”She was the grand daugther of slaves” är en av de första upplysningarna jag läser om Undine Smith Moore. Hon väste upp i Virginia, och likt många andra började hon tidigt att spela piano. Hon studerade sedan vid Black College Fisk University (piano, orgel och musikteori) och tog en Bachelor of Arts. Hon gick sedan vidare och tog en Master of Arts 1931 (Columbia University Teachers College), och utöver det studerade hon också vid Juilliard och Eastman School of Music. Moore var den första student från Fisk som fick stipendium för att gå på Juilliard.
Undine Smith Moore Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Smith Moore undervisade vid flera olika institutioner, och komponerade parallellt. Komponerande tog mera fart efter att hon gått i pension från lärartjänsterna. Moore inspirerades av sin kultur och bakgrund, och använde sig av melodier hon lärt sig av sina föräldrar som barn.
”Scenes from the Life of a Martyr” är en kantat för kör, berättare, solister och orkester, som Moore dedikerade till Martin Luther King, och som blev nominerad till Pulitzerpriset.
Smith Moore skrev över hundra verk, men bara 26 av dem publicerades under hennes livstid. För orgel hittar jag bara två stycken, ”Variations on Nettleton” och ”Variations on There is a fountain”. Den senare är skriven i samma stil som Mendelssohns sjätte orgelsonat.
Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!
Det här tipset kom från en av mina bloggföljare! Akemi Naito föddes i Tokyo och började spela piano vid 5 års ålder, och komposition när hon var 14 år. Naito studerade komposition vid Toho Gakuen School of Music, och har fått många utmärkelser och priser för sin musik. 1991 flyttade Naito till USA.
Naito beskriver på sin hemsida att hon betraktar komponerandet som en poetisk aktivitet, ett tillvägagångssätt som består även om världen förändras och den tekniska utveckligen går framåt. Hon anser att ljud har sin egen energi, och det hon gör när hon skriver är att väva samman olika ljud. Naito är också mån om att bevara sitt japanska arv, då hon nu lever och verkar i New York som är en västerländsk/mångkulturell stad.
Det finns ett antal album med musik av Naito på streamingtjänsterna, jag har valt ut några stycken som jag länkar till, men lyssna gärna på annat – det finns både instrumentalt (en hel del slagverk), sånger och körmusik.
Landowska föddes och växte upp i Warszawa. Hennes föräldrar var judar, pappan advokat och mamman språkvetare.
Fyra år gammal började Landowska spela piano. Hon studerade piano vid konservatoriet i Warszawa, och hon studerade komposition i Berlin och Paris. I början av sin karriär uppträdde Wanda mycket i Paris, där hennes konserter fick beröm av kritiker. Alla var ense om att hon hade en mycket lovande karriär som pianist framför sig, men hon valde att ägna sitt liv åt att återuppväcka cembalon.
Licens: Creative Commons dela lika 4.0
Cembalon hade sin storhetstid under barocken (ca 1600-1750), men den fick en renässans i början på 1900-talet, och det var mycket tack vare Wanda Landowska, som genom sina konserter, undervisning – och inte minst sina inspelningar – bidrog till det ökande intresset för cembalon. Landowska spelade t.ex in Bachs Goldbergvariationer 1933. Jag har med mycket nöje även lyssnat på hennes inspelning av Das Wohltemperierte Clavier. Landowska gifte sig år 1900, och undervisade under några år i Paris. Hon gjorde en turné till Ryssland med sin cembalo av märket Pleyel. Hon undervisade senare också i cembalo i Berlin.
Efter första världskriget gjorde hon debut i USA, och mellan 1925 och 1928 undervisade hon i Philadelphia, men hon återvände sedan till Paris. Landowska hade ett stort intresse för musik av Bach, Rameau och Couperin, och hon besökte museer i Europa och studerade gamla instrument. Hon beställde också nya instrument av Pleyel.
När andra världskriget startade och Tyskland ockuperade Frankrike valda Landowska att fly till USA. Hon fick bara två resväskor med sig, och tyskarna stal hennes instrument och alla manuskript. Läs gärna boken ”Stulen musik” av Anders Rydell, där man får berättelsen om hur nazisterna plundrade och förstörde musik och kultur, som ett led i att beröva människor sin identitet.
Som kompositör har Landowska lämnat efter sig ett antal sånger, en Serenad för stråkar, flera orkesterverk, med mera. Strömningstjänsterna svämmar över av inspelninar där Landowska spelar Bach eller andra kompositörer, det är betydligt svårare att hitta hennes egen musik. Noter till ”Five Polish Folksongs” finns utgivna på Hildegard publishing. Det vore väldigt intressant att få höra Landowskas orkestermusik, hoppas att den ska gå att hitta i framtiden!
Förra lördagen var jag på ett föredrag på World of Volvo i Göteborg. Föredragshållaren, Magdalena Fronczak, presenterades på hemsidan som ”en av Sveriges största experter på kvinnliga tonsättare” och hon hade kallat sin presentation ”I skuggan av giganterna”. Under det 45 minuter långa föredraget berättade Magdalena engagerat och kunnigt om tre kvinnor, som alla hamnat lite i skuggan av väldigt berömda män.
Fronczak har jobbat som producent på Göteborgs Symfoniker, en orkester som fört arvet av Stenhammar, Nielsen och Sibelius vidare. Dessa tre tonsättare hade band både till orkestern och till Göteborgs stad. Göteborgs Symfoniker har också spelat in en skiva med musik av Valborg Aulin, Ida Moberg och Elfrida Andrées orkesterverk – väl värd att lyssna på!
Så, i skuggan av Carl Nielsen hittar vi Nancy Dahlberg. Hon föddes på Fyn i Danmark. Nancy visste tidigt att hon ville hålla på med musik. Kanske var en bidragande faktor att hon hade den 20 år äldre kompositören Hilda Sehested i sin närhet.
Dahlberg tog pianolektioner för Ove Christenssen och gjorde sin debut år 1907. Nancys far motsatte sig att hon skulle studera vid konservatoriet, och efter att Nancy gift sig 1901 och flyttat till Köpenhamn, fortsatte hon studera piano privat. En skada satte käppar i hjulen för Nancys karriär som pianist. Hon började studera musikteori och komposition för Johan Svendsen och från 1913 blev hon elev till Carl Nielsen. Nielsen skulle komma att få stor betydelse för Dahlberg, och med tiden blev de goda vänner. Nielsen spelade i ensemblen som uruppförde Dahlbergs stråkkvartett, och han var den som dirigerade vid tre uruppföranden av Dahlbergs orkesterverk. Dessutom anlitade Nielsen Dahlberg för att renskriva sina egna verk.
Dahlberg skrev som första danska kvinna en symfoni, och för övrigt har hon skrivit stråkkvartetter, kammarmusik och sånger. Det ska finnas ett stycke för blandad kör a capella: ”Vandet risler med sagte Lyd”, tyvärr har jag inte hittat vare sig inspelning eller noter på den.
Det finns så många fördelar med att vara student! Inte minst tillgången till universitetsbiblioteken, och till personal som är intresserad och kunnig och kan hjälpa en att hitta en massa fantastiska saker. Jag kan varmt rekommendera Avdelningen för musik och dramatik vid Humanistiska biblioteket i Göteborg (som är en del av Göteborgs Universitetsbibliotek). Där har jag hittat en allierad i Pia Shekhter, en av bibliotekarierna, som bad mig om tips på vilken orgelmusik skriven av kvinnor som hon skulle kunna köpa in till biblioteket. Eventuellt kommer hon att ångra att hon bett mig om detta, för jag har redan försett henne med en lång lista, och talat om att det finns mycket mer – om bibliotekets budget klarar av det!
Pia Shekhter tipsade mig i sin tur om denna tonsättare – som nu får bli nummer 200 på min blogg – Mathilde Kralik von Meyrswalden. Pia nämnde också att hon beställt ett ”Offertorium” för orgel av Kralik, som inom kort finns att låna på Humanistiska bibliotektet för den som rör sig i Göteborgs-trakten. För orgel finns också en ”Festmarsch” som man kan ladda ner från imslp.
Bild: okänd. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0
Mathilde Kralik föddes i Linz i en familj där hon och syskonen fick med sig musiken från barnsben. Hennes föräldrar insåg att hon var musikaliskt begåvad, och hade ekonomiska möjligheter att låta henne studera för den tidens bästa lärare. Hon studerade bland annat för Anton Bruckner. Mathilde har själv skrivit om hur betydelsefullt det var för henne att få stifta bekantskap med musik av Haydn, Mozart och Beethoven från tidig ålder, och hon ansåg att Bach var hennes främsta lärare. Kralik blev antagen till Musikkonservatoriet i Wien där hon var elev mellan 1876 och 1878. Hon vann flera priser för sina kompositioner och tog examen med diplom i komposition.
Mathilde Kraliks musik framfördes vid scenerna i Österrike under 1890-talet och fick ett varmt mottagande. Under 1890-talets sista år framfördes både hennes Pianotrio i F-dur, The Baptism of Chirist och Christmas Cantata (för solist, kör och orkester). På 1910-talet sattes Kraliks opera ”Blume und Weissblume” upp. Den blev populär, inte bara p.g.a. framgångsrika framföranden, utan också för att den fick stor uppmärksamhet i pressen. Det var nämligen så att en f.d fransiskanermunk hade skrivit en opera, i vilken han kopierat 52 sidor av Mathildes opera! Kralik gick i svaromål i tidningarna, men gav upp rättstvisten om saken – man kan undra varför?
Förutom den musik jag redan nämnt ovan, finns också orkesterverk av Kralik, t.ex. ”Hymnische Symphony” eller ”Konsert för violin, stråkorkester och timpani”. Det finns också en del kammarmusik, pianomusik, körmusik och sånger. Länkar nedan till en sång av Kralik som är inspelad av Fjellander/Elvin (”Veckans romans” (av kvinnor) – följ den gärna på YouTube!).
När jag började leta musik av Mathilde Kralik hittade jag också ”Female Symphonic Orchestra Austria” – ytterligare en orkester vars mål är att lyfta musik av kvinnor. Likande initiativ finns t.ex. i Sverige (Kvinnoorkestern) och Danmark (Damkapellet), länkar finns nedan!
Vid föreningen SKOs (Sveriges Kvinnliga Organisters) årsmötesdagar i Lund tidigare i år, spelade domkyrkoorganist Susannah Carlsson orgelstycket Toccatina. Det är skrivet av Gabriella Bartoletti, en ung svensk tonsättare som just nu studerar komposition för Rolf Martinsson vid Malmö Musikhögskola.
Gabriella Bartoletti
Bartoletti är ursprungligen från Stockholm, men är för närvarande bosatt i Lomma. Hon är sångerska och har i huvudsak komponerat för kör. Hennes musik har ett särskilt fokus på melodier och klanger, och hon inspireras av såväl klassisk musik som jazz. Bartoletti har bland annat tilldelats Lomma kommuns kulturstipendium och Anders Sandrews stiftelses utbildningsstipendium.
Toccatina uruppfördes förra året, under festivalen Lund Contemporary. Åtta unga tonsättarstudenter hade skrivit ny orgelmusik som framfördes vid en konsert där Ben Baldwin och Mats Hultkvist satt vid orgeln. Gabriella berättar själv om stycket att hon lånat tema från en av sina jazzlåtar, en tonsättning av Shakespeares sonett ”Shall I compare thee to a summers Day?”, och att det på så vis finns spår av sommar i musiken.
Bartoletti är ännu inte utgiven, men en del av hennes musik finns att beställa via Svensk musik (länk nedan). Toccatina är än så länge det enda orgelstycket, men Gabriella säger själv att hon gärna vill skriva med för orgel, och även planerar att skriva för kör och orgel. Bartoletti är ännu ett namn att lägga på minnet!
Förra veckans tonsättare var Nyazeeländskan Gillian Bibby. När jag ändå hade kontakt med SOUNZ (Centre for New Zealand Music) för att köpa orgelnoter till ”Tropus”, passade jag på att fråga vilka andra kvinnliga tonsättare de hade att rekommendera. Nu var deras katalog inte upplagd så att det gick att söka just på kvinnor, men jag fick några förslag som jag ska undersöka vidare.
Katherine Dienes-Williams
Katherine Dienes, uppväxt och utbildad i Wellington på Nya Zeeland, är organist, dirigent och kompositör. Hon var biträdande organist i Saint Pauls Cathedral i Wellington, där hon också var biträdande körledare för Wellingtons ungdomskör.
Dienes är nu verksam i England, dit hon flyttade 1991. 2008 tillträdde hon tjänsten som organist och körledare vid katedralen i Guildford, och blev därmed första kvinna på att inneha den högsta musikbefattningen i Church of England.
Dienes bedriver ett omfattande konserterande, och är också gästföreläsare vid olika körworkshops. Som tonsättare har hon fått beställningar från Storbritannien, USA och Nya Zeeland.
Dienes har mestadels skrivit musik för diskantkör, och finns utgiven på Treble Chef Music Press. Jag kontaktade Katherine för att fråga om hon skrivit något för orgel, och det finns ett stycke (Invention’ on the hymn tune ’Paderborn’ ) i en samlingsvolym med orgelmusik (General Hymns). Lyssna gärna på t.ex. ”Ave Maria” för damkör, eller lyssna på när Katherine spelar en orgelkonsert med musik av kvinnliga kompositörer. Länkar nedan!
Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!
Gillian Bibby. Bild: New Zealand Government, Office of the Governor-General. Licens: Creative Commons erkännande dela lika 4.0.
På min masterutbildning läser vi just nu om 1900-talet, och här uppenbarade sig en kvinna som jag inte hört talas om: Gillian Bibby.
Bibby föddes på Nya Zeeland och studerade först vid landets universitet (University of Otago, Victoria University of Wellington), och sedan fortsatte studierna i Tyskland (Berlin och Köln), där hon bland andra hade Kalheinz Stockhausen som lärare Hon var en av få (kanske den enda?) kvinnliga tonsättare på sin tid som deltog i sommarkureserna i Darmstadt (Darmstädter Ferienkurse/Darmstadt Summer Course for New Music), en festival för samtida musik som lockade många av dåtidens tonsättare av tolvtonsmusik och experimentell musik. Gillian Bibby deltog i kursen 1972, och berättar själv i en video från SOUNZ (Center for New Zealand Music) att kvinnliga tonsättare möttes av en hel del fördomar.
Det var i Darmstadt som Bibby träffade Stockhausen (han var en av lärarna), och han uppmuntrade henne att söka också till nästa sommarkurs två år senare. När Bibby återvände till Nya Zeeland arbetade hon som lärare i komposition, piano och musikhistoria, samt som recensent och som redaktör för utgivning av framförallt Nyazeeländsk pianomusik. På verklistan finns elektronisk musik, kammamusik, musik för kammarorkester, stråkkvartett, en barnopera, och på senare år mest pianomusik, där hon bland annat inspirerades av den Nyazeeländska naturens fågelsång.
Min lärare på masterutbildningen hade tagit reda på att det fanns ett orgelstycke, som jag åtog mig att leta upp noterna till. Efter lite sökande på nätet hittade jag till Centre for New Zeeland Music, där stycket Tropus finns att köpa. Någon inspelning har jag dock inte fått fatt på, om det nu finns, men jag delar några andra ljudklipp här nedan.
För dig som letar repertoar till de kyrkliga högtiderna, för kör, för orgel, finns det mycket att inspireras av på sidan www.greathostcomposer.org, med sin Women Composers database. Här finns listor där man kan söka på kyrkoårets söndagar och stora högtider (länk nedan!).
Sarah MacDonald, foto: Wikipedia
Jag hittade ett mycket vackert och uttrycksfullt körstycke, ”Crux fidelis”, passande för långfredagen. Kompositören heter Sarah MacDonald och hon är född i Kanada men bor och är verksam i Storbritannien. Hon är organist och körledare vid Selwyn College i Cambridge (hon fick som första kvinna det uppdraget 1999) och leder flickkör i Ely Cathedral.
MacDonald är utbildad i Toronto och i Cambridge (med David Sanger som orgellärare), och har spelat mängder av orgelkonserter och dirigerat körer i både Storbrittanien och övriga Europa, liksom i Nordamerika, Nya Zeeland, och Mellanöstern. Hon har spelat in 35 skivor som pianist, organist och dirigent. Hon har många utmärkelser och priser på sin meritlista (läs gärna vidare på wikipedia eller hennes egen hemsida!).
MacDonald är också tonsättare och hennes musik är utgiven på flera olika förlag (Encore Publications, Royal School of Church Music, August Press St James Music Press). Hon skriver också varje månad en kolumn för tidningen The American Organist.
Körstycket ”Crux fidelis” får jag sätta upp på min vill-göra-lista. Jag hittar även orgelstycket Trio on Attende Domine, som finns publicerat i ”Gregoriana, Twelve chant-based organ pieces by contemporary women composer” (Stainer & Bell, H506) – en antologi som borde finnas på alla orgelläktare i landet! Det finns som vanligt otroligt mycket mer musik av Sarah MacDonald, botanisera vidare på hennes hemsida.
En kompositör från Schweiz har inte hört till vanligheterna på min blogg, och väldigt lite verkar vara känt om Elisa Delay-Fuchs, varför detta blir ett rekordkort inlägg. Delaye-Fuchs var kompositör och professor i harmonilära vid Konservatoriet i Geneve, och hon var gift med en rysk-född flöjtist och kompositör som undervisade vid samma skola. Tre orgelstycken finns på hennes repertoarlista, liksom pianomusik, några solosånger och några duetter. Noter till orgelmusiken finns på imslp, men för att hitta övrig musik krävs det lite mer efterforskningar och där har jag inte lyckats ännu.
