Tonsättarinna nr 187

Josephine Weinlich (1848-1887)

Först vill jag tipsa om om de här två eldsjälarna, Karin Fjellander och Amanda Elvin, som nu publicerat hela 250 romanser skrivna av kvinnor på sin youtubekanal – vilken kulturgärning!

Vid den här tiden förra året skrev jag om nyårskonserten från Wien, som då bröt ny mark genom att för första gången någonsin ha framfört ett musikstycke skrivet av en kvinnlig tonsättare. Hon hette Constanze Geiger. Årets konsert, nummer 86 i ordningen, innehöll enligt uppgift två verk skrivna av kvinnor. Ett av verken var ”Sirenen Lieder” av Josephine Weinlich.

Weinlich föddes i nuvarande Slovakien, och var verksam i Österrike som bland annat pianist, tonsättare och dirigent. Hon fick musiklektioner av fadern och lärde sig spela piano och violin. Hennes systrar spelade cello och flöjt.

I slutet på 1860-talet bildade Weinlich en damkvartett, där hon själv spelade piano och hennes syster spelade cello. Gruppen växte och blev snart en sextett och septett med flera musiker. I samma veva grundade Weinlich också den första kvinnoorkestern i Europa, det skedde i slutet på 1860-talet i Wien, och orkestern turnerade både i Europa och i USA under namnet ”Weinlich’sches Damenorchester” (den kallades också ”Wiener Damencapelle” eller ”Wiener Damenorchester”).
Jag läser att orkestern specialiserade sig på ”lätt” musik, populärmusik, som inte utgjorde något hot mot den mer ”seriösa” musiken som ansågs förbehållen männen. Således framfördes samtida dansmusik, ouvertyrer, potpurrier från operor, musik av familjen Strauss, och kompositioner av Weinlich själv.

1878 bildade Weinlich, tillsammans med bl.a. sin syster, Cäcilienkvartetten. Detta var en pianokvartett som uppträdde i Sverige, Danmark, Tyskland och Schweiz med musik av Weinlich, Schumann (Robert) och Mendelssohn (Felix).

Under en konsertturne´i Portugal fick Weinlich digiera ett antal konserter med stadsorkestern i Lissabon, och hon var även dirigent under en hel säsong där.

 

https://youtu.be/OcxoXsbxfm8?si=9-HAhNM13cey-pFk

https://youtu.be/Si4VcZ_X95M?si=CJAXa3B5fjpe-37f

Prenumerera gärna på kommande inlägg, och om du gillar det du läser får du gärna dela vidare!

Tonsättarinna nr 186

Matilde Capuis (1913-2017)

Den nya blogg-året 2026 (mitt sjätte!) inleds med en italienska, som dök upp i sociala medier-flödet från föreningen SWO (Society of Woemn Organists). Jag kan rekommendera att följa dem och att botanisera på deras hemsida, där det finns mycket information om kvinnliga tonsättare, med mera!

Matilde Capuis

Capuis var pianist, organist och tonsättare, född i Neapel. Hon studerade vid konservatorierna i Venedig och i Florens. När hon var klar med sina studier undervisade hon i teori och komposition vid Conservatorio Guiseppe Verdi i Turin.

För orgel finns ”Preludio, Allegro Fantasia”, som t.ex. går att köpa via det tyska förlagen Furore. Det ska också finnas en Symfoni i G-dur, som jag tyvärr inte hittar någon inspelning av. Däremot finns det gott om inspelningar av hennes musik för cello och piano/orkester.

 

https://furore-verlag.de/en/composer/matilde-capuis

https://www.societyofwomenorganists.co.uk/women-composers

Prenumerera gärna! Fyll i e-postadress så får du ett mail när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 184

Alice Sauvrezis (1866-1946)

Alice Sauvrezis

Sauvrezis föddes i Bretagne, och var verksam som pianolärare i staden Nantes. Hon var också tonsättare, kördirigent och konsertarrangör, bland annat i ett sällskap som organiserade konserter med keltisk musik och poesi.

Sauvrezis studerade för César Franck, men det finns inte närmare upplysningar om när det var. Efter Franck studerade hon även för Ernest Guiraud och Paul Vidal.

På verklistan finns framförallt sånger, men även några orkesterverk, körmusik, piano- och kammarmusik, och ett orgelstycke: Choral pour l’Offertoire.

 

Följ gärna bloggen genom att prenumerera!

Tonsättarinna nr 183

Augusta Holmès (1847-1903)

Holmès föddes i Paris, men föräldrarna var av Irländskt ursprung. Hon visade talang för pianospel, men fick inte lov att studera vid Pariskonservatoriet, då framförallt hennes mamma motsatte sig det. Först efter mammans död började Holmès studera privat för ett par olika lärare. I pianospel hade hon Mademoiselle Petronnet som lärare, och orgel studerade hon för Henri Lambert (organist i katedralen i Versailles) och Hyacinthe Klosé (han var klarinettist, lärare vid konservatoriet och kompositör).

Det är oklart när Holmès själv började komponera, men det finns uppgifter om att hon visade några av sina tidiga verk för Franz Liszt, som uppskattade hennes musik och uppmuntrade henne att fortsätta skriva.
Omkring år 1876 blev Augusta Holmès elev till César Franck, och hon ansåg honom vara hennes främsta förebild.
Camille Saint-Saëns var en av många musiker som blev förälskad i Augusta, men hon avvisade honom. Holmès gifte sig aldrig, men levde tillsammans med poeten Catulle Mendès, och de fick fem barn.

Augusta Holmès

Liksom Clara Schumann och Fanny Hensel publicerade Augusta Holmès några av sina tidiga verk under en manlig pseudonym, ”Hermann Zenta”, eftersom kvinnliga tonsättare inte togs på allvar under den här tiden.

Till 100-årsjubiléet av den franska revolutionen fick Holmès i uppdrag att skriva verket ”Ode triomphale”, som framfördes vid Världsutställningen i Paris 1889, med ca 1200 musiker.

Holmès blev bekant med Wagners musik i 13-årsåldern, och han kom att inspirera henne under hela livet. Hennes fyra operor var tydligt inspirerade av Wagner, men bara en av dem blev framförd (La Montagne Noire, 1895). Det var en av ett fåtal operor skriven av kvinnliga kompositörer som framfördes under 1800-talet i Paris, men den fick dåliga recensioner – kanske p.g.a. att den så tydligt anknöt till Wagner, vilket ansågs lite passé.

Under 1800-talet ansågs det att kvinnor skulle hålla sig till att skriva musik i mindre, ”feminina” format (t.ex. sånger), och detta slog tillbaka på Holmès, som ju tydligt passerade gränsen och tog sig in i det som ansågs vara ”manliga domäner”. Saint-Saëns skrev i en recession av hennes verk ”Les Argonautes” att det hade en ”överdriven virilitet, ett vanligt fel med kvinnliga kompositörer”.Holmès själv ansåg att ”I must show the males what I’m made of! Enligt uppgift var hon en mycket god entreprenör och duktig på att sälja in sig själv och sin musik i olika sammanhang.

På Augusta Holmès verklista finner man, förutom de fyra operorna, kantater, symfoniska verk, körmusik, pianostycken och över 100 sånger – dock ingen orgelmusik vad jag har kunnat hitta.

 

Prenumerera gärna om du vill ha ett mail när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 181

Elinor Remick Warren (1900-1991)

Jag fick ett mail från Berwaldhallen, där de gjorde reklam för en satsning på att framföra fyra olika rekvier under spelsäsongen. Jag tyckte det var en fin tanke, och bläddrade igenom programmet, bara för att konstatera att de valt verk av – Ja, just det – bara män! Dessutom var tre av verken ”de gamla vanliga” som alltid hörs varje höst. Inget fel med det, det är fin musik, men varför inte bredda utbudet? Jag bara undrar!

Elinor Remick Warren


Jag har tidigare gjort inlägg om kvinnor som skrivit rekvier, och här kommer då ytterligare en kvinna som har bidragit i denna kategori, nämligen Elinor Remick Warren. Elinor, föddes i Los Angeles, och invigdes i musikens värld av sin mor, som studerat för Franz Liszt. Pappan var en duktig sångare.


Warren studerade piano under skoltiden och fick musik publicerad av Schirmer musikförlag innan hon tog sin examen från high school. Sedan följde pianostudier och, efter att hon flyttat till New York, tog hon privatlektioner i komposition för Frank La Forge och Clarence Dickinson. Hon försörjde sig som ackompanjatör, bland annat genom samarbete med sångerskan Margaret Matzenauer.
På 1930-talet började Warren skriva större verk, bland annat verket ”The Harp Weaver” (damkör, orkester, baryton) och det symfoniska verket ”The Legend of King Arthur”. Warren inspirerades av den amerikanska naturen och hon var mestadels bosatt i Los Angeles, trots att New York ansågs vara det musikaliska navet i Amerika.
Warrens verk framfördes ofta under hennes livstid, och hon skrev över 200 verk. Många av dem har spelats in av orkestrar över hela världen.

Söker du ett Rekviem skrivet av en kvinna kan du leta efter, t.ex:
Heather Sorenson, Sasha Johnson Manning, Rebecca Dale, Helen Ostafew, Patricia van Ness, Deborah Cheetham, Rachel Fuller, Eleanor Daley, Cheryl Frances-Hoad, Nancy Galbraith, Cecilia McDowall, Marianna Bottini, Gabriella Gullin, Kerensa Briggs, Elisabetta Brusa, Agneta Sköld, Maria Lithell Flyg – och detta är på inget sätt en komplett lista!

Följ gärna bloggen genom att fylla i din e-postadress i fältet nedan!

Tonsättarinna nr 172

Maria Antonia Walpurgis av Bayern (1724-1780)

Som några av er kanske vet är jag svag för cellon som instrument. Jag råkade på det fantastiska stycket ”Talestri: Da me ti dividi” skrivet av veckans tonsättarinna, i original en aria men här i ett arrangemang för cello och orkester av Julian Riem. Vilket härligt sväng och så elegant spelat!

”Talestri, regina delle amazoni” är en opera skriven av Maria Antonia av Bayern, prinsessa, men också tonsättare, sångerska och cembalist. Hon föddes i München, där hennes musikaliska skolning tog sin början. Hon fick en gedigen utbildning inte bara i musik, men också i måleri och att skriva poesi. Vid 20 års ålder gifte hon sig och flyttade till Dresden, där hon fortsatte med kompositionsstudier för flera olika lärare, bland annat Johann Adolph Hasse.

Två operor skrev hon och det ska finnas en del andra småstycken, men jag hittar ingen mer information eller inspelning av dem, tyvärr.
Walpugis två operor publicerades av Breitkopf och de fick ett varmt mottagande både vid hovet, men också i andra Europeiska städer där de framfördes.

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 170

Paule Maurice (1910-1967)

Jag har tidigare tipsat om boken ”Lyssna på henne”, med 55 tonsättarporträtt av kvinnliga kompositörer, den kan varmt rekommenderas! Idag slog jag upp den på måfå och hamnade på den franska kompositören Paule Maurice.

Maurice är mest känd för verket ”Tableaux de Provence” (Tavlor från Provence) som hon skrev mellan 1948 och 1955. Verket innehåller 5 satser och är i original skrivet för saxofon och orkester, men det framförs ofta bara med saxofon och piano.

Verklistan på Wikipedia innehåller ett 30-tal verk, men det verkar bara vara ett fåtal som finns inspelade – här har vi något att se fram emot, om de tillgängliggörs framöver.

Informationen om Paule Maurice liv för övrigt är ganska knapphändig. Hon undervisade i Paris, hon vann flera priser i komposition, två år före sin död blev hon professor vid Ecole Normale de Musique, och hon var gift med en dirigent.

 

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 167

Joan Trimble (1915-2000)

”Shape and form, rhythm and clarity, as well as freedom of expression, are all important. I am free to be myself regardless of fashion.”

Såhär uttryckte sig veckans tonsättare om sitt eget skapande. Att vara fri att vara sig själv när man skriver musik är väl ett mål så gott som något!

Joan Trimble som var kompositör och pianist från Ulster på Irland. Hon växte upp i ett mycket musikaliskt hem med en mamma som var soloviolinist och en pappa som var sångare. Trimble utbildade sig vid The Royal Irish Academy of Music, och fick flera stipendier för att studera piano, violin och komposition.
Hon flyttade sedan till London och studerade vidare vid Royal College of Music, där hennes syster Valerie studerade, med cello som huvudinstrument. Två av Joans lärare under studierna i London hette Herbert Howells och Ralph Vaughan Williams (två betydande kompositörer i England vid den tiden).

Trimble komponerade totalt 24 verk, bland annat en opera, verk för orkester, kammarmusik, sånger och musik för två pianon. Musik för två pianon kanske inte hör till vanligheterna, men Joan och hennes syster hade vunnit första pris i Belfast Music competition år 1925, och de framträdde med sin pianoduo på professionell basis från 1938.

Joan Trimble inspirerades mycket av den Irländska folkmusiken, och stilistiskt ansågs hon skriva konservativt.

En del noter finns att köpa via den här intressanta hemsidan, som är något av en repertoarbank framförallt inriktad på kammarmusik – med syfte att ”address the huge gender imbalance that still exists in the programming of classical music.”
https://www.coreliaproject.org/about

 


https://www.dib.ie/biography/trimble-joan-a8654

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 163

Ida Moberg (1859-1947)

Ida Moberg föddes i Helsingfors och den musikaliska banan började som sångerska och musiklärare. Detta var mycket tack vare Anna Blomqvist, som var tonsättare, kördirigent och konstnärlig ledare på ”Svenska fruntimmersskolan” i Helsingfors, där Moberg studerade under 1870-talet. Blomqvist fick stor betydelse för Ida och blev hennes mentor under hela livet.

Moberg studerade komposition vid det som nu är Helsingfors Filharmoniska orkester och hon hade bland andra Jean Sibelius som lärare. Hon studerade också i Dresden, där hon också kom i kontakt med antroposofen Rudolf Steiner.

Läs mer om Ida Moberg här:
https://www.fmq.fi/articles/ida-moberg

Följ gärna bloggen genom att prenumerera på kommande inlägg!

Veckans tonsättarinna nr 161

Mary Howe (1882-1964)

Mary Howe föddes i Virginia. Hon började tidigt spela piano och i 18-årsåldern framträdde hon offentligt och blev antagen till Peabody Institute, där hon fortsatte studera musik. Även om hon var en skicklig pianist så föredrog Howe att komponera. Till en början skrev hon uteslutande pianomusik, men så småningom började hon skriva även för orkester. Hennes stycke ”Chain Gang Song” (orkester och kör) fick särskilt beröm för att det inte lät feminint (!). Jag läser även att efter det styckets första framförande, när Howe gick fram för att ta emot applåderna, så undrade en man i publiken varför en kvinna ställde sig där och bugade.

Senare skrev Howe många sånger och även kammarmusik, och hon var en av grundarna till ”Society of American Women Composers”.
Vad jag har hittat så skrev hon i varje fall två orgelstycken, av vilket det ena gavs ut, nämligen ”Elegy”. Noter finns här:
https://imslp.org/wiki/Elegy_(Howe,_Mary)

Jag delar också en länk till ”Spring Pastoral”, som finns på spellistan ”Music for spring by women composers” av Anna Braw. Där finns mycket fint såhär i vårtid!

 

Fyll i din e-postadress för att få uppdateringar när nya inlägg publiceras!