1900-tal – Katarina Rudérus

Tonsättarinna nr 201

Nancy Dahlberg (1881-1949)

Förra lördagen var jag på ett föredrag på World of Volvo i Göteborg. Föredragshållaren, Magdalena Fronczak, presenterades på hemsidan som ”en av Sveriges största experter på kvinnliga tonsättare” och hon hade kallat sin presentation ”I skuggan av giganterna”. Under det 45 minuter långa föredraget berättade Magdalena engagerat och kunnigt om tre kvinnor, som alla hamnat lite i skuggan av väldigt berömda män.

Fronczak har jobbat som producent på Göteborgs Symfoniker, en orkester som fört arvet av Stenhammar, Nielsen och Sibelius vidare. Dessa tre tonsättare hade band både till orkestern och till Göteborgs stad. Göteborgs Symfoniker har också spelat in en skiva med musik av Valborg Aulin, Ida Moberg och Elfrida Andrées orkesterverk – väl värd att lyssna på!

Så, i skuggan av Carl Nielsen hittar vi Nancy Dahlberg. Hon föddes på Fyn i Danmark. Nancy visste tidigt att hon ville hålla på med musik. Kanske var en bidragande faktor att hon hade den 20 år äldre kompositören Hilda Sehested i sin närhet.

Dahlberg tog pianolektioner för Ove Christenssen och gjorde sin debut år 1907. Nancys far motsatte sig att hon skulle studera vid konservatoriet, och efter att Nancy gift sig 1901 och flyttat till Köpenhamn, fortsatte hon studera piano privat. En skada satte käppar i hjulen för Nancys karriär som pianist. Hon började studera musikteori och komposition för Johan Svendsen och från 1913 blev hon elev till Carl Nielsen.
Nielsen skulle komma att få stor betydelse för Dahlberg, och med tiden blev de goda vänner. Nielsen spelade i ensemblen som uruppförde Dahlbergs stråkkvartett, och han var den som dirigerade vid tre uruppföranden av Dahlbergs orkesterverk. Dessutom anlitade Nielsen Dahlberg för att renskriva sina egna verk.

Dahlberg skrev som första danska kvinna en symfoni, och för övrigt har hon skrivit stråkkvartetter, kammarmusik och sånger. Det ska finnas ett stycke för blandad kör a capella: ”Vandet risler med sagte Lyd”, tyvärr har jag inte hittat vare sig inspelning eller noter på den.

Noter till stråkkvartett:
https://www.editionsilvertrust.com/dalberg-string-quartet-2.htm

Nancy Dalberg

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 200

Mathilde Kralik von Meyrswalden (1857-1944)

Det finns så många fördelar med att vara student! Inte minst tillgången till universitetsbiblioteken, och till personal som är intresserad och kunnig och kan hjälpa en att hitta en massa fantastiska saker. Jag kan varmt rekommendera Avdelningen för musik och dramatik vid Humanistiska biblioteket i Göteborg (som är en del av Göteborgs Universitetsbibliotek). Där har jag hittat en allierad i Pia Shekhter, en av bibliotekarierna, som bad mig om tips på vilken orgelmusik skriven av kvinnor som hon skulle kunna köpa in till biblioteket. Eventuellt kommer hon att ångra att hon bett mig om detta, för jag har redan försett henne med en lång lista, och talat om att det finns mycket mer – om bibliotekets budget klarar av det!

Pia Shekhter tipsade mig i sin tur om denna tonsättare – som nu får bli nummer 200 på min blogg – Mathilde Kralik von Meyrswalden. Pia nämnde också att hon beställt ett ”Offertorium” för orgel av Kralik, som inom kort finns att låna på Humanistiska bibliotektet för den som rör sig i Göteborgs-trakten. För orgel finns också en ”Festmarsch” som man kan ladda ner från imslp.

Bild: okänd.
Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0

Mathilde Kralik föddes i Linz i en familj där hon och syskonen fick med sig musiken från barnsben. Hennes föräldrar insåg att hon var musikaliskt begåvad, och hade ekonomiska möjligheter att låta henne studera för den tidens bästa lärare. Hon studerade bland annat för Anton Bruckner. Mathilde har själv skrivit om hur betydelsefullt det var för henne att få stifta bekantskap med musik av Haydn, Mozart och Beethoven från tidig ålder, och hon ansåg att Bach var hennes främsta lärare.
Kralik blev antagen till Musikkonservatoriet i Wien där hon var elev mellan 1876 och 1878. Hon vann flera priser för sina kompositioner och tog examen med diplom i komposition.

Mathilde Kraliks musik framfördes vid scenerna i Österrike under 1890-talet och fick ett varmt mottagande. Under 1890-talets sista år framfördes både hennes Pianotrio i F-dur, The Baptism of Chirist och Christmas Cantata (för solist, kör och orkester).
På 1910-talet sattes Kraliks opera ”Blume und Weissblume” upp. Den blev populär, inte bara p.g.a. framgångsrika framföranden, utan också för att den fick stor uppmärksamhet i pressen. Det var nämligen så att en f.d fransiskanermunk hade skrivit en opera, i vilken han kopierat 52 sidor av Mathildes opera! Kralik gick i svaromål i tidningarna, men gav upp rättstvisten om saken – man kan undra varför?

Förutom den musik jag redan nämnt ovan, finns också orkesterverk av Kralik, t.ex. ”Hymnische Symphony” eller ”Konsert för violin, stråkorkester och timpani”. Det finns också en del kammarmusik, pianomusik, körmusik och sånger. Länkar nedan till en sång av Kralik som är inspelad av Fjellander/Elvin (”Veckans romans” (av kvinnor) – följ den gärna på YouTube!).

När jag började leta musik av Mathilde Kralik hittade jag också ”Female Symphonic Orchestra Austria” – ytterligare en orkester vars mål är att lyfta musik av kvinnor. Likande initiativ finns t.ex. i Sverige (Kvinnoorkestern) och Danmark (Damkapellet), länkar finns nedan!

Noter:
https://furore-verlag.de/en/composer/mathilde-kralik-von-meyrswalden/

Orkestrar med kvinnofokus:
https://fsoa.at/idea-and-orchestra/
https://www.kvinnoorkestern.se/
https://damkapellet.com/about.html

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 197

Gillian Bibby (1945-2023)

Gillian Bibby.
Bild: New Zealand Government, Office of the Governor-General. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0.

På min masterutbildning läser vi just nu om 1900-talet, och här uppenbarade sig en kvinna som jag inte hört talas om: Gillian Bibby.

Bibby föddes på Nya Zeeland och studerade först vid landets universitet (University of Otago, Victoria University of Wellington), och sedan fortsatte studierna i Tyskland (Berlin och Köln), där hon bland andra hade Kalheinz Stockhausen som lärare
Hon var en av få (kanske den enda?) kvinnliga tonsättare på sin tid som deltog i sommarkureserna i Darmstadt (Darmstädter Ferienkurse/Darmstadt Summer Course for New Music), en festival för samtida musik som lockade många av dåtidens tonsättare av tolvtonsmusik och experimentell musik. Gillian Bibby deltog i kursen 1972, och berättar själv i en video från SOUNZ (Center for New Zealand Music) att kvinnliga tonsättare möttes av en hel del fördomar.

Det var i Darmstadt som Bibby träffade Stockhausen (han var en av lärarna), och han uppmuntrade henne att söka också till nästa sommarkurs två år senare.
När Bibby återvände till Nya Zeeland arbetade hon som lärare i komposition, piano och musikhistoria, samt som recensent och som redaktör för utgivning av framförallt Nyazeeländsk pianomusik.
På verklistan finns elektronisk musik, kammamusik, musik för kammarorkester, stråkkvartett, en barnopera, och på senare år mest pianomusik, där hon bland annat inspirerades av den Nyazeeländska naturens fågelsång.

Min lärare på masterutbildningen hade tagit reda på att det fanns ett orgelstycke, som jag åtog mig att leta upp noterna till. Efter lite sökande på nätet hittade jag till Centre for New Zeeland Music, där stycket Tropus finns att köpa. Någon inspelning har jag dock inte fått fatt på, om det nu finns, men jag delar några andra ljudklipp här nedan.

https://sounz.org.nz/works/10250?locale=en

https://sounz.org.nz

https://internationales-musikinstitut.de/en/imd/stories/gillian-bibby

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 195

Elisa Delaye-Fuchs (1872-?)

En kompositör från Schweiz har inte hört till vanligheterna på min blogg, och väldigt lite verkar vara känt om Elisa Delay-Fuchs, varför detta blir ett rekordkort inlägg. Delaye-Fuchs var kompositör och professor i harmonilära vid Konservatoriet i Geneve, och hon var gift med en rysk-född flöjtist och kompositör som undervisade vid samma skola.
Tre orgelstycken finns på hennes repertoarlista, liksom pianomusik, några solosånger och några duetter. Noter till orgelmusiken finns på imslp, men för att hitta övrig musik krävs det lite mer efterforskningar och där har jag inte lyckats ännu.

Noter:
http://en.instr.scorser.com/C/All/Fuchs-Delaye%2c+Elisa/All/Alphabeticly.html

Vill du ha en påminnelse om när nya inlägg publiceras? Fyll i din e-postadress i fältet!

Tonsättarinna nr 193

Nadia Boulanger (1887-1979)

Den 30 januari i år recenserade Dagens nyheter en skiva med Nadia Boulangers opera ”La ville morte”. Johanna Paulsson skriver att Boulanger ”främst är ihågkommen som musikpedagogen bakom otaliga mäns framgångar samt som förvaltare av sin talangfulla och alltför tidigt bortryckta lillasyster Lili Boulangers eftermäle.”

Nadia Boulanger var visserligen lärare men hon var också kompositör. Boulanger studerade vid Pariskonservatoriet, men tyckte inte själv att hon hade talang för komponerandet, varför hon blev lärare. Hon undervisade i både England och USA och blev som sagt en förebild för mängder av studenter, bl.a. Elaine Bearer som jag skrivit om nyligen, liksom Julia Perry, Grazyna Bacewics, m.fl! Vill du läsa om vilka elever Boulanger undervisade finns en lång lista på wikipedia.

Boulanger dirigerade som första kvinna flera orkestrar i Europa och USA, bl.a. BBC Symphony Orchestra och Bostan Symphony Orchestra, och hon stod på dirigentpulten vid flera uruppföranden av bland annat musik av Copland och Stravinsky.
Operan ”La ville Norte”, Boulangers enda opera hade världspremiär i Siena 2005, och har sedan framförts konsertant 2020 på Göteborgsoperan. Nu finns den alltså på CD
Det finns otroligt mycket mer att skriva om Nadia Boulanger, och jag hoppas att du som blir nyfiken på hennes liv och musik letar vidare! Jag delar också hennes ”Trois pieces” för orgel, jättefin musik!

Prenumerera gärna genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 191

Dorothy Howell (1898-1982)

Nästan exakt samtida med förra veckans tonsättare är Dorothy Howell, en engelsk tonsättare och pianist, som gick under smeknamnet ”Englands Richard Strauss”.

Howell föddes i Birmingham med fem andra syskon, och hennes intresse för att spela piano och komponera uppmuntrades från tidig ålder av båda föräldrarna. Hon studerade i flertalet klosterskolor, och började studera vid Royal Academy of Music bara 15 år gammal. Howell var mycket talangfull, vilket alla hennes lärare erkände.

Ett av Howells tidigaste verk var sex pianostycken, inspirerade av filmen ”The Tales of Beatrix Potter”, och av Howells kärlek till naturen.
Howell vann flera priset under åren (det först 1914), och riktigt känd blev hon med det symfoniska poemet ”Lamia” (inspirerad av Keats dikt med samma namn). Stycket uruppfördes 1919 och framfördes sedan regelbundet under många år vid The Proms (en sommarmusikfestival i London). Succén med Lamia gav stora rubriker i tidningarna: ”Girl Composer’s Success” och ”Girl Composer’s Triumph”.

Howell hade ett gott samarbete med dirigenten Sir Henry Wood, som dirigerade flera av hennes verk. Han försökte få henne att söka till dirigentklassen vid Royal Academy of Music, men Howell blev istället lärare i harmonilära ock komposition på skolan år 1924.

Fyll gärna i din e-postadress om du vill ha ett mail när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 181

Elinor Remick Warren (1900-1991)

Jag fick ett mail från Berwaldhallen, där de gjorde reklam för en satsning på att framföra fyra olika rekvier under spelsäsongen. Jag tyckte det var en fin tanke, och bläddrade igenom programmet, bara för att konstatera att de valt verk av – Ja, just det – bara män! Dessutom var tre av verken ”de gamla vanliga” som alltid hörs varje höst. Inget fel med det, det är fin musik, men varför inte bredda utbudet? Jag bara undrar!

Jag har tidigare gjort inlägg om kvinnor som skrivit rekvier, och här kommer då ytterligare en kvinna som har bidragit i denna kategori, nämligen Elinor Remick Warren. Elinor, föddes i Los Angeles, och invigdes i musikens värld av sin mor, som studerat för Franz Liszt. Pappan var en duktig sångare.

Warren studerade piano under skoltiden och fick musik publicerad av Schirmer musikförlag innan hon tog sin examen från high school. Sedan följde pianostudier och, efter att hon flyttat till New York, tog hon privatlektioner i komposition för Frank La Forge och Clarence Dickinson. Hon försörjde sig som ackompanjatör, bland annat genom samarbete med sångerskan Margaret Matzenauer.
På 1930-talet började Warren skriva större verk, bland annat verket ”The Harp Weaver” (damkör, orkester, baryton) och det symfoniska verket ”The Legend of King Arthur”. Warren inspirerades av den amerikanska naturen och hon var mestadels bosatt i Los Angeles, trots att New York ansågs vara det musikaliska navet i Amerika.
Warrens verk framfördes ofta under hennes livstid, och hon skrev över 200 verk. Många av dem har spelats in av orkestrar över hela världen.

Söker du ett Rekviem skrivet av en kvinna kan du leta efter, t.ex:
Heather Sorenson, Sasha Johnson Manning, Rebecca Dale, Helen Ostafew, Patricia van Ness, Deborah Cheetham, Rachel Fuller, Eleanor Daley, Cheryl Frances-Hoad, Nancy Galbraith, Cecilia McDowall, Marianna Bottini, Gabriella Gullin, Kerensa Briggs, Elisabetta Brusa, Agneta Sköld, Maria Lithell Flyg – och detta är på inget sätt en komplett lista!

Följ gärna bloggen genom att fylla i din e-postadress i fältet nedan!

Tonsättarinna nr 180

Liza Lehmann (1862-1918)

”In 1894, she married and left the stage.”

Veckans tonsättare är den engelska sopranen och kompositören Liza Lehmann. Hennes pappa var målare och hennes mamma Amelia Chambers var musiklärare, kompositör och arrangör. Lehmann hade musik omkring sig när hon växte upp och familjen bodde i såväl Tyskland som Frankrike och Italien.

Lehmann studerade sång I London för bland andra den svenska sopranen Jenny Lind, och hon gjorde debut som sångerska 1885. Hon hade en framgångsrik karriär under nästan tio år, då hon mottog uppskattning från t.ex. Clara Schumann.
När hon gifte sig 1894, med kompositören Herbert Bedford, slutade hon sjunga, men började istället komponera. Det finns en mängd solosånger, en sångcykel för fyra röster och piano, musik för barnkör, en musikal och en komisk opera. Musikalen, Sergeant Brue, blev framgångsrik både i London och New York, men Frank Curzon som beställt musiken lade till musik av andra tonsättare i Lehmanns partitur, vilket hon såklart inte gillade.

1910 gjorde Lehmann en turné i USA, där hon ackompanjerade egna sånger vid ett antal konserter. Lehmann var den första ordföranden i föreningen ”Society of Women Musicians”, som bildades 1911.

Jag gillade sången ”En Septembre”, men det finns många fina solosånger att upptäcka och kanske infoga i konsertprogram!

Följ gärna bloggen genom att prenumerera på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 178

Tekla Griebel-Wandall (1866-1940)

En dansk tonsättare vars namn jag inte hört förrän det damp ner som ett förslag i min mailkorg, är Tekla Griebel-Wandall. Hon började, som många andra, sin musikaliska bana genom att få pianoundervisning i hemmet. Hennes far, som var violinist, undervisade henne. Tekla var intresserad av att rita och måla, och hon blev antagen till en konstskola för kvinnor. Men allteftersom blev hon mer och mer intresserad av musik. Tekla skrev sin första opera 1886, ”Don Juan de Marana”.
Från 1889 till 1891 studerade hon vid Kungliga Danska musikkonservatoriet med ämnena sång, piano, komposition och teori. Bland lärarna märks Niels W Hade och Otto Malling.

Under 1890-talet fick Tekla Griebel en viss framgång, dels då ett häfte med sånger gavs ut, och då musiken till balletten ”I Rosentiden” framfördes, samt att hon debuterade som operakompositör med operan ”Skön Karen”, som framfördes vid stadsteatern i Breslau. Samma opera framfördes också i Danmark några år senare. 1899 skrev hon den första i en serie kantater med anknytning till den danska kvinnorörelsen.

1902 gifte hon sig med teologen Frederik Wandall, och enligt Tekla så var det ett konvenansäktenskap vars syfte enbart var att ge henne en ekonomisk trygghet så att hon kunde fortsätta komponera. Men maken lämnade prästbanan för att försöka bli poet. Det blev därför nödvändigt för Tekla att bidra till försörjningen genom att undervisa. Det innebar att den tid hon hade för att skriva musik var begränsad, men hon hon komponerade ändå drygt 100 verk, bland annat sånger, pianostycken kantater och operor. Griebel skrev hela livet, och alla manuskript lämnades till Kungliga (Danska) biblioteket vid hennes död.

En del kompositioner finns att köpa via Edition S:
https://edition-s.dk/composers/tekla-griebel

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att ange din e-postadress!

Tonsättarinna nr 176

Jeanine Rueff (1922-1999)

Den här veckan en fransyska! Jeanine Rueff föddes i Paris och studerade vid Pariskonservatoriet för et flertal namnkunniga lärare. Hon vann ett flertal priser under studietiden. Rueff var under lång tid lärare vid konservatoriet och kom att påverka många musiker. En av hennes elever hette Jean-Michel Jarre (pionjär inom den elektroniska musiken).

Rueff skrev mest för olika blåsinstrument, som saxofon, horn, klarinett och kornett. Men det finns också en trio (oboe, klarinett och basun), en kammaropera och lite kammarmusik.
Lyssna till exempel på ”Chanson et Passepied” för altsaxofon och piano, eller ”Sonatine” för trumpet och piano.

Fyll i din e-postadress för att få en avisering när nya inlägg publiceras!