Florence Beatrice Price
Gästbloggare: Unni Eriksdotter
Florence Beatrice Price föddes 1887 och växte upp i Little Rock i Arkansas, USA. Hon blev den första afroamerikanska kvinnan som fick en symfoni framförd av en professionell symfoniorkester, en vinst i en kompositionstävling där hon vann första pris i två kategorier vid samma tillfälle! Vilken bedrift! Detta ledde till att hon blev känd i hela USA.
Florence hade förmånen att växa upp i en afroamerikansk familj där kultur, bildning och engagemang i samhället stod högt i kurs, vilket inte var en självklarhet i ett USA där det var konkurrens om jobben och det inte ens var tillåtet i många delstater att lära afroamerikaner att läsa eller skriva. Men både Beatrices föräldrar och mor- och farföräldrar var fria läs- och skrivkunniga människor som såg det som mycket viktigt att lära sina barn detsamma. Kunskap och engagemang i samhället sågs som den stora vägen för att kunna påverka sitt eget liv i det lilla, och afroamerikaners situation i det stora perspektivet.
Florences mor, Florence Irene, var en mycket duktig pianist men även en framgångsrik affärskvinna som handlade med fastigheter av olika slag. Hon byggde även upp en caféverksamhet. Florences far var tandläkare – det fanns ett tiotal afroamerikanska tandläkare i USA när han började sin verksamhet – och han drev en framgångsrik praktik med både svarta och vita kunder. Han var mycket engagerad i lokalsamhället; som lokalpolitiker, han bjöd in kulturpersonligheter till Little Rock som uppträdde och föreläste, han var djupt engagerad i att se till att de afroamerikanska barnen fick en god utbildning. De tillhörde m a o en liten medelklass i sin del av samhället. Det låter mycket idylliskt på ytan, men det var en tuff tillvaro i ett samhälle där raslagarna och rasmotsättningarna skärptes efterhand.
Florence visade som sagt tidigt sin musikaliska begåvning, och när hon var 11 år publicerades hennes första komposition som tyvärr inte finns bevarad. Hon fick gå grundskola och ”high school” i Little Rock. Hennes mål var att läsa vidare och bli lärare och pianist. Hon tog piano- och orgellektioner parallellt med skolarbetet och när hon gick ut skolan 1902 var hon den med de bästa betygen! Ett år senare blev hon antagen som elev vid New England Conservatory of Music i Boston. Det var en miljö med helt andra kulturella möjligheter än i Little Rock, och hennes driv att komponera fick stimulans. Det här var en tid då europeisk konstmusik började tappa i inflytande och amerikanska kompositörer började söka den amerikanska musikens rötter och hon mötte lärare som uppmuntrade henne i hennes komponerande. När hon tog examen 1906 var hon en välutbildad kyrkomusiker, organist, pianist och pedagog.
Hon återvände nu till Little Rock för att undervisa i musik och piano, men när hennes föräldrar dog antog hon utmaningen att bli rektor för Music Department vid Clark University i Atlanta 1910. När hon gifte sig med Thomas J Price 1912 och flyttade tillbaka till Little Rock gjorde hon som många kvinnor nu och senare har gjort; hon fokuserade på familjen. Hon gav lektioner i piano och violin i hemmet när det fanns tid över, och hon började komponera stycken som hon använde i sin undervisning. Musiken hade många element från afroamerikansk traditionell musik med synkoperingar, olika rytmer och blå bluesiga toner. Under 1920-talet fanns många stipendier och kompositionstävlingar med syftet att stötta svarta kompositörer, och hon vann flertalet priser med sina alster. Hon kontaktade flertalet förlag för att få sina verk utgivna. Somrarna 1926 och 1927 studerade hon komposition vid Chicago Musical College i sin iver att utvecklas som kompositör. 1927 tog familjen steget och flyttade till Chicago pga eskalerande rasmotsättningar i Little Rock.
I Chicago skulle livet bli annorlunda. Här fanns ett annat kulturliv och en större krets av barn och ungdomar som sökte hennes undervisning. Hon publicerade många pianostycken för barn och instrumental kammarmusik, men hon skrev även populärmusik och musik för reklam men då under pseudonym. Hon hade bredd och utforskade de olika genrerna, men hennes mål var att få framföra sin musik i stadens konserthus. Hon vann ett stipendium för att studera orkestrering, men under samma tidsperiod kom den stora börskraschen, hennes man förlorade sin inkomst och hon skilde sig när han blev våldsam mot henne. Som ensamstående mor till två barn blev situationen påfrestande och en stabil inkomst kunde hon få genom att spela orgel till stumfilmer på biograferna, och där fick hon stor användning av sin improvisationskonst och sin excellens i att kunna spela ”från bladet”. 1931 var skilsmässan ett faktum, och det var då hon började arbeta på sin ”Symfoni i E-moll”, det verk som hon skulle vinna nationell berömmelse för. 1932 utlystes en tävling med 1000 dollar i första pris i konsertkategorin och Florence skickade in sin symfoni och en hel del annat hon hade skrivit på. Och hon vann! Hon vann första priset även i kategorin piano med sin ”Sonata i E-moll”. Äntligen en vändpunkt i livet! 1933 skulle så hennes symfoni framföras av Chicago Symphony Orchestra.
Nu rullade Florence karriär på, även om de stora pengarna inte rullade in. Hon hade fått många vänner som stöttade och stimulerade henne, inte minst Margaret Bonds som även hon var pianist och kompositör, så det fanns många möjligheter till stimulerande samarbeten. Hon föreläste flitigt och konserterade även själv som pianist. 1934 framförde Woman’s Symphony Orchestra of Chicago hennes ”Piano Concerto in One Movement” med just Margaret Bonds vid pianot, och det väckte uppmärksamhet nationellt. Privat blev det tufft ekonomiskt för Florence när hon separerade från sin andra man, och hon bodde hos vänner med sina döttrar tills hon hittade en egen lägenhet även om det var i en otrygg del av staden. Hon blev inbjuden till sin hemstad Little Rock att göra en konsert som pianist och hon ville gärna ge något tillbaka för den uppväxt hon hade fått där så hon tackade ja, men var inte förberedd på den uppståndelsen, bara att bli mött med blåsorkester vid stationen!
När hon återvände till Chicago efter den succén började hon komponera för orgel, och via Chicago Club of Women Organists framfördes hennes vokala och hennes orgelmusik vid konserter. Trots denna framgång var hennes ekonomiska situation ansträngd, men hon fortsatte att skriva musik, det var en nödvändighet för henne. Och det gav resultat, hennes musik spelades i allt vidare och större sammanhang och fick positiva recensioner i pressen.
1941 flyttade Florence Price med sina döttrar till the Abraham Lincoln Center i Chicago där hon började undervisa i piano på avancerad nivå. Den här tiden kallas ”The Chicago Renaissance” och var en tid då afroamerikansk konstnärlighet och kultur hade en blomstringstid. När jag läser om allt som hände, alla konsertmöjligheter och spännande samarbeten, stipendier och tävlingar, då blir jag nästan avundsjuk. Det verkar ha varit en fantastiskt stimulerande miljö ur kreativ synvinkel även om det samtidigt var svårt att leva på många sätt.
Under 50-talet fortsatte Florence Price rykte att växa, även utomlands. Hon blev erbjuden att skriva ”String Quartet on Negro Themes”, ett verk som senare fick titeln ”Five Folksongs in Counterpoint”. Hon hade planerat att vara i Manchester vid uruppförandet men kom av någon oklar anledning inte iväg. Hon planerade att åka till Paris 1953 men dog strax innan resan skulle genomföras.
Florence Price är en spännande person. En kvinna som växte upp under ovanligt goda omständigheter i en mycket svår tid, och som trots konventioner både vad gäller kön och ras behöll sin drivkraft och inspiration och arbetade målmedvetet med sitt komponerande och sin konstnärlighet. Hon har de senaste åren fått en renässans, hennes musik spelas in på CD och i början av 2021 var hon BBC Radio 3 Composer of the Week. Mycket av hennes musik är förlorad men mycket finns kvar och är väl värd att upptäcka och fördjupa sig i.
Länkar
Sonata no 1 för orgel finns att köpa på Wessmans musikförlag. Övrig orgelmusik kan man hitta på förlag på nätet.
www.pricefest.org
www.florenceprice.com
Mer att läsa:
”The heart of a woman” av Rae Linda Brown (University of Illinois press)
Fyll i din epostadress i fältet nedan och klicka på ”Prenumerera” så får du ett mail varje gång ett nytt inlägg publiceras!