1900-tal – Katarina Rudérus

Tonsättarinna nr 197

Gillian Bibby (1945-2023)

Gillian Bibby.
Bild: New Zealand Government, Office of the Governor-General. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0.

På min masterutbildning läser vi just nu om 1900-talet, och här uppenbarade sig en kvinna som jag inte hört talas om: Gillian Bibby.

Bibby föddes på Nya Zeeland och studerade först vid landets universitet (University of Otago, Victoria University of Wellington), och sedan fortsatte studierna i Tyskland (Berlin och Köln), där hon bland andra hade Kalheinz Stockhausen som lärare
Hon var en av få (kanske den enda?) kvinnliga tonsättare på sin tid som deltog i sommarkureserna i Darmstadt (Darmstädter Ferienkurse/Darmstadt Summer Course for New Music), en festival för samtida musik som lockade många av dåtidens tonsättare av tolvtonsmusik och experimentell musik. Gillian Bibby deltog i kursen 1972, och berättar själv i en video från SOUNZ (Center for New Zealand Music) att kvinnliga tonsättare möttes av en hel del fördomar.

Det var i Darmstadt som Bibby träffade Stockhausen (han var en av lärarna), och han uppmuntrade henne att söka också till nästa sommarkurs två år senare.
När Bibby återvände till Nya Zeeland arbetade hon som lärare i komposition, piano och musikhistoria, samt som recensent och som redaktör för utgivning av framförallt Nyazeeländsk pianomusik.
På verklistan finns elektronisk musik, kammamusik, musik för kammarorkester, stråkkvartett, en barnopera, och på senare år mest pianomusik, där hon bland annat inspirerades av den Nyazeeländska naturens fågelsång.

Min lärare på masterutbildningen hade tagit reda på att det fanns ett orgelstycke, som jag åtog mig att leta upp noterna till. Efter lite sökande på nätet hittade jag till Centre for New Zeeland Music, där stycket Tropus finns att köpa. Någon inspelning har jag dock inte fått fatt på, om det nu finns, men jag delar några andra ljudklipp här nedan.

https://sounz.org.nz/works/10250?locale=en

https://sounz.org.nz

https://internationales-musikinstitut.de/en/imd/stories/gillian-bibby

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 195

Elisa Delaye-Fuchs (1872-?)

En kompositör från Schweiz har inte hört till vanligheterna på min blogg, och väldigt lite verkar vara känt om Elisa Delay-Fuchs, varför detta blir ett rekordkort inlägg. Delaye-Fuchs var kompositör och professor i harmonilära vid Konservatoriet i Geneve, och hon var gift med en rysk-född flöjtist och kompositör som undervisade vid samma skola.
Tre orgelstycken finns på hennes repertoarlista, liksom pianomusik, några solosånger och några duetter. Noter till orgelmusiken finns på imslp, men för att hitta övrig musik krävs det lite mer efterforskningar och där har jag inte lyckats ännu.

Noter:
http://en.instr.scorser.com/C/All/Fuchs-Delaye%2c+Elisa/All/Alphabeticly.html

Vill du ha en påminnelse om när nya inlägg publiceras? Fyll i din e-postadress i fältet!

Tonsättarinna nr 193

Nadia Boulanger (1887-1979)

Den 30 januari i år recenserade Dagens nyheter en skiva med Nadia Boulangers opera ”La ville morte”. Johanna Paulsson skriver att Boulanger ”främst är ihågkommen som musikpedagogen bakom otaliga mäns framgångar samt som förvaltare av sin talangfulla och alltför tidigt bortryckta lillasyster Lili Boulangers eftermäle.”

Nadia Boulanger var visserligen lärare men hon var också kompositör. Boulanger studerade vid Pariskonservatoriet, men tyckte inte själv att hon hade talang för komponerandet, varför hon blev lärare. Hon undervisade i både England och USA och blev som sagt en förebild för mängder av studenter, bl.a. Elaine Bearer som jag skrivit om nyligen, liksom Julia Perry, Grazyna Bacewics, m.fl! Vill du läsa om vilka elever Boulanger undervisade finns en lång lista på wikipedia.

Boulanger dirigerade som första kvinna flera orkestrar i Europa och USA, bl.a. BBC Symphony Orchestra och Bostan Symphony Orchestra, och hon stod på dirigentpulten vid flera uruppföranden av bland annat musik av Copland och Stravinsky.
Operan ”La ville Norte”, Boulangers enda opera hade världspremiär i Siena 2005, och har sedan framförts konsertant 2020 på Göteborgsoperan. Nu finns den alltså på CD
Det finns otroligt mycket mer att skriva om Nadia Boulanger, och jag hoppas att du som blir nyfiken på hennes liv och musik letar vidare! Jag delar också hennes ”Trois pieces” för orgel, jättefin musik!

Prenumerera gärna genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 191

Dorothy Howell (1898-1982)

Nästan exakt samtida med förra veckans tonsättare är Dorothy Howell, en engelsk tonsättare och pianist, som gick under smeknamnet ”Englands Richard Strauss”.

Howell föddes i Birmingham med fem andra syskon, och hennes intresse för att spela piano och komponera uppmuntrades från tidig ålder av båda föräldrarna. Hon studerade i flertalet klosterskolor, och började studera vid Royal Academy of Music bara 15 år gammal. Howell var mycket talangfull, vilket alla hennes lärare erkände.

Ett av Howells tidigaste verk var sex pianostycken, inspirerade av filmen ”The Tales of Beatrix Potter”, och av Howells kärlek till naturen.
Howell vann flera priset under åren (det först 1914), och riktigt känd blev hon med det symfoniska poemet ”Lamia” (inspirerad av Keats dikt med samma namn). Stycket uruppfördes 1919 och framfördes sedan regelbundet under många år vid The Proms (en sommarmusikfestival i London). Succén med Lamia gav stora rubriker i tidningarna: ”Girl Composer’s Success” och ”Girl Composer’s Triumph”.

Howell hade ett gott samarbete med dirigenten Sir Henry Wood, som dirigerade flera av hennes verk. Han försökte få henne att söka till dirigentklassen vid Royal Academy of Music, men Howell blev istället lärare i harmonilära ock komposition på skolan år 1924.

Fyll gärna i din e-postadress om du vill ha ett mail när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 181

Elinor Remick Warren (1900-1991)

Jag fick ett mail från Berwaldhallen, där de gjorde reklam för en satsning på att framföra fyra olika rekvier under spelsäsongen. Jag tyckte det var en fin tanke, och bläddrade igenom programmet, bara för att konstatera att de valt verk av – Ja, just det – bara män! Dessutom var tre av verken ”de gamla vanliga” som alltid hörs varje höst. Inget fel med det, det är fin musik, men varför inte bredda utbudet? Jag bara undrar!

Jag har tidigare gjort inlägg om kvinnor som skrivit rekvier, och här kommer då ytterligare en kvinna som har bidragit i denna kategori, nämligen Elinor Remick Warren. Elinor, föddes i Los Angeles, och invigdes i musikens värld av sin mor, som studerat för Franz Liszt. Pappan var en duktig sångare.

Warren studerade piano under skoltiden och fick musik publicerad av Schirmer musikförlag innan hon tog sin examen från high school. Sedan följde pianostudier och, efter att hon flyttat till New York, tog hon privatlektioner i komposition för Frank La Forge och Clarence Dickinson. Hon försörjde sig som ackompanjatör, bland annat genom samarbete med sångerskan Margaret Matzenauer.
På 1930-talet började Warren skriva större verk, bland annat verket ”The Harp Weaver” (damkör, orkester, baryton) och det symfoniska verket ”The Legend of King Arthur”. Warren inspirerades av den amerikanska naturen och hon var mestadels bosatt i Los Angeles, trots att New York ansågs vara det musikaliska navet i Amerika.
Warrens verk framfördes ofta under hennes livstid, och hon skrev över 200 verk. Många av dem har spelats in av orkestrar över hela världen.

Söker du ett Rekviem skrivet av en kvinna kan du leta efter, t.ex:
Heather Sorenson, Sasha Johnson Manning, Rebecca Dale, Helen Ostafew, Patricia van Ness, Deborah Cheetham, Rachel Fuller, Eleanor Daley, Cheryl Frances-Hoad, Nancy Galbraith, Cecilia McDowall, Marianna Bottini, Gabriella Gullin, Kerensa Briggs, Elisabetta Brusa, Agneta Sköld, Maria Lithell Flyg – och detta är på inget sätt en komplett lista!

Följ gärna bloggen genom att fylla i din e-postadress i fältet nedan!

Tonsättarinna nr 180

Liza Lehmann (1862-1918)

”In 1894, she married and left the stage.”

Veckans tonsättare är den engelska sopranen och kompositören Liza Lehmann. Hennes pappa var målare och hennes mamma Amelia Chambers var musiklärare, kompositör och arrangör. Lehmann hade musik omkring sig när hon växte upp och familjen bodde i såväl Tyskland som Frankrike och Italien.

Lehmann studerade sång I London för bland andra den svenska sopranen Jenny Lind, och hon gjorde debut som sångerska 1885. Hon hade en framgångsrik karriär under nästan tio år, då hon mottog uppskattning från t.ex. Clara Schumann.
När hon gifte sig 1894, med kompositören Herbert Bedford, slutade hon sjunga, men började istället komponera. Det finns en mängd solosånger, en sångcykel för fyra röster och piano, musik för barnkör, en musikal och en komisk opera. Musikalen, Sergeant Brue, blev framgångsrik både i London och New York, men Frank Curzon som beställt musiken lade till musik av andra tonsättare i Lehmanns partitur, vilket hon såklart inte gillade.

1910 gjorde Lehmann en turné i USA, där hon ackompanjerade egna sånger vid ett antal konserter. Lehmann var den första ordföranden i föreningen ”Society of Women Musicians”, som bildades 1911.

Jag gillade sången ”En Septembre”, men det finns många fina solosånger att upptäcka och kanske infoga i konsertprogram!

Följ gärna bloggen genom att prenumerera på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 178

Tekla Griebel-Wandall (1866-1940)

En dansk tonsättare vars namn jag inte hört förrän det damp ner som ett förslag i min mailkorg, är Tekla Griebel-Wandall. Hon började, som många andra, sin musikaliska bana genom att få pianoundervisning i hemmet. Hennes far, som var violinist, undervisade henne. Tekla var intresserad av att rita och måla, och hon blev antagen till en konstskola för kvinnor. Men allteftersom blev hon mer och mer intresserad av musik. Tekla skrev sin första opera 1886, ”Don Juan de Marana”.
Från 1889 till 1891 studerade hon vid Kungliga Danska musikkonservatoriet med ämnena sång, piano, komposition och teori. Bland lärarna märks Niels W Hade och Otto Malling.

Under 1890-talet fick Tekla Griebel en viss framgång, dels då ett häfte med sånger gavs ut, och då musiken till balletten ”I Rosentiden” framfördes, samt att hon debuterade som operakompositör med operan ”Skön Karen”, som framfördes vid stadsteatern i Breslau. Samma opera framfördes också i Danmark några år senare. 1899 skrev hon den första i en serie kantater med anknytning till den danska kvinnorörelsen.

1902 gifte hon sig med teologen Frederik Wandall, och enligt Tekla så var det ett konvenansäktenskap vars syfte enbart var att ge henne en ekonomisk trygghet så att hon kunde fortsätta komponera. Men maken lämnade prästbanan för att försöka bli poet. Det blev därför nödvändigt för Tekla att bidra till försörjningen genom att undervisa. Det innebar att den tid hon hade för att skriva musik var begränsad, men hon hon komponerade ändå drygt 100 verk, bland annat sånger, pianostycken kantater och operor. Griebel skrev hela livet, och alla manuskript lämnades till Kungliga (Danska) biblioteket vid hennes död.

En del kompositioner finns att köpa via Edition S:
https://edition-s.dk/composers/tekla-griebel

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att ange din e-postadress!

Tonsättarinna nr 176

Jeanine Rueff (1922-1999)

Den här veckan en fransyska! Jeanine Rueff föddes i Paris och studerade vid Pariskonservatoriet för et flertal namnkunniga lärare. Hon vann ett flertal priser under studietiden. Rueff var under lång tid lärare vid konservatoriet och kom att påverka många musiker. En av hennes elever hette Jean-Michel Jarre (pionjär inom den elektroniska musiken).

Rueff skrev mest för olika blåsinstrument, som saxofon, horn, klarinett och kornett. Men det finns också en trio (oboe, klarinett och basun), en kammaropera och lite kammarmusik.
Lyssna till exempel på ”Chanson et Passepied” för altsaxofon och piano, eller ”Sonatine” för trumpet och piano.

Fyll i din e-postadress för att få en avisering när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 170

Paule Maurice (1910-1967)

Jag har tidigare tipsat om boken ”Lyssna på henne”, med 55 tonsättarporträtt av kvinnliga kompositörer, den kan varmt rekommenderas! Idag slog jag upp den på måfå och hamnade på den franska kompositören Paule Maurice.

Maurice är mest känd för verket ”Tableaux de Provence” (Tavlor från Provence) som hon skrev mellan 1948 och 1955. Verket innehåller 5 satser och är i original skrivet för saxofon och orkester, men det framförs ofta bara med saxofon och piano.

Verklistan på Wikipedia innehåller ett 30-tal verk, men det verkar bara vara ett fåtal som finns inspelade – här har vi något att se fram emot, om de tillgängliggörs framöver.

Informationen om Paule Maurice liv för övrigt är ganska knapphändig. Hon undervisade i Paris, hon vann flera priser i komposition, två år före sin död blev hon professor vid Ecole Normale de Musique, och hon var gift med en dirigent.

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 169

Maija Einfelde (f. 1939)

”… I do not really understand my younger colleagues when they declare that they wish to extinguish any kind of Latvian roots in their music. I am happy if there are national roots in music and I am sad if they are not there. It is satisfying when you know what happens in the world, and still you remain who you are.”
Maija Einfelde

Det här tipset kom till mig från en f.d. studiekamrat på Musikhögskolan. Jag blir glad för alla bidrag, och inte minst i det här fallet, när jag inte kände till tonsättaren förut! Tipsaren nämnde hennes ”Ave Maria”, som finns för blandad kör och orgel, men också i en soloversion för orgel. På YouTube hittar jag även en version för damkör och orgel.

Einfelde är en lettisk tonsättare. Hennes pappa var orgelbyggare och hennes mamma var organist. Maija utbildade sig i Riga och tog examen i komposition 1966. Hon har sedan undervisat i teori och komposition.
Einfeldes skriver mest kör- och kammarmusik. År 1997 vann hon The International Barlow Endowment for Music Composition Competition (i USA), och fick därmed internationellt erkännande, vilket resulterade i flera beställningar. Hon har bland annat skrivit för den kända Hilliard-ensemblen.
Förutom ”Ave Maria” ska jag försöka införliva orgelstycket ”Sanctus” i min repertoar.
För dig med en större kör kanske ”Lux Aeterna” kan vara något.

Mer information om Einfelde och hennes musik hittar du på Latvian Music Information Center:

https://www.lmic.lv/en/composers/maija-einfelde-302#work

Noter kan köpas via:
musicabaltica.com

Följ gärna bloggen genom att prenumerera på kommande inlägg!