett samtal med en man, tonsättare och konsertarrangör, som tvärsäkert hävdade att det inte finns några kvinnor som skriver filmmusik, eller i varje fall inte så många. Nå, det stämmer nu inte! Det finns många kvinnor som skriver filmmusik, och flera av dem är riktigt framgångsrika.
Guðnadóttir är en av dem. Hon föddes i Reykjavik och växte upp i Hafnarfjörður (jag älskar Isländska namn!) i en mycket musikalisk familj, där mamman är operasångerska och pappan kompositör och klarinettist. Själv började Guðnadóttir spela cello när hon var fem år. Hon studerade vid Reykjavik Music Academy och fortsatte med studier i komposition vid Iceland Academy of the Arts och sedan vid universitetet i Berlin, där hon nu också är bosatt.
Guðnadóttir har skrivit musik till bland annat filmerna ”Mary Magdalene”, ”Joker” och till TV-serien ”Chernobyl”. Hon har också skrivit musik för teater och dansföreställningar, och bland beställarna ses Islands symfoniorkester, Tate Modern, Brittiska filminstitutet, Kungliga operan i Stockholm och Göteborgs stadsteater. Förutom att spela cello är Hildur sångerska och arrangerar även körmusik. 2006 släppte hon ett soloalbum, Mount A, där hon spelar alla instrument själv (cello, gamba, khuur, piano, vibrafon, m.fl.).
Veckans tonsättare är också verksam som kyrkomusiker i Vaksala församling i Uppsala. Hon är uppväxt utanför Tranås i Småland, och hon har skrivit musik för orgel, piano och kör. Skapandet är en viktig del av livet för Viktoria, och hon hämtar mycket inspiration från bibelord och det som sker omkring henne. Jag kom först i kontakt med Klints musik via orgelstycket som heter ”Ljusning”. Jag har spelat det ett flertal gånger, och det blir alltid omtyckt av åhörarna. Verket finns utgivet på Wessmans notförlag. Ett nytt orgelstycke som heter ”Expre” uruppförs nu i sommar – det ska bli spännande att höra!
På Wessmans förlag finns också ett pianostycke utgivet: ”Ut i det blå”.
För kör har Klint några sånger utgivna på Gehrmans förlag. För blandad kör a capella finns ”Ogripbar” (länk till inspelning nedan), övriga stycken är för blandad kör eller damkör med pianokomp. Titlarna är: ”Alltid hos dig”, ”Res dig stråla i ljus”, ”Mitt hjärta är redo”, ”I mitt hjärta”.
