England – Katarina Rudérus

Tonsättarinna nr 180

Liza Lehmann (1862-1918)

”In 1894, she married and left the stage.”

Veckans tonsättare är den engelska sopranen och kompositören Liza Lehmann. Hennes pappa var målare och hennes mamma Amelia Chambers var musiklärare, kompositör och arrangör. Lehmann hade musik omkring sig när hon växte upp och familjen bodde i såväl Tyskland som Frankrike och Italien.

Lehmann studerade sång I London för bland andra den svenska sopranen Jenny Lind, och hon gjorde debut som sångerska 1885. Hon hade en framgångsrik karriär under nästan tio år, då hon mottog uppskattning från t.ex. Clara Schumann.
När hon gifte sig 1894, med kompositören Herbert Bedford, slutade hon sjunga, men började istället komponera. Det finns en mängd solosånger, en sångcykel för fyra röster och piano, musik för barnkör, en musikal och en komisk opera. Musikalen, Sergeant Brue, blev framgångsrik både i London och New York, men Frank Curzon som beställt musiken lade till musik av andra tonsättare i Lehmanns partitur, vilket hon såklart inte gillade.

1910 gjorde Lehmann en turné i USA, där hon ackompanjerade egna sånger vid ett antal konserter. Lehmann var den första ordföranden i föreningen ”Society of Women Musicians”, som bildades 1911.

Jag gillade sången ”En Septembre”, men det finns många fina solosånger att upptäcka och kanske infoga i konsertprogram!

Följ gärna bloggen genom att prenumerera på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 175

Judith Ward

En brittisk tonsättare, som jag snubblade över är Judith Ward. Jag hittade hennes vackra Agnus Dei ur ”Mass for St Mark”, skriven för kör och orgel. Den föreföll mig ”ren och enkel”, utan att vara banal, och tonspråket tilltalade mig.

Ward är körledare och organist i Wallingford Parish Church, och sjunger själv i flera ensembler och spelar violin i en orkester (Langtree Sinfonia). Hon har skrivit musik för gudstjänstbruk och för kyrkokörer, och hennes körverk har framförts inte bara i England utan också i Frankrike, Sverige, USA och Peru.

Det finns också några orgelstycken som man kan lyssna på via Wards hemsida. Surfa in och lyssna på ”Gloria tibi Trinitas”!

https://www.judithwardmusic.co.uk

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 173

Margaret Rizza (f. 1929)

Det här är en spännande kvinna, som är en sinnebild för att det aldrig är för sent att börja skriva musik.
Rizza studerade först piano vid Royal College of London, men då hon inte tyckte hon var tillräckligt skicklig bytte hon spår och studerade sång istället. Hon studerade opera i London, följt av vidare studier i Siena och Rom. Under 25 år hade hon en framgångsrik operakarriär där hon bland annat jobbade med dirigenter som Leonard Bernstein, Benjamin Britten och Igor Stravinskij.

Hon gifte sig och fick två barn med förlagsmannen Georg Rizza.
Från 1977 fram til 1994 undervisade hon i sång vid Guildhall i London. Hon var också engagerad i att låta studenterna dela med sig av sin musik genom att framträda på fängelser, sjukhus, skolor för blinda, med mera, med mera!

Rizza började komponera först 1997, när hon alltså var 68 år gammal. Hon har skrivit en mängd sakral körmusik, och noter finns att köpa via flera svenska förlag.
Det häfte som heter ”Källor av liv” (Gehrmans notförlag), har vi använt i min församling. Där finns användbara sånger för kyrkoåret som funkar även i mindre sammanhang, med flexibla instrumentstämmor som gör att man kan skapa variation.

”Trinity blessing” har jag lyssnat på en del nu – ett i mitt tycke snyggt och välklingande körstycke!

På streamingtjänsterna finns det mycket att lyssna på, och noter kan köpas från våra svenska förlag, eller från RSCM:

https://www.rscmshop.com/search-results?query=Rizza

https://www.margaretrizzamusic.com

Vill du ha en påminnelse när nya inlägg publiceras? Fyll i din e-postadress i fältet nedan!

Tonsättarinna nr 160

Anne Dudley (f. 1956)

Jag fick nys om att Högalids damkör ska framföra ett verk av Anne Dudley. Verket heter ”One touch of Nature” och det framförs i Högalidskyrkan sön 18 maj kl. 16.

https://www.svenskakyrkan.se/kalender?eventId=f8d60f68bfe34b288dbe5e51a9e506af&webId=694752

Anne Dudley föddes i London och är musiker, arrangör, producent och kompositör, med examen från Royal College of Music. Jag kan inte bli annat än imponerad, dels över mängden musik hon har skrivit, men också över bredden. Dudley är flitigt anlitad som arrangör i den engelska popbranschen och har skrivit arrangemang för Frankie goes to Hollywood, Paul McCartney, Tom Jones, Liza Minelli, Cher, Wham, Rod Stewart – för att nämna några!
Anne Dudley var en av grundarna till gruppen The Art of Noice, en synthpopgrupp som var banbrytande på sin tid genom att skriva i huvudsak instrumental musik uppbyggd på samplingar. Den här gruppen har gått mig helt förbi, men en av deras största framgångar var när de tillsammans med Tom Jones gjorde en cover på låten ”Kiss” (som sjöngs av Prince).

Anne är också en framgångsrik kompositör av filmmusik och 1998 vann hon en Oscar för bästa musik, för musik till filmen ”Allt eller inget”. Hon har även skrivit musik för filmen ”Mamma Mia here we go again” och för TV-serien Poldark som gick på svensk TV 2015.

Anne Dudley har också skrivit två operor, musiksagor för barn och hon har fått beställningar på verk från bland annat Radio France Philharmonique och BBC Consert Orchestra.
En del av Annes musik finns utgiven på Buffalo Music Ltd.

https://www.annedudley.co.uk

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 153

Amy Summers

”Vi män har tusen knep att hindra en kvinna att komma fram”.

Jag börjar med ett boktips: ”Besvärliga fruntimmer! Sveriges första kvinnliga jurister” av Elsa Trolle Önnerfors. Citatet ovan är hämtat ur boken, och det är manlig professor som uttalar det i samband med att en ny behörighetslag antogs 1923, en lag som skull ge kvinnor rätt till offentliga och statliga tjänster – med undantag för militära befattningar och prästtjänster. Det är alltid intressant att lära sig mer om kvinnor som på olika områden kämpat för förändring, och också åstadkommit något. Och även om detta handlar om de första kvinnliga juristerna i landet, så kan vi som jobbar på andra håll känna igen oss i mycket som berättas. Plus att det såklart är spännande och lärorikt att få en inblick i en annan bransch!

Den här gången blir det också en tonsättare från England, nämligen Amy Summers. Summers musikutbildning började med pianospel, körsång och att hon spelade slagverk. Hon har utbildat sig i musik vid universitetet i Nottingham och sedan vid Trinity College. Hennes musik är utgiven på en mängd olika förlag, de finns listade på hennes hemsida. Hon skriver mycket filmmusik och har haft stora framgångar på det området.

Men hon skriver också för kör och för orgel.
Musik av Summers finns med I samlingen ”The Oxford Book of Organ Music by Women Composers” – en samling jag verkligen kan rekommendera!
Jag delar här nedan det meditativa orgelstycket ”Prelude”, som med sina tre minuter är ett lagom postludie-stycke.

Ett körstycke som jag gillar är ”Nunc Dimittis” för blandad kör, länk längre ned! Det finns, som vanligt, mycket mer att upptäcka och jag hoppas att du själv söker vidare om du gillar det du hör.

The Oxford Book:
https://global.oup.com/academic/product/the-oxford-book-of-organ-music-by-women-composers-9780193562721?cc=gb&lang=en&

Prenumerera gärna! Om det av någon anledning inte fungerar att fylla i e-postadressen kan du även maila till mig så lägger jag in den manuellt: katarina@ruderus.se

Tonsättarinna nr 152

Lucy Pankhurst (f. 1981)

Södertörns brass är en ensemble som spelar återkommande i Ösmo kyrka, och den traditionen går långt tillbaka i tiden. Jag vågar påstå att det var vår församlings satsning på kvinnliga tonsättare år 2021, som gjorde att den här orkestern mer aktivt började leta efter musik skriven av kvinnor – vilket såklart är jättekul! För någon vecka sedan hade de en konsert hos oss igen, och det var många kvinnliga kompositörer på agendan, bland annat Lucy Pankhurst, som är verksam i nordvästra England.

Lucy började spela horn när hon var 13 år, och snart var hon med i varenda skolensemble som fanns. Ytterligare några år senare började hon spela i ett par riktigt bra ungdoms-brassband.

Om jag förstått saken rätt började Lucy skriva musik inför en examen i skolan när hon var 16 år. Hon beskriver att hon hade en enorm fantasi och att hon nästan blev chockad när hon upptäckte hur många musikaliska idéer hon bar på och som hon inte varit uppmärksam på tidigare.
När hon började på college fick komponerandet största möjliga utrymme, eftersom hon tyckte det var så roligt. Att bli tonsättare var inget som hon drömt om att bli, det verkar bara ha hänt.

Lucy Pankhurst har lång erfarenhet som lärare och har skrivit mycket musik för ungdomsorkestrar och skolundervisning. Hon har fått beställningar från bl.a. BBC Radio och ett flertal festivaler för brassband. Jag noterar speciellt en festival som heter the International Women’s Brass conference, som ordnar internationella konferenser för att utbilda, stötta och marknadsföra kvinnliga brassmusiker.

2011 blev Lucy Pankhurst den första brittiska kvinnan som fick ett pris för ett stycke skrivet för Brassband: ”In Pitch Black”. Verket beskriver den katastrof som inträffade 1910 i England, då en explosion i en gruva dödade 342 personer.

International Women’s brass conference:
https://myiwbc.org/about/

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 149

Avril Coleridge-Taylor (1903-1998)

Coleridge-Taylor kanske låter bekant? Vad jag inte visste var att han, Samuel, hade en dotter som också var kompositör. Hon, Avril, skrev sitt första musikstycke när hon var 12 år gammal. Hon studerade vid Trinity College of Music, där hon fick stipendium både i komposition och pianospel.

1933 debuterade hon som dirigent i Royal Albert Hall. Hon var den första kvinnan att dirigera H.M.S. Royal Marines, och hon var också återkommande gästdirigent för BBC Orchestra och London Symphony Orchestra.

På Avril Coleridge-Taylors verklista finns både kammarmusik, sånger och stora orkesterverk. Ett manuskript på verket ”Romance de pan” som uruppfördes 1922, återfanns och framfördes 2018. 2019 spelade Chineke! Orchestra hennes ”Sussex Landscape” – fantastisk musik om du frågar mig, väl värd att framföras fler gånger! Eller det vackra cello-stycket ”Who knows?” – anbefalles varmt till cello-spelande vänner!

Lästips!

Den här tidningen dimper ner i min brevlåda ett antal gånger om året – en prenumeration jag inte ångrar! Den skriver om kvinnor i ett historisk perspektiv, och berättar både om framgångsrika kvinnliga konstnärer, vetenskapsmän, forskare, såväl som statare och kvinnliga förbrytare. Mycket intressant läsning!

Prenumerera gärna på kommande inlägg, genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 139

Elizabeth Maconchy (1907-1994)

En av de tonsättare jag skrivit om nyligen tipsade mig om ”Two Epitaphs” för damkör, skrivet av Elizabeth Maconchy. Det var en ny bekantskap för mig, och jag har åter igen upptäckt en mängd fin musik!

Elizabeth föddes i England av Irländska föräldrar, och växte upp i England och på Irland. Elizabeth studerade musik (piano, harmonilära och kontrapunkt) i Dublin. Dessa år formade henne och hon såg sig själv som irländare.

1923 flyttade hon till London för att studera vidare för bl.a. Charles Wood och Ralph Vaughan Williams. Hon inspirerades av flera europeiska tonsättare vid den här tiden, t.ex. Bela Bartok.

År 1930 framfördes Maconchys pianokonsert, och samma år framfördes också kantaten ”The Land” (inspirerad av en dikt med samma namn, skriven av Vita Sackville-West).

Maconchy ingick i den grupp av kvinnor som började arrangera konserter på en teater i Notting Hill. Detta då det inte fanns så stora möjligheter för kvinnliga kompositörer att få sin musik framförd.

Maconchy skrev över 200 verk, och jämfördes under sin livstid med både Bartok, Beethoven, Mozart och Britten!

1933 vann Maconchy pris för sin Kvintett för oboe och stråkar. Hon har också skrivit 13 stråkkvartetter, orkestermusik, kammarmusik, sånger, körstycken och opera/teatermusik.

Det finns en hel del inspelat av Maconchys musik på streamingtjänsterna, jag delar några saker men fortsätt gärna leta på egen hand. ”Two Epitaphs” för damkör finns utgiven på Chester Music.

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 126

Dame Judith Weir (f. 1954)

Vi har nyligen fått en färsk rapport från Donne som undersökt jämställdheten när det gäller repertoarval i ett hundratal orkestrar världen över. Rapporten slår fast att 92,5% av det som spelas är skrivet av män. 89,3% är skrivet av vita män, och 78,4% av döda, vita män. Man har också sett att andelen musik av kvinnor och icke-binära minskar.

Det som möjligen är lite glädjande är att två svenska orkestrar ligger på topp-tio-listan över orkestrar med mest jämställd repertoar, och då talar vi om siffror på 22-38% som är skrivet av kvinnor i de ensemblerna. Läs gärna hela rapporten på länken:

Klicka för att komma åt DonneReport2024.pdf

Donne är en engelsk organisation, väl värd att följa för dig som är intresserad av kvinnors musik, det finns mycket att läsa på deras hemsida!

https://donne-uk.org

Jag har inte räknat, men jag tror möjligen att andelen kompositörer från just England kan vara i majoritet på min blogg. Idag blir det ytterligare en i Dame Judith Weir. Jag lyssnade på hennes ”Wild mossy mountains”, som jag kände åtminstone bitvis gav uttryck för den frustration man kan känna inför vissa delar av tillvaron (t.ex. bristen på jämställdhet i konserthusens repertoar).

Judith Weir föddes i Skottland men växte upp i närheten av London. Hon spelade oboe i National Youth Orchestra of Great Britan, och studerade komposition för John Tavener.

Under en period skrev hon flera operor som framförts såväl i England som i Tyskland, Österrike, med flera länder.

På 90-talet var Judith composer in residence för City of Birmingham Orchestra, och då skrev hon ett flertal verk för orkester och kör.

På senare tid har hon också skrivit enbart för kör. Jag fastnade speciellt för den vackra ”My guardian angel”, men det finns många vackra körstycken, och mycket musik av Judith Weir på streaming-tjänsterna. På hennes hemsida finns länkar till de förlag som säljer noter på hennes musik.

https://www.judithweir.com/about

Följ gärna min blogg genom att prenumerera på kommande inlägg. Fyll i din mailadress nedan!

Tonsättarinna nr 125

Mrs Philarmonica (verksam 1715)

Barocken, d.v.s. den musikhistoriska tidsperiod som sträcker sig från ca 1600 till ca 1750, är känd för många genom kompositörer som Bach, Händel, Vivaldi, med flera. På senare tid har även en del kvinnor lyfts fram, som t.ex. Elisabeth Jaquet de La Guerre och Barbara Strozzi.

Kvinnan jag vill lyfta den här gången vet man inte så mycket om. Det finns någon arkivuppgift som belägger att hon var aktiv och verksam år 1715, men vilket år hon föddes och dog vet man inte. Inte heller hennes namn är känt, bara pseudonymen under vilken hon publicerade sin musik: ”Mrs Philarmonica”.

Det vi vet är att hon var verksam i England och att hon skrev och gav ut en samling av 6 triosonater (för två fioler, cello och continuo) och 6 divertimenti (för 2 fioler, cello och harpa/orgel).

En svensk ensemble som spelar barockmusik av bland annat Mrs Philarmonica är ”Brustna Hjärtan barock”, lyssna gärna på deras inspelningar och passa på att höra dem live om du har möjlighet!
Det finns också en tysk ensemble som spelat in barockmusik av flera kvinnor. Sök på ”Women 4 barock” på streaming-tjänsterna så hittar du mycket fin musik, inte bara av Mrs Philarmonica (några länkar nedan!).

https://www.spirit-of-musicke.com

http://www.brustnahjartan.se/

Prenumerera gärna på kommande inlägg!