Christina Blomkvist (f. 1976)
Denna vecka vill jag lyfta fram en orgelimprovisatör – en genre av musikskapande där kvinnorna (också) verkar vara i minoritet. Att improvisera – ”skriva musik i stunden” – har organister gjort i olika omfattning under alla tider. Här är en intervju med Christina Blomkvist!
Christina Blomkvist – vem är du?
Jag började spela orgel som 15-åring efter att ha spelat fiol och piano i många år. Det var min far som hade skaffat en elorgel och börjat ta lektioner. Jag fascinerades över hur man kunde spela med både händer och fötter. Min första egna lektion hade jag vid den fina Marcussenorgeln i Hässleholms kyrka och när organisten Birgitta Roslund där visade mig de spanska trumpeterna var jag fast. Resten av dagen var det som att jag gick på moln och jag visste att jag ville inget hellre än att lära mig att behärska detta otroliga instrument. Efter gymnasiet började jag på kyrkomusikerlinjen på Musikhögskolan i Malmö och inom ramen för ERASMUS-programmet studerade jag även en termin vid Pariskonservatoriet. Jag gick även en påbyggnadslinje inom orgel (orgelmusiker) i slutet av studietiden i Malmö samtidigt som jag specialiserade mig inom piano, improvisation och komposition/satslära på kyrkomusikerlinjen. Efter att ha vikarierat som kyrkomusiker och frilansat som orgelsolist och körackompanjatör ett tag efter slutförd examen sökte jag och kom in i solistklassen i orgel i Köpenhamn där jag studerade parallellt under två år med juridikstudier vid Lunds universitet. Därefter fortsatte jag med juridikstudierna och kom så småningom att flytta till Stockholm där juridiken dock mer och mer tog överhanden. Efter några år på advokatbyrå och sedan som ansvarig för förvärv på ett av Sveriges största försäkringsbolag flyttade jag ner till Malmö och grundade ett legal tech-företag där jag själv utvecklar programvaran. Parallellt fortsätter jag att jobba som konsult inom affärsjuridik för olika storföretag som har behov av juristresurser. (Legal tech är ett samlingsnamn på olika typer av IT-tjänster som löser uppgifter med juridisk anknytning – exempelvis verktyg för att granska eller ta fram avtal).
När började du improvisera och vad är tjusningen med att skapa musik i stunden?
Jag började improvisera på piano när jag var väldigt liten och var till en början självlärd på piano genom improvisation. När jag väl började spela orgel blev jag snabbt fascinerad över orgelns alla möjligheter att skapa musik i stunden. Det är ju som att ha en hel symfoniorkester till sitt förfogande att skapa något. Jag älskade att försöka efterlikna olika stilar och att undersöka nya klanger och kunde sitta i timmar och utforska. Att höra resultatet av en improvisation i realtid i en fantastisk kyrkoakustik är något av det mäktigaste jag vet.
Vad tycker du är den viktigaste egenskapen eller förmågan för att lyckas som improvisatör? Vad behöver man öva på?
Oj. Det är en svår fråga. Man ska ju visserligen ha respekt för att det kan kräva lång och hård träning för att kunna improvisera något på studs som har en form och musikalisk tanke. Samtidigt så tror jag att det är extremt viktigt att inte känna sig begränsad eller ofri i improvisation. Att känna att man har något att komma med och något att förmedla och gå in i det på jämlik fot med instrumentet. Utan att känna sig ifrågasatt eller ha några pekpinnar från andra. Det är bara du och musiken. Om man har människor runt omkring sig som tror på en är det nog lättare att nå dithän. Eller så får man öva upp förmågan att prestera även om människor runtomkring en inte boostar ens självförtroende så att man kan kasta sig ut i det okända ändå.
Senare i livet hörde jag talas om den s.k. Rosenthaleffekten – att om en lärare tror att en elev är bra på något så kommer det på ett märkligt sätt att färga av sig i form av högre prestation. Troligen har det med självförtroende att göra – tror andra på en blir det lättare att tro på sig själv eftersom man blir bekräftad och då presterar man också bättre för att man själv också blir övertygad om att man är bra på det man gör. Att kunna vara trygg i sin egen förmåga och kapacitet, oavsett hur omvärlden reagerar på en, tror jag är viktigt för att bli bra på improvisation. För improvisationen blir alltid bäst när du inte låter dig hindras av tvekan utan tror fullt ut på det du framför, precis som vid interpretation.
Upplever du att du fick stöd och uppmuntran i ditt skapande under studietiden?
Det var väl både ock. Det är alltid svårt att vara elev om du själv har börjat utveckla en egen personlighet som musiker. En del lärare är mer som coacher – som försöker hjälpa eleven att hitta sitt eget uttryck oavsett hur de själva är som musiker – medan andra ser sig själva som fantastiska musiker som är lärare just för att lära ut hur de själva spelar. Jag har alltid föredragit de som har en coachande infallsvinkel men samtidigt fick man i regel inrätta sig efter att många av de lärare man hade på högre musikutbildningar tillhörde den andra kategorin. För mig själv blev det svårare att hantera ju längre jag kom i mina musikstudier men jag löste det genom att tänka att jag under något eller några års tid kunde få möjlighet att få del av just dessa lärares verktyg, lägga dem i min verktygslåda och efter slutförda studier själv välja vad jag i slutändan ville använda mig av. Kanske fick de ligga kvar där i verktygslådan utan att plockas upp mer. En musikhögskola ska inte utbilda kloner av lärarna. Den ska bidra till att begåvade musikstudenter fördjupar sitt eget förhållningssätt till musiken.
Du har initierat/inspirerat till att lyfta fram kvinnliga improvisatörer, där KVAST (Kvinnlig anhopning av svenska tonsättare) nu publicerat en lista på sin hemsida. Berätta om detta projekt!
Under många år rörde jag knappt orgeln eller pianot efter att jag flyttat till Stockholm. Det var som att all lust till att musicera var som bortblåst efter några tuffa år att få in en fot någonstans efter avslutade studier. Som jurist fick jag med tiden en bra inkomst så att jag kunde skaffa mig både ett piano och en digitalorgel men de instrumenten stod mest orörda hemma under många år. Det var fram till början av 2022 då jag fick ett infall att spela in en improvisation på pianot. En improvisation blev två. Tre. Fyra. Under hösten insåg jag att jag hade spelat in tolv improvisationer på piano, orgel och cembalo. Då gick jag in hos en onlinedistributör och lade upp ett konto och vips var improvisationerna tillgängliga på Spotify, Apple, Amazon och Youtube Music och många fler musiktjänster. En kväll i januari 2023 spelade jag in sex improvisationer till och så blev det ett nytt album och idag har jag släppt totalt fem album och över 40 improvisationer.
Steve Jobs höll en gång ett tal till studenter som skulle utexamineras från Stanford och något han sade där slog an en sträng hos mig: man vet aldrig på förhand hur saker hänger samman som man gör i livet. Det ser man bara i efterhand när man kan ”connect the dots”. Hans exempel var att han hade lärt sig kalligrafi vid universitetet men då inte förstått hur det skulle påverka hur Apple skapade typsnitt med olika avstånd mellan bokstäverna för att skapa en mer visuellt tilltalande text. För min egen del såg jag inte från början hur improvisation egentligen är ett uttryck för innovation och skapande och hur jag idag håller på med innovation inom ett helt annat område, legal tech. Jag såg inte heller från början hur det ointresse som jag mötte som orgelsolist och orgelimprovisatör kunde ha att göra med att jag är kvinna förrän jag insåg att det är samma sak för kvinnliga företagsgrundare, som i Sverige idag (och även på de flesta andra håll i världen) endast erhåller runt 1 % av riskkapitalet medan ca 90 gånger större resurser satsas på bolag med enbart manliga grundare. När jag såg tillbaka på min förkortade musikkarriär så tyckte jag mig kunna se ett mönster som återspeglar sig även inom andra områden av samhället där den gemensamma nämnaren är att vi som samhälle inte verkar vara intresserade av kvinnors innovationer eller skapande. Och att det är en förlust för samhället. När jag försökte söka efter andra kvinnor som tillgängliggör sina improvisationer upptäckte jag att de var extremt svåra att hitta medan sökmotorerna spottade fram hur många män som helst som delade med sig av sina improvisationer online. Tillsammans med KVAST så letade vi då upp ett antal kvinnor och icke-binära som improviserade och skapade spellistor på Spotify och Youtube. Min förhoppning är att dessa listor kan fyllas på med ännu fler kvinnor och icke-binära som kan bli som ett uttropstecken för alla de som inte varit medvetna om kvinnors skapande och förmåga och kanske inte ens reflekterat över att det mest är män som syns och hörs. Och att vi hjälps åt att skapa avtryck i historien så att fler kvinnor efter oss kan inspireras att fortsätta att tillgängliggöra sitt skapande och öka trycket att bryta dessa mönster så att fler blir nyfikna på och intresserade av att ta del av kvinnors skapande.
Varför tror du att det är så få kvinnor som gör sina improvisationer tillgängliga, och vad kan vi göra för att ändra på det?
Jag tror att det kan ha många orsaker. Som organist är det ju en del av yrkesrollen att kunna improvisera men jag tror att många kvinnor inte känner sig bekväma med framhäva sina improvisationer. De orgelimprovisatörer som ”räknas” av andra är i regel män. För egen del möttes jag ofta med misstro när jag improviserade vid mina konserter och jag tvingades med tiden att övertydligt visa att temat jag improviserade över gavs till mig precis innan konserten så att jag inte hade haft möjlighet att lära något utantill. För det var ofta det som en del förutsatte. Jag är inte säker på att de hade förutsatt samma sak om jag varit en man. Samtidigt så är jag inte säker på att ens det hjälpte. Många förväntar sig inte att kvinnor kan improvisera eller ta sig de friheter som riktigt bra improvisationer innebär. Att improvisera fullt ut kan rentutav vara provocerande. Där tror jag att många kvinnor kan känna ett behov av att förhålla sig och inte utmana. Förväntningar har en stor kraft att både få oss att göra saker men också avhålla oss.
När det gäller förändring tror jag att det är kärnan som behöver förändras. Att ändra förhärskande normer. Vem som kan och inte kan ta sig friheten att skapa. Vilka vi som samhälle tror är genier. Vilka vi tror inte är det. Inom legal tech jobbar jag mycket med AI och mitt företag passade på att göra ett projekt för två år sedan kopplat till jämställdhet där vi lät en maskininlärningsmodell mäta sannolikheten för att en mening handlar om en han eller en hon. Resultaten var fascinerande eftersom modellen är tränad på en stor mängd verkliga texter från sådant som skrivits runtomkring oss och kan sägas ge en approximering av normer i samhället runtomkring oss. I tjänsten kunde vi exempelvis konstatera att det är dubbelt så stor sannolikhet att meningen ”He/she is a genius.” gäller en man medan det är mer än sju gånger så stor sannolikhet att ”a great genius” är en man jämfört med en kvinna. Det är vidare mer än sex gånger så stor sannolikhet att meningen ”He/she is a skilled improvisor.” gäller en man jämfört med en kvinna. Liknande fördomar som i modellerna finns hos oss alla och det får konsekvenser. Blir vi medvetna om skevheten kan vi börja förändra.
Jag sökte information om vilka kvinnliga domkyrkoorganister vi har och har haft i Sverige, men hittar naturligtvis ingen sammanställning utan får leta mig fram. Vi fick vår första kvinnliga domkyrkoorganist år 1867 (Elfrida Andrée). Kvinna nummer två borde vara Kerstin Ek i Skara (1987!). Av tretton domkyrkoorganister idag är endast EN kvinna. Vad tänker du om detta?
Det är förstås riktigt illa med tanke på hur många skickliga kvinnliga organister som utbildats vid musikhögskolorna i Sverige under lång tid och den potential som kyrkan därmed inte tar tillvara. Domkyrkoorganisten är den främsta musikern i stiftet och att så få kvinnor har utsetts genom åren bekräftar att vi har ett problem vad gäller synen på kvinnor som ledare inom musiken. Problemet är dessutom större än att en av tretton domkyrkoorganister idag är kvinnor. Om man istället räknar andelen tillfällen då en kvinna utsetts till dessa tjänster över tid jämfört med andelen män är det troligen en oerhört betydligt mer marginell procentsats. Liksom i andra delar av samhället tenderar prestigefyllda positioner gå till män och när en man lämnar ersätts han i regel av en annan man. Bara i undantagsfall utses en kvinna. Det finns alldeles för liten medvetenhet och fokus på dessa processer och strukturer och den låga viljan att förändra innebär stora förluster av kompetens och potential som vi som samhälle egentligen inte har råd med. För de enskilda kvinnorna är det förstås oerhört nedslående att inse sin potential och kapacitet men också att inse att få efterfrågar den.
Du har lämnat organistbanan, vill du säga något om det?
Jag har haft förmånen att få uppleva oerhört mycket i livet. Jag skulle aldrig vilja vara utan musiken och det jag fick uppleva medan jag var aktiv musiker. Musiken har gett mig oerhört mycket även i min senare karriär som affärsjurist och legal tech-grundare i form av struktur, överblick och känsla även för detaljer och hur de kopplar samman. Men med åren har jag också ställt mig frågan om hur annorlunda mitt liv hade kunnat bli om fler dörrar hade öppnats när jag ville få möjlighet att jobba som musiker på hög nivå. Vissa saker som jag nu gjort hade aldrig skett. Andra saker som jag hade kunnat göra blev aldrig realiserade. I slutändan tror jag att det ändå finns en mening med allting och för min del hade jag aldrig utan mina erfarenheter från musiken uppmärksammat bristande jämställdhet på det sättet som jag har kunnat göra senare i karriären både inom advokatbranschen och inom startupvärlden där jag varit en aktiv röst under många år och även drivit på olika projekt som jag vill tro har bidragit till högre medvetenhet och rentutav i vissa avseende början till förändring. Men jag ångrar idag att jag var tyst så länge om mina erfarenheter från musiken. Hade jag pratat om detta tidigare så kanske jag hade kunnat hjälpa till att sprida mer medvetenhet tidigare så att fler kvinnliga musiker hade haft vägen lite mer röjd för dem. För det är ju så vi måste tänka. Vi måste göra situationen lite bättre för de som kommer efter oss och sätta tryck på de som kan göra mest för att förändra att göra det. Ansvaret sitter hos de som sitter på mest inflytande kring tillsättningar och de som kan öppna dörrarna.
Sista frågan: har du komponerat och skrivit ner något stycke?
Ja, jag skrev en del i slutet av 90-talet, bl.a. en Triptyk. Första satsen, Allegro Maestoso, spelade jag in vid en konsert för många år sedan och den ligger med på ett av albumen som jag släppte tidigare i år med äldre inspelningar. Jag har också skrivit en triosonat för orgel på senare år som skulle ha uruppförts i Visby 2020 men det blev aldrig av eftersom restriktionerna gjorde att musikaktiviteterna det året ställdes in. Jag är nog dock lite för otålig för att hålla på med komposition så det kommer nog inte att komma så mycket mer kompositioner från mig i framtiden. Det är ju dock ett spännande samspel att tolka någon annans musik som man saknar när man bara improviserar. Som kompositör så har jag aldrig tyckt att det är viktigt att andra ska spela min musik precis så som jag själv har tänkt mig den utan den musik man tecknar ner är ju egentligen bara ett försök att avbilda en tanke och när man lämnar kompositionen ifrån sig så är det någon annan som ges möjlighet att ta vid och ge sitt perspektiv på den. Att i sin tur på ett jämlikt sätt med instrumentet och kompositören åskådliggöra det som kompositören har försökt avbilda. Kanske interpreten ser något i det som kompositören försökt avbilda som inte ens kompositören sett själv. Både som kompositörer, improvisatörer och interpreter skapar vi musik och verkar för att förmedla något till de som lyssnar.
Länkar:
Christinas enda publicerade nedskrivna stycke, Allegro maestoso:
Länk till noterna:
https://medium.com/@christina.blomkvist/scores-to-allegro-maestoso-from-triptyk-for-organ-by-christina-blomkvist-1999-f5ccdfe49d2
https://www.youtube.com/@christinablomkvist
Föreläsning om jämställdhet från KTH:
Jag blir jätteglad för varje ny följare! Fyll i din e-postadress för en påminnelse om nya inlägg!