Tonsättarinna nr 116

Judith Shatin (f. 1949)

Denna vecka en amerikansk tonsättare som jag inte tidigare hört talas om: Judith Shatin. Shatin undervisar vid universitetet i Virginia, och har själv fått sin utbildning vid bl.a. Juliard och Princeton.

Foto: judithshatin.com

På verklistan finns både kammarmusik, körmusik, orkestermusik, elektroakustisk musik, med mera! Washington Post har beskrivit hennes musik som ”extremt uppfinningsrik, på alla plan”.

Shatin använder sig av bland annat elektroniskt skapat ljud, eller datorgenererat ljud i sina kompositioner.

Noter till Shatins musik finns utgiven på t.ex. Peters, Schirmer, Hal Leonard och Wendigo. Se också hennes egen hemsida!

Jag har valt musikexempel som är ganska olika i karaktären, men det finns mycket, mycket att lyssna på – hoppas du hittar något intressant!

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 114

Charlotte Sohy (f. 1887-1955)

I nummer 3/2023 av tidskriften ”Historiskan” läser jag om ett nytt skivbolag i Frankrike som har börjat ge ut musik av bortglömda kvinnliga kompositörer. Bolaget heter ”La Boîte à Pépites” (Juvellådan) och är en del av projektet ”Elles – Women Composers”, som också rymmer en musikfestival och en youtube-kanal.

Kvinnan bakom allt detta är den franska cellisten Héloïse Luzzati, som vill ändra på det faktum att vi känner till så få kvinnliga kompositörer. Hon har grävt fram manuskript av flera kvinnors verk, och har nu alltså också startat ett skivbolag för att ge ut och sprida kunskap om dem – vilken förebild!

Foto: presencecompositrice.com

La Boîte à Pépites första projekt var att ge ut musik av Charlotte Sohy. Charlotte föddes och dog i Paris. Hon fick en grundlig utbildning och introducerades tidigt i musikkretsar. Hon blev vän med både Nadia Boulanger och Mel Bonis. Hon var orgelelev till först Alexandre Guilmant och sedan Louis Vierne, och studerade komposition för Vincent d’Indy.

Hon gifte sig med en kompositör (Marcel Labey) med vilken hon fick 6 barn. Hemmet användes för att ordna musikaliska salonger, och hennes musik spelades av bl.a. Paul Dukas, Maurice Ravel och Gabriel Fauré.

Sohy skrev både mässor, sånger, pianomusik och en symfoni. Ibland skrev hon under pseudonym. Efter hennes död föll dessvärre hennes musik i glömska, och det skulle dröja ända till 1974 innan ett av hennes barnbarn bestämde sig för att titta på manuskripten. Hennes symfoni framfördes 2019, hundra år efter sin tillkomst, av l’Orchestre Victor-Hugo Franche-Comté under ledning av Debora Waldman. Och i april 2022 gavs tre CD-skivor ut av ovan nämnda skivbolag.

https://elleswomencomposers.com/en/decouvrir-le-projet-eng/

https://www.npr.org/sections/deceptivecadence/2022/08/17/1117799706/a-new-label-exhumes-forgotten-female-composers-music

Prenumerera gärna på kommande inlägg om kvinnliga tonsättare!

Tonsättarinna nr 113

Faustina Hasse Hodges (1822-1895)

Veckans tonsättare föddes i England. Hennes far var organist, och alla fyra barnen gick faderns fotspår vad gäller yrkesval. Fadern emigrerade till USA och Faustina följde efter när hon var 19 år gammal.

Foto: Wikipedia

På 1850-talet arbetade Faustina som organist och undervisade i orgel, piano och sång vid Troy Female Seminary. Vid samma tid började hon ge ut sina kompositioner. Det var klavermusik och vokalmusik hon skrev.

Ja, tyvärr finns det inte så mycket mer information att hitta om Faustina. Men jag hittar en inspelning av ”Blessed are the pure in heart”, för tre damröster. Det finns också en midifil på påsksången ”Day of days”, som verkar gå att köpa på sheetmusicdirect.com – länk här nedanför!

https://www.sheetmusicdirect.com/en-US/se/ID_No/1084301/Product.aspx

Vill du veta mer om kvinnliga tonsättare? Följ gärna genom att prenumerera på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 112

Piret Rips-Laul (f. 1965)

Både Litauen och Lettland finns representerade med ett par inlägg var, så nu tyckte jag det var dags att lyfta någon från Estland.

Foto: Annika Metsla

Piret Rips-Laul är pianopedagog och kompositör. Hon är mest känd för sin musik för barn- och ungdomskörer, men har också skrivit för vuxenkör, orkester, musikal, mm. Hon har jobbat som pianopedagog, lärare i musikteori, pianoackompanjatör och ledare för Tallin Gospel Choir – en musiker med stor bredd!

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 112

Tonsättarinna nr 111

Julia Wolfe (f. 1958)

Vill du börja året med lite statistik? Vilken kompositör tror du är den mest spelade under säsongen 2023-2024? Föga förvånande är det en av de döda vita männen. Läs gärna mer på sidan iMusiken – där finns många spännande inlägg (länk längre ned på sidan!)

En kvinna vars musik framförs i Göteborgs konserthus nästa helg (en Europapremiär), är amerikanskan Julia Wolfe. Det är hennes oratorium ”Fire in my mouth” som kommer att framföras av Göteborgs symfoniker och en damkör ur Symfoniska kören.  Verket är en hyllning till arbetets hjältar och beskriver villkoren i en textilfabrik.

Foto: Peter Serling

Wolfe har skrivit ett annat oratorium för kör och orkester som heter ”Anthracite Fields”, som handlar om ett kolgruve-samhälle i Pennsylvania.

Wolfe undervisar vid universitetet i New York, och har en lång rad av musik på sin verklista – bl.a. ett för nio säckpipor, vilket inte torde höra till vanligheterna! (Det heter LAD – leta gärna upp det och lyssna, mycket speciellt!)

Ett annat verk som verkar intressant är ”Her story”, för orkester och kör, som beskriver kvinnors kamp för lika rättigheter och ”utmanar de maktstrukturer som begränsat kvinnors möjlighet att uttrycka sig”.

https://juliawolfemusic.com/

Följ min gärna och prenumerera på kommande inlägg!

Veckans tonsättarinna nr 110

Chiquinha Gonzaga (1847-1935)

Foto från Wikipedia

Detta mitt tredje år med blogginlägg om kvinnliga tonsättare avslutar jag med en Brasilianska. Chiquinha föddes i Rio de Janeiro. Hennes mor var dotter till en slav, och hennes far var en vit man ur en välbärgad familj. Den här sortens bland-äktenskap var tabu på den här tiden, och paret fick säkert hantera fördomar inte bara från den egna familjen.

Chiquinha fick dock en fin utbildning, som också innehöll pianostudier. Hon skrev sitt första verk, en sång, redan när hon var 11 år gammal, och musiken var hennes stora passion. När hon var 16 år giftes hon bort med en marinofficer och pappans förhoppning var att hon i och med detta skulle få inträde i den högre societeten i Rio.

Fortsätt läsa Veckans tonsättarinna nr 110

Veckans tonsättarinna nr 108

Niloufar Nourbakhsh

Iran är ett land som inte tidigare är representerat på min blogg, och landet är ju aktuellt i och med att Nobels fredspris i år gick till den Iranska människorättskämpen Narges Mohammadi. I tidningen ”Historiskan” var det tidigare i år ett reportage om kvinnorna i Iran och deras kamp: https://historiskan.se/webshop/historiskan-1-2023/

Foto: Michael Yu

Niloufar är född i Iran men bor och verkar i New York. Hon studerade piano från tidiga år i Karaj och Teheran. Hon vann andrapris i en tävling för pianister när hon var 15 år. Efter det studerade hon ett år i Oxford och flyttade sedan till USA för att ta en kandidatexamen.

Fortsätt läsa Veckans tonsättarinna nr 108

Veckans tonsättarinna nr 107

Marie Samuelsson (f. 1956)

November och december är bråda tider om man är kyrkomusiker, och därför har inlägg nummer 107 dröjt lite.

Marie Samuelsson är en tonsättare som fram tills helt nyligen var okänd för mig. Det stod att läsa i DN för ett tag sedan,  och på sidan imusiken.se (länk längre ned) att hon blivit tilldelad stora Christ Johnsson-priset. I motiveringen från juryn läser jag att:

Foto: Mats Bäcker

”Marie Samuelsson är sedan länge en central röst bland svenska tonsättare. I konserten Brandnäva för gitarr, violin och orkester interagerar den originella solistkombinationen på ett både raffinerat och lekfullt sätt med orkestern. Här gestaltas genom ett koncentrerat material, utformat med stor detaljskärpa, en angelägen tematik kring natur och kretslopp och Samuelsson skapar i sitt verk ett eget unikt musikaliskt ekosystem.”

Fortsätt läsa Veckans tonsättarinna nr 107

Veckans tonsättarinna nr 106

Ethel Barns (1874-1948)

I något socialt nätverk dyker en sida upp som sammanställt musik för cello, skrivet av kvinnor. Det finns en lista med över 200 verk av olika tonsättare, det finns spellistor och även en del arrangemang. Ett tips till alla cellister därute!

Personligen är jag lite svag för cellons klangfullhet, och jag väljer ett av många namn i listan: Ethel Barns. Hon föddes i London och började studera violin, komposition och piano vid Royal Academy of Music som tonåring.

Hon debuterade som violinist 1896 och turnerade efter det både i England och i USA.

Ethel var medlem i ”Society of Women Musicians” – en grupp som bildades 1911 och som hade som syfte att stärka samarbetet mellan kvinnliga kompositörer och kvinnliga musiker, eftersom arbetstillfällena var begränsade för kvinnor.

På Ethel Barns verklista finns såväl orkestermusik som kammarmusik, sånger och pianostycken. Jag delar ett stycke för cello som heter ”Idylle”, som jag tycker inger lite känsla av vår och hopp. Det kal behövas nu när novembermörkret tätnar.

Titta in hos ”wild cellist” och upptäck fler kvinnor som skrivit för cello. En del noter finns på gratis-sidan imslp.org

https://www.wildcellist.ca/

Följ gärna mina inlägg om kvinnliga kompositörer! Fyll i e-postadress för att få ett mail när nya inlägg publiceras!

Veckans tonsättarinna nr 105

Sasha Johnson Manning (f. 1963)

Ett av Requierna på spellistan ”Requiem settings by women composers” är skrivet av Sasha Johnson Manning, en engelsk tonsättare som är ganska anonym såtillvida att hon inte verkar ha någon hemsida.

Foto: bbc.co.uk

Jag har lyckats få fram att Sasha började skriva musik när hon var 7 år gammal och att hon studerade cello och piano vid Royal Academy of Music, där hon tog examen 1985. Sedan dess har hon försörjt sig som sopransolist (specialiserad på gammal musik) och kompositör.

Sasha har fokuserat på att skriva vokalmusik, och har för kör skrivit bl.a. ”The Manchester Carols” och ”Daughters of Jerusalem”, båda med text av Carol Ann Duffy.

Hon har också skrivit ”The People’s Passion Mass” med text av Michael Symmons Roberts.

Under 8 år var hon ”Composer-in-recidens” för St. Louis Chamber Choir, för vilken hon bl.a. skrev sitt Requiem (år 2006). Verket är helt a capella och har åtta satser. Det kräver sin kör förstås, men det är väldigt vackert! ”Out of my souls depths” för kör SAB är mer överkomligt.

En del noter finns utgivna på Faber, bl.a. ”Manchester Carols”, för blandad kör, solister och instrument.

https://www.fabermusic.com/

https://www.prestomusic.com/sheet-music/composers/28322–manning

https://www.ecspublishing.com/composers/m/sasha-johnson-manning.html?downloadable=21&product_list_mode=list

Prenumerera gärna på mina inlägg, så att vi blir fler och fler som hittar till de många kvinnor som skriver och har skrivit musik genom tiderna!