Musik – Katarina Rudérus

Tonsättarinna nr 197

Gillian Bibby (1945-2023)

Gillian Bibby.
Bild: New Zealand Government, Office of the Governor-General. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0.

På min masterutbildning läser vi just nu om 1900-talet, och här uppenbarade sig en kvinna som jag inte hört talas om: Gillian Bibby.

Bibby föddes på Nya Zeeland och studerade först vid landets universitet (University of Otago, Victoria University of Wellington), och sedan fortsatte studierna i Tyskland (Berlin och Köln), där hon bland andra hade Kalheinz Stockhausen som lärare
Hon var en av få (kanske den enda?) kvinnliga tonsättare på sin tid som deltog i sommarkureserna i Darmstadt (Darmstädter Ferienkurse/Darmstadt Summer Course for New Music), en festival för samtida musik som lockade många av dåtidens tonsättare av tolvtonsmusik och experimentell musik. Gillian Bibby deltog i kursen 1972, och berättar själv i en video från SOUNZ (Center for New Zealand Music) att kvinnliga tonsättare möttes av en hel del fördomar.

Det var i Darmstadt som Bibby träffade Stockhausen (han var en av lärarna), och han uppmuntrade henne att söka också till nästa sommarkurs två år senare.
När Bibby återvände till Nya Zeeland arbetade hon som lärare i komposition, piano och musikhistoria, samt som recensent och som redaktör för utgivning av framförallt Nyazeeländsk pianomusik.
På verklistan finns elektronisk musik, kammamusik, musik för kammarorkester, stråkkvartett, en barnopera, och på senare år mest pianomusik, där hon bland annat inspirerades av den Nyazeeländska naturens fågelsång.

Min lärare på masterutbildningen hade tagit reda på att det fanns ett orgelstycke, som jag åtog mig att leta upp noterna till. Efter lite sökande på nätet hittade jag till Centre for New Zeeland Music, där stycket Tropus finns att köpa. Någon inspelning har jag dock inte fått fatt på, om det nu finns, men jag delar några andra ljudklipp här nedan.

https://sounz.org.nz/works/10250?locale=en

https://sounz.org.nz

https://internationales-musikinstitut.de/en/imd/stories/gillian-bibby

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 196

Sarah MacDonald (f. 1968)

För dig som letar repertoar till de kyrkliga högtiderna, för kör, för orgel, finns det mycket att inspireras av på sidan www.greathostcomposer.org, med sin Women Composers database. Här finns listor där man kan söka på kyrkoårets söndagar och stora högtider (länk nedan!).

Jag hittade ett mycket vackert och uttrycksfullt körstycke, ”Crux fidelis”, passande för långfredagen. Kompositören heter Sarah MacDonald och hon är född i Kanada men bor och är verksam i Storbritannien. Hon är organist och körledare vid Selwyn College i Cambridge (hon fick som första kvinna det uppdraget 1999) och leder flickkör i Ely Cathedral.

MacDonald är utbildad i Toronto och i Cambridge (med David Sanger som orgellärare), och har spelat mängder av orgelkonserter och dirigerat körer i både Storbrittanien och övriga Europa, liksom i Nordamerika, Nya Zeeland, och Mellanöstern. Hon har spelat in 35 skivor som pianist, organist och dirigent. Hon har många utmärkelser och priser på sin meritlista (läs gärna vidare på wikipedia eller hennes egen hemsida!).

MacDonald är också tonsättare och hennes musik är utgiven på flera olika förlag (Encore Publications, Royal School of Church Music, August Press St James Music Press). Hon skriver också varje månad en kolumn för tidningen The American Organist.

Körstycket ”Crux fidelis” får jag sätta upp på min vill-göra-lista. Jag hittar även orgelstycket Trio on Attende Domine, som finns publicerat i ”Gregoriana, Twelve chant-based organ pieces by contemporary women composer” (Stainer & Bell, H506) – en antologi som borde finnas på alla orgelläktare i landet! Det finns som vanligt otroligt mycket mer musik av Sarah MacDonald, botanisera vidare på hennes hemsida.

https://www.greathostcomposers.org/database.html

https://www.sarahmacdonald.live

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 195

Elisa Delaye-Fuchs (1872-?)

En kompositör från Schweiz har inte hört till vanligheterna på min blogg, och väldigt lite verkar vara känt om Elisa Delay-Fuchs, varför detta blir ett rekordkort inlägg. Delaye-Fuchs var kompositör och professor i harmonilära vid Konservatoriet i Geneve, och hon var gift med en rysk-född flöjtist och kompositör som undervisade vid samma skola.
Tre orgelstycken finns på hennes repertoarlista, liksom pianomusik, några solosånger och några duetter. Noter till orgelmusiken finns på imslp, men för att hitta övrig musik krävs det lite mer efterforskningar och där har jag inte lyckats ännu.

Noter:
http://en.instr.scorser.com/C/All/Fuchs-Delaye%2c+Elisa/All/Alphabeticly.html

Vill du ha en påminnelse om när nya inlägg publiceras? Fyll i din e-postadress i fältet!

Tonsättarinna nr 191

Dorothy Howell (1898-1982)

Nästan exakt samtida med förra veckans tonsättare är Dorothy Howell, en engelsk tonsättare och pianist, som gick under smeknamnet ”Englands Richard Strauss”.

Howell föddes i Birmingham med fem andra syskon, och hennes intresse för att spela piano och komponera uppmuntrades från tidig ålder av båda föräldrarna. Hon studerade i flertalet klosterskolor, och började studera vid Royal Academy of Music bara 15 år gammal. Howell var mycket talangfull, vilket alla hennes lärare erkände.

Ett av Howells tidigaste verk var sex pianostycken, inspirerade av filmen ”The Tales of Beatrix Potter”, och av Howells kärlek till naturen.
Howell vann flera priset under åren (det först 1914), och riktigt känd blev hon med det symfoniska poemet ”Lamia” (inspirerad av Keats dikt med samma namn). Stycket uruppfördes 1919 och framfördes sedan regelbundet under många år vid The Proms (en sommarmusikfestival i London). Succén med Lamia gav stora rubriker i tidningarna: ”Girl Composer’s Success” och ”Girl Composer’s Triumph”.

Howell hade ett gott samarbete med dirigenten Sir Henry Wood, som dirigerade flera av hennes verk. Han försökte få henne att söka till dirigentklassen vid Royal Academy of Music, men Howell blev istället lärare i harmonilära ock komposition på skolan år 1924.

Fyll gärna i din e-postadress om du vill ha ett mail när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 189

Sulpitia Cesis (1577-1619)

Sedan några år tillbaka har vi på fastlagssöndagen haft ett samarbete med en gamba-kvartett, som spelat till psalmer och ackompanjerat kören. I år blir det en större ensemble med såväl gambor som en sinka!
Min strävan att alltid ha musik av både kvinnor och män vid alla framträdanden gick inte att uppfylla den här gången. Inte på grund av att det inte finns musik, men för att det jag hittade inte riktigt passade för tillfället – eller för att det var för kort tid för kören att hinna lära sig.

Jag hittade till exempel ett fantastiskt vackert Stabat Mater av Sulpitia Cesis, som jag absolut ska försöka framföra med min kör vid tillfälle. Stabat mater ingår i det verk som är det enda kända av hennes hand: ”Motetti spirituali”. Det finns inspelat av Capella Artemisia och innehåller 23 motetter för 2-12 röster. Till skillnad från andra samtida kompositörer så finns i Cesis partitur anvisningar för olika instrument, inklusive en basstämma som möjligen framfördes av en viola da gamba eller av orgeln.

Noter:
https://imprimis.uk/catalogue.php?c=14

Vill du ha ett mail när nya inlägg pubilceras kan du prenumerera genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 185

Josephine Boulay (1869-1925)

Jag har haft en mail-konversation med en av de mindre konsertarrangörerna i närområdet, där jag lite vänligt frågade varför det var så få kvinnliga tonsättare på programmet. Jag fick svaret att de uppskattar när det är större variation i konserterna, men att de inte lägger sig i vad de anlitade musikerna spelar. Jag frågar mig om vi inte måste börja tänka om? Om inte vi som arrangörer (konserthus, församlingar, etc) börjar ställa krav, så kommer mycket lite att förändras. Visst har vi också ett ansvar?

Just nu studerar jag vid masterprogrammet i orgel i Göteborg, och har gett mig själv i uppgift att skriva en kortare uppsats om César Francks kvinnliga elever. Både Augusta Holmès och Alice Sauvrezis som jag skrivit om tidigare, var studenter till Franck, och här kommer en till: Josephine Boulay.

Boulay föddes i Paris och blev blind vid 3 års ålder. Hon studerade vid ”National Insituition for the Blind”. År 1887 blev hon antagen till Pariskonservatoriet och fick César Franck och Jules Massenet som lärare.

1888 blev hon den första blinda kvinnan som vann första pris i orgel vid konservatoriet. Senare vann hon flera priser i bland annat harmonilära, kontrapunkt/fuga och 1897 fick hon förstapris även i komposition, som hon då studerade för Gabriel Fauré.

Boulay blev professor vid Institutet för blinda, där hon under 47 år kom att undervisa i framförallt komposition och orgelspel, men även piano och harmonilära.
För orgel finns vad jag kunnat hitta: ”Trios piece pout orgue” (Prelude, Andante, Fugue) och ”Petite Carillion” – fina stycken, väl värda att lägga till repertoaren!

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 182

Marianna Bottini (1802-1858)

Ungefär samtida med Rossini levde Marianna Bottini (född Motroni-Andreozzi). Hon föddes, och bodde hela sitt liv i staden Lucca i Toscana, och hon var kompositör och lärare i harpa. Hon studerade kontrapunkt och blev 1820 antagen till Accademia Filarmonica i Bologna. Hon skrev det mesta av sin musik under åren 1815-1822. 1824 gifte hon sig och slutade då att komponera.

Bottini är känd för en klarinettkonsert och Messa da Requiem, men det finns en hel del intressant av hennes hand, t.ex. ett Stabat Mater, ett Te Deum, med mera. Manuskript lär finnas på Istuto Musicale Luigi Boccherini i Lucca.

Bottini var en av få kvinnor, vars musik framfördes vid en festival till Sankta Cecilias ära. Operan ”Elena e Gerardo” hade premiär 2023.

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 180

Liza Lehmann (1862-1918)

”In 1894, she married and left the stage.”

Veckans tonsättare är den engelska sopranen och kompositören Liza Lehmann. Hennes pappa var målare och hennes mamma Amelia Chambers var musiklärare, kompositör och arrangör. Lehmann hade musik omkring sig när hon växte upp och familjen bodde i såväl Tyskland som Frankrike och Italien.

Lehmann studerade sång I London för bland andra den svenska sopranen Jenny Lind, och hon gjorde debut som sångerska 1885. Hon hade en framgångsrik karriär under nästan tio år, då hon mottog uppskattning från t.ex. Clara Schumann.
När hon gifte sig 1894, med kompositören Herbert Bedford, slutade hon sjunga, men började istället komponera. Det finns en mängd solosånger, en sångcykel för fyra röster och piano, musik för barnkör, en musikal och en komisk opera. Musikalen, Sergeant Brue, blev framgångsrik både i London och New York, men Frank Curzon som beställt musiken lade till musik av andra tonsättare i Lehmanns partitur, vilket hon såklart inte gillade.

1910 gjorde Lehmann en turné i USA, där hon ackompanjerade egna sånger vid ett antal konserter. Lehmann var den första ordföranden i föreningen ”Society of Women Musicians”, som bildades 1911.

Jag gillade sången ”En Septembre”, men det finns många fina solosånger att upptäcka och kanske infoga i konsertprogram!

Följ gärna bloggen genom att prenumerera på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 179

Gittan Glans (f. 1960)

Veckans inlägg är skrivet av gäst-bloggaren Wolfgang Undorf, historiker, styrelsemedlem i KVAST och körsångare med stort intresse för musik av kvinnliga tonsättare m.m. Wolfgang har under åtta år bjudit in körsångare i Stockholmsområdet till ”Sommarkör” i Gustav Vasa kyrka, där han varje år presenterar musik av kända och mindre kända kvinnliga körtonsättare från hela världen, från renässansen och framåt

Veckans tonsättare är en pigg allkonstnär, professionell pianist, dragspelsartist, trombonist och körtonsättare med en fräsch approach till just den senare genren.
Hon är en erfaren arrangör och tonsättare, men jag är särskilt glad för att hon på senare tid har trätt fram som tonsättare av musik för kör och symfoniorkester.
Jag vet inte hur länge hon redan skrivit för kör, men 2021 trädde hon fram i rampljuset när hon vann Allmänna sången & Anders Wall Composition Award med ”When breathing like a bird”, ett verk för kör a cappella. Stycket består av fyra satser med varsin karaktär, utmaning och belöning. Allt hålls ihop av att varje sats byggs upp kring en del av en gemensam melodi.
Tonsättaren har själv sjungit mycket i kör, bl.a. i Göteborgs Kammarkör, står det i pressmeddelandet från Allmänna sången 2021.

Gittan Glans

Om du vill kan du prenumerera på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 172

Maria Antonia Walpurgis av Bayern (1724-1780)

Som några av er kanske vet är jag svag för cellon som instrument. Jag råkade på det fantastiska stycket ”Talestri: Da me ti dividi” skrivet av veckans tonsättarinna, i original en aria men här i ett arrangemang för cello och orkester av Julian Riem. Vilket härligt sväng och så elegant spelat!

”Talestri, regina delle amazoni” är en opera skriven av Maria Antonia av Bayern, prinsessa, men också tonsättare, sångerska och cembalist. Hon föddes i München, där hennes musikaliska skolning tog sin början. Hon fick en gedigen utbildning inte bara i musik, men också i måleri och att skriva poesi. Vid 20 års ålder gifte hon sig och flyttade till Dresden, där hon fortsatte med kompositionsstudier för flera olika lärare, bland annat Johann Adolph Hasse.

Två operor skrev hon och det ska finnas en del andra småstycken, men jag hittar ingen mer information eller inspelning av dem, tyvärr.
Walpugis två operor publicerades av Breitkopf och de fick ett varmt mottagande både vid hovet, men också i andra Europeiska städer där de framfördes.

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!