Helgen som passerade befann sig cirka 600 kyrkomusiker från de Nordiska länderna i Köpenhamn för det Nordiska kyrkomusikersymposiet, som går av stapeln vart fjärde år. Under dessa dagar fick jag möjlighet att säga hej till Maria Löfberg, organist i Falkenberg, och för många ett känt namn när det gäller tonsättare av kyrkomusik.
Maria har skrivit musik i princip hela livet, och hon drar sig till minnes att hon i åttonde klass fick hjälp av en musiklärare att skriva ner sitt första komponerade verk. Maria skriver för att det är roligt, och hon komponerar mest för sitt eget sammanhang, utifrån de behov som har funnits, och finns, där hon jobbar.
Maria blir inspirerad av texter, både bibeltexter och poesi, men även av ljudet av rösten, eller olika instruments klanger.
Förra hösten introducerade min kollega en ny sång i kyrkokören: ”Som en örn”, med text och musik av Maria Särnbratt. Sången blev snabbt en favorit och jag har funderat på om det var texten eller musiken som gjorde att vi föll pladask. Vid närmare eftertanke tror jag att det var kombinationen av den härliga, väldigt sångbara melodin, tillsammans med en text som var tilltalande och hoppfull.
Maria Särnbratt är verksam i Borås pastorat, där hon just nu har en anställning som musiker i ett projekt som heter ”Barnens kyrka”, och som syftar till att lyfta barn- och ungas plats i församlingen och i gudstjänsten. Här jobbar musiker, präst och pedagog tillsammans under projekttiden som är fyra år.
Inom projektets ramar skriver Maria en del sånger, för de behov som finns just där och då. Hon har alltid skrivit på det sättet, utifrån vad som fungerar med den givna gruppen vid varje tillfälle, och det har genom åren blivit många sånger, för barn- och ungdomskör men också solosånger, konfirmandsånger och annat. Hon säger som en del andra jag har pratat med: ofta hittar man ju inte just det man söker efter, och då skriver man själv.
Maria skriver nästan alltid texterna själv, till sin musik, och hon tycker att det är viktigt med bra texter. I många sånger beskrivs Gud som någon som är ”långt borta, på en tron”, och det är kanske inte en gudsbild som alltid går hem eller som alla kan identifiera sig med. Maria vill gärna att de texter hon tonsätter ska vara relevanta. Hon funderar mycket på vad texten ger uttryck för, och hon undviker att kalla Gud för ”han” eller ”hon”, även om Gud ändå är närvarande i texten på annat sätt.
Maria har inte skrivit för blandad kör utan i den mån hon skriver flera stämmor är det självständiga sådana – och det vet vi alla som jobbar i mindre församlingar att det kan vara väldigt användbart även med vuxenkörer.
Jag frågar om Marias skrivprocess, hur den ser ut. Hon berättar att hon ofta börjar med att be, och att hon sedan alltid börjar med att formulera texten. Ibland kan hon skriva ner olika strofer lite lösryckt, för att sedan plocka ihop de bästa bitarna. Den här delen är mer eller mindre plågsam, som hon uttrycker det själv. Sedan väljer hon tonart, och leker fram melodin vid pianot.
Jag frågar Maria om hon minns det första hon skrev, och hon drar sig till minnes en ”Erikstorpsvals” som kom till när hon var i 12-årsåldern. Sedan dess har hon skrivit. ”Som en örn” skrevs till en barnkörvecka i Bollebygd 2011, och den satte igång skrivprocessen på allvar. Sedan dess har det blivit över 100 sånger!
Maria skriver för alla åldrar, och som jag nämnde tidigare mycket för barn och unga. Det finns också en del minimusikaler, och just nu jobbar hon med musik som handlar om Marta och Maria. Jag ber om hennes egna tips, och hon nämner ”Under regnbågens färger” som är lämplig som startsång i barnkören (0-18 år). Eller varför inte testa den även i vuxenkören? Det som är kul är kul, och varför sätta åldersgränser, resonerar Maria.
På sidan Brukssånger.se finns en del sånger av Maria utgivna, bl.a. ”Ljuset ska leda mig nu” (unison sång för advent), och ”Som en örn” (där i arr för SATB-kör).
En del musik finns på Melos.se. Maria delar gärna med sig av det hon skrivit, och det är bara att höra av sig till henne. Hon säger också att man gärna får göra arr på hennes musik, för användning i den egna församlingen, och hon blir glad om hon får ta del av dessa i så fall.
Jag tror att många av oss som jobbar med körer kan känna att behovet av arrangemang för den ensemble man själv leder inte alltid uppfylls av det man hittar på olika förlag. Därför är vi nog många som skriver och arrangerar på egen hand för att få något som passar för det egna sammanhanget.
På försommaren hade jag ett samtal med Majvor Ingemarsson. Vi studerade på Oskarshamns folkhögskolas kantorsutbildning ungefär samtidigt, i mitten på 90-talet. Majvor studerade sedan vidare till kyrkomusiker på Göteborgs universitet, jobbade några år i Högsbo församling i Göteborg, och är nu verksam i Kungsbacka kyrka (söder om nämnda stad).
Foto: Will Rose
Majvor har alltid skrivit musik för kör, just på grund av det jag skrev i ingressen: ett behov av något specifikt stycke till kören. Till en nära släktings begravning skrev Majvor ett ”Fader vår”, som hon sedan funderade på hur hon skulle arrangera för kör. Lösningen kom när hon gick Masterutbildning i kör (Göteborgs universitet), och blev inspirerad av en föreläsare som berättade om hur man kan ”måla” med de olika stämmorna. Magisteruppsatsen baserades på arbetet att skriva/måla stämmorna i ”Fader vår”.
Förra veckans tonsättare var kyrkomusiker, och i mitt letande efter nya kompositörer hittar jag ofta just kyrkomusiker som också skriver musik själva. Ett antal av de kommande inläggen kommer att presentera musikskrivande och nu verksamma kyrkomusiker från olika håll i landet.
EvaMarie Agnelid tjänstgör sedan några år i Enskede-Årsta församling, söder om Stockholm. Hon är aktuell med notutgivning på Ejeby förlag som ger ut ”Vad jag söker”, en svit på fem körstycken med texter av Nordiska kvinnliga poeter.
I huvudsak skriver EvaMarie för de konstellationer hon leder, spelar och sjunger i men komponerandet startade redan i 25-årsåldern. Då skrev hon ett antal lite jazzigare låtar, både text och musik, uppkomna ur hjärtesorg. Andra visade intresse för sångerna och de fick viss spridning vilket blev en indikation på att musiken hade något som kanske kunde tilltalade andra. EvaMarie nämner ensemblen POEME som hon bland annat har tillsammans med pianisten Peter Schyborger. Också ett samarbete, Expeditionen, med jazzpianisten Anders Persson från Göteborg med vilken hon skrivit musik som inspirerats av boken ”Atlas över 50 öar jag aldrig har besökt” av Judith Schalansky. År 2017 skickade de in ett gemensamt bidrag för barnkör till en tävling inför Luther-året som var samma år. Bidraget kom till final, vilket blev en sporre.
Jag drunknar i kvinnor! Det finns hur många som helst att skriva om därute, och jag skulle kunna jobba heltid med det här! Apropå att drunkna så råkade jag sätta på radion för att höra Bildningsbyrån som handlade om simmerskan Sally Bauer. På 30-talet vann hon en tävling där man skulle simma över Öresund, och kom i mål hela fem minuter före tvåen (en man). Detta var vid en tid då idrottsförbundet gick ut och talade om att ”kvinnokroppen inte är lämpad för hårda idrottsprestationer”, och de manliga simmarna uppmanade de kvinnliga att inte använda det snabbaste simsättet (crawl) eftersom det ”såg onaturligt ut”. Lyssna gärna på programmet om denna normbrytande kvinna!
Veckans kompositör är kanhända också normbrytande, då hon är en av få kvinnor som innehaft en domkyrkoorganisttjänst (i Västerås domkyrka 2006-2014). Hon är utbildad kyrkomusiker och musiklärare vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm, där hon också studerat solosång.
Foto: Magnus Aronsson
Agneta Sköld är ju ett välkänt tonsättarnamn, åtminstone om man är kyrkomusiker. Hon har skrivit en mängd körmusik för olika besättningar, och i vår församling har vi tidigare framfört t.ex. julsången ”There is no rose” för blandad kör, ”Veni sancte spiritus” för kör och orgel och ”Ave Maria” för SA och orgel/piano. Jag kan varmt rekommendera samtliga!
Nu var jag ju på jakt efter ett Requeim skrivet av en kvinna, och jag letar efter ett verk i hanterbar storlek. Agneta Skölds Requiem är både vackert och lagom i omfattning för mitt sammanhang. Det är skrivet för blandad kör, orgel och sopransolist – d.v.s. det kostar inte skjortan att göra, vilket ju också är ett plus. Det finns några utmaningar för mig som jobbar i en liten församling, och det är t.ex. att jag så gott som aldrig kan dela upp herrstämmorna på tre. Bristen på tenorer och basar är stor, så där får man vara lösningsorienterad. Att också på något ställe dela sopranerna i tre grupper kan vara knivigt, men efter en snabb kontakt med tonsättaren tycker hon det är ok att stryka något. Eftersom alla satser utom Agnus Dei har ackompanjemang, så kommer verket att fungera ändå.
Det finns en verkförteckning på Angetas hemsida, botanisera gärna där! Noterna beställer du från Gehrmans eller Wessmans.
