Det här tipset kom från en av mina bloggföljare! Akemi Naito föddes i Tokyo och började spela piano vid 5 års ålder, och komposition när hon var 14 år. Naito studerade komposition vid Toho Gakuen School of Music, och har fått många utmärkelser och priser för sin musik. 1991 flyttade Naito till USA.
Naito beskriver på sin hemsida att hon betraktar komponerandet som en poetisk aktivitet, ett tillvägagångssätt som består även om världen förändras och den tekniska utveckligen går framåt. Hon anser att ljud har sin egen energi, och det hon gör när hon skriver är att väva samman olika ljud. Naito är också mån om att bevara sitt japanska arv, då hon nu lever och verkar i New York som är en västerländsk/mångkulturell stad.
Det finns ett antal album med musik av Naito på streamingtjänsterna, jag har valt ut några stycken som jag länkar till, men lyssna gärna på annat – det finns både instrumentalt (en hel del slagverk), sånger och körmusik.
Landowska föddes och växte upp i Warszawa. Hennes föräldrar var judar, pappan advokat och mamman språkvetare.
Fyra år gammal började Landowska spela piano. Hon studerade piano vid konservatoriet i Warszawa, och hon studerade komposition i Berlin och Paris. I början av sin karriär uppträdde Wanda mycket i Paris, där hennes konserter fick beröm av kritiker. Alla var ense om att hon hade en mycket lovande karriär som pianist framför sig, men hon valde att ägna sitt liv åt att återuppväcka cembalon.
Licens: Creative Commons dela lika 4.0
Cembalon hade sin storhetstid under barocken (ca 1600-1750), men den fick en renässans i början på 1900-talet, och det var mycket tack vare Wanda Landowska, som genom sina konserter, undervisning – och inte minst sina inspelningar – bidrog till det ökande intresset för cembalon. Landowska spelade t.ex in Bachs Goldbergvariationer 1933. Jag har med mycket nöje även lyssnat på hennes inspelning av Das Wohltemperierte Clavier. Landowska gifte sig år 1900, och undervisade under några år i Paris. Hon gjorde en turné till Ryssland med sin cembalo av märket Pleyel. Hon undervisade senare också i cembalo i Berlin.
Efter första världskriget gjorde hon debut i USA, och mellan 1925 och 1928 undervisade hon i Philadelphia, men hon återvände sedan till Paris. Landowska hade ett stort intresse för musik av Bach, Rameau och Couperin, och hon besökte museer i Europa och studerade gamla instrument. Hon beställde också nya instrument av Pleyel.
När andra världskriget startade och Tyskland ockuperade Frankrike valda Landowska att fly till USA. Hon fick bara två resväskor med sig, och tyskarna stal hennes instrument och alla manuskript. Läs gärna boken ”Stulen musik” av Anders Rydell, där man får berättelsen om hur nazisterna plundrade och förstörde musik och kultur, som ett led i att beröva människor sin identitet.
Som kompositör har Landowska lämnat efter sig ett antal sånger, en Serenad för stråkar, flera orkesterverk, med mera. Strömningstjänsterna svämmar över av inspelninar där Landowska spelar Bach eller andra kompositörer, det är betydligt svårare att hitta hennes egen musik. Noter till ”Five Polish Folksongs” finns utgivna på Hildegard publishing. Det vore väldigt intressant att få höra Landowskas orkestermusik, hoppas att den ska gå att hitta i framtiden!
Det finns så många fördelar med att vara student! Inte minst tillgången till universitetsbiblioteken, och till personal som är intresserad och kunnig och kan hjälpa en att hitta en massa fantastiska saker. Jag kan varmt rekommendera Avdelningen för musik och dramatik vid Humanistiska biblioteket i Göteborg (som är en del av Göteborgs Universitetsbibliotek). Där har jag hittat en allierad i Pia Shekhter, en av bibliotekarierna, som bad mig om tips på vilken orgelmusik skriven av kvinnor som hon skulle kunna köpa in till biblioteket. Eventuellt kommer hon att ångra att hon bett mig om detta, för jag har redan försett henne med en lång lista, och talat om att det finns mycket mer – om bibliotekets budget klarar av det!
Pia Shekhter tipsade mig i sin tur om denna tonsättare – som nu får bli nummer 200 på min blogg – Mathilde Kralik von Meyrswalden. Pia nämnde också att hon beställt ett ”Offertorium” för orgel av Kralik, som inom kort finns att låna på Humanistiska bibliotektet för den som rör sig i Göteborgs-trakten. För orgel finns också en ”Festmarsch” som man kan ladda ner från imslp.
Bild: okänd. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Mathilde Kralik föddes i Linz i en familj där hon och syskonen fick med sig musiken från barnsben. Hennes föräldrar insåg att hon var musikaliskt begåvad, och hade ekonomiska möjligheter att låta henne studera för den tidens bästa lärare. Hon studerade bland annat för Anton Bruckner. Mathilde har själv skrivit om hur betydelsefullt det var för henne att få stifta bekantskap med musik av Haydn, Mozart och Beethoven från tidig ålder, och hon ansåg att Bach var hennes främsta lärare. Kralik blev antagen till Musikkonservatoriet i Wien där hon var elev mellan 1876 och 1878. Hon vann flera priser för sina kompositioner och tog examen med diplom i komposition.
Mathilde Kraliks musik framfördes vid scenerna i Österrike under 1890-talet och fick ett varmt mottagande. Under 1890-talets sista år framfördes både hennes Pianotrio i F-dur, The Baptism of Chirist och Christmas Cantata (för solist, kör och orkester). På 1910-talet sattes Kraliks opera ”Blume und Weissblume” upp. Den blev populär, inte bara p.g.a. framgångsrika framföranden, utan också för att den fick stor uppmärksamhet i pressen. Det var nämligen så att en f.d fransiskanermunk hade skrivit en opera, i vilken han kopierat 52 sidor av Mathildes opera! Kralik gick i svaromål i tidningarna, men gav upp rättstvisten om saken – man kan undra varför?
Förutom den musik jag redan nämnt ovan, finns också orkesterverk av Kralik, t.ex. ”Hymnische Symphony” eller ”Konsert för violin, stråkorkester och timpani”. Det finns också en del kammarmusik, pianomusik, körmusik och sånger. Länkar nedan till en sång av Kralik som är inspelad av Fjellander/Elvin (”Veckans romans” (av kvinnor) – följ den gärna på YouTube!).
När jag började leta musik av Mathilde Kralik hittade jag också ”Female Symphonic Orchestra Austria” – ytterligare en orkester vars mål är att lyfta musik av kvinnor. Likande initiativ finns t.ex. i Sverige (Kvinnoorkestern) och Danmark (Damkapellet), länkar finns nedan!
Gillian Bibby. Bild: New Zealand Government, Office of the Governor-General. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0.
På min masterutbildning läser vi just nu om 1900-talet, och här uppenbarade sig en kvinna som jag inte hört talas om: Gillian Bibby.
Bibby föddes på Nya Zeeland och studerade först vid landets universitet (University of Otago, Victoria University of Wellington), och sedan fortsatte studierna i Tyskland (Berlin och Köln), där hon bland andra hade Kalheinz Stockhausen som lärare Hon var en av få (kanske den enda?) kvinnliga tonsättare på sin tid som deltog i sommarkureserna i Darmstadt (Darmstädter Ferienkurse/Darmstadt Summer Course for New Music), en festival för samtida musik som lockade många av dåtidens tonsättare av tolvtonsmusik och experimentell musik. Gillian Bibby deltog i kursen 1972, och berättar själv i en video från SOUNZ (Center for New Zealand Music) att kvinnliga tonsättare möttes av en hel del fördomar.
Det var i Darmstadt som Bibby träffade Stockhausen (han var en av lärarna), och han uppmuntrade henne att söka också till nästa sommarkurs två år senare. När Bibby återvände till Nya Zeeland arbetade hon som lärare i komposition, piano och musikhistoria, samt som recensent och som redaktör för utgivning av framförallt Nyazeeländsk pianomusik. På verklistan finns elektronisk musik, kammamusik, musik för kammarorkester, stråkkvartett, en barnopera, och på senare år mest pianomusik, där hon bland annat inspirerades av den Nyazeeländska naturens fågelsång.
Min lärare på masterutbildningen hade tagit reda på att det fanns ett orgelstycke, som jag åtog mig att leta upp noterna till. Efter lite sökande på nätet hittade jag till Centre for New Zeeland Music, där stycket Tropus finns att köpa. Någon inspelning har jag dock inte fått fatt på, om det nu finns, men jag delar några andra ljudklipp här nedan.
För dig som letar repertoar till de kyrkliga högtiderna, för kör, för orgel, finns det mycket att inspireras av på sidan www.greathostcomposer.org, med sin Women Composers database. Här finns listor där man kan söka på kyrkoårets söndagar och stora högtider (länk nedan!).
Sarah MacDonald, foto: Wikipedia
Jag hittade ett mycket vackert och uttrycksfullt körstycke, ”Crux fidelis”, passande för långfredagen. Kompositören heter Sarah MacDonald och hon är född i Kanada men bor och är verksam i Storbritannien. Hon är organist och körledare vid Selwyn College i Cambridge (hon fick som första kvinna det uppdraget 1999) och leder flickkör i Ely Cathedral.
MacDonald är utbildad i Toronto och i Cambridge (med David Sanger som orgellärare), och har spelat mängder av orgelkonserter och dirigerat körer i både Storbrittanien och övriga Europa, liksom i Nordamerika, Nya Zeeland, och Mellanöstern. Hon har spelat in 35 skivor som pianist, organist och dirigent. Hon har många utmärkelser och priser på sin meritlista (läs gärna vidare på wikipedia eller hennes egen hemsida!).
MacDonald är också tonsättare och hennes musik är utgiven på flera olika förlag (Encore Publications, Royal School of Church Music, August Press St James Music Press). Hon skriver också varje månad en kolumn för tidningen The American Organist.
Körstycket ”Crux fidelis” får jag sätta upp på min vill-göra-lista. Jag hittar även orgelstycket Trio on Attende Domine, som finns publicerat i ”Gregoriana, Twelve chant-based organ pieces by contemporary women composer” (Stainer & Bell, H506) – en antologi som borde finnas på alla orgelläktare i landet! Det finns som vanligt otroligt mycket mer musik av Sarah MacDonald, botanisera vidare på hennes hemsida.
En kompositör från Schweiz har inte hört till vanligheterna på min blogg, och väldigt lite verkar vara känt om Elisa Delay-Fuchs, varför detta blir ett rekordkort inlägg. Delaye-Fuchs var kompositör och professor i harmonilära vid Konservatoriet i Geneve, och hon var gift med en rysk-född flöjtist och kompositör som undervisade vid samma skola. Tre orgelstycken finns på hennes repertoarlista, liksom pianomusik, några solosånger och några duetter. Noter till orgelmusiken finns på imslp, men för att hitta övrig musik krävs det lite mer efterforskningar och där har jag inte lyckats ännu.
Nästan exakt samtida med förra veckans tonsättare är Dorothy Howell, en engelsk tonsättare och pianist, som gick under smeknamnet ”Englands Richard Strauss”.
Howell föddes i Birmingham med fem andra syskon, och hennes intresse för att spela piano och komponera uppmuntrades från tidig ålder av båda föräldrarna. Hon studerade i flertalet klosterskolor, och började studera vid Royal Academy of Music bara 15 år gammal. Howell var mycket talangfull, vilket alla hennes lärare erkände.
Ett av Howells tidigaste verk var sex pianostycken, inspirerade av filmen ”The Tales of Beatrix Potter”, och av Howells kärlek till naturen. Howell vann flera priset under åren (det först 1914), och riktigt känd blev hon med det symfoniska poemet ”Lamia” (inspirerad av Keats dikt med samma namn). Stycket uruppfördes 1919 och framfördes sedan regelbundet under många år vid The Proms (en sommarmusikfestival i London). Succén med Lamia gav stora rubriker i tidningarna: ”Girl Composer’s Success” och ”Girl Composer’s Triumph”.
Howell hade ett gott samarbete med dirigenten Sir Henry Wood, som dirigerade flera av hennes verk. Han försökte få henne att söka till dirigentklassen vid Royal Academy of Music, men Howell blev istället lärare i harmonilära ock komposition på skolan år 1924.
Fyll gärna i din e-postadress om du vill ha ett mail när nya inlägg publiceras!
Sedan några år tillbaka har vi på fastlagssöndagen haft ett samarbete med en gamba-kvartett, som spelat till psalmer och ackompanjerat kören. I år blir det en större ensemble med såväl gambor som en sinka! Min strävan att alltid ha musik av både kvinnor och män vid alla framträdanden gick inte att uppfylla den här gången. Inte på grund av att det inte finns musik, men för att det jag hittade inte riktigt passade för tillfället – eller för att det var för kort tid för kören att hinna lära sig.
Jag hittade till exempel ett fantastiskt vackert Stabat Mater av Sulpitia Cesis, som jag absolut ska försöka framföra med min kör vid tillfälle. Stabat mater ingår i det verk som är det enda kända av hennes hand: ”Motetti spirituali”. Det finns inspelat av Capella Artemisia och innehåller 23 motetter för 2-12 röster. Till skillnad från andra samtida kompositörer så finns i Cesis partitur anvisningar för olika instrument, inklusive en basstämma som möjligen framfördes av en viola da gamba eller av orgeln.
Jag har haft en mail-konversation med en av de mindre konsertarrangörerna i närområdet, där jag lite vänligt frågade varför det var så få kvinnliga tonsättare på programmet. Jag fick svaret att de uppskattar när det är större variation i konserterna, men att de inte lägger sig i vad de anlitade musikerna spelar. Jag frågar mig om vi inte måste börja tänka om? Om inte vi som arrangörer (konserthus, församlingar, etc) börjar ställa krav, så kommer mycket lite att förändras. Visst har vi också ett ansvar?
Just nu studerar jag vid masterprogrammet i orgel i Göteborg, och har gett mig själv i uppgift att skriva en kortare uppsats om César Francks kvinnliga elever. Både Augusta Holmès och Alice Sauvrezis som jag skrivit om tidigare, var studenter till Franck, och här kommer en till: Josephine Boulay.
Boulay föddes i Paris och blev blind vid 3 års ålder. Hon studerade vid ”National Insituition for the Blind”. År 1887 blev hon antagen till Pariskonservatoriet och fick César Franck och Jules Massenet som lärare.
1888 blev hon den första blinda kvinnan som vann första pris i orgel vid konservatoriet. Senare vann hon flera priser i bland annat harmonilära, kontrapunkt/fuga och 1897 fick hon förstapris även i komposition, som hon då studerade för Gabriel Fauré.
Boulay blev professor vid Institutet för blinda, där hon under 47 år kom att undervisa i framförallt komposition och orgelspel, men även piano och harmonilära. För orgel finns vad jag kunnat hitta: ”Trios piece pout orgue” (Prelude, Andante, Fugue) och ”Petite Carillion” – fina stycken, väl värda att lägga till repertoaren!
Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!
Ungefär samtida med Rossini levde Marianna Bottini (född Motroni-Andreozzi). Hon föddes, och bodde hela sitt liv i staden Lucca i Toscana, och hon var kompositör och lärare i harpa. Hon studerade kontrapunkt och blev 1820 antagen till Accademia Filarmonica i Bologna. Hon skrev det mesta av sin musik under åren 1815-1822. 1824 gifte hon sig och slutade då att komponera.
Bottini är känd för en klarinettkonsert och Messa da Requiem, men det finns en hel del intressant av hennes hand, t.ex. ett Stabat Mater, ett Te Deum, med mera. Manuskript lär finnas på Istuto Musicale Luigi Boccherini i Lucca.
Bottini var en av få kvinnor, vars musik framfördes vid en festival till Sankta Cecilias ära. Operan ”Elena e Gerardo” hade premiär 2023.
