Denna vecka ett tips från en av mina bloggföljare, den grekiska kompositörer Konstantia Gourzi. Hon föddes i Aten och fick pianolektioner från sju års ålder. Redan när hon var tretton år började hon vid konservatoriet i Aten, med studier i piano, komposition och dirigering. 1987-1992 studerade hon vid Hochshule der Künste i Berlin. Hon nämner själv bland andra György Kurtág, Sofia Gubaidulina och Claudio Abbado som viktiga förebilder.
Gourzi har startat och drivit flera ensembler för samtida musik, och hon har fått ett antal utmärkelser och stipendier. Bland uppdragsgivarna nämns BBC, Berlinoperan, Bach Choir Salzburg med flera!
På Gourzis hemsida finns 112 verk listade, alltifrån orkestermusik till kammarmusik och körverk, men också musik för teater och film.
Det verk jag själv lyssnade på först var ”Hommage à Mozart”. Det finns ett ”Ave Maria” för damkör, med ljudexempel på Gourzis hemsida:
Jag har tidigare skrivit om Julie von Webenau (inlägg nr 174), ett namn jag snappade upp i en bok om Constance Mozart. Julie hade ett barnbarn som hette Vilma. Vilma växte upp i Wien och fick pianoundervisning av Cäcile Frank. Från 1898/1899 fick hon undervisning i komposition och harmonilära av Arnold Schönberg, troligen var hon hans första privatelev. När han flyttade till Berlin följde Vilma med.
Vilma von Webenau. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Von Webenau bodde också några år i München, där studierna fortsatte för Fritz Cortolezis. Hon försörjde sig sedan som musiklärare i Wien. 1886 bildades ”Association of Women Musicians of Vienna”, där även Maria Bach (inlägg 190) och Mathilde Kralik von Meyrswalden (inlägg 200) var aktiva. Föreningen finns ännu idag och förespråkar jämlikhet mellan män och kvinnor i musiklivet.
Von Webenaus musik framfördes första gången i Wien år 1907, men jag hittar ingen information om vilket verk det rörde sig om. Det finns dock en lång verklista på tyska wikipedia.
Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!
I våras valde jag att göra en terminsredovisning om afroamerikanska tonsättare (kvinnor) av orgelmusik på min masterutbildning. Det kändes då också logiskt att presentera dem på bloggen. Den här gången blir det också en amerikanska, men sedan ska jag försöka hitta till andra länder!
Ruth Crawford Seeger Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Crawford Seeger föddes i Ohio men eftersom familjen flyttade ofta under hennes uppväxt kom hon att bo på flera platser under sin barndom. När Ruth var 11 år dog hennes pappa och mamman fick kämpa med att försörja familjen.
Ruth började tidigt skriva poesi och ville bli poet eller författare. Hon började också spela piano redan när hon var 6 år. Hon hade flera duktiga pianolärare, bland annat Bertha Foster, som hade startat en musikskola i Jacksonville. Senare studerade hon för Valborg Colett, som i sin tur haft Agathe Backer Gröndahl som lärare.
Crawford Seeger gav sig på en karriär som konsertpianist, och hon undervisade även en period på Fosters skola, och det var där hon skrev sina första pianokompositioner. 1921 flyttade hon till Chicago där hennes avsikt var att gå ett år på American Conservatory of Music, för att få en lärarlegitimation. Åren i Chicago innebar att Ruth hade möjlighet att gå på opera och kunde lyssna på konserten med Rachmaninov och Rubinstein, något som säkert var inspirerande.
Crawford Seegers fokus kom att flytta sig från pianostudierna till kompositionsstudier, och under 1920-talet skrev hon sina första verk, bland annat en Nocturne för violin och piano.
Crawford Seeger blev en centralgestalt i en grupp amerikanska kompositörer som gick under benämningen ”ultramodernister”. Hennes mest kända verk är stråkkvartetten från 1931. En komplett repertoarlista finns på ”Boulanger Initiative Database of Women Composers and Gender-Marginalized Composers Repertoire” – en sida som är mycket användbar för att hitta kompositörer och för att leta repertoar!
Förra lördagen var jag på ett föredrag på World of Volvo i Göteborg. Föredragshållaren, Magdalena Fronczak, presenterades på hemsidan som ”en av Sveriges största experter på kvinnliga tonsättare” och hon hade kallat sin presentation ”I skuggan av giganterna”. Under det 45 minuter långa föredraget berättade Magdalena engagerat och kunnigt om tre kvinnor, som alla hamnat lite i skuggan av väldigt berömda män.
Fronczak har jobbat som producent på Göteborgs Symfoniker, en orkester som fört arvet av Stenhammar, Nielsen och Sibelius vidare. Dessa tre tonsättare hade band både till orkestern och till Göteborgs stad. Göteborgs Symfoniker har också spelat in en skiva med musik av Valborg Aulin, Ida Moberg och Elfrida Andrées orkesterverk – väl värd att lyssna på!
Så, i skuggan av Carl Nielsen hittar vi Nancy Dahlberg. Hon föddes på Fyn i Danmark. Nancy visste tidigt att hon ville hålla på med musik. Kanske var en bidragande faktor att hon hade den 20 år äldre kompositören Hilda Sehested i sin närhet.
Dahlberg tog pianolektioner för Ove Christenssen och gjorde sin debut år 1907. Nancys far motsatte sig att hon skulle studera vid konservatoriet, och efter att Nancy gift sig 1901 och flyttat till Köpenhamn, fortsatte hon studera piano privat. En skada satte käppar i hjulen för Nancys karriär som pianist. Hon började studera musikteori och komposition för Johan Svendsen och från 1913 blev hon elev till Carl Nielsen. Nielsen skulle komma att få stor betydelse för Dahlberg, och med tiden blev de goda vänner. Nielsen spelade i ensemblen som uruppförde Dahlbergs stråkkvartett, och han var den som dirigerade vid tre uruppföranden av Dahlbergs orkesterverk. Dessutom anlitade Nielsen Dahlberg för att renskriva sina egna verk.
Dahlberg skrev som första danska kvinna en symfoni, och för övrigt har hon skrivit stråkkvartetter, kammarmusik och sånger. Det ska finnas ett stycke för blandad kör a capella: ”Vandet risler med sagte Lyd”, tyvärr har jag inte hittat vare sig inspelning eller noter på den.
Det finns så många fördelar med att vara student! Inte minst tillgången till universitetsbiblioteken, och till personal som är intresserad och kunnig och kan hjälpa en att hitta en massa fantastiska saker. Jag kan varmt rekommendera Avdelningen för musik och dramatik vid Humanistiska biblioteket i Göteborg (som är en del av Göteborgs Universitetsbibliotek). Där har jag hittat en allierad i Pia Shekhter, en av bibliotekarierna, som bad mig om tips på vilken orgelmusik skriven av kvinnor som hon skulle kunna köpa in till biblioteket. Eventuellt kommer hon att ångra att hon bett mig om detta, för jag har redan försett henne med en lång lista, och talat om att det finns mycket mer – om bibliotekets budget klarar av det!
Pia Shekhter tipsade mig i sin tur om denna tonsättare – som nu får bli nummer 200 på min blogg – Mathilde Kralik von Meyrswalden. Pia nämnde också att hon beställt ett ”Offertorium” för orgel av Kralik, som inom kort finns att låna på Humanistiska bibliotektet för den som rör sig i Göteborgs-trakten. För orgel finns också en ”Festmarsch” som man kan ladda ner från imslp.
Bild: okänd. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Mathilde Kralik föddes i Linz i en familj där hon och syskonen fick med sig musiken från barnsben. Hennes föräldrar insåg att hon var musikaliskt begåvad, och hade ekonomiska möjligheter att låta henne studera för den tidens bästa lärare. Hon studerade bland annat för Anton Bruckner. Mathilde har själv skrivit om hur betydelsefullt det var för henne att få stifta bekantskap med musik av Haydn, Mozart och Beethoven från tidig ålder, och hon ansåg att Bach var hennes främsta lärare. Kralik blev antagen till Musikkonservatoriet i Wien där hon var elev mellan 1876 och 1878. Hon vann flera priser för sina kompositioner och tog examen med diplom i komposition.
Mathilde Kraliks musik framfördes vid scenerna i Österrike under 1890-talet och fick ett varmt mottagande. Under 1890-talets sista år framfördes både hennes Pianotrio i F-dur, The Baptism of Chirist och Christmas Cantata (för solist, kör och orkester). På 1910-talet sattes Kraliks opera ”Blume und Weissblume” upp. Den blev populär, inte bara p.g.a. framgångsrika framföranden, utan också för att den fick stor uppmärksamhet i pressen. Det var nämligen så att en f.d fransiskanermunk hade skrivit en opera, i vilken han kopierat 52 sidor av Mathildes opera! Kralik gick i svaromål i tidningarna, men gav upp rättstvisten om saken – man kan undra varför?
Förutom den musik jag redan nämnt ovan, finns också orkesterverk av Kralik, t.ex. ”Hymnische Symphony” eller ”Konsert för violin, stråkorkester och timpani”. Det finns också en del kammarmusik, pianomusik, körmusik och sånger. Länkar nedan till en sång av Kralik som är inspelad av Fjellander/Elvin (”Veckans romans” (av kvinnor) – följ den gärna på YouTube!).
När jag började leta musik av Mathilde Kralik hittade jag också ”Female Symphonic Orchestra Austria” – ytterligare en orkester vars mål är att lyfta musik av kvinnor. Likande initiativ finns t.ex. i Sverige (Kvinnoorkestern) och Danmark (Damkapellet), länkar finns nedan!
Denna vecka bjuder på en kompositör från Belgien, Juliette Folville, eller Eugénie-Emilie Juliette Folville, som är det fullständiga namnet. Hon var kompositör, pianist, organist, dirigent, violinist och lärare – ingen dålig meritlista! Folville föddes i Liege och började med musikstudier för sin far. Studier i violinspel blev det för flera olika lärare och hon debuterade 1879. Hon hade en framgångsrik karriär som violinist under knappt 20 år sedan började hon undervisa i piano vid konservatoriet i Liege.
Under första världskriget flyttade Folville till Bournemouth, och hon bodde också några år i London. Folvilles kompositioner består av orkestermusik, kammarmusik, körmusik, men även verk för teatern. Såvitt jag har kunnat se, bara ett par verk för orgel: ”Communio”, skrivet 1912, ”Offertoire sur le theme de Lauda Sion” och ”Verset (sur le theme du Tantum). Jag har säkert tipsat om webbplatsen ”La Boite à Pépites” tidigare, men jag kan göra det igen. Det är ett ganska nyligen bildat skivbolag, som ger ut plattor med tonsättarporträtt av kvinnliga kompositörer. De har producerat en lite film om Folvilles, länk nedan!
Nästan exakt samtida med förra veckans tonsättare är Dorothy Howell, en engelsk tonsättare och pianist, som gick under smeknamnet ”Englands Richard Strauss”.
Howell föddes i Birmingham med fem andra syskon, och hennes intresse för att spela piano och komponera uppmuntrades från tidig ålder av båda föräldrarna. Hon studerade i flertalet klosterskolor, och började studera vid Royal Academy of Music bara 15 år gammal. Howell var mycket talangfull, vilket alla hennes lärare erkände.
Ett av Howells tidigaste verk var sex pianostycken, inspirerade av filmen ”The Tales of Beatrix Potter”, och av Howells kärlek till naturen. Howell vann flera priset under åren (det först 1914), och riktigt känd blev hon med det symfoniska poemet ”Lamia” (inspirerad av Keats dikt med samma namn). Stycket uruppfördes 1919 och framfördes sedan regelbundet under många år vid The Proms (en sommarmusikfestival i London). Succén med Lamia gav stora rubriker i tidningarna: ”Girl Composer’s Success” och ”Girl Composer’s Triumph”.
Howell hade ett gott samarbete med dirigenten Sir Henry Wood, som dirigerade flera av hennes verk. Han försökte få henne att söka till dirigentklassen vid Royal Academy of Music, men Howell blev istället lärare i harmonilära ock komposition på skolan år 1924.
Fyll gärna i din e-postadress om du vill ha ett mail när nya inlägg publiceras!
Först vill jag tipsa om om de här två eldsjälarna, Karin Fjellander och Amanda Elvin, som nu publicerat hela 250 romanser skrivna av kvinnor på sin youtubekanal – vilken kulturgärning!
Vid den här tiden förra året skrev jag om nyårskonserten från Wien, som då bröt ny mark genom att för första gången någonsin ha framfört ett musikstycke skrivet av en kvinnlig tonsättare. Hon hette Constanze Geiger. Årets konsert, nummer 86 i ordningen, innehöll enligt uppgift två verk skrivna av kvinnor. Ett av verken var ”Sirenen Lieder” av Josephine Weinlich.
Weinlich föddes i nuvarande Slovakien, och var verksam i Österrike som bland annat pianist, tonsättare och dirigent. Hon fick musiklektioner av fadern och lärde sig spela piano och violin. Hennes systrar spelade cello och flöjt.
I slutet på 1860-talet bildade Weinlich en damkvartett, där hon själv spelade piano och hennes syster spelade cello. Gruppen växte och blev snart en sextett och septett med flera musiker. I samma veva grundade Weinlich också den första kvinnoorkestern i Europa, det skedde i slutet på 1860-talet i Wien, och orkestern turnerade både i Europa och i USA under namnet ”Weinlich’sches Damenorchester” (den kallades också ”Wiener Damencapelle” eller ”Wiener Damenorchester”). Jag läser att orkestern specialiserade sig på ”lätt” musik, populärmusik, som inte utgjorde något hot mot den mer ”seriösa” musiken som ansågs förbehållen männen. Således framfördes samtida dansmusik, ouvertyrer, potpurrier från operor, musik av familjen Strauss, och kompositioner av Weinlich själv.
1878 bildade Weinlich, tillsammans med bl.a. sin syster, Cäcilienkvartetten. Detta var en pianokvartett som uppträdde i Sverige, Danmark, Tyskland och Schweiz med musik av Weinlich, Schumann (Robert) och Mendelssohn (Felix).
Under en konsertturne´i Portugal fick Weinlich digiera ett antal konserter med stadsorkestern i Lissabon, och hon var även dirigent under en hel säsong där.
Den nya blogg-året 2026 (mitt sjätte!) inleds med en italienska, som dök upp i sociala medier-flödet från föreningen SWO (Society of Woemn Organists). Jag kan rekommendera att följa dem och att botanisera på deras hemsida, där det finns mycket information om kvinnliga tonsättare, med mera!
Matilde Capuis
Capuis var pianist, organist och tonsättare, född i Neapel. Hon studerade vid konservatorierna i Venedig och i Florens. När hon var klar med sina studier undervisade hon i teori och komposition vid Conservatorio Guiseppe Verdi i Turin.
För orgel finns ”Preludio, Allegro Fantasia”, som t.ex. går att köpa via det tyska förlagen Furore. Det ska också finnas en Symfoni i G-dur, som jag tyvärr inte hittar någon inspelning av. Däremot finns det gott om inspelningar av hennes musik för cello och piano/orkester.
Sauvrezis föddes i Bretagne, och var verksam som pianolärare i staden Nantes. Hon var också tonsättare, kördirigent och konsertarrangör, bland annat i ett sällskap som organiserade konserter med keltisk musik och poesi.
Sauvrezis studerade för César Franck, men det finns inte närmare upplysningar om när det var. Efter Franck studerade hon även för Ernest Guiraud och Paul Vidal.
På verklistan finns framförallt sånger, men även några orkesterverk, körmusik, piano- och kammarmusik, och ett orgelstycke: Choral pour l’Offertoire.
