Charlotte Sohy (f. 1887-1955)
I nummer 3/2023 av tidskriften ”Historiskan” läser jag om ett nytt skivbolag i Frankrike som har börjat ge ut musik av bortglömda kvinnliga kompositörer. Bolaget heter ”La Boîte à Pépites” (Juvellådan) och är en del av projektet ”Elles – Women Composers”, som också rymmer en musikfestival och en youtube-kanal.
Kvinnan bakom allt detta är den franska cellisten Héloïse Luzzati, som vill ändra på det faktum att vi känner till så få kvinnliga kompositörer. Hon har grävt fram manuskript av flera kvinnors verk, och har nu alltså också startat ett skivbolag för att ge ut och sprida kunskap om dem – vilken förebild!
La Boîte à Pépites första projekt var att ge ut musik av Charlotte Sohy. Charlotte föddes och dog i Paris. Hon fick en grundlig utbildning och introducerades tidigt i musikkretsar. Hon blev vän med både Nadia Boulanger och Mel Bonis. Hon var orgelelev till först Alexandre Guilmant och sedan Louis Vierne, och studerade komposition för Vincent d’Indy.
Hon gifte sig med en kompositör (Marcel Labey) med vilken hon fick 6 barn. Hemmet användes för att ordna musikaliska salonger, och hennes musik spelades av bl.a. Paul Dukas, Maurice Ravel och Gabriel Fauré.
Sohy skrev både mässor, sånger, pianomusik och en symfoni. Ibland skrev hon under pseudonym. Efter hennes död föll dessvärre hennes musik i glömska, och det skulle dröja ända till 1974 innan ett av hennes barnbarn bestämde sig för att titta på manuskripten. Hennes symfoni framfördes 2019, hundra år efter sin tillkomst, av l’Orchestre Victor-Hugo Franche-Comté under ledning av Debora Waldman. Och i april 2022 gavs tre CD-skivor ut av ovan nämnda skivbolag.
https://elleswomencomposers.com/en/decouvrir-le-projet-eng/
Prenumerera gärna på kommande inlägg om kvinnliga tonsättare!
Mycket intressant. Hur många fler gömde kvinnor finns i arkiven?
Det finns oräkneliga mängder!
Tack, Katarina, för att du presenterar denna intressanta tonsättare. Att det spelades in och gavs ut tre skivor med hennes musik i princip samtidigt är en bedrift värt ett bragdpris (om det fanns sådana i musiken).
För blandad kör a cappella finns en mässa, en missa brevis utan Credo. Barnbarnet har transkriberat och givit ut verket, men med några fel och tvetydigheter. Jag hade kontajt med honom förra året och redde ut allt, så nu finns det en reviderat version på min dator. Jag hoppas att barnbarnet – han heter förresten François-Henri Labey – snart ger ut denna reviderade version. Tills dess finns noterna hos mig.
Mässan i sig är lättsjungen, men på några få ställen krävs snarare mezzosopraner än altar. Stilistiskt är det moderat modernt – det skulle ju kunna uppföras inom en fransk katolsk mässa och då får det inte vara för avancerat. Nivån klarar nog de allra flesta körerna i det här landet av.