Helgen som passerade befann sig cirka 600 kyrkomusiker från de Nordiska länderna i Köpenhamn för det Nordiska kyrkomusikersymposiet, som går av stapeln vart fjärde år. Under dessa dagar fick jag möjlighet att säga hej till Maria Löfberg, organist i Falkenberg, och för många ett känt namn när det gäller tonsättare av kyrkomusik.
Maria har skrivit musik i princip hela livet, och hon drar sig till minnes att hon i åttonde klass fick hjälp av en musiklärare att skriva ner sitt första komponerade verk. Maria skriver för att det är roligt, och hon komponerar mest för sitt eget sammanhang, utifrån de behov som har funnits, och finns, där hon jobbar.
Maria blir inspirerad av texter, både bibeltexter och poesi, men även av ljudet av rösten, eller olika instruments klanger.
Jag har lite grand undvikit de mest kända kvinnliga kompositörerna här på bloggen, men nu kan jag inte låta bli att lyfta Alma Mahler. Hon är lite extra aktuell för mig just nu, eftersom jag ska sjunga en av hennes sånger på konsert inom kort.
Almas far var målare, modern finns ingen information om. Om Alma själv finns det mest uppgifter om hennes olika relationer och de män hon var gift med. När Alma gifte sig med Gustav ställde han krav på henne att hon skulle vara hans hustru, och inte hans kollega, d.v.s. att hon skulle sluta skriva musik. Man kan ana att detta satte sina spår i deras relation.
När Gustav dog återupptog Alma komponerandet. Vad jag kan utläsa tros Alma Mahler ha skrivit mer än 100 sånger och kammarmusikverk. Långt ifrån alla finns bevarade för eftervärlden.
Alma gifte om sig med en judisk författare och blev, liksom så många andra, tvungen att fly från Wien. Hon lämnade landet 1938 och bosatte sig i New York.
Bland Alma Mahlers sånger finns både de med stor dramatik och de som är mer lyriska. Jag delar två favoritsånger!
Prenumerera gärna på kommande inlägg – fyll i din e-postadress!
Den visar på inget sätt all världens kvinnliga tonsättare, men är ju lite spännande att botanisera på ändå, i jakten på kvinnor jorden runt som skriver musik.
Den här tonsättaren fanns under Sydafrika, där hon var född och bodde som barn och ung. När hon var 17 år flyttade familjen till England.
Hennes musikaliska utbildning började med fiolspel vid South African College of Music i Kapstaden. Musikutbildningen fortsatte i London, och Ivy undervisade sedan i Bristol. Som kompositör ansåg hon sig vara självlärd, även om hon studerade ett år för Nadia Boulanger i Paris.
Bland Priaulx Rainiers verk finns t.ex. en stråkkvartett, som framfördes publikt 1944. Hon har skrivit en Sonat för viola, en Svit för klarinett, en oboe-kvartett (Quanta), ett Requiem – med mera!
Den här kompositören presenterades nyligen på ”womencomposersproject” – jag kan rekommendera dig att följa detta instagram-konto för spännande tips på kvinnliga tonsättare!
Erzsébet studerade piano och komposition vid Franz Liszt Academy of Music i Budapest, och senare studerade hon i Paris. Bland hennes lärare finns Olivier Messiaen, Nadia Boulanger och Zoltán Kodály.
Erzsébet skrev mängder av musik, bland annat för symfoniorkester, kammarmusik, sånger, oratorier och även flera operor! Det finns också verk för orgel. Jag har delat länk till bl.a. ”Konsert för orgel och orkester” – tänk om man kunde få höra den i något av våra konserthus framöver!
I nummer 3/2023 av tidskriften ”Historiskan” läser jag om ett nytt skivbolag i Frankrike som har börjat ge ut musik av bortglömda kvinnliga kompositörer. Bolaget heter ”La Boîte à Pépites” (Juvellådan) och är en del av projektet ”Elles – Women Composers”, som också rymmer en musikfestival och en youtube-kanal.
Kvinnan bakom allt detta är den franska cellisten Héloïse Luzzati, som vill ändra på det faktum att vi känner till så få kvinnliga kompositörer. Hon har grävt fram manuskript av flera kvinnors verk, och har nu alltså också startat ett skivbolag för att ge ut och sprida kunskap om dem – vilken förebild!
La Boîte à Pépites första projekt var att ge ut musik av Charlotte Sohy. Charlotte föddes och dog i Paris. Hon fick en grundlig utbildning och introducerades tidigt i musikkretsar. Hon blev vän med både Nadia Boulanger och Mel Bonis. Hon var orgelelev till först Alexandre Guilmant och sedan Louis Vierne, och studerade komposition för Vincent d’Indy.
Hon gifte sig med en kompositör (Marcel Labey) med vilken hon fick 6 barn. Hemmet användes för att ordna musikaliska salonger, och hennes musik spelades av bl.a. Paul Dukas, Maurice Ravel och Gabriel Fauré.
Sohy skrev både mässor, sånger, pianomusik och en symfoni. Ibland skrev hon under pseudonym. Efter hennes död föll dessvärre hennes musik i glömska, och det skulle dröja ända till 1974 innan ett av hennes barnbarn bestämde sig för att titta på manuskripten. Hennes symfoni framfördes 2019, hundra år efter sin tillkomst, av l’Orchestre Victor-Hugo Franche-Comté under ledning av Debora Waldman. Och i april 2022 gavs tre CD-skivor ut av ovan nämnda skivbolag.
Både Litauen och Lettland finns representerade med ett par inlägg var, så nu tyckte jag det var dags att lyfta någon från Estland.
Piret Rips-Laul är pianopedagog och kompositör. Hon är mest känd för sin musik för barn- och ungdomskörer, men har också skrivit för vuxenkör, orkester, musikal, mm. Hon har jobbat som pianopedagog, lärare i musikteori, pianoackompanjatör och ledare för Tallin Gospel Choir – en musiker med stor bredd!
Vill du börja året med lite statistik? Vilken kompositör tror du är den mest spelade under säsongen 2023-2024? Föga förvånande är det en av de döda vita männen. Läs gärna mer på sidan iMusiken – där finns många spännande inlägg (länk längre ned på sidan!)
En kvinna vars musik framförs i Göteborgs konserthus nästa helg (en Europapremiär), är amerikanskan Julia Wolfe. Det är hennes oratorium ”Fire in my mouth” som kommer att framföras av Göteborgs symfoniker och en damkör ur Symfoniska kören. Verket är en hyllning till arbetets hjältar och beskriver villkoren i en textilfabrik.
Wolfe har skrivit ett annat oratorium för kör och orkester som heter ”Anthracite Fields”, som handlar om ett kolgruve-samhälle i Pennsylvania.
Wolfe undervisar vid universitetet i New York, och har en lång rad av musik på sin verklista – bl.a. ett för nio säckpipor, vilket inte torde höra till vanligheterna! (Det heter LAD – leta gärna upp det och lyssna, mycket speciellt!)
Ett annat verk som verkar intressant är ”Her story”, för orkester och kör, som beskriver kvinnors kamp för lika rättigheter och ”utmanar de maktstrukturer som begränsat kvinnors möjlighet att uttrycka sig”.
Av en händelse råkar jag hitta ett youtube-klipp med sången ”Trasten” skriven av en kvinna vid namn Ebba Wirsén. Men hur jag än letar hittar jag ingen mer information om Ebba. Min enda ledtråd är de båda som spelat in sången, så jag tar kontakt med Karin Fjellander och Amanda Elvin, kvinnorna bakom ”Veckans romans”.
Vilka är ni? Vi är romansfluencers! Romanser (alltså klassisk musik-sånger) är något av det bästa som finns, och för att få arbeta med dem kontinuerligt har vi startat YouTubekanalen och Facebooksidan ”Veckans romans”. Som namnet antyder publicerar vi en romans i veckan (förutom under vår adventskalender 2022 och vår fruntimmersveckaspecial 2023, då vi publicerade en sång om dagen). I skrivande stund har vi publicerat 134 sånger av 63 kompositörer. Till vardags är vi båda anställda på Göteborgsoperan, Karin i operakören och Amanda som sufflös. Karin frilansar också som opera-, kyrko- och romanssångerska och driver indieoperakompaniet Pop Up-Operan, och Amanda frilansar som kördirigent, repetitör och kammarmusiker.
Ni har spelat in en romans i veckan av en kvinnlig tonsättare, ända sedan 1 september 2021. Hur kom ni på den idén? Vi ville mest ha ett forum där vi kunde frossa i romanser. Det ena gav det andra, och så råkade det bli så att alla kompositörer vi väljer är kvinnor. Så det kan bli.
Ni som följt min blogg minns kanske Margaret Bonds, den första afroamerikanskan som blev erkänd i USA, och vars verk ”The Ballad of the Brown King” hade Sverigepremiär i Ösmo kyrka den 17 december 2022?
Margaret Bonds föddes 1913 i Chicago. I samma stad, samma år, föddes Vivian Fine. Vivian var ett musikaliskt underbarn och hon är den yngsta elev någonsin som fått ett stipendium för att studera piano vid Chicago Musical College, då hon bara var fem år gammal!
Debut som kompositör gjorde hon vid 16 års ålder med ett stycke som heter ”Solo for oboe”. De tidiga verken skrev Vivian i en dissonant stil. På 1930-talet, i och med att hon studerade för en ny lärare, blev hennes stil lite mer tonal, men hon återvände senare till en mer fri kompositionsstil. Nedan finns länk till mer läsning och exempel på atonal och mer tonal musik.
Låt mig presentera en kvinnlig marimbaspelare tillika kompositör: japanskan Keiko Abe. Hon är född 1937 och studerade vid Gakugei-universitetet i Tokyo. Hon var verksam som professor vid musikhögskolan Toho Gakuen, och har även undervisat i xylofon och marimbaspel i japansk TV. Ett antal skivor har hon gett ut och hon har ca 70 kompositioner på verklistan (länk till den finns längre ner).
Det finns en del musik på SPotify, och jag gillade rytmen i den här ”spiritualen”: