Jag letade efter passionsmusik skriven av kvinnliga tonsättare, när jag råkade hitta Elaine Bearer. Elaine är hjärnforskare, neurolog och kompositör. Bearer började sin bana genom att studera musik på Manhattan. Hon gick en sommarkurs vid Fontainebleau’s Ecole des Beaus Arts där hon var elev till Nadia Boulanger. Uppmuntrad av Boulanger stannade hon en tid i Paris, och den perioden fick stor betydelse för Bearers musikaliska utveckling. Dels för att det var inspirerande att studera för Boulanger, men också genom studiekamraterna och för att få ta del av Boulangers internationella kontaktnät.
Elaine Bearer
Vid hemkomsten från Paris studerade Bearer teori och komposition i New York, och tog examen efter två års studier. Hon var nyfiken på varifrån musiken i hennes hjärna kom ifrån, vilket gjorde att hon började studera biomedicin.
Bearer berättar att hon alltid hört musik inom sig, så länge hon kan minnas, och att hon började skriva ner saker så fort hon började ta musiklektioner (piano och fiol). Hon har skrivit musik för en mängd olika ensembler, t.ex. orkester, pianomusik, musik för stråkar, körmusik, men också elektronisk musik – här finns mycket att upptäcka! Bearer har skrivit mycket för kör då hon under 2004 var ”Composer in residence” för Unitarian/Universalist Musicians Network. Körverken har framförts över hela landet i både Anglikanska, Lutherska och Metodistkyrkor.
Bearer hittar inspiration till sin musik i allt ifrån ett löv, till havet, en dikt eller tanke, och hon tycker att den största utmaningen med att skriva musik är att gå från tanken till att få ner det på papper. Det bästa med att komponera är när man får ut det i det klingande resultatet, som man har hört inom sig.
Tillbaka till passionsmusiken då. Verket jag hittade av Bearer var inget mindre än ”Magdalene Passion”, ett oratorium i 12 delar, på ca 60 minuter. Först skrev Bearer den sjätte satsen, med text från Grekisk ortodoxa traditionen, troligen skriven av en nunna på 800-talet. Satserna som föregår denna först komponerade del handlar om händelserna på Långfredagen fram till korsfästelsen, de efterföljande satserna pekar fram mot uppståndelsen.
Fyll i din e-postadress för att få mail när nya inlägg publiceras!
Veckans tonsättare är sedan 2021 verksam som kyrkomusiker i Lunds Allhelgonakyrka. Sofia Östling är uppvuxen i Dalarna, där hon tidigt kom i kontakt med folkmusiken genom fiolspel. Redan som 9–10-åring blev hon fascinerad av orgeln, och beslutet att bli organist växte fram tidigt. Hon tog orgelspelarbevis vid tolv års ålder och började kort därefter vikariera i församlingar – något som imponerade (och kanske till och med väckte lite avund) hos jämnåriga som fortfarande funderade på vad de ville göra.
Studierna tog henne via Musikkonservatoriet i Falun till musikhögskolorna i Stockholm och Göteborg. Därefter följde två år i Amsterdam för fördjupade orgelstudier, och senare även masterprogram i vokalmusik och kördirigering vid Musikhögskolan i Malmö. Utöver arbetet i Allhelgonakyrkan är Sofia också grundare av SKO – Sveriges kvinnliga organister – en förening som verkar för att synliggöra och stärka kvinnliga yrkesutövare inom orgel- och kyrkomusikfältet.
Under 2024–2025 har Sofias tonsättarskap fått särskild uppmärksamhet genom verket ”Om Gud skulle vandra på jorden”, med text av Åsa Hagberg. Idén till verket väcktes av Marianne Greip på Sveriges Radio, som sammanförde Åsa och Sofia i ett projekt de länge hade pratat om att göra tillsammans. – Jag kunde nog inte ens drömma om den här beställningen, berättar Sofia, så det var både häftigt och roligt! Jag blev oerhört motiverad, och det kändes som ett väldigt fint uppdrag att få. Verket uruppfördes i Sveriges Radio i augusti 2024. Under våren 2025 framfördes det också live för första gången, i Lunds Allhelgonakyrka. Responsen har varit mycket positiv, och arbetet med att publicera noterna pågår. Musikaliskt rör sig verket i ett fält där det folkliga möter det sakrala – ett signum för Sofia Östlings tonspråk. Hon beskriver sin musik som melodisk med en folklig tonalitet, och hon skriver gärna för kör men kommer framöver även komponera mer för orgel.
Skrivprocessen börjar ofta i tanken. – Jag arbetar mycket inne i huvudet. När jag kommer på ett motiv skriver jag ner det för att inte tappa bort det – men det är ofta som om formen redan är ganska färdig när jag väl börjar skriva. Med en växande katalog och en stark känsla för text och klang etablerar Sofia Östling sig som tonsättare med ett eget konstnärligt uttryck – rotat i tradition, men med blicken riktad mot nya musikaliska sammanhang.
En brittisk tonsättare, som jag snubblade över är Judith Ward. Jag hittade hennes vackra Agnus Dei ur ”Mass for St Mark”, skriven för kör och orgel. Den föreföll mig ”ren och enkel”, utan att vara banal, och tonspråket tilltalade mig.
Ward är körledare och organist i Wallingford Parish Church, och sjunger själv i flera ensembler och spelar violin i en orkester (Langtree Sinfonia). Hon har skrivit musik för gudstjänstbruk och för kyrkokörer, och hennes körverk har framförts inte bara i England utan också i Frankrike, Sverige, USA och Peru.
Det finns också några orgelstycken som man kan lyssna på via Wards hemsida. Surfa in och lyssna på ”Gloria tibi Trinitas”!
Det här är en spännande kvinna, som är en sinnebild för att det aldrig är för sent att börja skriva musik. Rizza studerade först piano vid Royal College of London, men då hon inte tyckte hon var tillräckligt skicklig bytte hon spår och studerade sång istället. Hon studerade opera i London, följt av vidare studier i Siena och Rom. Under 25 år hade hon en framgångsrik operakarriär där hon bland annat jobbade med dirigenter som Leonard Bernstein, Benjamin Britten och Igor Stravinskij.
Hon gifte sig och fick två barn med förlagsmannen Georg Rizza. Från 1977 fram til 1994 undervisade hon i sång vid Guildhall i London. Hon var också engagerad i att låta studenterna dela med sig av sin musik genom att framträda på fängelser, sjukhus, skolor för blinda, med mera, med mera!
Rizza började komponera först 1997, när hon alltså var 68 år gammal. Hon har skrivit en mängd sakral körmusik, och noter finns att köpa via flera svenska förlag. Det häfte som heter ”Källor av liv” (Gehrmans notförlag), har vi använt i min församling. Där finns användbara sånger för kyrkoåret som funkar även i mindre sammanhang, med flexibla instrumentstämmor som gör att man kan skapa variation.
”Trinity blessing” har jag lyssnat på en del nu – ett i mitt tycke snyggt och välklingande körstycke!
På streamingtjänsterna finns det mycket att lyssna på, och noter kan köpas från våra svenska förlag, eller från RSCM:
Boktips! En mycket spännande och läsvärd bok om Emmy Noether, ett matematiskt geni och judinna i 30-talets Tyskland – som verkade i skuggan av en mycket känd man.
Jag minns ett samtal med en man, tonsättare och konsertarrangör, som tvärsäkert hävdade att det inte finns några kvinnor som skriver filmmusik, eller i varje fall inte så många. Nå, det stämmer nu inte! Det finns många kvinnor som skriver filmmusik, och flera av dem är riktigt framgångsrika.
Guðnadóttir är en av dem. Hon föddes i Reykjavik och växte upp i Hafnarfjörður (jag älskar Isländska namn!) i en mycket musikalisk familj, där mamman är operasångerska och pappan kompositör och klarinettist. Själv började Guðnadóttir spela cello när hon var fem år. Hon studerade vid Reykjavik Music Academy och fortsatte med studier i komposition vid Iceland Academy of the Arts och sedan vid universitetet i Berlin, där hon nu också är bosatt.
Guðnadóttir har skrivit musik till bland annat filmerna ”Mary Magdalene”, ”Joker” och till TV-serien ”Chernobyl”. Hon har också skrivit musik för teater och dansföreställningar, och bland beställarna ses Islands symfoniorkester, Tate Modern, Brittiska filminstitutet, Kungliga operan i Stockholm och Göteborgs stadsteater. Förutom att spela cello är Hildur sångerska och arrangerar även körmusik. 2006 släppte hon ett soloalbum, Mount A, där hon spelar alla instrument själv (cello, gamba, khuur, piano, vibrafon, m.fl.).
Veckans tonsättare är också verksam som kyrkomusiker i Vaksala församling i Uppsala. Hon är uppväxt utanför Tranås i Småland, och hon har skrivit musik för orgel, piano och kör. Skapandet är en viktig del av livet för Viktoria, och hon hämtar mycket inspiration från bibelord och det som sker omkring henne. Jag kom först i kontakt med Klints musik via orgelstycket som heter ”Ljusning”. Jag har spelat det ett flertal gånger, och det blir alltid omtyckt av åhörarna. Verket finns utgivet på Wessmans notförlag. Ett nytt orgelstycke som heter ”Expre” uruppförs nu i sommar – det ska bli spännande att höra!
På Wessmans förlag finns också ett pianostycke utgivet: ”Ut i det blå”.
För kör har Klint några sånger utgivna på Gehrmans förlag. För blandad kör a capella finns ”Ogripbar” (länk till inspelning nedan), övriga stycken är för blandad kör eller damkör med pianokomp. Titlarna är: ”Alltid hos dig”, ”Res dig stråla i ljus”, ”Mitt hjärta är redo”, ”I mitt hjärta”.
I dagarna ska budgetäskanden för 2026 lämnas in, och jag tänker ofta på att man borde lägga in pengar för att beställa musik. Det finns så många duktiga tonsättare runt om i landet, och det kanske är dags att göra allvar av funderingen? Tänk om alla församlingar tog för vana att beställa ny musik varje år, eller då och då, till något högtidligt tillfälle – det skulle verkligen kunna göra skillnad!
I samband med att man tänker verksamheter för kommande år, passar jag på att börja fundera på repertoar för olika körer. Jag råkade hitta en mässa för blandad kör och jazz-trio, med titeln ”Mässa i en orolig tid”. Titeln är ju högst passande i den tid vi nu lever i, och jag blev nyfiken då jag såg att det var skrivet för trestämmig, blandad kör. Jag fick en pratstund med tonsättaren Erika Hammarberg.
Vem är du? Jag är musiker, i grunden pianist, och har aldrig riktigt kunnat bestämma vilken genre jag vill vara i, utan jag har flyttat mig emellan olika. och kom på lite senare i livet att jag ville ägna mig åt att skriva musik. Jag kom på sent att jag ville bli kompositör.
Hur har din väg till att bli kompositör sett ut? Jag utbildade mig till pianopedagog, men var sedan inte så sugen på att undervisa. Jag läste en master i musikteori och har sedan undervisat i det på högskolan och på SMI. Jag kände efter ett tag att jag ville tilllbaka till det konstnärliga, att jag ville komponera för akustiska instrument.
Minns du det första du skrev? Nej. När jag var liten skrev jag en låt om en blå penna. Jag har alltid hållit på.
Vad skriver du för musik? Jag skriver främst för kör – ett medium jag tycker mycket om och som har en särskild närhet i uttrycket. Jag skriver också regelbundet för storband, ett sammanhang som fortsätter att inspirera mig. Könsbalansen inom jazz är fortfarande ett problem. Det är fortfarande få kvinnliga instrumentalister som synliggörs, och vi vet att många slutar spela när de kommer upp i äldre åldrar. Ofta är det de som sjunger som blir kvar. Vi vet också att utbildningskedjan – från tidig undervisning till högre musikutbildning – på olika sätt sorterar bort dem som inte passar in i våra invanda föreställningar om vad jazz är, hur man spelar, vad man spelar, och vem som spelar. Det finns tydligt stöd för detta i forskningen. Kulturrådet gjorde för några år sedan en större kartläggning av jämställdheten i musiklivet, med fokus på bristen på kvinnliga jazzmusiker i professionella storband. Det resulterade i ett omfattande ekonomiskt stöd till institutionerna under tre år för att arbeta med frågan. Vi som startade Elaria Orchestra kände att den här frågan redan hade undersökts under många år – gång på gång – och att det var dags att faktiskt göra något i stället för att utreda ännu en gång. Vi ville visa att det går att bygga ett professionellt storband på jämställda grunder, och att det finns många kompetenta musiker att lyfta fram – men att man måste börja leta utanför sina invanda cirklar.
Mässa för kör och jazz-trio – berätta om tillkomsten? Idén till mässan föddes för drygt tio år sedan, ur en längtan att förena jazzen med den klassiska körtraditionen. Jag ville undersöka vad som händer när jazzens harmonik, rytmik och uttryckssätt får möta den traditionella mässformen och den klangvärld som en blandad kör bär med sig. Att jag valde att skriva för trestämmig och inte fyrstämmigt blandad kör var ett strategiskt val. Det verkar inte finnas så många herrar som sjunger ute i landet, och det kändes inte som att det är någon idé att skriva för fyra stämmor. Jag vill att det ska komma till användning! En svårighet när man skriver trestämmigt kan vara att få alla stämmorna linjära. I mässan har jag försökt skriva unisont ibland, enkla tersstämmor ibland. Ett tydligt mål har varit enkelhet för att öka användbarheten. En förutsättning är förstås att man har komp till. Det är bra, lättsjungna melodier, och man kan med fördel låta kören sjunga utantill. Agnus Dei-satsen är möjligen lite svårare.
Vilka är dina inspirationskällor? Allt möjligt! Jag inspireras av texter, dikter och poesi, men också av naturen, djur och det som finns omkring mig i vardagen. Ett exempel är beställningsverket Shadows jag skrev till tävlingen Solistpriset Jazz 2025, som inspirerades både av en dikt av Karin Boye och av den schweiziske skulptören Alberto Giacomettis verk. Jag gillar att arbeta med flera lager av betydelse och att låta olika konstformer tala med varandra.
Hur ser din skrivprocess ut? Den kan se väldigt olika ut. Mässan vi talade om fick jag idéen till för 10 år sedan. Jag tänkte att man borde skriva en sådan mässa, men sedan låg idén och väntade i brist på motivation. När jag sedan kontaktade textförfattaren och fick texterna från henne, så skrev jag utifrån dem. Ofta börjar jag med en skiss, tonmaterial eller några ackord. Dessa idéer kan stå på pianot under lång tid, ibland jobbar jag parallellt med flera saker. Jag jobbar mycket med motviutveckling och använder olika tekniker för att utvinna mesta möjliga ur grundmaterialet. Tid är en viktig del i min skrivprocess. Det kan ibland gå år innan jag är klar, ibland är det viktigt att låta stycken få ”vila” innan man jobbar vidare med dem.
Vad är mest utmanande med att vara tonsättare? Och vad är roligast? Det mest utmanande är definitivt att få ekonomisk ersättning för det man gör. Ofta betalar ingen ingen mig för att skriva ett stycke. Om jag skickar min musik till ett notförlag får jag bara royalties från eventuell försäljning, vilket ofta blir väldigt lite i det stora hela. Det är en svår balans att få det ekonomiska att gå ihop samtidigt som man vill fortsätta skapa och utvecklas. Det kan också vara utmanande att jag jobbar mycket i min ensamhet. Jag kan sakna det kollegiala samarbetet som man har på en arbetsplats, där man har ett konstant utbyte av idéer och inspiration. Det roligaste med att vara kompositör är att få höra det man har skapat – att det klingar, att någon spelar eller sjunger det. Det är också väldigt givande att samarbeta med musiker och få till utbyten. Till exempel har jag nyligen haft ett samarbete med en slagverkare, där jag fick möjlighet att lära mig mer om slagverken och hur de kan integreras på nya sätt i musiken.
Vilket av dina verk är du mest nöjd med? Det är svårt att välja! Det jag skrivit nyss! Om jag måste välja säger jag ”Shadows”, ”En sådan kväll” (ett stycke för kör med vilket Erika vann tävlingen Allmänna sången och Anders Wall composition Award år 2024). Och ”Paso Doble” för storband.
Vad har du för råd till den som vill bli tonsättare? Läs partitur och lyssna på musik! Det finns så mycket gratis på nätet. Fundera på varför du gillar viss musik, analysera vad har tonsättaren gjort. Partitur är oslagbart! Studera komposition! Häng inte upp dig på att det bara handlar om begåvning, det är väldigt mycket hårt arbete!
Erikas musik finns utgiven på Gehrmans (En sådan kväll) och på Wessmans där jag hittar fyra titlar (förutom Mässa i en orolig tid): En bön till dig (SATB, pi), Fader vår (SATB, pi), Aftonbön (SATB) och Den mörkaste tiden (SSA), den sista ett stycke som passar för lucia/advents- och jultiden.
Jag fick nys om att Högalids damkör ska framföra ett verk av Anne Dudley. Verket heter ”One touch of Nature” och det framförs i Högalidskyrkan sön 18 maj kl. 16.
Anne Dudley föddes i London och är musiker, arrangör, producent och kompositör, med examen från Royal College of Music. Jag kan inte bli annat än imponerad, dels över mängden musik hon har skrivit, men också över bredden. Dudley är flitigt anlitad som arrangör i den engelska popbranschen och har skrivit arrangemang för Frankie goes to Hollywood, Paul McCartney, Tom Jones, Liza Minelli, Cher, Wham, Rod Stewart – för att nämna några! Anne Dudley var en av grundarna till gruppen The Art of Noice, en synthpopgrupp som var banbrytande på sin tid genom att skriva i huvudsak instrumental musik uppbyggd på samplingar. Den här gruppen har gått mig helt förbi, men en av deras största framgångar var när de tillsammans med Tom Jones gjorde en cover på låten ”Kiss” (som sjöngs av Prince).
Anne är också en framgångsrik kompositör av filmmusik och 1998 vann hon en Oscar för bästa musik, för musik till filmen ”Allt eller inget”. Hon har även skrivit musik för filmen ”Mamma Mia here we go again” och för TV-serien Poldark som gick på svensk TV 2015.
Anne Dudley har också skrivit två operor, musiksagor för barn och hon har fått beställningar på verk från bland annat Radio France Philharmonique och BBC Consert Orchestra. En del av Annes musik finns utgiven på Buffalo Music Ltd.
”Music can be beautiful and transcending. It should be moving. But it should also challenge us to see and hear the world in new ways.” Ramona Luengen
Valborgsmässoafton har passerat. Jag har tänkt mycket på att det är en traditionstyngd helgdag när det kommer till körsång. Alla år som jag ledde kör på valborg var det bara musik av manliga tonsättare, men årets Valborgsmässokonsert från Bohus fästning (SvtPlay) är ett lysande undantag! Damkören Ymna från Göteborg, som har fokus på kvinnors musik och berättelser, framförde så mycket fin musik skriven av kvinnor! Gå in och lyssna om du inte gjort det!
Denna veckas tonsättare är Ramona Luengen, en kanadensisk kompositör verksam i Vancouver. Jag hittade henne när jag bestämt mig för att leta efter passionsmusik/Stabat mater, skrivna av kvinnor. Luengens Stabat mater vann priset ”Outstanding Choral Composition of the Year” och ”Outstandning Choral Event of the Year” år 1996.
Luengen har en bakgrund som körsångare, och förutom att vara kompositör, är hon verksam som kördirigent och lärare i bland annat musikteori och komposition. Hon skriver mycket körmusik, och den har blivit framförd såväl i Nordamerika, Europa, Australien, Nya Zeeland oh Japan. Hon har även skrivit en barnopera, och instrumentalmusik.
Luengens Stabat mater är 80 minuter långt. En inspelning från uruppförandet finns på Youtube:
Andra helgen i mars hade föreningen SKO (Sveriges Kvinnliga Organister) sitt första årsmöte (länk till föreningens hemsida finns längre ned). Det ägde rum i Södertälje precis ett år efter föreningens bildande, och förutom årsmöte så innehöll helgen ett par orgelkonserter på temat musik av kvinnor. En av deltagarna under dessa dagar var Margarita Långberg, organist och körledare i Västerlövsta pastorat i Uppland.
Margarita Långberg
Margarita föddes i Sibirien, i det som då var Sovjetunionen. Båda hennes föräldrar hade tekniska yrken, mamman var arkitekt och pappan jobbade med teknik och utbildning av yrkesförare. När Margarita var fem år gammal gick hennes mamma bort, och pappan valde då att placera henne i en internatskola för musikbegåvade barn. Det var på så sätt en slump att Margarita kom i kontakt med musiken. Efter några år på skolan visste hon att musiken var hennes livs största kärlek. Hon studerade piano och dirigering och fortsatte utbilda sig på högskolan i Moskva, där hon blev konsertpianist. Genom sitt engagemang i en ideell förening besökte hon Sverige vid flera tillfällen. Vid en av resorna hit träffade hon sin blivande man och flyttade till Uppsala. Hon har sedan också utbildat sig till organist och tagit en masterexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
Margarita minns att hennes första teorilärare uppmuntrade henne att ägna sig åt harmonilära, och hon skrev sitt första pianostycke när hon var i 11-årsåldern, ett stycke som tyvärr inte finns bevarat. Numera skriver hon mest körmusik, men även arrangemang för den egna kören, samt en del orgelmusik.
Margarita hämtar inspiration från folkmusik och jazz-standards. Hon tycker om klara melodier, och ibland experimenterar hon med kärva harmonier. Hon beskriver själv sin musikaliska stil som ”klassisk med moderna element och jazziga toner”. Orgelstycket ”En liten vilsen melodi”, som Margarita framförde vid SKOs årsmötesdagar, tycker jag är ett ypperligt exempel på just detta.
Just nu skriver Margarita på ett körstycke för påsk. Roligast tycker hon det är att skriva för orgel, då hör hon klangen i huvudet. Hon drömmer också om att få skriva något större, t.ex. för symfoniorkester.
Jag kan rekommendera ett körstycke av Margarita som heter ”Inget jag ber om min Gud”, för blandad kör och piano. Det fanns utgivet på Sångfågeln förlag, som numera är uppköpt av Wessmans.
