Tonsättarinna nr 160

Anne Dudley (f. 1956)

Jag fick nys om att Högalids damkör ska framföra ett verk av Anne Dudley. Verket heter ”One touch of Nature” och det framförs i Högalidskyrkan sön 18 maj kl. 16.

https://www.svenskakyrkan.se/kalender?eventId=f8d60f68bfe34b288dbe5e51a9e506af&webId=694752

Anne Dudley föddes i London och är musiker, arrangör, producent och kompositör, med examen från Royal College of Music. Jag kan inte bli annat än imponerad, dels över mängden musik hon har skrivit, men också över bredden. Dudley är flitigt anlitad som arrangör i den engelska popbranschen och har skrivit arrangemang för Frankie goes to Hollywood, Paul McCartney, Tom Jones, Liza Minelli, Cher, Wham, Rod Stewart – för att nämna några!
Anne Dudley var en av grundarna till gruppen The Art of Noice, en synthpopgrupp som var banbrytande på sin tid genom att skriva i huvudsak instrumental musik uppbyggd på samplingar. Den här gruppen har gått mig helt förbi, men en av deras största framgångar var när de tillsammans med Tom Jones gjorde en cover på låten ”Kiss” (som sjöngs av Prince).

Anne är också en framgångsrik kompositör av filmmusik och 1998 vann hon en Oscar för bästa musik, för musik till filmen ”Allt eller inget”. Hon har även skrivit musik för filmen ”Mamma Mia here we go again” och för TV-serien Poldark som gick på svensk TV 2015.

Anne Dudley har också skrivit två operor, musiksagor för barn och hon har fått beställningar på verk från bland annat Radio France Philharmonique och BBC Consert Orchestra.
En del av Annes musik finns utgiven på Buffalo Music Ltd.

https://www.annedudley.co.uk

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Veckans tonsättarinna nr 159

Ramona Luengen (f. 1960)

”Music can be beautiful and transcending. It should be moving. But it should also challenge us to see and hear the world in new ways.”
Ramona Luengen

Valborgsmässoafton har passerat. Jag har tänkt mycket på att det är en traditionstyngd helgdag när det kommer till körsång. Alla år som jag ledde kör på valborg var det bara musik av manliga tonsättare, men årets Valborgsmässokonsert från Bohus fästning (SvtPlay) är ett lysande undantag! Damkören Ymna från Göteborg, som har fokus på kvinnors musik och berättelser, framförde så mycket fin musik skriven av kvinnor! Gå in och lyssna om du inte gjort det!

Denna veckas tonsättare är Ramona Luengen, en kanadensisk kompositör verksam i Vancouver. Jag hittade henne när jag bestämt mig för att leta efter passionsmusik/Stabat mater, skrivna av kvinnor. Luengens Stabat mater vann priset ”Outstanding Choral Composition of the Year” och ”Outstandning Choral Event of the Year” år 1996.

Luengen har en bakgrund som körsångare, och förutom att vara kompositör, är hon verksam som kördirigent och lärare i bland annat musikteori och komposition. Hon skriver mycket körmusik, och den har blivit framförd såväl i Nordamerika, Europa, Australien, Nya Zeeland oh Japan. Hon har även skrivit en barnopera, och instrumentalmusik.

Luengens Stabat mater är 80 minuter långt. En inspelning från uruppförandet finns på Youtube:

Information om verket finns på Luengens hemsida, där du kan botanisera vidare och det är lätt att hitta körmusik för olika besättningar.
http://ramonaluengen.com/extended-works/choralew/stabat-mater/

http://ramonaluengen.com/

Tipsar också om ”Missa brevis” för damkör a capella!

Jag blir glad om du vill följa min blogg om kvinnliga tonsättare! Fyll i e-postadress för att få meddelande när nya inlägg publiceras.

Tonsättarinna nr 154

Margarita Långberg (f. 1967)

Andra helgen i mars hade föreningen SKO (Sveriges Kvinnliga Organister) sitt första årsmöte (länk till föreningens hemsida finns längre ned). Det ägde rum i Södertälje precis ett år efter föreningens bildande, och förutom årsmöte så innehöll helgen ett par orgelkonserter på temat musik av kvinnor. En av deltagarna under dessa dagar var Margarita Långberg, organist och körledare i Västerlövsta pastorat i Uppland.

Margarita Långberg

Margarita föddes i Sibirien, i det som då var Sovjetunionen. Båda hennes föräldrar hade tekniska yrken, mamman var arkitekt och pappan jobbade med teknik och utbildning av yrkesförare. När Margarita var fem år gammal gick hennes mamma bort, och pappan valde då att placera henne i en internatskola för musikbegåvade barn. Det var på så sätt en slump att Margarita kom i kontakt med musiken. Efter några år på skolan visste hon att musiken var hennes livs största kärlek. Hon studerade piano och dirigering och fortsatte utbilda sig på högskolan i Moskva, där hon blev konsertpianist.
Genom sitt engagemang i en ideell förening besökte hon Sverige vid flera tillfällen. Vid en av resorna hit träffade hon sin blivande man och flyttade till Uppsala. Hon har sedan också utbildat sig till organist och tagit en masterexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Margarita minns att hennes första teorilärare uppmuntrade henne att ägna sig åt harmonilära, och hon skrev sitt första pianostycke när hon var i 11-årsåldern, ett stycke som tyvärr inte finns bevarat. Numera skriver hon mest körmusik, men även arrangemang för den egna kören, samt en del orgelmusik.

Margarita hämtar inspiration från folkmusik och jazz-standards. Hon tycker om klara melodier, och ibland experimenterar hon med kärva harmonier. Hon beskriver själv sin musikaliska stil som ”klassisk med moderna element och jazziga toner”. Orgelstycket ”En liten vilsen melodi”, som Margarita framförde vid SKOs årsmötesdagar, tycker jag är ett ypperligt exempel på just detta.

Just nu skriver Margarita på ett körstycke för påsk. Roligast tycker hon det är att skriva för orgel, då hör hon klangen i huvudet. Hon drömmer också om att få skriva något större, t.ex. för symfoniorkester.

Jag kan rekommendera ett körstycke av Margarita som heter ”Inget jag ber om min Gud”, för blandad kör och piano. Det fanns utgivet på Sångfågeln förlag, som numera är uppköpt av Wessmans.

https://www.sverigeskvinnligaorganister.se

Fyll i din e-postadress så får du en notis när nästa inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 152

Lucy Pankhurst (f. 1981)

Södertörns brass är en ensemble som spelar återkommande i Ösmo kyrka, och den traditionen går långt tillbaka i tiden. Jag vågar påstå att det var vår församlings satsning på kvinnliga tonsättare år 2021, som gjorde att den här orkestern mer aktivt började leta efter musik skriven av kvinnor – vilket såklart är jättekul! För någon vecka sedan hade de en konsert hos oss igen, och det var många kvinnliga kompositörer på agendan, bland annat Lucy Pankhurst, som är verksam i nordvästra England.

Lucy började spela horn när hon var 13 år, och snart var hon med i varenda skolensemble som fanns. Ytterligare några år senare började hon spela i ett par riktigt bra ungdoms-brassband.

Om jag förstått saken rätt började Lucy skriva musik inför en examen i skolan när hon var 16 år. Hon beskriver att hon hade en enorm fantasi och att hon nästan blev chockad när hon upptäckte hur många musikaliska idéer hon bar på och som hon inte varit uppmärksam på tidigare.
När hon började på college fick komponerandet största möjliga utrymme, eftersom hon tyckte det var så roligt. Att bli tonsättare var inget som hon drömt om att bli, det verkar bara ha hänt.

Lucy Pankhurst har lång erfarenhet som lärare och har skrivit mycket musik för ungdomsorkestrar och skolundervisning. Hon har fått beställningar från bl.a. BBC Radio och ett flertal festivaler för brassband. Jag noterar speciellt en festival som heter the International Women’s Brass conference, som ordnar internationella konferenser för att utbilda, stötta och marknadsföra kvinnliga brassmusiker.

2011 blev Lucy Pankhurst den första brittiska kvinnan som fick ett pris för ett stycke skrivet för Brassband: ”In Pitch Black”. Verket beskriver den katastrof som inträffade 1910 i England, då en explosion i en gruva dödade 342 personer.

 

International Women’s brass conference:
https://myiwbc.org/about/

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 151

Nina Sandell (f. 1977)

Jag fick en pratstund med Nina Sandell, en av många kyrkomusiker som också skriver musik. Nina började sin musikaliska bana som stråkmusiker som ung, då hon spelade violin vilket följdes av viola, piano och senare orgel. Hon är utbildad på orgel och viola både Sverige och England och läser just nu en master i komposition vid Musikhögskolan i Piteå.

Jag kom först i kontakt med Nina Sandell via hennes ”Orgliga småstycken”. De första styckena till den här samlingen tillkom för ungefär 15 år sedan, och de växte fram ur de behov som fanns för Ninas egna orgelelever. Det som Nina saknade i traditionella orgelskolor, skrev hon själv till sin elever. Styckena är baserade på olika speltekniska mönster och de hjälper eleven att ”få styrsel” på händerna, samtidigt som de musikaliskt låter mer avancerade än de är. Det finns nu fem stycken samlingar av ”Orgliga småstycken”, som alla går att köpa via Nina (länk nedan).
Jag kan varmt rekommendera dessa samlingar!

Musik av Nina Sandell finns också på Gehrmans notförlag, som nyligen gav ut två körstycken som hon skrivit.

Jag frågar Nina hur hon själv beskriver sin musik, och får till svar att hon alltid skrivit i en lättillgänglig stil, eftersom det finns ett behov av det, och alltid med utgångspunkt i de ensembler hon själv haft tillgång till. Hon beskriver sig som en ”bruksmänniska”, som inte skriver krångligt, utan vill att musiken ska vara lättillgänglig och användbar. Hon blir särskilt glad när hon lyckas skriva något som får en elev eller en kör att ”tända till”. Om man kan sprida glädje och en känsla för musiken, har man lyckats, säger Nina.

Nina Sandell säger att det som inspirerar hennes mest är att veta för vilket sammanhang hon skriver. Människorna, i de körer och de elever hon möter, inspirerar. Sandell skriver också texterna själv, och tycker om att skriva dikter och texter som får folk att tänka till. Det kan vara svårt att veta hur tydligt man ska säga saker, och hur mycket man ska lämna till andra att tolka.

http://www.ninasandell.se/noter-att-kopa/

https://gehrmans.se/search?q=Nina+Sandell&options%5Bprefix%5D=last

Prenumerera gärna på kommande inlägg! Fyll i din e-postadress om du vill ha en påminnelse när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 144

Brenda Portman

”Många års arbete med en mer jämställd repertoar i Konserthuset Stockholm har resulterat i ett stort utbud av kvinnliga tonsättare inom klassisk musik, såväl nutida som historiska”.

Detta citat är ur ett mail som kom från Konserthuset i Stockholm, strax före jul, med en hälsning från Susanne Rydén som är VD. Jag kollade statistiken på sidan imusiken.se (hoppas ni har hittat dit – där finns mycket spännande att läsa!), och enligt den undersökning som gjordes spelåret 2023-2024, så var andelen musik av kvinnliga tonsättare blygsamma 11,6% i Konserthuset. Naturligtvis är det bra att det görs ett medvetet arbete för att lyfta in kvinnorna, och 11,6% är såklart bättre än 0%. Men jag tycker inte att man kan säga att det är ett ”stort utbud”. Det har jag talat om för Konserthuset, samt att jag personligen väljer bort konserter där det bara spelas musik av män. Inte för att jag tror att ett enstaka mail till en VD kommer att göra någon skillnad – men om vi blir många som väljer vad vi lyssnar på, så tror jag att det på sikt kan ha betydelse.

Nåväl – det här blir årets sista inlägg, men jag har ett långt pärlband av kvinnor att skriva om för kommande år också!
Brenda Portmans ”O little town of Bethlehem” var en del av det orgelprogram med julmusik jag spelade strax före jul. Jag tyckte mycket om det stycket! Det finns att hitta i ett album som heter ”To Hear the Angels Sing”, vilket innehåller julmusik av Portman. Det finns fler häften med orgelmusik av Portman, och om jag minns rätt beställde jag via ett svenskt förlag.

Portman är verksam i Cincinatti, Ohio, som kompositör, organist och lärare i orgelspel. Hon är välutbildad, och har vunnit en mängd orgeltävlingar. Bland annat var hon den enda kvinnliga deltagaren från USA i ”Canadian International Organ Competition” i Montreal.

Portman har även vunnit priser för sina tonsättningar – läs gärna vidare på hennes hemsida om detta.
Hennes hemsida ger också en tydlig överblick över hennes produktion, där det finns såväl körmusik som orgelmusik, verk för olika instrument och arrangemang av psalmer och hymner. Länkar finns till var man köper respektive not.

https://brendaportman.com/

https://lorenz.com/shop/keyboard/organ-solo/to-hear-the-angels-sing

Tonsättarinna nr 140

In-Sun Cho

För att utveckla mig som tonsättare har jag börjat leka med att skriva små, korta, slagverksetyder. Det blir ett annat sätt att tänka när man inte har en text, en melodi och en harmonik att förhålla sig till. I och med detta har jag också börjat lyssna lite på slagverksmusik, och jag hittade då In-Sun Cho, från Sydkorea. Hon har studerat komposition i både Seoul och i Köln. Hon har samarbetat med en mängd olika ensembler som beställt musik av henne, och också blivit spelad på musikfestivaler runt om i världen.

Hon har varit (eller är?) ordförande för Korean Society of Women composers.

In-Sun Cho inspireras av naturen och hennes verk får ofta namn som ”Vinterljus”. Ja, det är ungefär vad jag kan få fram om henne, med mina begränsade språkkunskaper! Om någon av mina läsare kan hitta mer information tar jag gärna emot den!

Prenumerera gärna på kommande inlägg om kvinnliga tonsättare!

Tonsättarinna nr 138

Sara Hansen (f. 1973)

Då vill jag presentera ännu en tonsättande kyrkomusiker: Sara Hansen som är verksam i Knista församling, Strängnäs stift.

Sara Hansen minns inte när hon började skiva musik, men gissar att det var i tonåren, som ett sätt att bearbeta tankar och känslor. Ungefär som att skriva dagbok. När hon började jobba som kyrkomusiker arrade hon en del, för att det inte fanns material som passade för de ensembler hon hade. Hon beskriver inte sig själv som kompositör, mer som ”brukstonsättare”, och säger att hon inte har någon längtan att skriva bara för skrivandets skull. Allt hon producerar kommer ur ett konkret behov.

– Man letar alltid efter ny musik, men det är långt ifrån alltid man hittar det man letar efter, säger Sara. Då skriver jag själv. Eller om man känner att man använt samma sånger år efter år till någon särskild söndag, och vill ha lite förnyelse.

Sara skriver bara sakral musik, och i stort sett bara för blandad kör eller barnkör. Hon strävar efter att skriva pedagogiska och roliga stämmor, och tycker att hon lär sig något nytt varje gång hon delar ut något till körerna.

– Man får feedback direkt från körsångarna, det är roligt när de uppskattar att man försökt göra en stämma som är rolig att sjunga, säger Sara.

Texterna skriver Sara nästan alltid själv, och jag frågar hur hennes skrivprocess ser ut. Hon svarar att hon alltid börjar med att fundera över vad det är hon vill säga med den sång hon ska skriva. Hon tar nationaldagen som exempel, då hennes körer alltid sjunger. Hon blev lite trött på allt det nationalromantiska där man slår sig för bröstet, och kände att hon mer är stolt över Sverige för att vi har demokrati, mänskliga rättigheter och strävar efter jämlikhet. I detta försökte hon hitta vad hon ville säga, det som inte har sagts förut.

En gång blev hon ombedd att skriva ett orgelstycke till en vigsel och hon nämner att hon använder improvisation för att träna fantasin.

 Ett roligt uppdrag var ett projekt där en diakon som jobbat med teckenspråk översatte teckenspråks-texter till svenska. Det var något som aldrig gjorts förut. Syftet var att hörande och döva skulle kunna sjung/teckna tillsammans. En utmaning med det har varit att teckenspråket inte har alla svenska småord, det är mer kortfattat, och det var ibland svårt att hitta formuleringar som fungerar på svenska.

Just nu skriver Sara på en minimusikaI som har barns och ungas psykiska ohälsa som utgångspunkt. I detta projekt är barnen med och bidrar med tankar och funderingar kring vad som kan orsaka psykisk ohälsa och de kommer också att få  improvisera fram scenerna tillsammans med Sara.

Sara beskriver sin musikaliska stil som ”harmonisk” och hon har inget behov av att skriva något ”nytt” eller skapa något originellt.

– Jag skriver för att det ska funka för just det behovet som finns där och då. Jag tror att min musik är lättlyssnad, avslutar Sara.

Sara har inte skickat någon av sin musik till något förlag, men jag fick i min hand ett par körsånger samt en Brudmarsch för orgel, som säkert kan komma till användning framöver!

Följ gärna min blogg genom att prenumerera på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 137

Victoria Kelly

För något år sedan gjorde vi en konsert i vår kyrka med filmmusik, i samarbete med en extern arrangör. Vid det tillfället hade vi inte riktigt formulerat vår ambition att hälften av musiken vid konserter ska vara skriven av kvinnor, men jag tog ändå upp frågan med den externa arrangören, som tvärsäkert sa att ”det är inte så många kvinnor som skriver filmmusik”. Naturligtvis finns det många kvinnor som skriver för film och TV.

Fotograf: Garth Badger

En av dem är Victoria Kelly, en tonsättare från Nya Zeeland, som studerat oboe och sedan komposition vid universitetet i Auckland. Vidare har hon studerat filmkomposition i Los Angeles. Kelly har skrivit musik till över 20 filmer och TV-produktioner, framförallt i Nya Zeeland. Filmtitlar som ”Under the mountain”, ”Out of the Blue” och ”Black sheep” säger inte mig så mycket, men det finns några ljudspår på Kellys hemsida med smakprov på bl.a. musik från några av filmerna.

Jag råkade hitta ett spår från ett Requiem som fångade mitt intresse med sin suggestiva pianostämma och skira tenorsolist. Verket bygger på poesi av flera olika poeter, och enligt uppgift har Kelly funderat på verket under 30 års tid (det uruppfördes 2023). Hon skriver själv om verket såhär:

 

”I think it exists because I’ve never been able to find words for the events that inspired it — the death of my parents; the loss of friends; the experiencing, witnessing and sharing of grief; the advent of love; the birth of children; the beauty and hostility of the world; the wonder of the universe… The music of ‘Requiem’ ebbs and flows around the poetry. Tides are generated by simple melodic shapes that rise and fall. As the melodies reach for each other they create harmony. The tenor, far beyond his natural register, represents our vulnerability, our hope and fear. The soprano, with her austere purity, is something immutable and beyond us.”

Verket finns i sin helhet på youtube.
https://victoriakellymusic.com/

Prenumrera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 136

Maria Löfberg (f. 1968)

Helgen som passerade befann sig cirka 600 kyrkomusiker från de Nordiska länderna i Köpenhamn för det Nordiska kyrkomusikersymposiet, som går av stapeln vart fjärde år. Under dessa dagar fick jag möjlighet att säga hej till Maria Löfberg, organist i Falkenberg, och för många ett känt namn när det gäller tonsättare av kyrkomusik.

Maria har skrivit musik i princip hela livet, och hon drar sig till minnes att hon i åttonde klass fick hjälp av en musiklärare att skriva ner sitt första komponerade verk. Maria skriver för att det är roligt, och hon komponerar mest för sitt eget sammanhang, utifrån de behov som har funnits, och finns, där hon jobbar.

Maria blir inspirerad av texter, både bibeltexter och poesi, men även av ljudet av rösten, eller olika instruments klanger.

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 136