Denna vecka ett tips från en av mina bloggföljare, den grekiska kompositörer Konstantia Gourzi. Hon föddes i Aten och fick pianolektioner från sju års ålder. Redan när hon var tretton år började hon vid konservatoriet i Aten, med studier i piano, komposition och dirigering. 1987-1992 studerade hon vid Hochshule der Künste i Berlin. Hon nämner själv bland andra György Kurtág, Sofia Gubaidulina och Claudio Abbado som viktiga förebilder.
Gourzi har startat och drivit flera ensembler för samtida musik, och hon har fått ett antal utmärkelser och stipendier. Bland uppdragsgivarna nämns BBC, Berlinoperan, Bach Choir Salzburg med flera!
På Gourzis hemsida finns 112 verk listade, alltifrån orkestermusik till kammarmusik och körverk, men också musik för teater och film.
Det verk jag själv lyssnade på först var ”Hommage à Mozart”. Det finns ett ”Ave Maria” för damkör, med ljudexempel på Gourzis hemsida:
Jag har tidigare skrivit om Julie von Webenau (inlägg nr 174), ett namn jag snappade upp i en bok om Constance Mozart. Julie hade ett barnbarn som hette Vilma. Vilma växte upp i Wien och fick pianoundervisning av Cäcile Frank. Från 1898/1899 fick hon undervisning i komposition och harmonilära av Arnold Schönberg, troligen var hon hans första privatelev. När han flyttade till Berlin följde Vilma med.
Vilma von Webenau. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Von Webenau bodde också några år i München, där studierna fortsatte för Fritz Cortolezis. Hon försörjde sig sedan som musiklärare i Wien. 1886 bildades ”Association of Women Musicians of Vienna”, där även Maria Bach (inlägg 190) och Mathilde Kralik von Meyrswalden (inlägg 200) var aktiva. Föreningen finns ännu idag och förespråkar jämlikhet mellan män och kvinnor i musiklivet.
Von Webenaus musik framfördes första gången i Wien år 1907, men jag hittar ingen information om vilket verk det rörde sig om. Det finns dock en lång verklista på tyska wikipedia.
Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!
Blanche Rozan was a minor figure in French musical life during the late 19th and early 20th century. Her birth and death dates are unknown.
Källa: Wikipedia
Jag fick ett mail från Anna Braw, författare till boken ”Lyssna på henne” (och snart också till uppföljaren ”Lyssna på henne också”), med två orgelstycken bifogade. Kompositörens namn är Blanche Rozan, och vid en sökning på internet hamnade jag på wikipedia, där jag hittade citatet ovan. Var hon en obetydlig person, eller är det bara så att informationen om hennes liv och verk har gått förlorade?
KVAST (Kvinnlig anhopning av Svenska tonsättare) har nyligen lanserat en ny databas, ELNA, där vi ska kunna söka efter musik och information om kvinnliga tonsättare. Detta arbete är förstås ännu bara i sin linda, men det är verkligen bra att det är påbörjat, så att vi enklare kan leta upp musik och aktivt jobba för att föra in den i våra konsertprogram! Jag har varit inne och botaniserat några gånger, och jag tror att ELNA kommer att bli en stor tillgång med tiden. Senast jag var där letade jag efter något specifikt, men hittade inget som passade just det behovet – men ju fler som skickar in och registrerar sin musik, ju större chans att vi får en fantastisk källa att ösa ur! Jag hoppas också att en sådan här databas ska öka möjligheterna för att information om tonsättare och deras verk inte går förlorad, utan att den finns sparad för eftervärlden.
Tillbaka till Blanche Rozan! Vi vet i varje fall så mycket som att hon studerade komposition och orgel vid Marseille-konservatoriet för Henri Messerer (Han föddes 1838 och dog 1923). År 1905 blev Rozan professor i piano vid nämnda konservatorium, och hon framträdde både som pianist och organist vid konserter i staden. Jag kan såpass mycket franska att jag ur några recensioner av hennes konserter kan utläsa att hon var mycket talangfull, att hon spelade med oklanderlig teknik och stor finess.
De tre verk som finns namngivna är alla för orgel (eller harmonium): Cantabile, Communion och Petite Prière (liten bön). Noter till två av dem finns på imslp.
I våras valde jag att göra en terminsredovisning om afroamerikanska tonsättare (kvinnor) av orgelmusik på min masterutbildning. Det kändes då också logiskt att presentera dem på bloggen. Den här gången blir det också en amerikanska, men sedan ska jag försöka hitta till andra länder!
Ruth Crawford Seeger Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Crawford Seeger föddes i Ohio men eftersom familjen flyttade ofta under hennes uppväxt kom hon att bo på flera platser under sin barndom. När Ruth var 11 år dog hennes pappa och mamman fick kämpa med att försörja familjen.
Ruth började tidigt skriva poesi och ville bli poet eller författare. Hon började också spela piano redan när hon var 6 år. Hon hade flera duktiga pianolärare, bland annat Bertha Foster, som hade startat en musikskola i Jacksonville. Senare studerade hon för Valborg Colett, som i sin tur haft Agathe Backer Gröndahl som lärare.
Crawford Seeger gav sig på en karriär som konsertpianist, och hon undervisade även en period på Fosters skola, och det var där hon skrev sina första pianokompositioner. 1921 flyttade hon till Chicago där hennes avsikt var att gå ett år på American Conservatory of Music, för att få en lärarlegitimation. Åren i Chicago innebar att Ruth hade möjlighet att gå på opera och kunde lyssna på konserten med Rachmaninov och Rubinstein, något som säkert var inspirerande.
Crawford Seegers fokus kom att flytta sig från pianostudierna till kompositionsstudier, och under 1920-talet skrev hon sina första verk, bland annat en Nocturne för violin och piano.
Crawford Seeger blev en centralgestalt i en grupp amerikanska kompositörer som gick under benämningen ”ultramodernister”. Hennes mest kända verk är stråkkvartetten från 1931. En komplett repertoarlista finns på ”Boulanger Initiative Database of Women Composers and Gender-Marginalized Composers Repertoire” – en sida som är mycket användbar för att hitta kompositörer och för att leta repertoar!
Sharon J Willis är kompositör, kyrkomusiker, författare med mera. Hon har ett antal olika utbildningar i bagaget, och har en Doktorsexamen i ”Vocal Performance” från universitetet i Georgia. Hennes meritlista och lista över utmärkelser och priser är mycket omfattande, och går att läsa i sin helhet på hennes hemsida.
Sharon J Willis är också den första (och hittills enda) svarta kvinnan som grundat en opera, Americolor Opera Alliance, till vilken hon också skrivit 12 verk. Det första ”The Opera Singer” hade premiär år 2000.
Willis blev inspirerad att skriva för orgel av Dr. Calvert Johnson (chef vid Agnes Scott College) som bedrivit ett arbete för att lyfta fram musik av svarta kvinnor. Willis fick en beställning att skriva ett stycke till firandet av ”Black History Month”, och nu finns ett antal verk av Willis, bl.a.: ”The Ascensions Suite” (2022) ”The Agora Sacred Suite” (2006) ”Exodus, A Tribute to Harriet Tubman” (2006) Samtliga är utgivna av Wayne Leupold Editions.
För kör delar jag ”Sanctus” och ”In Paradisum” ur verket ”Celebration Mass”, som är en hyllning till Martin Luther King.
Betty Jackson King föddes i Chicago i en mycket musikalisk familj. Betty tog en Bachelor of Music i piano 1950, en masterexamen i komposition 1952 vid Chicago Musical College.
Betty hade en karriär som musiklärare vid bland annat universitetet i Chicago. Hon var också kyrkomusiker och kompositör. Kings musik hör till det som kallas ”early Chicago classical music tradition”, en musikalisk stil som karaktäriseras av rik harmonik, klusterackord och flera ”lager” av ljud.
För orgel finns stycket ”Nupital Suite”, men på verklistan finns flera intressanta saker som en påskkantat (Simon of Kyrene), operor, arrangemang av spirituals och ett requeim.
Jackson King har haft stor betydelse för afroamerikanska kompositörer och deras musik. Hon har föreläst vid festivaler och vid flertalet universitet, och blivit tilldelad flera utmärkelser, bland annat som en av ”12 Most Progressive Women”.
Landowska föddes och växte upp i Warszawa. Hennes föräldrar var judar, pappan advokat och mamman språkvetare.
Fyra år gammal började Landowska spela piano. Hon studerade piano vid konservatoriet i Warszawa, och hon studerade komposition i Berlin och Paris. I början av sin karriär uppträdde Wanda mycket i Paris, där hennes konserter fick beröm av kritiker. Alla var ense om att hon hade en mycket lovande karriär som pianist framför sig, men hon valde att ägna sitt liv åt att återuppväcka cembalon.
Licens: Creative Commons dela lika 4.0
Cembalon hade sin storhetstid under barocken (ca 1600-1750), men den fick en renässans i början på 1900-talet, och det var mycket tack vare Wanda Landowska, som genom sina konserter, undervisning – och inte minst sina inspelningar – bidrog till det ökande intresset för cembalon. Landowska spelade t.ex in Bachs Goldbergvariationer 1933. Jag har med mycket nöje även lyssnat på hennes inspelning av Das Wohltemperierte Clavier. Landowska gifte sig år 1900, och undervisade under några år i Paris. Hon gjorde en turné till Ryssland med sin cembalo av märket Pleyel. Hon undervisade senare också i cembalo i Berlin.
Efter första världskriget gjorde hon debut i USA, och mellan 1925 och 1928 undervisade hon i Philadelphia, men hon återvände sedan till Paris. Landowska hade ett stort intresse för musik av Bach, Rameau och Couperin, och hon besökte museer i Europa och studerade gamla instrument. Hon beställde också nya instrument av Pleyel.
När andra världskriget startade och Tyskland ockuperade Frankrike valda Landowska att fly till USA. Hon fick bara två resväskor med sig, och tyskarna stal hennes instrument och alla manuskript. Läs gärna boken ”Stulen musik” av Anders Rydell, där man får berättelsen om hur nazisterna plundrade och förstörde musik och kultur, som ett led i att beröva människor sin identitet.
Som kompositör har Landowska lämnat efter sig ett antal sånger, en Serenad för stråkar, flera orkesterverk, med mera. Strömningstjänsterna svämmar över av inspelninar där Landowska spelar Bach eller andra kompositörer, det är betydligt svårare att hitta hennes egen musik. Noter till ”Five Polish Folksongs” finns utgivna på Hildegard publishing. Det vore väldigt intressant att få höra Landowskas orkestermusik, hoppas att den ska gå att hitta i framtiden!
Förra lördagen var jag på ett föredrag på World of Volvo i Göteborg. Föredragshållaren, Magdalena Fronczak, presenterades på hemsidan som ”en av Sveriges största experter på kvinnliga tonsättare” och hon hade kallat sin presentation ”I skuggan av giganterna”. Under det 45 minuter långa föredraget berättade Magdalena engagerat och kunnigt om tre kvinnor, som alla hamnat lite i skuggan av väldigt berömda män.
Fronczak har jobbat som producent på Göteborgs Symfoniker, en orkester som fört arvet av Stenhammar, Nielsen och Sibelius vidare. Dessa tre tonsättare hade band både till orkestern och till Göteborgs stad. Göteborgs Symfoniker har också spelat in en skiva med musik av Valborg Aulin, Ida Moberg och Elfrida Andrées orkesterverk – väl värd att lyssna på!
Så, i skuggan av Carl Nielsen hittar vi Nancy Dahlberg. Hon föddes på Fyn i Danmark. Nancy visste tidigt att hon ville hålla på med musik. Kanske var en bidragande faktor att hon hade den 20 år äldre kompositören Hilda Sehested i sin närhet.
Dahlberg tog pianolektioner för Ove Christenssen och gjorde sin debut år 1907. Nancys far motsatte sig att hon skulle studera vid konservatoriet, och efter att Nancy gift sig 1901 och flyttat till Köpenhamn, fortsatte hon studera piano privat. En skada satte käppar i hjulen för Nancys karriär som pianist. Hon började studera musikteori och komposition för Johan Svendsen och från 1913 blev hon elev till Carl Nielsen. Nielsen skulle komma att få stor betydelse för Dahlberg, och med tiden blev de goda vänner. Nielsen spelade i ensemblen som uruppförde Dahlbergs stråkkvartett, och han var den som dirigerade vid tre uruppföranden av Dahlbergs orkesterverk. Dessutom anlitade Nielsen Dahlberg för att renskriva sina egna verk.
Dahlberg skrev som första danska kvinna en symfoni, och för övrigt har hon skrivit stråkkvartetter, kammarmusik och sånger. Det ska finnas ett stycke för blandad kör a capella: ”Vandet risler med sagte Lyd”, tyvärr har jag inte hittat vare sig inspelning eller noter på den.
Det finns så många fördelar med att vara student! Inte minst tillgången till universitetsbiblioteken, och till personal som är intresserad och kunnig och kan hjälpa en att hitta en massa fantastiska saker. Jag kan varmt rekommendera Avdelningen för musik och dramatik vid Humanistiska biblioteket i Göteborg (som är en del av Göteborgs Universitetsbibliotek). Där har jag hittat en allierad i Pia Shekhter, en av bibliotekarierna, som bad mig om tips på vilken orgelmusik skriven av kvinnor som hon skulle kunna köpa in till biblioteket. Eventuellt kommer hon att ångra att hon bett mig om detta, för jag har redan försett henne med en lång lista, och talat om att det finns mycket mer – om bibliotekets budget klarar av det!
Pia Shekhter tipsade mig i sin tur om denna tonsättare – som nu får bli nummer 200 på min blogg – Mathilde Kralik von Meyrswalden. Pia nämnde också att hon beställt ett ”Offertorium” för orgel av Kralik, som inom kort finns att låna på Humanistiska bibliotektet för den som rör sig i Göteborgs-trakten. För orgel finns också en ”Festmarsch” som man kan ladda ner från imslp.
Bild: okänd. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Mathilde Kralik föddes i Linz i en familj där hon och syskonen fick med sig musiken från barnsben. Hennes föräldrar insåg att hon var musikaliskt begåvad, och hade ekonomiska möjligheter att låta henne studera för den tidens bästa lärare. Hon studerade bland annat för Anton Bruckner. Mathilde har själv skrivit om hur betydelsefullt det var för henne att få stifta bekantskap med musik av Haydn, Mozart och Beethoven från tidig ålder, och hon ansåg att Bach var hennes främsta lärare. Kralik blev antagen till Musikkonservatoriet i Wien där hon var elev mellan 1876 och 1878. Hon vann flera priser för sina kompositioner och tog examen med diplom i komposition.
Mathilde Kraliks musik framfördes vid scenerna i Österrike under 1890-talet och fick ett varmt mottagande. Under 1890-talets sista år framfördes både hennes Pianotrio i F-dur, The Baptism of Chirist och Christmas Cantata (för solist, kör och orkester). På 1910-talet sattes Kraliks opera ”Blume und Weissblume” upp. Den blev populär, inte bara p.g.a. framgångsrika framföranden, utan också för att den fick stor uppmärksamhet i pressen. Det var nämligen så att en f.d fransiskanermunk hade skrivit en opera, i vilken han kopierat 52 sidor av Mathildes opera! Kralik gick i svaromål i tidningarna, men gav upp rättstvisten om saken – man kan undra varför?
Förutom den musik jag redan nämnt ovan, finns också orkesterverk av Kralik, t.ex. ”Hymnische Symphony” eller ”Konsert för violin, stråkorkester och timpani”. Det finns också en del kammarmusik, pianomusik, körmusik och sånger. Länkar nedan till en sång av Kralik som är inspelad av Fjellander/Elvin (”Veckans romans” (av kvinnor) – följ den gärna på YouTube!).
När jag började leta musik av Mathilde Kralik hittade jag också ”Female Symphonic Orchestra Austria” – ytterligare en orkester vars mål är att lyfta musik av kvinnor. Likande initiativ finns t.ex. i Sverige (Kvinnoorkestern) och Danmark (Damkapellet), länkar finns nedan!
Gillian Bibby. Bild: New Zealand Government, Office of the Governor-General. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0.
På min masterutbildning läser vi just nu om 1900-talet, och här uppenbarade sig en kvinna som jag inte hört talas om: Gillian Bibby.
Bibby föddes på Nya Zeeland och studerade först vid landets universitet (University of Otago, Victoria University of Wellington), och sedan fortsatte studierna i Tyskland (Berlin och Köln), där hon bland andra hade Kalheinz Stockhausen som lärare Hon var en av få (kanske den enda?) kvinnliga tonsättare på sin tid som deltog i sommarkureserna i Darmstadt (Darmstädter Ferienkurse/Darmstadt Summer Course for New Music), en festival för samtida musik som lockade många av dåtidens tonsättare av tolvtonsmusik och experimentell musik. Gillian Bibby deltog i kursen 1972, och berättar själv i en video från SOUNZ (Center for New Zealand Music) att kvinnliga tonsättare möttes av en hel del fördomar.
Det var i Darmstadt som Bibby träffade Stockhausen (han var en av lärarna), och han uppmuntrade henne att söka också till nästa sommarkurs två år senare. När Bibby återvände till Nya Zeeland arbetade hon som lärare i komposition, piano och musikhistoria, samt som recensent och som redaktör för utgivning av framförallt Nyazeeländsk pianomusik. På verklistan finns elektronisk musik, kammamusik, musik för kammarorkester, stråkkvartett, en barnopera, och på senare år mest pianomusik, där hon bland annat inspirerades av den Nyazeeländska naturens fågelsång.
Min lärare på masterutbildningen hade tagit reda på att det fanns ett orgelstycke, som jag åtog mig att leta upp noterna till. Efter lite sökande på nätet hittade jag till Centre for New Zeeland Music, där stycket Tropus finns att köpa. Någon inspelning har jag dock inte fått fatt på, om det nu finns, men jag delar några andra ljudklipp här nedan.
