Tonsättarinna nr 68

Rebecca Clarke

För några veckor sedan hade jag nöjet att sjunga damtrio med några kollegor vid en lunchkonsert i Andreaskyrkan på söder i Stockholm. Min kollega och jag, som nu letat diverse repertoar av kvinnliga tonsättare sedan två år tillbaka, konstaterade att det är ganska lätt att hitta sånger för fyra damröster, medan det är värre om man bara har tre röster att tillgå.

Ett stycke som vi framförde och som jag fastnade för var ett ”Ave Maria” skrivet av Rebecca Clarke. Det tog lite tid att förstå sig på detta stycke, för klangerna är lite speciella och något oväntade. Men som det ofta blir när man jobbar mycket med något: när man väl kom över tröskeln klingade det mycket fint! En länk till stycket finns längre ned!

Vem var Rebecca Clarke då? Hon föddes i England men kom att bo och verka mycket i USA. Efter andra världskriget flyttade hon permanent till staterna.

Rebecca hade börjat spela fiol under barndomen men när hon började studera vid Royal College of Music blev hon övertygad av sin kompositionslärare att byta till viola. Läraren i komposition hette Charles Villiers Stanford, och Rebecca var en av hans första kvinnliga studenter i ämnet.

Rebeccas tvingades lämna colleget 1910, då hennes far dragit in den ekonomiska hjälp hon behövde. Detta gjorde han som straff för att hon kritiserat honom för att ha utomäktenskapliga förbindelser. Rebecca fick försörja sig själv genom att spela viola. Hon var en av de första kvinnorna som spelade professionellt i orkester (hon blev invald i Queens Hall Orchestra år 1912), och hon blev internationellt känd som viola-virtuos.

1916 reste hon till USA för att fortsätta karriären där. Hon skrev ett stycke för viola och piano (Morpheus) under pseudonymen ”Trent”. Under en konsert i New York framfördes detta stycke liksom flera stycken där Rebeccas själv stod som kompositör. Recensenterna prisade stycket av ”Trent” men nämnde inget om de stycken Rebecca komponerat.

Eftersom Rebecca själv spelade viola skrev hon mycket musik för sig själv och sitt instrument. Hon skrev också för de kvinnoensmbler hon spelade i (Norah Clench Quartet, English Ensemble, d’Aranyi Sisters). På verklistan finns, även om allt ännu inte finns utgivet, sånger, körverk, kammarmusik, pianotrio och en sonat för viola. Dock har hon inte komponerat symfonier eller andra större verk.

Det finns sedan år 2000 ett Rebecca Clarke-sällskap, som arbetar för att göra hennes musik känd och spelad. Läs mer på sidorna:
www.rebeccaclarke.org och rebeccaclarkecomposer.com

Vill du ha ett e-postmeddelande när nya inlägg publiceras? Fyll i din mailadress!

2 reaktioner till “Tonsättarinna nr 68”

  1. Rebecca Clarke – vilken fin upptäckt! Tack Katarina! Hennes kammarmusik för viola recenserades dessutom i P2 Musikrevyn idag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.