Veckans tonsättarinna 29

Valborg Aulin

Den 4 juni i år, 2021, fyllde staden Göteborg 400 år. Samma dag släppte Göteborgs symfoniker en inspelning med musik av tre kvinnor: Elfrida Andrée, Ida Moberg och Valborg Aulin. De orkesterstycken som valts ut för inspelning är alla sådana som inte förut blivit inspelade – heja Göteborg! Om det finns en fysisk CD-skiva att köpa vet jag inte, men hela inspelningen finns på Spotify. Inspelningen skedde förra året, mitt under pandemin, och arbetet med att ta fram musiken kan man läsa om på GSO:s hemsida (länk ligger längre ned!).

Valborg Aulin

Elfrida har ju redan fått ett eget blogginlägg, varför jag tänkte uppehålla mig något vid Valborg Aulin i veckans inlägg.

Valborg föddes i Gävle år 1860. Hennes far Lars Axel var lärare på läroverket i Gävle, och det var där han träffade Valborgs mor Edla. 1861 flyttade familjen till Stockholm.

Valborg fick till en början privatundervisning i musik, och studerade piano och komposition vid Stockholms musikkonservatorium mellan 1877 och 1882. Lärare i pianospel var Hilda Thegerström, och i komposition hade hon bl.a. Ludvig Norman, som kom att få stor betydelse för henne.

Efter studierna undervisade hon i piano och musiklära i Stockholm.

Valborg framträdde ofta som pianist tillsammans med Aulin-kvartetten, där hennes bror Tor Aulin spelade violin.

Jag nämnde Ludvig Normans betydelse för Valborg: med hjälp av honom fick hon Jenny Linds resestipendium, vilket gjorde att hon kunde studera i båda Köpenhamn, Berlin och Paris. Under vistelsen i Paris skrev hon orkestersviten ”Tableaux Parisiens”, som nu alltså finns inspelad för första gången någonsin av Göteborgs symfoniker.

Valborg Aulin rönte framgångar som tonsättare redan under sin livstid, och hade en karriär som tonsättare i Stockholm. Hon fick utmärkelser, bl.a. för ”Tre körer för fruntimmersröster” (i Köpenhamn 1885). Valborgs musik fick ganska stor spridning i och med att mycket av den blev utgiven. Trots att hon uppenbarligen var en etablerad tonsättare valde hon att lämna Stockholm och flytta till Örebro när hon var 43 år. Det innebar i praktiken också att hennes musik försvann från Stockholms-orkestrarnas repertoar. 

Valborg Aulins verklista är ganska lång, och innehåller förutom redan nämnda orkestersvit såväl kammarmusik, pianomusik, ett orgelstycke, sånger och körmusik. Jag kan tipsa om sidan ”Levande musikarv” där man förutom en fullständig verklista också kan ladda ner noter på en del av hennes verk som gjorts tillgänglig. Av hennes körmusik verkar det dock bara vara ”Min lycka varade så kort” och ”Lysen stjärnor” som finns utgiven (Gehrmans musikförlag).

https://levandemusikarv.se/tonsattare/aulin-valborg/

https://www.gehrmans.se/butik/kor/min-lycka-varade-sa-kort-lysen-stjarnor-13445

Fyll i din e-postadress och klicka “prenumerera” för att få ett meddelande när nya inlägg publiceras!

En kommentar till “Veckans tonsättarinna 29”

  1. Hej Katarina!
    Tack för ditt inlägg om Valborg Aulin.
    En stark teori för hennes flytt från Stockholm måste nog ses i huvudstadens misogyna musikkritik, underblåst av alla det moderna genombrottets kulturprofilerna.
    Men hon har skrivit fler körstycken än de Wessmans har valt att ge ut. Ur samlingen med hennes musik har jag transkriberat och arrangerat ytterligare tre stycken körsånger, “Qvällen” och “Sången”, både med text av Carl David af Wirsén, samt “Slåttern” på text av Herman Sätherberg. Alla tre är också värda att framföras.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.