Helgen som passerade befann sig cirka 600 kyrkomusiker från de Nordiska länderna i Köpenhamn för det Nordiska kyrkomusikersymposiet, som går av stapeln vart fjärde år. Under dessa dagar fick jag möjlighet att säga hej till Maria Löfberg, organist i Falkenberg, och för många ett känt namn när det gäller tonsättare av kyrkomusik.
Maria har skrivit musik i princip hela livet, och hon drar sig till minnes att hon i åttonde klass fick hjälp av en musiklärare att skriva ner sitt första komponerade verk. Maria skriver för att det är roligt, och hon komponerar mest för sitt eget sammanhang, utifrån de behov som har funnits, och finns, där hon jobbar.
Maria blir inspirerad av texter, både bibeltexter och poesi, men även av ljudet av rösten, eller olika instruments klanger.
Jag tror att många av oss som jobbar med körer kan känna att behovet av arrangemang för den ensemble man själv leder inte alltid uppfylls av det man hittar på olika förlag. Därför är vi nog många som skriver och arrangerar på egen hand för att få något som passar för det egna sammanhanget.
På försommaren hade jag ett samtal med Majvor Ingemarsson. Vi studerade på Oskarshamns folkhögskolas kantorsutbildning ungefär samtidigt, i mitten på 90-talet. Majvor studerade sedan vidare till kyrkomusiker på Göteborgs universitet, jobbade några år i Högsbo församling i Göteborg, och är nu verksam i Kungsbacka kyrka (söder om nämnda stad).
Foto: Will Rose
Majvor har alltid skrivit musik för kör, just på grund av det jag skrev i ingressen: ett behov av något specifikt stycke till kören. Till en nära släktings begravning skrev Majvor ett ”Fader vår”, som hon sedan funderade på hur hon skulle arrangera för kör. Lösningen kom när hon gick Masterutbildning i kör (Göteborgs universitet), och blev inspirerad av en föreläsare som berättade om hur man kan ”måla” med de olika stämmorna. Magisteruppsatsen baserades på arbetet att skriva/måla stämmorna i ”Fader vår”.
Veckans tonsättare är verksam som kyrkomusiker och musiklärare på Gotland. Vi lärde känna varandra när jag jobbade i Knivsta i början på 2000-talet, och sedan dess har jag följt hennes musikaliska bana.
När började du skriva musik och var det något särskilt som satte igångskrivandet?
Det var ingen särskild händelse som satte igång mitt skrivande. Jag har ända sedan 10-årsåldern skrivit ner tankar, som ett sätt att bearbeta livet. Sedan lade jag till musiken, ungefär 2005. Jag har sparat en bok jag använde för att skriva ner tankar, dikter och låtar. Jag gick inte i musikklass, men minns att musiklektionerna i högstadiet var viktiga. Det fanns en längtan att hitta på egen musik och jag satt hemma i köket med min mammas gitarr och spelade. Där var några musikaliskt viktiga år omkring konfirmationen, då jag tog sånglektioner och pianolektioner och sjöng i ungdomskör i Knivsta. Hösten efter studenten reste jag till Costa Rica med Ung i den världsvida kyrkan. Där köpte jag en gitarr till mig själv i 19-årspresent. Året efter började jag på Helsjöns folkhögskolas klassiska musiklinje. Jag kände ett behov av att lära mig mer teori och kunna notera den musik jag skrev. En sång från 2007 finns med på nya skivan. Den skrev jag när min farfar dog. Våren 2024 arrade jag den för sång, piano & fiol.
Jag drunknar i kvinnor! Det finns hur många som helst att skriva om därute, och jag skulle kunna jobba heltid med det här! Apropå att drunkna så råkade jag sätta på radion för att höra Bildningsbyrån som handlade om simmerskan Sally Bauer. På 30-talet vann hon en tävling där man skulle simma över Öresund, och kom i mål hela fem minuter före tvåen (en man). Detta var vid en tid då idrottsförbundet gick ut och talade om att ”kvinnokroppen inte är lämpad för hårda idrottsprestationer”, och de manliga simmarna uppmanade de kvinnliga att inte använda det snabbaste simsättet (crawl) eftersom det ”såg onaturligt ut”. Lyssna gärna på programmet om denna normbrytande kvinna!
Veckans kompositör är kanhända också normbrytande, då hon är en av få kvinnor som innehaft en domkyrkoorganisttjänst (i Västerås domkyrka 2006-2014). Hon är utbildad kyrkomusiker och musiklärare vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm, där hon också studerat solosång.
Foto: Magnus Aronsson
Agneta Sköld är ju ett välkänt tonsättarnamn, åtminstone om man är kyrkomusiker. Hon har skrivit en mängd körmusik för olika besättningar, och i vår församling har vi tidigare framfört t.ex. julsången ”There is no rose” för blandad kör, ”Veni sancte spiritus” för kör och orgel och ”Ave Maria” för SA och orgel/piano. Jag kan varmt rekommendera samtliga!
Nu var jag ju på jakt efter ett Requeim skrivet av en kvinna, och jag letar efter ett verk i hanterbar storlek. Agneta Skölds Requiem är både vackert och lagom i omfattning för mitt sammanhang. Det är skrivet för blandad kör, orgel och sopransolist – d.v.s. det kostar inte skjortan att göra, vilket ju också är ett plus. Det finns några utmaningar för mig som jobbar i en liten församling, och det är t.ex. att jag så gott som aldrig kan dela upp herrstämmorna på tre. Bristen på tenorer och basar är stor, så där får man vara lösningsorienterad. Att också på något ställe dela sopranerna i tre grupper kan vara knivigt, men efter en snabb kontakt med tonsättaren tycker hon det är ok att stryka något. Eftersom alla satser utom Agnus Dei har ackompanjemang, så kommer verket att fungera ändå.
Det finns en verkförteckning på Angetas hemsida, botanisera gärna där! Noterna beställer du från Gehrmans eller Wessmans.
Jag sitter de här sista veckorna före semestern och letar körrepertoar inför höstterminen. Allhelgonahelgen blir min uppgift i år, och jag har funderat på att göra något requiem, varför jag samlat på mig några partitur på verk skrivna av kvinnor.
Ett partitur som också legat på mitt bord ett tag är ”Tiden har sin gång”, folkmusikmässan skriven av Fanny Källström.
Fanny är uppväxt i en musikalisk familj i Häggdånger utanför Härnösand, och har studerat vid Musikhögskolan i Malmö och vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm. ”Tiden har sin gång” var hennes examensarbete, och för detta fick hon 2023 STIMS pris ”Årets kompositör” inom folk/världsmusik. En del av motiveringen löd:
Foto: Anna Thors
”Stora kompositioner och arrangemang för kammarkör, kyrkorgel, kontrabas och fullödigt polskespel på fiol. Allt sammanvävt i ett fjäderlätt driv som samtidigt bär djupaste tyngd. Hon hanterar både text och ton och för de två elementen samman i symbios.”
Mässan är för kör, två fioler, kontrabas och orgel, och från början var tanken att använda den latinska texten. Men under arbetets gång kom den svenska texten till, och den blev ett sätt att tolka mässans texter och ge dem en personlig innebörd.
I förordet till partituret har Fanny skrivit:
”Tiden går och livet är förgängligt, både det som är bra men också det som är tungt och svårt, jag tänker att det finns något trösterikt i det. Och det enda vi människor egentligen kan göra är att försöka se det vackra och ljusa i världen och i alla människor under den lilla tid som vi har här på jorden, allt medan tiden har sin gång.”
Verket uruppfördes på ett mycket fint sätt av Jacobs vokalensemble (2022). Enligt uppgift ska nämnda ensemble också spela in det på skiva som utkommer i januari.
Film från uruppförandet finns på youtube (länk nedan). Det fjäderlätta drivet är mycket påtagligt, och du lyssnar på egen risk: det finns gott om melodier som fastnar i huvudet, och som sedan är svåra att få därifrån!
Jag har noterat att det här verket framförs en del runtomkring, och jag tror att det kan bli ett verk som hör till standardrepertoaren och som också kan bli en favorit för såväl körsångare som åhörare. Det ska bli spännande att följa Fanny Källström, och se vad som kommer härnäst!
Den här tonsättarinnan har varit med på ett litet hörn förut, när jag presenterade orgelmusik av kvinnor i några olika inlägg, men hon förtjänar lite mer uppmärksamhet. Jag blev påmind om henne när jag läste sommarmusikprogrammet för Linköpings domkyrka, där stycket ”Fanfar i g-moll” av Ashford framfördes i veckan. Studera gärna Linköpings domkyrkas sommarprogram – där finns kvinnliga tonsättare representerade vid ALLA konserter! Dessutom är det många kvinnor som spelar!
Foto: Wikipedia
Ashford var organist och kompositör, verksam i USA. Hon hade ett livslångt engagemang i kyrkan, både som sångerska och som organist. Hon fick sin tidiga musikaliska utbildning av pappan, som var sånglärare, och sedan följde studier i piano, orgel och komposition för ett antal olika lärare.
Emma och hennes make ledde flera körer i några av de största församlingarna i Nashville, och det var sedan de flyttat dit som Emma började bli uppmärksammad som tonsättare. Om jag förstått saken rätt arbetade hon då, förutom som körledare, också som organist i flera kyrkor, samtidigt som hon skrev musik.
Vid min dator hänger ”A celebration of female composers – womens history month”. Den publicerades på en webbsida som heter icancompose.se för rätt länge sedan, och den tjänar som inspiration då jag vill hitta en ny tonsättare att presentera. En av kvinnorna på listan heter Maria Schneider – ett namn jag inte är bekant med!
Schneider är verksam i USA. Hon lärde sig spela piano tidigt och började även komponera i unga år. Hon har studerat komposition bl.a. vid University of Minnesota och vid Eastman School of Music (New York).
Jag har lite grand undvikit de mest kända kvinnliga kompositörerna här på bloggen, men nu kan jag inte låta bli att lyfta Alma Mahler. Hon är lite extra aktuell för mig just nu, eftersom jag ska sjunga en av hennes sånger på konsert inom kort.
Alma Mahler. Foto från Wikipedia.
Almas far var målare, modern finns ingen information om. Om Alma själv finns det mest uppgifter om hennes olika relationer och de män hon var gift med. När Alma gifte sig med Gustav ställde han krav på henne att hon skulle vara hans hustru, och inte hans kollega, d.v.s. att hon skulle sluta skriva musik. Man kan ana att detta satte sina spår i deras relation.
När Gustav dog återupptog Alma komponerandet. Vad jag kan utläsa tros Alma Mahler ha skrivit mer än 100 sånger och kammarmusikverk. Långt ifrån alla finns bevarade för eftervärlden.
Alma gifte om sig med en judisk författare och blev, liksom så många andra, tvungen att fly från Wien. Hon lämnade landet 1938 och bosatte sig i New York.
Bland Alma Mahlers sånger finns både de med stor dramatik och de som är mer lyriska. Jag delar två favoritsånger!
Prenumerera gärna på kommande inlägg – fyll i din e-postadress!
Vi har nyligen fått en färsk rapport från Donne som undersökt jämställdheten när det gäller repertoarval i ett hundratal orkestrar världen över. Rapporten slår fast att 92,5% av det som spelas är skrivet av män. 89,3% är skrivet av vita män, och 78,4% av döda, vita män. Man har också sett att andelen musik av kvinnor och icke-binära minskar.
Det som möjligen är lite glädjande är att två svenska orkestrar ligger på topp-tio-listan över orkestrar med mest jämställd repertoar, och då talar vi om siffror på 22-38% som är skrivet av kvinnor i de ensemblerna. Läs gärna hela rapporten på länken:
Jag har inte räknat, men jag tror möjligen att andelen kompositörer från just England kan vara i majoritet på min blogg. Idag blir det ytterligare en i Dame Judith Weir. Jag lyssnade på hennes ”Wild mossy mountains”, som jag kände åtminstone bitvis gav uttryck för den frustration man kan känna inför vissa delar av tillvaron (t.ex. bristen på jämställdhet i konserthusens repertoar).
Judith Weir föddes i Skottland men växte upp i närheten av London. Hon spelade oboe i National Youth Orchestra of Great Britan, och studerade komposition för John Tavener.
Under en period skrev hon flera operor som framförts såväl i England som i Tyskland, Österrike, med flera länder.
På 90-talet var Judith composer in residence för City of Birmingham Orchestra, och då skrev hon ett flertal verk för orkester och kör.
På senare tid har hon också skrivit enbart för kör. Jag fastnade speciellt för den vackra ”My guardian angel”, men det finns många vackra körstycken, och mycket musik av Judith Weir på streaming-tjänsterna. På hennes hemsida finns länkar till de förlag som säljer noter på hennes musik.
Barocken, d.v.s. den musikhistoriska tidsperiod som sträcker sig från ca 1600 till ca 1750, är känd för många genom kompositörer som Bach, Händel, Vivaldi, med flera. På senare tid har även en del kvinnor lyfts fram, som t.ex. Elisabeth Jaquet de La Guerre och Barbara Strozzi.
Kvinnan jag vill lyfta den här gången vet man inte så mycket om. Det finns någon arkivuppgift som belägger att hon var aktiv och verksam år 1715, men vilket år hon föddes och dog vet man inte. Inte heller hennes namn är känt, bara pseudonymen under vilken hon publicerade sin musik: ”Mrs Philarmonica”.
Det vi vet är att hon var verksam i England och att hon skrev och gav ut en samling av 6 triosonater (för två fioler, cello och continuo) och 6 divertimenti (för 2 fioler, cello och harpa/orgel).
En svensk ensemble som spelar barockmusik av bland annat Mrs Philarmonica är ”Brustna Hjärtan barock”, lyssna gärna på deras inspelningar och passa på att höra dem live om du har möjlighet! Det finns också en tysk ensemble som spelat in barockmusik av flera kvinnor. Sök på ”Women 4 barock” på streaming-tjänsterna så hittar du mycket fin musik, inte bara av Mrs Philarmonica (några länkar nedan!).
