Luise Adolpha Le Beau var enda barnet till William och Karoline, och båda föräldrarna hängav sig åt dotterns utbildning. Det skedde genom pianolektioner som pappan gav henne från tidig ålder, han var också musiker och kompositör. Le Beau skrev sitt första stycke vid 8 års ålder, hon studerade språk vid en flickskola, och hon fick examen vid 16 års ålder, från en privat institution för flickor, och efter det ägnade hon sig bara åt musik.
Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Det innebar pianolektion för bl.a. hovkapellmästaren William Kalliwoda i Karlsruhe. Under en sommar studerade hon också för Clara Schumann. 1876 flyttade familjen till München för att ge Luise möjlighet att studera komposition för Joseph Rheinberger. Enligt regelverket på skolan i München undervisades Lusie inte tillsammans med de manliga medstudenterna.
Här följde några produktiva år, då Le Beau turnerade med en sångerska och en violinist, hon skrev recensioner, hon började undervisa kvinnor för att förbereda dem för jobb som pianolärare.
På verklistan finns t.ex. op 27 ”Ruth” – bibliska scener för solister, kör och orkester. Det hade urpremiär 1883 och det gavs ut på ett förlag i Leipzig. Hon vann första pris i en internationell tävling för sin cello-sonat, op. 28. Det finns också kammarmusik, stråkkvartetter, en symfoni, körmusik, med mera!
Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!
”The Corelia Project is an initiative that strives to normalise inclusion and diversity in classical music through the performance and promotion of works by women and all gender-marginalised composers. It seeks to address the huge gender imbalance that still exists in the programming of classical music.”
Min första kontakt med Mary Howe var via ett orgelstycke som jag fick i min hand, ”Elegy”. När jag sedan började söka mer information om denna tonsättare hamnade jag på the Corelia Projects hemsida, ännu ett lovvärt initiativ för att främja en ökad jämställdhet på konsertscenerna! Där finns både information om kompositörer och en repertoarbank, ungefär som den som svenska KVAST försöker bygga upp i repertoarbanken ELNA. Värt att botanisera i!
Mary Howe var amerikanska och växte upp i Virginia. Efter att ha studerat för en mängd olika lärare i USA, och vid Peabody Insitute i Baltimore, reste Howe till Paris för att studera för Nadia Boulanger. Howe var pianist, med en lyckosam karriär, men hon föredrog att komponera. Hennes tidiga alster var pianomusik, men på hennes långa verkllista syns också sånger, körverk, orkestermusik, kammarmusik, och nämnda orgelstycke plus ytterligare ett stycke för orgel (For a Wedding, inte publicerat). Hon transkriberade även verk av Bach för ett och två pianon.
Howes orkestermusik inspirerades av naturen och av Amerikanska melodier. Hennes verk ”Chain Gang Song” blev lovordad för sin ”brist på kvinnlighet” (!)
Senare i karriären fick Howe en förkärlek för att skriva sånger, inte minst gjorde hon det under andra världskriget, som ett sätt att stötta de amerikanska trupperna. Howe skrev mer än 200 verk.
Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!
”Listen to and play my music, then you will understand me.”
Ett namn som jag ser då och då i olika orgelkonsertprogram är Johanna Senfter. Hon var född i Oppenheim i Tyskland, och studerade komposition, violin, orgel och piano vid konservatoriet i Frankfurt am Main. Max Reger hade uppmärksammat den talangfulla Senfter och 1908 antogs hon till hans kompositionsklass vid konservatoriet i Leipzig. Reger ansåg att Senfter var hans mest begåvade elev, och året efter att hon avslutat studierna för Reger vann hon pris för ”bästa elev-komposition under föregående år”.
Familjerna Senfter och Reger stod varandra nära, och när Reger gick bort 1916, gick Senfter in i en period då hon komponerade mycket och framträdde vid många konserter. Hon startade och drev konsertserier (Musikverein Oppenheim) där hon också framförde egna verk.
Det finns olika uppgifter om hur många verk hon lämnade efter sig, en del anger 134 stycken och andra 180. Hon skrev alltifrån symfonier till orkesterverk, kammarmusik, sånger, körmusik – det enda som verkar saknas är opera. Jag läser också om Johanna Senfter att hon var en mästare på att skriva fugor.
Liksom många andra kompositörer föll Senfters musik i glömska när hon dog, 1961, men den har börjat återupptäckas på senare år och en del av Senfters musik finns utgiven på Schott förlag. Där finns förutom klavermusik också sånger, körmusik, orkesterverk med mera, att köpa. Jag har inte lyckats hitta någon inspelning av körmusik av Senfter, men orkester-, kammar- och klavermusik finns det mycket av att lyssna på.
Jag har tidigare skrivit om Julie von Webenau (inlägg nr 174), ett namn jag snappade upp i en bok om Constance Mozart. Julie hade ett barnbarn som hette Vilma. Vilma växte upp i Wien och fick pianoundervisning av Cäcile Frank. Från 1898/1899 fick hon undervisning i komposition och harmonilära av Arnold Schönberg, troligen var hon hans första privatelev. När han flyttade till Berlin följde Vilma med.
Vilma von Webenau. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Von Webenau bodde också några år i München, där studierna fortsatte för Fritz Cortolezis. Hon försörjde sig sedan som musiklärare i Wien. 1886 bildades ”Association of Women Musicians of Vienna”, där även Maria Bach (inlägg 190) och Mathilde Kralik von Meyrswalden (inlägg 200) var aktiva. Föreningen finns ännu idag och förespråkar jämlikhet mellan män och kvinnor i musiklivet.
Von Webenaus musik framfördes första gången i Wien år 1907, men jag hittar ingen information om vilket verk det rörde sig om. Det finns dock en lång verklista på tyska wikipedia.
Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!
Blanche Rozan was a minor figure in French musical life during the late 19th and early 20th century. Her birth and death dates are unknown.
Källa: Wikipedia
Jag fick ett mail från Anna Braw, författare till boken ”Lyssna på henne” (och snart också till uppföljaren ”Lyssna på henne också”), med två orgelstycken bifogade. Kompositörens namn är Blanche Rozan, och vid en sökning på internet hamnade jag på wikipedia, där jag hittade citatet ovan. Var hon en obetydlig person, eller är det bara så att informationen om hennes liv och verk har gått förlorade?
KVAST (Kvinnlig anhopning av Svenska tonsättare) har nyligen lanserat en ny databas, ELNA, där vi ska kunna söka efter musik och information om kvinnliga tonsättare. Detta arbete är förstås ännu bara i sin linda, men det är verkligen bra att det är påbörjat, så att vi enklare kan leta upp musik och aktivt jobba för att föra in den i våra konsertprogram! Jag har varit inne och botaniserat några gånger, och jag tror att ELNA kommer att bli en stor tillgång med tiden. Senast jag var där letade jag efter något specifikt, men hittade inget som passade just det behovet – men ju fler som skickar in och registrerar sin musik, ju större chans att vi får en fantastisk källa att ösa ur! Jag hoppas också att en sådan här databas ska öka möjligheterna för att information om tonsättare och deras verk inte går förlorad, utan att den finns sparad för eftervärlden.
Tillbaka till Blanche Rozan! Vi vet i varje fall så mycket som att hon studerade komposition och orgel vid Marseille-konservatoriet för Henri Messerer (Han föddes 1838 och dog 1923). År 1905 blev Rozan professor i piano vid nämnda konservatorium, och hon framträdde både som pianist och organist vid konserter i staden. Jag kan såpass mycket franska att jag ur några recensioner av hennes konserter kan utläsa att hon var mycket talangfull, att hon spelade med oklanderlig teknik och stor finess.
De tre verk som finns namngivna är alla för orgel (eller harmonium): Cantabile, Communion och Petite Prière (liten bön). Noter till två av dem finns på imslp.
Det finns så många fördelar med att vara student! Inte minst tillgången till universitetsbiblioteken, och till personal som är intresserad och kunnig och kan hjälpa en att hitta en massa fantastiska saker. Jag kan varmt rekommendera Avdelningen för musik och dramatik vid Humanistiska biblioteket i Göteborg (som är en del av Göteborgs Universitetsbibliotek). Där har jag hittat en allierad i Pia Shekhter, en av bibliotekarierna, som bad mig om tips på vilken orgelmusik skriven av kvinnor som hon skulle kunna köpa in till biblioteket. Eventuellt kommer hon att ångra att hon bett mig om detta, för jag har redan försett henne med en lång lista, och talat om att det finns mycket mer – om bibliotekets budget klarar av det!
Pia Shekhter tipsade mig i sin tur om denna tonsättare – som nu får bli nummer 200 på min blogg – Mathilde Kralik von Meyrswalden. Pia nämnde också att hon beställt ett ”Offertorium” för orgel av Kralik, som inom kort finns att låna på Humanistiska bibliotektet för den som rör sig i Göteborgs-trakten. För orgel finns också en ”Festmarsch” som man kan ladda ner från imslp.
Bild: okänd. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Mathilde Kralik föddes i Linz i en familj där hon och syskonen fick med sig musiken från barnsben. Hennes föräldrar insåg att hon var musikaliskt begåvad, och hade ekonomiska möjligheter att låta henne studera för den tidens bästa lärare. Hon studerade bland annat för Anton Bruckner. Mathilde har själv skrivit om hur betydelsefullt det var för henne att få stifta bekantskap med musik av Haydn, Mozart och Beethoven från tidig ålder, och hon ansåg att Bach var hennes främsta lärare. Kralik blev antagen till Musikkonservatoriet i Wien där hon var elev mellan 1876 och 1878. Hon vann flera priser för sina kompositioner och tog examen med diplom i komposition.
Mathilde Kraliks musik framfördes vid scenerna i Österrike under 1890-talet och fick ett varmt mottagande. Under 1890-talets sista år framfördes både hennes Pianotrio i F-dur, The Baptism of Chirist och Christmas Cantata (för solist, kör och orkester). På 1910-talet sattes Kraliks opera ”Blume und Weissblume” upp. Den blev populär, inte bara p.g.a. framgångsrika framföranden, utan också för att den fick stor uppmärksamhet i pressen. Det var nämligen så att en f.d fransiskanermunk hade skrivit en opera, i vilken han kopierat 52 sidor av Mathildes opera! Kralik gick i svaromål i tidningarna, men gav upp rättstvisten om saken – man kan undra varför?
Förutom den musik jag redan nämnt ovan, finns också orkesterverk av Kralik, t.ex. ”Hymnische Symphony” eller ”Konsert för violin, stråkorkester och timpani”. Det finns också en del kammarmusik, pianomusik, körmusik och sånger. Länkar nedan till en sång av Kralik som är inspelad av Fjellander/Elvin (”Veckans romans” (av kvinnor) – följ den gärna på YouTube!).
När jag började leta musik av Mathilde Kralik hittade jag också ”Female Symphonic Orchestra Austria” – ytterligare en orkester vars mål är att lyfta musik av kvinnor. Likande initiativ finns t.ex. i Sverige (Kvinnoorkestern) och Danmark (Damkapellet), länkar finns nedan!
Först vill jag tipsa om om de här två eldsjälarna, Karin Fjellander och Amanda Elvin, som nu publicerat hela 250 romanser skrivna av kvinnor på sin youtubekanal – vilken kulturgärning!
Vid den här tiden förra året skrev jag om nyårskonserten från Wien, som då bröt ny mark genom att för första gången någonsin ha framfört ett musikstycke skrivet av en kvinnlig tonsättare. Hon hette Constanze Geiger. Årets konsert, nummer 86 i ordningen, innehöll enligt uppgift två verk skrivna av kvinnor. Ett av verken var ”Sirenen Lieder” av Josephine Weinlich.
Weinlich föddes i nuvarande Slovakien, och var verksam i Österrike som bland annat pianist, tonsättare och dirigent. Hon fick musiklektioner av fadern och lärde sig spela piano och violin. Hennes systrar spelade cello och flöjt.
I slutet på 1860-talet bildade Weinlich en damkvartett, där hon själv spelade piano och hennes syster spelade cello. Gruppen växte och blev snart en sextett och septett med flera musiker. I samma veva grundade Weinlich också den första kvinnoorkestern i Europa, det skedde i slutet på 1860-talet i Wien, och orkestern turnerade både i Europa och i USA under namnet ”Weinlich’sches Damenorchester” (den kallades också ”Wiener Damencapelle” eller ”Wiener Damenorchester”). Jag läser att orkestern specialiserade sig på ”lätt” musik, populärmusik, som inte utgjorde något hot mot den mer ”seriösa” musiken som ansågs förbehållen männen. Således framfördes samtida dansmusik, ouvertyrer, potpurrier från operor, musik av familjen Strauss, och kompositioner av Weinlich själv.
1878 bildade Weinlich, tillsammans med bl.a. sin syster, Cäcilienkvartetten. Detta var en pianokvartett som uppträdde i Sverige, Danmark, Tyskland och Schweiz med musik av Weinlich, Schumann (Robert) och Mendelssohn (Felix).
Under en konsertturne´i Portugal fick Weinlich digiera ett antal konserter med stadsorkestern i Lissabon, och hon var även dirigent under en hel säsong där.
Jag har haft en mail-konversation med en av de mindre konsertarrangörerna i närområdet, där jag lite vänligt frågade varför det var så få kvinnliga tonsättare på programmet. Jag fick svaret att de uppskattar när det är större variation i konserterna, men att de inte lägger sig i vad de anlitade musikerna spelar. Jag frågar mig om vi inte måste börja tänka om? Om inte vi som arrangörer (konserthus, församlingar, etc) börjar ställa krav, så kommer mycket lite att förändras. Visst har vi också ett ansvar?
Just nu studerar jag vid masterprogrammet i orgel i Göteborg, och har gett mig själv i uppgift att skriva en kortare uppsats om César Francks kvinnliga elever. Både Augusta Holmès och Alice Sauvrezis som jag skrivit om tidigare, var studenter till Franck, och här kommer en till: Josephine Boulay.
Boulay föddes i Paris och blev blind vid 3 års ålder. Hon studerade vid ”National Insituition for the Blind”. År 1887 blev hon antagen till Pariskonservatoriet och fick César Franck och Jules Massenet som lärare.
1888 blev hon den första blinda kvinnan som vann första pris i orgel vid konservatoriet. Senare vann hon flera priser i bland annat harmonilära, kontrapunkt/fuga och 1897 fick hon förstapris även i komposition, som hon då studerade för Gabriel Fauré.
Boulay blev professor vid Institutet för blinda, där hon under 47 år kom att undervisa i framförallt komposition och orgelspel, men även piano och harmonilära. För orgel finns vad jag kunnat hitta: ”Trios piece pout orgue” (Prelude, Andante, Fugue) och ”Petite Carillion” – fina stycken, väl värda att lägga till repertoaren!
Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!
Sauvrezis föddes i Bretagne, och var verksam som pianolärare i staden Nantes. Hon var också tonsättare, kördirigent och konsertarrangör, bland annat i ett sällskap som organiserade konserter med keltisk musik och poesi.
Sauvrezis studerade för César Franck, men det finns inte närmare upplysningar om när det var. Efter Franck studerade hon även för Ernest Guiraud och Paul Vidal.
På verklistan finns framförallt sånger, men även några orkesterverk, körmusik, piano- och kammarmusik, och ett orgelstycke: Choral pour l’Offertoire.
