Elfrida Andrée

Veckans tonsättarinna 1

Elfrida Andrée vid orgeln i Göteborgs domkyrka

Under året 2021, ska vi i Ösmo-Torö församling lyfta fram kvinnor på olika sätt. Varför just i år? Idén föddes ur vetskapen att det i år är precis hundra år sedan som Sveriges kvinnor fick rösta i allmänna val.

Det startade som en idé från oss kyrkomusiker att bara framföra musik av kvinnor under ett helt år. Är det möjligt? Finns det ens så mycket musik skriven av kvinnor? Och går det att hitta musik för alla våra olika körer och grupper som passar in under kyrkoåret?

Resten av arbetslaget gick också igång på idén om att lyfta fram kvinnorna. Ofta har kvinnorna haft en minst lika viktig roll som männen under historien, men sällan har de uppmärksammats för sina insatser. Det finns ju kvinnor nämnda i bibeln, kan man lära sig mer om dem? Finns det kvinnor i den lokala historien som man kan lyfta fram? Frågorna är många, och en del svar kommer vi att finna under året!

Nu är hjulet i rullning, och vi har nog lite till mans (eller kvinns!) börjat gräva i notarkiv och på nätet och på andra ställen, för att hitta kvinnorna och deras musik.

En kvinna, som verkligen varit av avgörande betydelse för oss kyrkomusiker, är Elfrida Andrée. Elfrida var den kvinna som, tillsammans med sin far, bröt ny mark och åstadkom lagändringar så att kvinnor fick jobba som telegrafister och organister.

Uppväxten
Elfrida föddes 1841 i Visby, som nummer två i syskonskaran på tre. Hennes mor (Lovisa Lyth) var uppväxt i en välbärgad, inflytelserik prästfamilj på Fårö, och hennes far (Andreas Andrée) var provinsialläkare i Visby, dit han flyttade 1832. Andreas Andrée vad engagerad i Musikaliska sällskapet i Visby, och detta sällskap hade sin storhetstid när Elfrida och hennes syskon växte upp. Andreas undervisade sin dotter i harmonilära, generalbas, sång och piano, och hon lärde sig spela harpa. I musikaliska sällskapet fanns också Wilhelm Söhrling, som var domkyrkoorganist i Visby, och han undervisade Elfrida i harmonilära, piano och orgelspel. Elfrida blev på så sätt också engagerad i Visbys musikliv och medverkade som pianist och sångerska i samband med Musikaliska sällskapets informella musikaliska salonger.

Redan som 14-åring kom Elfrida Andrée till Stockholm, år 1855. Elfridas äldre syster Fredrika Stenhammar hade studerat vid konservatoriet i Leipzig, men var nu åter hemma i Stockholm där hon fått anställning på kungliga teatern, och senare även på operan. Systrarna hade därmed ett ganska stort musikaliskt nätverk i staden.

Studier i Stockholm
Elfrida tog privatlektioner i sång och piano. År 1857 började hon ta privatlektioner även i orgel för dåvarande organisten i Jacobs kyrka, Gustaf Mankell. Samma år tog Elfrida, som första kvinna, organistexamen som privatist. Utbildningen vid akademien var ju då ännu inte öppen för kvinnor.
En kort tid efter examinationen skrev Elfrida ett brev till Kungl Maj:t, där hon ansökte om rätten att ta anställning som organist. Men frågan avslogs av dåvarande ärkebiskopen Henrik Reuterdahl. Istället undervisade Elfrida i sång, och tog anställning som ackompanjatör. Hon studerade även komposition för tonsättarna Ludvig Norman och Niels W Gade.

Sångklasserna på akademien öppnades för kvinnor år 1854, och sedan öppnades fler och fler utbildningar för kvinnor. År 1858 antogs den första kvinnan till orgelklassen (Heddie Hammarskiöld). Under den här perioden debatterades kvinnors möjligheter att ta anställning flitigt och det motionerades i riksdagen. Först år 1861 kom den lagändring som gjorde det möjligt för Elfrida att ta anställning som organist. Nästan genast fick hon en tjänst i Finska kyrkan och i Franska reformerta kyrkan i Stockholm.

Telegrafist
År 1860 skrev Andreas Andrée ett brev till Kungl Maj:t där han undrade om inte Elfrida kunde få anställning som telegrafist. Enligt Andreas hade hon de kunskaper som krävdes – och någon lön ville hon ju inte ha! Telegrafstyrelsen avslog detta med hänvisning till att det inte passade att en kvinna skulle pulsa i snö och klättra i telegrafstolpar, etc.

Elfrida gav sig inte med detta, utan fortsatte kämpa för att öppna den här möjligheten för kvinnor. 1864 kom så telegrafstyrelsens ”regler för anställning av kvinnor” och samma år en kurs för kvinnliga telegrafister. Det tog fem år av politisk kamp innan Elfrida nådde sitt mål; en anställning som telegrafist på Telegrafverket. Hon jobbade kvar där fram till 1867.

Göteborgs domkyrka

Domkyrkoorganist i Göteborg
När tjänsten som domkyrkoorganist i Göteborg blev ledig 1867, söktes den av sju män – och Elfrida. Elfrida blev enhälligt vald till tjänsten. Det är inte utan att man undrar lite över hur detta gick till i det konservativa Göteborg.

Under åren i Göteborg var Elfrida också verksam som kammarmusiker, hon ledde orkester- och körverksamhet, gav lektioner och komponerade.

Göteborgs arbetarinstitut anordnade s.k. ”Folkkonserter” som riktade sig till arbetarklassen. Från år 1897 blev Elfrida Andrée ansvarig för dessa konserter, och hon kom att arrangera ca 800 folkkonserter där hon själv dirigerade eller spelade orgel. Detta befäste Elfridas ställning i Göteborgs musik- och kulturliv.
I februari 1905 invigdes den nya Konserthuset på Heden i Göteborg, och det sammanföll med folkkonserternas 10-årsjubileum och uppförandet av den 200:e folkkonserten. Programmet bestod av Elfridas egna kompositioner, och hon stod själv på dirigentpulten. Publiken fick bland annat höra hennes verk ”Snöfrid” för kör och orkester med text av Viktor Rydberg.

Kompositör
Som komponist hade Elfrida vissa framgångar under sin livstid, men flera gånger blev hon förbigången p.g.a. sitt kön. Många av hennes verk framfördes bara någon enstaka gång, men har fått en renässans från och med slutet på 1900-talet. Bland hennes tonsättningar märks en opera, ”Fritiofs saga” (libretto av Selma Lagerlöf efter Esaias Tegnérs diktverk), kammarmusik, symfonier, orgelsymfonier, två mässor, kantater, mm.

År 1867 fick Sverige alltså sin första kvinnliga domkyrkoorganist. Det kom att dröja 120 år innan kvinna nummer två fick motsvarande tjänst.

Tips på vidare läsning:
“Elfrida Andrée: Ett levnadsöde” av Eva Öhrström

Användbar repertoar för kyrkomusiker:
Det finns två häften med orgelstycken utgivna på Wessmans notförlag.

Prenumerera

7 reaktioner till “Elfrida Andrée”

  1. Hej Katarina!
    Bra initiativ, även hänvisningen till lämpliga noter.
    Användbar repertoar för kyrkokören: tonsättningarna av tre verser i Viktor Rydbergs “Drömliv”. Kan fås av mig (de fria noterna som man hittar på ChoralWiki uppvisar fel).

    1. Wolfgang! Du får gärna skicka “Drömliv” till mig också. Jag har tagit dem från nätet, men vill ju gärna undvika felaktigheterna!

  2. Toppen intiativ! Kvinnor behöver, tyvärr, fortfarande lyftas fram i vår mansdominerade värld.

  3. Mycket bra initiativ och intressant läsning både ifråga om Elfridas levnadsöde och ur historisk synvinkel.
    Tänk att det skulle gå 120 år innan det blev en kvinna nr 2 som domkyrkoorganist.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.