I en grupp på facebook för kvinnliga konserterande organister fick jag tips om veckans tonsättarinna: Indra Rise från Lettland. Hon föddes 1961 och har studerat vid Vitols Latvian State Conservatory till pianist (examen 1985) och till kompositör (examen 1990).
1993 fick Indra stipendium från Danska kulturministeriet och fortsatte sina tonsättarstudier i Köpenhamn – och blev den första kvinnan i Danmark som klarade av kursen i komposition.
Nyutkommen CD med sånger, orgel- och flöjtmusik
Flera kortare kurser har också haft betydelse för hennes utveckling som kompositör, hon nämner bl.a. kurser i Paris, Kalifornien, Oslo – och Gotland!
Indra stannade några år i Danmark där hon bland annat fick tonsättaruppdrag, men också arrangerade musik för olika sammanhang, bl.a. till Köpenhamnsoperans orkester.
”Vi är alla kreativa varelser, vi måste bara hitta vårt sätt att uttrycka oss”.
Eva Ugalde föddes i San Sebastian i Baskien 1973, där hon också studerade komposition och kördirigering. Hon skriver framförallt körmusik, och har skrivit flera stycken för damkör. Ett av de mer kända är det som heter ”Tximeletak” (Fjärilar). Texten är skriven av den baskiska författaren Bernardo Atxaga. Hennes musik beskrivs som tonal med influenser av jazz.
Anna Bon var en italiensk 1700-talskompositör. Hon föddes någon gång mellan 1738 och 1740. Det är inte bara födelseåret som är osäkert, man vet inte heller säkert var hon föddes: Venedig eller Ryssland.
Anna var dotter till två musiker inom operan; henne mor var sångerska och hennes far var librettist och scenograf.
Anna började studera vid ”Ospedale Della Pietà” i Venedig när hon bara var fyra år gammal. Om jag förstått det hela rätt så fanns det fyra stycken ”Ospedale” i Venedig vid den här tiden. De tog emot betalande studenter men också föräldralösa barn. Vid Ospedale Della Pietà” fanns det som mest hela 1000 studenter, både pojkar och flickor. Fram till bara några år före det att Anna började studera vid skolan, innehade Vivaldi positionen som violinlärare där. Han ledde flickornas orkester, och det berättas att konserterna som gavs lockade publik från hela Europa.
Anna Bon studerade vid Ospedale Della Pietà fram till 1754, men hon lämnade skolan i perioder för att turnera som underbarn tillsammans med sina föräldrar.
År 1755 fick Annas föräldrar anställning hos den Preussiska prinsessan Wilhelmina, som var mycket musikalisk. 1756 publiceras Annas ”Sex sonater för flöjt och cembalo”, och året efter ”Sex sonater för cembalo”. När prinsessan Wilhelmina dog 1758 återgick familjen till att turnera. 1759 publiceras så ”Sex triosonater” för två flöjter och continuo.
1762 får familjen anställning vid Nikolaus av Esterházys hov i Eisenstadt, och Annas mamma medverkar i hovkomponisten Haydns operor vid hovet.
1767 gifter sig Anna Bon med en italiensk sångare och flyttar till Hildburghausen, och där slutar spåren efter henne.
Vill du ha en påminnelse när det kommer ett nytt inlägg? Fyll i din e-postadress och klicka på ”Prenumerera”.
Dags för en Kanadensisk kompositör! Ruth Watson Henderson födes 1932 i Toronto. Hon började spela piano när hon var fem år gammal. 1945 kom hon in på ”The Royal Conservatory of Music” (i Toronto) där hon var elev fram till 1952 med Alberto Guerrero som lärare i pianospel. Samtidigt studerade hon komposition privat. Efter studierna i Toronto fortsatte hon till New York, där hon studerade piano vid Mannes College of Music (hennes lärare hette Hans Neumann).
Ruth gjorde sin debutkonsert 1952 i Toronto och fick snabbt en karriär som konserterande pianist med olika symfoniorkestrar i hela Kanada. Hon spelade också i radion och vann en tävling som radio CBC ordnade.
Veckans tonsättarinna heter Elsa Barraine och hon föddes 1910 i Paris. Hon ansågs vara en av de mest framstående franska kompositörerna under 1900-talet. Trots detta spelas hennes musik inte särskilt ofta idag.
Elsas far var cellist i Operaorkestern, och själv började hon spela piano och orgel i unga år. Så småningom blev hon antagen till Pariskonservatoriet, där hon studerade komposition för Paul Dukas. Dukas undervisade många andra kända kompositörer, t.ex. Duruflé, Yvonne Desportes, och Messiaen. Barraine och Messiaen var goda vänner och höll kontakt hela livet.
Elsa Barraine
Elsa Barraine var en mycket begåvad elev, som redan vid 15-17 års ålder utmärkte sig genom att vinna utmärkelser vid konservatoriet.
År 1929, endast 19 år gammal, vann hon en kompositionstävling (Prix de Rome) med kantaten ”La vierge guerrière”. Hon var den fjärde kvinnan på dryga hundra år att vinna detta pris. Kantaten handlar om Jeanne d’Arc. Barraine inspirerades och skrev ofta musik som baserades på litterära eller historiska personer.
Förra veckan fick vi stifta bekantskap med den amerikanska tonsättarinnan Florence Price, och vi ska stanna kvar i USA och lära känna ännu en amerikanska, men den här gången en av de samtida kompositörerna: Abbie Betinis.
Abbie Betinis
Betinis föddes i Wisconsin 1980, och växte upp utanför staden Stevens point, omgiven av lantbruk och skogar. Hon började spela piano vid 4 års ålder, och musik och rytmer verkar ha varit en viktig och självklar del av hela familjens vardag. Abbie fick så småningom ett stipendium för att studera piano vid St Olaf College, men tvingades avbryta studierna då hon fick cancer och genomgick behandling för denna. När hon återkom efter sjukdomen ändrade hon inriktning och började studera komposition och språkvetenskap, och tog examen 2001. Senare tog hon också en magisterexamen i komposition vid universitetet i Minnesota.
Florence Beatrice Price föddes 1887 och växte upp i Little Rock i Arkansas, USA. Hon blev den första afroamerikanska kvinnan som fick en symfoni framförd av en professionell symfoniorkester, en vinst i en kompositionstävling där hon vann första pris i två kategorier vid samma tillfälle! Vilken bedrift! Detta ledde till att hon blev känd i hela USA.
Florence hade förmånen att växa upp i en afroamerikansk familj där kultur, bildning och engagemang i samhället stod högt i kurs, vilket inte var en självklarhet i ett USA där det var konkurrens om jobben och det inte ens var tillåtet i många delstater att lära afroamerikaner att läsa eller skriva. Men både Beatrices föräldrar och mor- och farföräldrar var fria läs- och skrivkunniga människor som såg det som mycket viktigt att lära sina barn detsamma. Kunskap och engagemang i samhället sågs som den stora vägen för att kunna påverka sitt eget liv i det lilla, och afroamerikaners situation i det stora perspektivet.
Florence Price
Florences mor, Florence Irene, var en mycket duktig pianist men även en framgångsrik affärskvinna som handlade med fastigheter av olika slag. Hon byggde även upp en caféverksamhet. Florences far var tandläkare – det fanns ett tiotal afroamerikanska tandläkare i USA när han började sin verksamhet – och han drev en framgångsrik praktik med både svarta och vita kunder. Han var mycket engagerad i lokalsamhället; som lokalpolitiker, han bjöd in kulturpersonligheter till Little Rock som uppträdde och föreläste, han var djupt engagerad i att se till att de afroamerikanska barnen fick en god utbildning. De tillhörde m a o en liten medelklass i sin del av samhället. Det låter mycket idylliskt på ytan, men det var en tuff tillvaro i ett samhälle där raslagarna och rasmotsättningarna skärptes efterhand.
I jakten på nya, spännande kvinnliga kompositörer, snubblar man ibland över namn man inte alls känner till. En sådan ska jag presentera nu: Rebecca Dale!
Rebecca är en brittisk kompositör född 1985, som började skriva musik tidigt. Redan när hon var 10 år hade hon skrivit en musikal, och när hon var 15 en pianokonsert. Hon fick stipendium för vidare musikstudier och studerade vid universitetet i Oxford (New College), där hon tog en master i komposition för film- och TV. Efter det har hon också studerat vid flera prestigefyllda skolor i USA.
Bland de filmer som Rebecca Dale skrivit musik till märks ”Mandela: Long walk to freedom”, ”The program” och Disneys ”Queen of Katwe”.
Hennes klassiska konsertmusik fick ett genombrott 2014 när BBC radio sände hennes körsymfoni ”When music sounds”. Efter det följde flera samarbeten med berömda orkestrar, t.ex. ”Royal Liverpool Philharmonic”.
Rebecca Dale har också gått till historien som den första kvinna som skriver kontrakt med Decca Classics och Decca publishing (och det skedde så sent som 2018 – man undrar just vad Decca är för ett företag som inte kunnat kontraktera någon kvinna tidigare?).
Musikstycket som jag råkade hitta i mitt idoga letande efter musik av kvinnor var hennes ”Requiem for my mother”, ett vackert och finstämt verk, där man också tydligt hör influenserna från filmens värld.
Länkar
”When music sounds” – hela verket finns på Spotify
Fanny, som föddes med efternamnet Mendelssohn, komponerade under sin livstid hela 460 verk. Hon var äldre syster till den betydligt mer kände Felix, och hon föddes 1805 i Hamburg. Familjen Mendelssohn var en liberal och kulturellt intresserad judisk familj.
Sin musikaliska skolning fick Fanny till en början från sin mamma, som hade haft Johann Kirnberg som lärare (och denne var elev till JS Bach). När Fanny var 13 år gammal kunde hon redan spela hela Bachs ”Das Wohhltemperirte Clavier” utantill.
Fanny Hensel
År 1820 anslöt sig Fanny tillsammans med sin bror Felix till ”Sing-Akademie zu Berlin” (ett musikaliskt sällskap som grundades i Berlin 1791). Detta sällskap leddes av Carl Friedrich Zelter, som också undervisade syskonen Mendelssohn i komposition. Zelter berömde Fannys pianospel, och hon fick det, med den tidens mått, bästa betyget: ”Hon spelar som en man”.
Fannys pappa uppmuntrade hennes pianospel och komponerande, men han ville inte att hon skulle framträda inför publik. Hon uppträdde därmed bara i en privat salong i Berlin, och där spelade hon egna verk, men också musik av Bach, Händel – och säkerligen verk av brodern Felix. Pappan var också bestämd på punkten att musiken inte kunde bli något annat än en fritidssyssla för Fanny, medan det för Felix var självklart att han skulle komponera för att försörja sig.
Fanny och Felix hade en nära syskonrelation, och de kommenterade varandras kompositioner. Felix gick med på att publicera några av Fannys sånger under sitt eget namn (enligt kommentaren längst ner på sidan stal Felix systerns sånger och gav ut dem under sitt namn).
År 1829 gifte sig Fanny med målaren Wilhelm Hensel. Denne var mycket positiv till Fannys musicerande och komponerande. Paret fick en son. Inför vigseln bad Fanny sin bror Felix att han skulle skriva bröllopsmusiken. Men då han inte kom till skott med det, satte sig Fanny och skrev själv!
Det finns mycket mer att berätta om denna fantastiska kompositör! Jag rekommenderar boken: ”För dig ska musiken bara vara ett smycke” av Ellinor Skagegård.
En av mina favoriter av Fanny är hennes kantat ”Hiob” (Job). För kör finns annars t.ex. ”Gartenlieder” – se spellistan på Spotify här under. För piano och sång finns det mängder med musik, leta på Spotify!
Genom att fylla i din e-postadress och klicka på ”prenumerera” får du en påminnelse när ett nytt inlägg publicerats.
I veckans inlägg ska vi bege oss till Frankrike och andra halvan av 1600-talet. Elizabeth Jacquet de la Guerre föddes 1665 i Paris, och dog 1729. Familjen bestod av idel instrumentmakare, musiker och kompositörer. Både hennes far och hennes farfar byggde cembalos. Elizabeth far, Claude, undervisade inte bara sina söner, utan också sina döttrar. Denna tidiga uppmuntran och skolning gav Elizabeth grunden för sin musikaliska karriär.
Jaquet de La Guerre
När Elizabeth var fem år gammal imponerades Ludvig den 14:e av hennes spel, och detta banade väg för att hon blev musiker vid hovet. Där fick hon vidare undervisning av kungens älskarinna. Elizabeth stannade kvar vid hovet fram till dess att de flyttade till Versailles.
År 1684 gifte hon sig med Marin de La Guerre, som var organist. De fick en son som dog när han var tio år. Efter giftermålet undervisade Elizabeth. Hon komponerade också och gav konserter i Paris.
Elizabeth Jaquet de La Guerre var en av få berömda kvinnliga kompositörer under sin livstid. Hon skrev musik i många olika stilar, och var den första fransyskan som skrev en opera.
Jaquet de La Guerre skrev mycket musik för cembalo, men också kantater och sonater för olika instrumentbesättningar.
