Boktips! En mycket spännande och läsvärd bok om Emmy Noether, ett matematiskt geni och judinna i 30-talets Tyskland – som verkade i skuggan av en mycket känd man.
Jag minns ett samtal med en man, tonsättare och konsertarrangör, som tvärsäkert hävdade att det inte finns några kvinnor som skriver filmmusik, eller i varje fall inte så många. Nå, det stämmer nu inte! Det finns många kvinnor som skriver filmmusik, och flera av dem är riktigt framgångsrika.
Guðnadóttir är en av dem. Hon föddes i Reykjavik och växte upp i Hafnarfjörður (jag älskar Isländska namn!) i en mycket musikalisk familj, där mamman är operasångerska och pappan kompositör och klarinettist. Själv började Guðnadóttir spela cello när hon var fem år. Hon studerade vid Reykjavik Music Academy och fortsatte med studier i komposition vid Iceland Academy of the Arts och sedan vid universitetet i Berlin, där hon nu också är bosatt.
Guðnadóttir har skrivit musik till bland annat filmerna ”Mary Magdalene”, ”Joker” och till TV-serien ”Chernobyl”. Hon har också skrivit musik för teater och dansföreställningar, och bland beställarna ses Islands symfoniorkester, Tate Modern, Brittiska filminstitutet, Kungliga operan i Stockholm och Göteborgs stadsteater. Förutom att spela cello är Hildur sångerska och arrangerar även körmusik. 2006 släppte hon ett soloalbum, Mount A, där hon spelar alla instrument själv (cello, gamba, khuur, piano, vibrafon, m.fl.).
Jag har tidigare tipsat om boken ”Lyssna på henne”, med 55 tonsättarporträtt av kvinnliga kompositörer, den kan varmt rekommenderas! Idag slog jag upp den på måfå och hamnade på den franska kompositören Paule Maurice.
Maurice är mest känd för verket ”Tableaux de Provence” (Tavlor från Provence) som hon skrev mellan 1948 och 1955. Verket innehåller 5 satser och är i original skrivet för saxofon och orkester, men det framförs ofta bara med saxofon och piano.
Verklistan på Wikipedia innehåller ett 30-tal verk, men det verkar bara vara ett fåtal som finns inspelade – här har vi något att se fram emot, om de tillgängliggörs framöver.
Informationen om Paule Maurice liv för övrigt är ganska knapphändig. Hon undervisade i Paris, hon vann flera priser i komposition, två år före sin död blev hon professor vid Ecole Normale de Musique, och hon var gift med en dirigent.
”… I do not really understand my younger colleagues when they declare that they wish to extinguish any kind of Latvian roots in their music. I am happy if there are national roots in music and I am sad if they are not there. It is satisfying when you know what happens in the world, and still you remain who you are.” Maija Einfelde
Det här tipset kom till mig från en f.d. studiekamrat på Musikhögskolan. Jag blir glad för alla bidrag, och inte minst i det här fallet, när jag inte kände till tonsättaren förut! Tipsaren nämnde hennes ”Ave Maria”, som finns för blandad kör och orgel, men också i en soloversion för orgel. På YouTube hittar jag även en version för damkör och orgel.
Bild från https://www.lmic.lv/en
Einfelde är en lettisk tonsättare. Hennes pappa var orgelbyggare och hennes mamma var organist. Maija utbildade sig i Riga och tog examen i komposition 1966. Hon har sedan undervisat i teori och komposition. Einfeldes skriver mest kör- och kammarmusik. År 1997 vann hon The International Barlow Endowment for Music Composition Competition (i USA), och fick därmed internationellt erkännande, vilket resulterade i flera beställningar. Hon har bland annat skrivit för den kända Hilliard-ensemblen. Förutom ”Ave Maria” ska jag försöka införliva orgelstycket ”Sanctus” i min repertoar. För dig med en större kör kanske ”Lux Aeterna” kan vara något.
Mer information om Einfelde och hennes musik hittar du på Latvian Music Information Center:
“I want to show the world, as much as I can as a musician, the mistake that men make in thinking that they alone possess the gifts of intelligence and that such gifts are never given to women.”
Casulana var lutenist, sångerskan och kompositör, troligen var hon från trakten av Siena i Italien. Inte mycket är känt om hennes liv och skapande. 1566 skrev hon fyra madrigaler i en samling som heter ”Il Desiderio”. 1568 publicerades en madrigalbok för fyra röster, ”Il primo libero di madrigal”. Detta är troligen den första tryckta utgåvan av musik av en kvinna.
Bild från musicbywomen.org – länk nedan!
Samma år ska Orlando di Lasso ha dirigerat ett av Magdalenas stycken vid det Bayerska hovet. Casulana publicerade flera böcker med madrigaler, i Venedig, och flera sånger hade en dedikation till Isabella av Medici, som hon antas ha stått nära. 2022 återfanns ytterligare 17 av Casulanas madrigaler, och några av dem framfördes av BBC i ett radioprogram på internationella kvinnodagen samma år.
Jag tipsar om siten musicbywomen.org (länk härunder) – ännu en webbplats som vill synliggöra och berätta om kvinnors musik!
Jag fick nys om att Högalids damkör ska framföra ett verk av Anne Dudley. Verket heter ”One touch of Nature” och det framförs i Högalidskyrkan sön 18 maj kl. 16.
Anne Dudley föddes i London och är musiker, arrangör, producent och kompositör, med examen från Royal College of Music. Jag kan inte bli annat än imponerad, dels över mängden musik hon har skrivit, men också över bredden. Dudley är flitigt anlitad som arrangör i den engelska popbranschen och har skrivit arrangemang för Frankie goes to Hollywood, Paul McCartney, Tom Jones, Liza Minelli, Cher, Wham, Rod Stewart – för att nämna några! Anne Dudley var en av grundarna till gruppen The Art of Noice, en synthpopgrupp som var banbrytande på sin tid genom att skriva i huvudsak instrumental musik uppbyggd på samplingar. Den här gruppen har gått mig helt förbi, men en av deras största framgångar var när de tillsammans med Tom Jones gjorde en cover på låten ”Kiss” (som sjöngs av Prince).
Anne är också en framgångsrik kompositör av filmmusik och 1998 vann hon en Oscar för bästa musik, för musik till filmen ”Allt eller inget”. Hon har även skrivit musik för filmen ”Mamma Mia here we go again” och för TV-serien Poldark som gick på svensk TV 2015.
Anne Dudley har också skrivit två operor, musiksagor för barn och hon har fått beställningar på verk från bland annat Radio France Philharmonique och BBC Consert Orchestra. En del av Annes musik finns utgiven på Buffalo Music Ltd.
Andra helgen i mars hade föreningen SKO (Sveriges Kvinnliga Organister) sitt första årsmöte (länk till föreningens hemsida finns längre ned). Det ägde rum i Södertälje precis ett år efter föreningens bildande, och förutom årsmöte så innehöll helgen ett par orgelkonserter på temat musik av kvinnor. En av deltagarna under dessa dagar var Margarita Långberg, organist och körledare i Västerlövsta pastorat i Uppland.
Margarita Långberg
Margarita föddes i Sibirien, i det som då var Sovjetunionen. Båda hennes föräldrar hade tekniska yrken, mamman var arkitekt och pappan jobbade med teknik och utbildning av yrkesförare. När Margarita var fem år gammal gick hennes mamma bort, och pappan valde då att placera henne i en internatskola för musikbegåvade barn. Det var på så sätt en slump att Margarita kom i kontakt med musiken. Efter några år på skolan visste hon att musiken var hennes livs största kärlek. Hon studerade piano och dirigering och fortsatte utbilda sig på högskolan i Moskva, där hon blev konsertpianist. Genom sitt engagemang i en ideell förening besökte hon Sverige vid flera tillfällen. Vid en av resorna hit träffade hon sin blivande man och flyttade till Uppsala. Hon har sedan också utbildat sig till organist och tagit en masterexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
Margarita minns att hennes första teorilärare uppmuntrade henne att ägna sig åt harmonilära, och hon skrev sitt första pianostycke när hon var i 11-årsåldern, ett stycke som tyvärr inte finns bevarat. Numera skriver hon mest körmusik, men även arrangemang för den egna kören, samt en del orgelmusik.
Margarita hämtar inspiration från folkmusik och jazz-standards. Hon tycker om klara melodier, och ibland experimenterar hon med kärva harmonier. Hon beskriver själv sin musikaliska stil som ”klassisk med moderna element och jazziga toner”. Orgelstycket ”En liten vilsen melodi”, som Margarita framförde vid SKOs årsmötesdagar, tycker jag är ett ypperligt exempel på just detta.
Just nu skriver Margarita på ett körstycke för påsk. Roligast tycker hon det är att skriva för orgel, då hör hon klangen i huvudet. Hon drömmer också om att få skriva något större, t.ex. för symfoniorkester.
Jag kan rekommendera ett körstycke av Margarita som heter ”Inget jag ber om min Gud”, för blandad kör och piano. Det fanns utgivet på Sångfågeln förlag, som numera är uppköpt av Wessmans.
Södertörns brass är en ensemble som spelar återkommande i Ösmo kyrka, och den traditionen går långt tillbaka i tiden. Jag vågar påstå att det var vår församlings satsning på kvinnliga tonsättare år 2021, som gjorde att den här orkestern mer aktivt började leta efter musik skriven av kvinnor – vilket såklart är jättekul! För någon vecka sedan hade de en konsert hos oss igen, och det var många kvinnliga kompositörer på agendan, bland annat Lucy Pankhurst, som är verksam i nordvästra England.
Lucy började spela horn när hon var 13 år, och snart var hon med i varenda skolensemble som fanns. Ytterligare några år senare började hon spela i ett par riktigt bra ungdoms-brassband.
Om jag förstått saken rätt började Lucy skriva musik inför en examen i skolan när hon var 16 år. Hon beskriver att hon hade en enorm fantasi och att hon nästan blev chockad när hon upptäckte hur många musikaliska idéer hon bar på och som hon inte varit uppmärksam på tidigare. När hon började på college fick komponerandet största möjliga utrymme, eftersom hon tyckte det var så roligt. Att bli tonsättare var inget som hon drömt om att bli, det verkar bara ha hänt.
Lucy Pankhurst har lång erfarenhet som lärare och har skrivit mycket musik för ungdomsorkestrar och skolundervisning. Hon har fått beställningar från bl.a. BBC Radio och ett flertal festivaler för brassband. Jag noterar speciellt en festival som heter the International Women’s Brass conference, som ordnar internationella konferenser för att utbilda, stötta och marknadsföra kvinnliga brassmusiker.
2011 blev Lucy Pankhurst den första brittiska kvinnan som fick ett pris för ett stycke skrivet för Brassband: ”In Pitch Black”. Verket beskriver den katastrof som inträffade 1910 i England, då en explosion i en gruva dödade 342 personer.
”Många års arbete med en mer jämställd repertoar i Konserthuset Stockholm har resulterat i ett stort utbud av kvinnliga tonsättare inom klassisk musik, såväl nutida som historiska”.
Detta citat är ur ett mail som kom från Konserthuset i Stockholm, strax före jul, med en hälsning från Susanne Rydén som är VD. Jag kollade statistiken på sidan imusiken.se (hoppas ni har hittat dit – där finns mycket spännande att läsa!), och enligt den undersökning som gjordes spelåret 2023-2024, så var andelen musik av kvinnliga tonsättare blygsamma 11,6% i Konserthuset. Naturligtvis är det bra att det görs ett medvetet arbete för att lyfta in kvinnorna, och 11,6% är såklart bättre än 0%. Men jag tycker inte att man kan säga att det är ett ”stort utbud”. Det har jag talat om för Konserthuset, samt att jag personligen väljer bort konserter där det bara spelas musik av män. Inte för att jag tror att ett enstaka mail till en VD kommer att göra någon skillnad – men om vi blir många som väljer vad vi lyssnar på, så tror jag att det på sikt kan ha betydelse.
Nåväl – det här blir årets sista inlägg, men jag har ett långt pärlband av kvinnor att skriva om för kommande år också! Brenda Portmans ”O little town of Bethlehem” var en del av det orgelprogram med julmusik jag spelade strax före jul. Jag tyckte mycket om det stycket! Det finns att hitta i ett album som heter ”To Hear the Angels Sing”, vilket innehåller julmusik av Portman. Det finns fler häften med orgelmusik av Portman, och om jag minns rätt beställde jag via ett svenskt förlag.
Portman är verksam i Cincinatti, Ohio, som kompositör, organist och lärare i orgelspel. Hon är välutbildad, och har vunnit en mängd orgeltävlingar. Bland annat var hon den enda kvinnliga deltagaren från USA i ”Canadian International Organ Competition” i Montreal.
Portman har även vunnit priser för sina tonsättningar – läs gärna vidare på hennes hemsida om detta. Hennes hemsida ger också en tydlig överblick över hennes produktion, där det finns såväl körmusik som orgelmusik, verk för olika instrument och arrangemang av psalmer och hymner. Länkar finns till var man köper respektive not.
För att utveckla mig som tonsättare har jag börjat leka med att skriva små, korta, slagverksetyder. Det blir ett annat sätt att tänka när man inte har en text, en melodi och en harmonik att förhålla sig till. I och med detta har jag också börjat lyssna lite på slagverksmusik, och jag hittade då In-Sun Cho, från Sydkorea. Hon har studerat komposition i både Seoul och i Köln. Hon har samarbetat med en mängd olika ensembler som beställt musik av henne, och också blivit spelad på musikfestivaler runt om i världen.
Hon har varit (eller är?) ordförande för Korean Society of Women composers.
In-Sun Cho inspireras av naturen och hennes verk får ofta namn som ”Vinterljus”. Ja, det är ungefär vad jag kan få fram om henne, med mina begränsade språkkunskaper! Om någon av mina läsare kan hitta mer information tar jag gärna emot den!
Prenumerera gärna på kommande inlägg om kvinnliga tonsättare!
Förra hösten introducerade min kollega en ny sång i kyrkokören: ”Som en örn”, med text och musik av Maria Särnbratt. Sången blev snabbt en favorit och jag har funderat på om det var texten eller musiken som gjorde att vi föll pladask. Vid närmare eftertanke tror jag att det var kombinationen av den härliga, väldigt sångbara melodin, tillsammans med en text som var tilltalande och hoppfull.
Maria Särnbratt är verksam i Borås pastorat, där hon just nu har en anställning som musiker i ett projekt som heter ”Barnens kyrka”, och som syftar till att lyfta barn- och ungas plats i församlingen och i gudstjänsten. Här jobbar musiker, präst och pedagog tillsammans under projekttiden som är fyra år.
Inom projektets ramar skriver Maria en del sånger, för de behov som finns just där och då. Hon har alltid skrivit på det sättet, utifrån vad som fungerar med den givna gruppen vid varje tillfälle, och det har genom åren blivit många sånger, för barn- och ungdomskör men också solosånger, konfirmandsånger och annat. Hon säger som en del andra jag har pratat med: ofta hittar man ju inte just det man söker efter, och då skriver man själv.
Maria skriver nästan alltid texterna själv, till sin musik, och hon tycker att det är viktigt med bra texter. I många sånger beskrivs Gud som någon som är ”långt borta, på en tron”, och det är kanske inte en gudsbild som alltid går hem eller som alla kan identifiera sig med. Maria vill gärna att de texter hon tonsätter ska vara relevanta. Hon funderar mycket på vad texten ger uttryck för, och hon undviker att kalla Gud för ”han” eller ”hon”, även om Gud ändå är närvarande i texten på annat sätt.
Maria har inte skrivit för blandad kör utan i den mån hon skriver flera stämmor är det självständiga sådana – och det vet vi alla som jobbar i mindre församlingar att det kan vara väldigt användbart även med vuxenkörer.
Jag frågar om Marias skrivprocess, hur den ser ut. Hon berättar att hon ofta börjar med att be, och att hon sedan alltid börjar med att formulera texten. Ibland kan hon skriva ner olika strofer lite lösryckt, för att sedan plocka ihop de bästa bitarna. Den här delen är mer eller mindre plågsam, som hon uttrycker det själv. Sedan väljer hon tonart, och leker fram melodin vid pianot.
Jag frågar Maria om hon minns det första hon skrev, och hon drar sig till minnes en ”Erikstorpsvals” som kom till när hon var i 12-årsåldern. Sedan dess har hon skrivit. ”Som en örn” skrevs till en barnkörvecka i Bollebygd 2011, och den satte igång skrivprocessen på allvar. Sedan dess har det blivit över 100 sånger!
Maria skriver för alla åldrar, och som jag nämnde tidigare mycket för barn och unga. Det finns också en del minimusikaler, och just nu jobbar hon med musik som handlar om Marta och Maria. Jag ber om hennes egna tips, och hon nämner ”Under regnbågens färger” som är lämplig som startsång i barnkören (0-18 år). Eller varför inte testa den även i vuxenkören? Det som är kul är kul, och varför sätta åldersgränser, resonerar Maria.
På sidan Brukssånger.se finns en del sånger av Maria utgivna, bl.a. ”Ljuset ska leda mig nu” (unison sång för advent), och ”Som en örn” (där i arr för SATB-kör).
En del musik finns på Melos.se. Maria delar gärna med sig av det hon skrivit, och det är bara att höra av sig till henne. Hon säger också att man gärna får göra arr på hennes musik, för användning i den egna församlingen, och hon blir glad om hon får ta del av dessa i så fall.
