Elisabet Sköld
Jag fick en pratstund med Elisabet Sköld, musiker och tonsättare som bor i Stockholm. Det blev ett spännande och inspirerande samtal om många olika saker – både sådant jag känner igen mig i, och en del nya infallsvinklar. Intervjun nedan följs av några ljudprov och länkar till Elisabets eget förlag.
Hur kom det sig att du började skriva musik?
Jag kommer ihåg hur jag satt med en gitarr när jag var tonåring och hur härligt det var när jag fick till häftiga ackord. Jag spelade ju piano mest, men där var det klassisk musik som gällde. Sedan började jag komponera lite och när det var flera som var positiva till det jag skrivit, så fick jag blodad tand.
Skrev du text också?
Både och – jag tyckte ju om att sjunga efter Adolf Fredrik och när vi flyttade till Örebro och jag började sjuan, så kom det många funderingar att skriva om som tonåring. Där fanns en bra jazzklubb också – Power House – som betydde mycket och som inspirerade till att spela jazz och börja improvisera, vilket har varit förlösande.
Du har ju en gedigen utbildning?
Jag gick på Musikhögskolan i Örebro och spelade piano för Albena Zaharjeva, och ca 10 år senare gick jag på Sköndals kyrkomusikerutbildning. Sedan har jag gått kompositionskurser för Arne Mellnäs och Sven-David Sandström bl a och en kurs i filmmusik på Musikvetenskapen, som var väldigt rolig och lärorik.
Vilka är dina inspirationskällor?
Jag tycker att det är spännande när man hittar nya kompositörer med nya uttryck, som isländska Björk t ex, och för ett par år sedan; Aribert Reimanns ”Medea” (som var katarsis för själen). Han vågade verkligen hålla långa linjer i musiken och det var en aha-upplevelse för mig.
En annan är Joby Talbot, som skrivit musik till baletten ”Alice i underlandet” med mycket slagverk.
Annars gillar jag bl a fransk musik; Debussy, Poulenc, Ravel och jag upptäcker fler och fler häftiga, kvinnliga kompositörer. Vad jag lyssnar på går lite i perioder.
Skriver du på något nu?
Ett par orgelstycken och till min sons bröllop för ett litet tag sedan, tonsatte jag en text av 1700-talspoeten Robert Burns, en fin, tidlös dikt som heter ”A red, red rose”.
För ett par år sedan bodde vi i Gävle och där fick jag höra talas om häxprocesserna i mitten av 1600-talet – hur oskyldiga kvinnor felaktigt blev anklagade för dåliga handlingar – och började skriva om det och hoppas kunna färdigställa det också.
Har du skrivit för orkester?
En gång skrev jag ett kort orkesterstycke till en tävling, men det blev inte så bra då. Kunde för lite helt enkelt.
Jag har skrivit musik till Barnbaletten ”Hatten” av Kajsa Giertz och den är bara instrumental.
Du har eget förlag, hur kommer det sig?
Jag blev sjuk i början av 2000-talet och då tänkte jag att nu ska jag göra vad jag vill! Jag ska skriva musik och ge ut det. Har inte trivts med att leda kör, så det jag ville då var att sitta själv och skriva. Jag försökte få noter utgivna på Gehrmans, men det gick inte, så då startade jag ett eget förlag.
I början gick det bra med förlaget och det kom in ganska mycket beställningar, men sedan har jag inte haft tid att ägna mig så mycket åt marknadsföringen.
Vad har sålt bäst?
Musikalerna ”Pärlan i rymden”, ”Stjärnan visar vägen” och ”Vi bor i en stad”, som innehåller sånger för barn/diskantkör och är en förlaga till operamusikalen ”Barn i en stad”. ”Pärlan i rymden” är en skapelsemusikal.
”Stjärnan visar vägen” (ett juloratorium) uruppfördes 2007, har den uppförts fler gånger?
Det finns två varianter av den – för diskantkör och blandad kör. Första gången med diskantkör var i Markuskyrkan i Björkhagen, sedan bl. a. i Göteborg och sånger ur häftet i olika kyrkor. Sedan har jag alltså vidareutvecklat den för blandad kör och solister. Den har framförts några gånger och ska ges ut nu i slutet av sommaren är det tänkt.
För diskantkör/damkör har du komponerat ”Sofiamässan” (en mässa om visheten) som är väldigt fin, berätta lite om det!
Musiken till Sofiamässan var en beställning av en grupp i Svenska kyrkan, som ville föra fram en feministisk gudstjänst med bl. a. heliga danser, i kontrast till den ofta ganska stela högmässan.
Den är skriven för tre damröster och piano och handlar om Sofia/visheten, som beskrivs i GT i de apokryfa böckerna – Salomos och Syraks vishet och i Ordspråksboken bl a.
Innan dess skrev jag till ”Se din moder” som framfördes i Riddarholmskyrkan, också med heliga danser. Den handlar om att lyfta fram kvinnor och är skriven för blandad kör.
Vad är största utmaningen med att skriva?
Man vill gärna göra något nytt, något som känns ”fräscht” och överraskande. Därför är det roligt med texten, för ibland leder den iväg till något nytt.
Skriver man till en föreställning måste man utgå från manuset och då är det lättare att hitta nya uttryck, så att man inte fastnar i invanda mönster.
Det är svårt att försörja sig som kompositör. Det gäller att vara bra, inte bara på att skriva själva musiken, utan också på att nå ut med det man gör och göra reklam för sig själv – vilket kan vara svårt. Jag har inte hunnit jobba aktivt för att sälja nu, men ska försöka med det igen.
Hur ser din skrivarprocess ut?
Jag måste ha ett mål. Har jag ett mål kan det gå ganska fort. Har jag kommit igång så brukar det flyta på om man kommer in i ett ”flow”.
Vad tycker du själv är det bästa du skrivit?
”Stjärnan visar vägen”, som det är mycket dramatik i och ”Barn i en stad”, som har ett viktigt antimobbingbudskap. Den skrev jag för Stockholms gosskörs pojkar och några solister. Det var 40 pojkar på scen och vi spelade flera officiella föreställningar och skolföreställningar.
Vad är det svåraste du skrivit?
Vad kan det vara? (Elisabet funderar en lång stund…) Det svåraste är nog att inte fastna i ett sätt att skriva. Man vill överraska, men samtidigt stå för det man har skrivit.
Finns det någon sorts musik du skulle tacka nej till att skriva?
Jag tycker inte så mycket om country, och inte den enformigaste popen heller. Opera skulle jag gärna skriva, där är ju en handling! Men det är svårt att få pengar för att genomföra skrivarprojekt. Man måste vara bra på att formulera ansökningar till olika fonder.
I vår församling har vi framfört delar av Elisabets ”Sofiamässa” och jag kan varmt rekommendera den till alla som leder damkör! Den är fin och välskriven och min personliga favoritsats är ”Agnus Dei”.
Tänk om vi alla som jobbar i församling, eller på andra ställen där musik framförs, kunde ta för vana att beställa ny musik då och då? Det finns så många duktiga kompositörer runtom i landet, och varför inte stötta detta viktiga arbete? Du kan t.ex. höra av dig till Elisabet med en beställning!
http://www.frumusika.se/wordpress/
An amazing day
ur ”Stjärnan visar vägen”: ”Akta er”. Solist Andreas Olsson.
Kören Pax Mariae, Mariefred.
ur ”Stjärnan visar vägen”: ”Marias oro”. Solist: Sofia Niklasson.
Kören Pax Mariae, Mariefred.
Vill du vara säker på att inte missa nya inlägg? Fyll i din e-post och klicka på ”prenumerera” så får du ett mail när något nytt läggs upp!