Florence Price var ju den första afroamerikanskan som fick en symfoni framförd av en professionell orkester. Den första vita amerikanskan som fick en symfoni framförd var Amy Beach. Det skedde 1896, och det var Boston Symphony orchestra som framförde hennes Gaeliska symfoni. Det var också den första symfoni skriven av en kvinna som blev publicerad i Amerika.
Amy Beach föddes 1867 i New Hampshire. Hennes mor var en skicklig pianist och Amy visade tidigt tecken på enastående musikalisk begåvning – ett musikalisk underbarn! Vid ett år ålder kunde hon sjunga 40 sånger utan anmärkning. Vi två års ålder kunde hon improvisera stämmor och vid tre års ålder lärde hon sig läsa. I tidig ålder kunde hon också spela sådant hon bara hört, och familjen försökte hänga med i hennes musikaliska utveckling.
Amy Beach
Den formella musikaliska skolningen började med pianolektioner för mamman när hon var sex år gammal. Ganska snart började Amy ge konserter med musik av Händel, Beethoven och Chopin.
När familjen flyttade till en av Bostons förorter fick hon studera piano för bl.a. Carl Baerman, som varit elev till Chopin.
Målsättningen att skriva ett nytt blogginlägg varje vecka spricker ibland, när andra världsliga saker kommer emellan – arbete, till exempel. Men här kommer nu kvinna nummer 41 i ordningen: Rosalie Bonighton.
Rosalie Bonighton
Rosalie föddes 1946 i Ballart, Australien. Hon studerade komposition vid universitetet i Melbourne där hon tog en kandidatexamen. Hon fortsatte studierna vid La Trobe-universitetet där hon fick sin magisterexamen i musik.
Bonighton inspirerades av många olika musikstilar. Såväl Brittisk och Keltisk folkmusik, tysk senromantik, jazz och även modernare tekniker (vissa seriella tekniker) gav influenser i hennes skrivande.
Vi återvänder till Litauen! Jag har tidigare skrivit om Kristina Vasiliauskaite från Vilnius i Litauen, och den här veckan blir det också en litauiska, nämligen Raminta Šerkšnytė. Hon föddes 1975 i Kaunas som är Litauens andra största stad efter Vilnius, och hon är tonsättare och pianist.
Raminta började sina musikstudier vid Kaunas High school 1982, och hon fick samtidigt musikundervisning av sin faster Rymanté. Efter åren på High school fortsatte hon vid ”Lithuanian Academy of Music”, där hon studerade komposition. Hon har också studerat komposition ett antal år utomlands. Hon försörjer sig nu som kompositör och pianist och hennes verk har framförts både i Berlin, Moskva, New York och Toronto och vid ett antal musikfestivaler runt om i världen.
Jag letar efter svarta kvinnliga kompositörer, och hittar en lista på www.donne-uk.org – för övrigt en bra sida att botanisera på! Mitt val för den här veckan föll på Julia Perry. Vem var då hon?
På wikipedia läser jag att ”Julia Amanda Perry var en Amerikansk kompositör och lärare av klassisk musik som kombinerade europeisk klassisk stil och neoklassiscism med sitt afro-amerikanska arv”. Spännande!
Julia föddes 1924 i Kentycky men familjen flyttade under hennes barndom till Ohio. Fadern var läkare och amatörpianist, och modern uppmuntrade barnens musikaliska utveckling. Både Julia och hennes två systrar spelade fiol när de var små. Julia övergav dock fiolen efter två år, för att spela piano istället.
Hon studerade sång, piano och komposition vid Westminster Choir College mellan 1943 och 1948, och där avlade hon både kandidat- och magisterexamen i musik. Hon studerade vidare vid Berkshire Music center och senare vid Juilliard School of music.
Denna vecka blir det ytterligare en kvinnlig tonsättare från England, nämligen Cecilia McDowall. Det här är en tonsättare jag känt till ett bra tag, men när jag nu började leta uppgifter för detta inlägg insåg jag att här finns en riktig guldgruva av inte bara körmusik. Men vi tar det från början!
Cecilia McDowall
Cecilia McDowall föddes 1951 i London. Hon studerade musik först vid universitetet i Edinburgh, och sedan vid Trinity College of Music i London, där hon också tog examen i komposition.
McDowall har vunnit många priser för sin musik, senast 2014 då hon fick ”British Composer Award” för stycket ”Night Flight”.
2010 skrev hon kontrakt med Oxford University Press som nu ger ut hennes musik, och 2015 var hon en av domarna i en kompositionstävling för kvinnliga kompositörer.
Ruth Gipps var en engelsk tonsättarinna född 1921, död 1999. Hon var inte bara tonsättare utan också oboist, pianist, dirigent och lärare. Hon var en av sin tids mest produktiva tonsättare med inte mindre än fem symfonier, sju konserter och ett antal kammar- och körmusikverk på verklistan. Hon grundade bl.a. ”London Repertoire Orchestra”, och var dirigent för ”City of Birminghamn Choir”.
Ruth var ett musikalisk underbarn och hon vann sin första kompositionstävling redan när hon var åtta år gammal. År 1937 började hon studera oboe, piano och komposition på Royal College of Music. Hennes lärare i komposition var Gordon Jacob och Ralph Vaughan Williams.
Då kommer här ännu ett inlägg med kvinnor som skrivit orgelmusik. Jag är övertygad om att dessa två inlägg, förra veckan och den här veckan, bara visar en bråkdel av alla orgel-tonsättande kvinnor. Men listan kan ju fyllas på efterhand som nya upptäckter görs!
Det blir inte heller nu några presentationer av respektive kvinna, utan det här är mer en lista för inspiration. En del av dem kommer att få egna inlägg så småningom, men det går ju också bra att själv söka på nätet efter information. Sist i inlägget finns länkar till användbara sidor där det finns mer att hämta!
Ibland hittar man noter på våra egna förlag, framförallt Wessmans och Echo musik, men ibland är det svårt att hitta. Speciellt om det rör sig om tonsättare från USA eller Kanada. Jag rekommenderar en kontakt med något svenskt förlag, de kan ofta hitta saker man letar efter, och verkar ha kanaler för att beställa saker där man själv går bet. Här kommer ytterligare 20 kvinnor som skrivit/skriver för orgel, och vi börjar med några svenskor!
Orgeltonsättarinnor
21. Maria Löfberg, Sverige (f. 1968)
Fyra orgelsonater finns på Noteria förlag. Se även Marias egen hemsida:
Sara var ju mest känd för sina manskvartetter, men ett par orgelstycken finns. ”När löven falla” finns inspelad av Ralph Gustafsson:
24. Cheryl Frances Hoad, England (f. 1980)
25. Matilde Capuis, Italien (1913-2017)
Preludio, allegro, fantasia:
26. Jennifer Bate, England (1944-2020)
Four Reflections: Reverie
27. Rolande Falcinelli, Frankrike (1920-2006)
Triptyque:
28. Germaine Tailleferre, Frankrike (1892-1983)
Nocturne
29. Liv Benedicte Bjørneboe, Norge (f. 1965)
Cortége
30. Margaret Vardell Sandresky, USA (f. 1921)
L’homme arme: Introit
31. Nancy Plummer Faxon, USA (f. 1914)
A Christmas Prelude
32. Emilia Gubitosi, Italien (1887-1972)
33. Tamara Mormone, Italien (1911-2010)
34. Matilde Capuis, Italien (1913-2017)
35. Teresa Procaccini, Italien (f. 1934)
36. Biancamaria Furgeri, Italien (f. 1935)
37. Silvana Di Lotti, Italien (f. 1942)
38. Sonia Bo, Italien (f. 1960)
39. Elisabeth Stirling, England(1819-1895)
40. Rebecca Groom te Velde, USA (f. 1956)
Länkar
Furore verlag är ett tyskt förlag som bara ger ut musik av kvinnor, inte bara orgelmusik dock. Där finns också en bra sammanställning med lite information om respektive tonsättare: https://furore-verlag.de/en/start/
Spotifylista: undertecknad har samlat på orgelmusik av kvinnor på Spotify, och på denna lista finns det i skrivande stund inte mindre än 246 låtar, och drygt 16,5 timmars musik.
Prenumerera gärna på blogginläggen! Fyll i e-postadress och klicka ”prenumerera”!
Alltför ofta när kvinnliga kompositörer kommer på tal bland organistkollegor möts jag av höjda ögonbryn. Orgelmusik av kvinnor? Finns det? Jag överdriver lite, riktigt SÅ illa är det inte, men okunskapen är påfallande hög. De flesta känner ju till Elfrida Andrée, och kanske någon fransyska som Elsa Barraine eller Jeanne Demessieux. Men det finns så många fler!
Här kommer ett första orgeltonsättarinlägg tillägnat alla mina kyrkomusikerkollegor – hoppas ni låter er inspireras och att fler och fler kvinnliga tonsättare infogas i orgelkonsertprogrammen framöver!
Under tiden jag gör research för det här inlägget inser jag att det finns väldigt många nya kvinnliga tonsättare som jag inte hade en aning om – så spännande!
Jag gör inga långa presentationer av kvinnorna i den här sammanställningen, utan ger exempel på deras verk, och i de fall där jag vet: länk till var man köper noter. Jag blandar friskt mellan nutid, dåtid, olika länder och stilar! Och jag väljer att dela upp detta inlägg på två veckor – annars blir det på tok för långt!
Vi rör oss österut och landar i Japan! Den här veckans tonsättarinna föddes 1956 i Tokyo, som äldsta dotter i en ganska välbeställd familj som hade råd att låta henne studera musik från tidig ålder. Hon började spela orgel när hon var fem, och piano från det att hon fyllde 6. Under skoltiden anlitades hon ofta som ackompanjatör till olika körer, vid körtävlingar och festivaler av olika slag. Hon spelade också fiol under ett par år, men slutade eftersom läraren var för sträng. Hon provade också att spela flöjt under skoltiden.
Kinoshitas dröm var att bli pianist, så hon sökte sig till Metropolitan High School of Music and Fine Arts i Tokyo. Under High School-tiden skrev hon musikaler för festivaler på skolan och det väckte hennes intresse för att skriva egen musik. Hon fick uppmuntran och beröm för sina tonsättningar. Detta gjorde att hon bestämde sig för att söka till kompositionsutbildningen vid Tokyo National University of Fine Arts. Hon började sin utbildning där 1976.
I början av sina kompositionsstudier var hon intresserad av saxofonen som instrument, och skrev sonater och kvartetter för saxofon. Under de kommande studieåren skrev hon mer och mer för orkester och nu skriver hon också för kammarensembler och olika instrumentkombinationer. I Japan är hon mest känd för sin körmusik. Hon har publicerat omkring 80 verk och är medlem av Japan Society for contemporary music.
Kinoshita har vunnit ett antal priser för sina kompositioner, bl.a. vann hon 2003 ”Mitsubishi Trust Art and Cultural Foundation” för operan ”Alice i underlandet”, som var ett beställningsverk till 20-årsjubilerande Mozart-teatern.
Här finns en avhandling om Kinoshita och hennes ”9 preludes” för piano, och också en historisk beskrivning av den västerländska musiken i Japansk historia:
Denna veckas inlägg tar oss till Canada, även om kompositören för närvarande delar sin tid mellan Hawaii och Ontario. Sarah Quartel är född 1982. Hon började spela piano som liten, och berättar i en intervju att hennes lärare ofta avbröt henne med orden: ”Sarah, that’s not Beethoven, your composing!”
Det var inget medvetet val att bli kompositör, men allt eftersom Sarah blev duktigare på sitt instrument och övade upp gehöret, så hörde hon melodier och harmonier i huvudet. Det var på detta sätt hon började skriva körmusik.
Sarah Quartel
Efter studier på universitetet undervisade Sarah, och hon har också arbetat som dirigent.
Sarah jobbar regelbundet med ensembler över hela världen, och hennes musik framförs vid konserter och förekommer på inspelningar runt om i världen. Hon skriver, vad det verkar, enbart körmusik. Hon inspireras av vackra saker; relationer, landskap, fina minnen, poesi och människor.
Sarah tycker själv att ”A winter day” är det mest spännande projektet hon jobbat med. Det är ett verk i fem satser för blandad kör, cello och piano. Hon skrev stycket en höst, och upplevde det väldigt inspirerande att föreställa sig vinter, snö och kölden mot huden. Stycket överraskade henne och utvecklades på ett sätt som hon inte hade tänkt från början.
Sarah är utgiven på Oxford University Press. Du kan hitta verkförteckning på hennes egen hemsida:
