Tonsättarinna nr 137

Victoria Kelly

För något år sedan gjorde vi en konsert i vår kyrka med filmmusik, i samarbete med en extern arrangör. Vid det tillfället hade vi inte riktigt formulerat vår ambition att hälften av musiken vid konserter ska vara skriven av kvinnor, men jag tog ändå upp frågan med den externa arrangören, som tvärsäkert sa att ”det är inte så många kvinnor som skriver filmmusik”. Naturligtvis finns det många kvinnor som skriver för film och TV.

Fotograf: Garth Badger

En av dem är Victoria Kelly, en tonsättare från Nya Zeeland, som studerat oboe och sedan komposition vid universitetet i Auckland. Vidare har hon studerat filmkomposition i Los Angeles. Kelly har skrivit musik till över 20 filmer och TV-produktioner, framförallt i Nya Zeeland. Filmtitlar som ”Under the mountain”, ”Out of the Blue” och ”Black sheep” säger inte mig så mycket, men det finns några ljudspår på Kellys hemsida med smakprov på bl.a. musik från några av filmerna.

Jag råkade hitta ett spår från ett Requiem som fångade mitt intresse med sin suggestiva pianostämma och skira tenorsolist. Verket bygger på poesi av flera olika poeter, och enligt uppgift har Kelly funderat på verket under 30 års tid (det uruppfördes 2023). Hon skriver själv om verket såhär:

 

”I think it exists because I’ve never been able to find words for the events that inspired it — the death of my parents; the loss of friends; the experiencing, witnessing and sharing of grief; the advent of love; the birth of children; the beauty and hostility of the world; the wonder of the universe… The music of ‘Requiem’ ebbs and flows around the poetry. Tides are generated by simple melodic shapes that rise and fall. As the melodies reach for each other they create harmony. The tenor, far beyond his natural register, represents our vulnerability, our hope and fear. The soprano, with her austere purity, is something immutable and beyond us.”

Verket finns i sin helhet på youtube.
https://victoriakellymusic.com/

Prenumrera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

En kommentar till “Tonsättarinna nr 137”

  1. Hej Katarina!
    Tack för ett spännande nytt bekantskap. tråkigt – men inte oväntat – att stöta på en arrangör med begränsad repertoarkunskap.
    Kellys rekviem är ett så moget verk, för hur annars hade hon kunnat ge tenorsolist så känsliga solon? Men båda solister kämpar tappert. Körbitarna är fint skrivna, skulle gärna vilja se och höra hur hon skriver för kör a cappella.
    Konstigt att verket inte nämns på hennes hemsida.
    Ha det bra!
    /Wolfgang

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.