Den här veckan en fransyska! Jeanine Rueff föddes i Paris och studerade vid Pariskonservatoriet för et flertal namnkunniga lärare. Hon vann ett flertal priser under studietiden. Rueff var under lång tid lärare vid konservatoriet och kom att påverka många musiker. En av hennes elever hette Jean-Michel Jarre (pionjär inom den elektroniska musiken).
Rueff skrev mest för olika blåsinstrument, som saxofon, horn, klarinett och kornett. Men det finns också en trio (oboe, klarinett och basun), en kammaropera och lite kammarmusik. Lyssna till exempel på ”Chanson et Passepied” för altsaxofon och piano, eller ”Sonatine” för trumpet och piano.
Fyll i din e-postadress för att få en avisering när nya inlägg publiceras!
En brittisk tonsättare, som jag snubblade över är Judith Ward. Jag hittade hennes vackra Agnus Dei ur ”Mass for St Mark”, skriven för kör och orgel. Den föreföll mig ”ren och enkel”, utan att vara banal, och tonspråket tilltalade mig.
Ward är körledare och organist i Wallingford Parish Church, och sjunger själv i flera ensembler och spelar violin i en orkester (Langtree Sinfonia). Hon har skrivit musik för gudstjänstbruk och för kyrkokörer, och hennes körverk har framförts inte bara i England utan också i Frankrike, Sverige, USA och Peru.
Det finns också några orgelstycken som man kan lyssna på via Wards hemsida. Surfa in och lyssna på ”Gloria tibi Trinitas”!
Förra sommaren plöjde jag igenom en biografi om WA Mozarts fru, Constance, skriven av Viveca Servatius. En mycket gedigen bok där vi får lära känna hustrun till den välkände kompositören, såväl under deras tid tillsammans, men också vad som hände med Constance efter Mozarts bortgång.
I en passage i boken berättas det att en av Mozart-sönerna, Wolfgang, hade en kärlek som hette Josephine Baroni-Cavalcabò. Hon var dock gift med en betydligt äldre man, och hade tre barn tillsammans med honom. En av deras döttrar, Julie, tog lektioner för nämnde Wolfgang.
Informationen om Julie är lite knapphändig, men om jag förstått saken rätt var hennes sysselsättning kompositör.
Julie dedikerade två pianostycken hon skrivit till Schumann. Ett av dessa stycken gavs ut av förlaget Kistner i Leipzig år 1840.
Det finns ett antal verk av von Webenau på imslp, men då under hennes flicknamn, Baroni-Cavalcabò:
Det här är en spännande kvinna, som är en sinnebild för att det aldrig är för sent att börja skriva musik. Rizza studerade först piano vid Royal College of London, men då hon inte tyckte hon var tillräckligt skicklig bytte hon spår och studerade sång istället. Hon studerade opera i London, följt av vidare studier i Siena och Rom. Under 25 år hade hon en framgångsrik operakarriär där hon bland annat jobbade med dirigenter som Leonard Bernstein, Benjamin Britten och Igor Stravinskij.
Hon gifte sig och fick två barn med förlagsmannen Georg Rizza. Från 1977 fram til 1994 undervisade hon i sång vid Guildhall i London. Hon var också engagerad i att låta studenterna dela med sig av sin musik genom att framträda på fängelser, sjukhus, skolor för blinda, med mera, med mera!
Rizza började komponera först 1997, när hon alltså var 68 år gammal. Hon har skrivit en mängd sakral körmusik, och noter finns att köpa via flera svenska förlag. Det häfte som heter ”Källor av liv” (Gehrmans notförlag), har vi använt i min församling. Där finns användbara sånger för kyrkoåret som funkar även i mindre sammanhang, med flexibla instrumentstämmor som gör att man kan skapa variation.
”Trinity blessing” har jag lyssnat på en del nu – ett i mitt tycke snyggt och välklingande körstycke!
På streamingtjänsterna finns det mycket att lyssna på, och noter kan köpas från våra svenska förlag, eller från RSCM:
”Shape and form, rhythm and clarity, as well as freedom of expression, are all important. I am free to be myself regardless of fashion.”
Såhär uttryckte sig veckans tonsättare om sitt eget skapande. Att vara fri att vara sig själv när man skriver musik är väl ett mål så gott som något!
Joan Trimble som var kompositör och pianist från Ulster på Irland. Hon växte upp i ett mycket musikaliskt hem med en mamma som var soloviolinist och en pappa som var sångare. Trimble utbildade sig vid The Royal Irish Academy of Music, och fick flera stipendier för att studera piano, violin och komposition. Hon flyttade sedan till London och studerade vidare vid Royal College of Music, där hennes syster Valerie studerade, med cello som huvudinstrument. Två av Joans lärare under studierna i London hette Herbert Howells och Ralph Vaughan Williams (två betydande kompositörer i England vid den tiden).
Trimble komponerade totalt 24 verk, bland annat en opera, verk för orkester, kammarmusik, sånger och musik för två pianon. Musik för två pianon kanske inte hör till vanligheterna, men Joan och hennes syster hade vunnit första pris i Belfast Music competition år 1925, och de framträdde med sin pianoduo på professionell basis från 1938.
Joan Trimble inspirerades mycket av den Irländska folkmusiken, och stilistiskt ansågs hon skriva konservativt.
En del noter finns att köpa via den här intressanta hemsidan, som är något av en repertoarbank framförallt inriktad på kammarmusik – med syfte att ”address the huge gender imbalance that still exists in the programming of classical music.” https://www.coreliaproject.org/about
En av mina följare hör regelbundet av sig så fort han uppfattar ett namn på en kvinnlig tonsättare, och det här namnet var nytt för mig: den Polska tonsättaren Paula Szalit. När jag började leta info om henne hände det som ofta händer: jag hittar henne på en sida som handlar om kvinnliga kompositörer i Polen! Jag bifogar länk nedan, här finns så mycket att upptäcka!
Szalit var ett underbarn som konserterade redan i 10-årsåldern. Hon studerade piano i Wien och beskrevs som det största musikaliska underbarnet i historien – inga små ord, precis!
Szalit gav solokonserter, men spelade även tillsammans med orkestrar och i mindre ensembler, över hela Europa.
Jag fastnade för hennes Intermezzo op 2, som jag tycker har en sådan härligt ljus, somrig ton. Det passar ypperligt då det i skrivande stund är en av de första riktigt varma sommardagarna denna sommar.
Veckans tonsättare är också verksam som kyrkomusiker i Vaksala församling i Uppsala. Hon är uppväxt utanför Tranås i Småland, och hon har skrivit musik för orgel, piano och kör. Skapandet är en viktig del av livet för Viktoria, och hon hämtar mycket inspiration från bibelord och det som sker omkring henne. Jag kom först i kontakt med Klints musik via orgelstycket som heter ”Ljusning”. Jag har spelat det ett flertal gånger, och det blir alltid omtyckt av åhörarna. Verket finns utgivet på Wessmans notförlag. Ett nytt orgelstycke som heter ”Expre” uruppförs nu i sommar – det ska bli spännande att höra!
På Wessmans förlag finns också ett pianostycke utgivet: ”Ut i det blå”.
För kör har Klint några sånger utgivna på Gehrmans förlag. För blandad kör a capella finns ”Ogripbar” (länk till inspelning nedan), övriga stycken är för blandad kör eller damkör med pianokomp. Titlarna är: ”Alltid hos dig”, ”Res dig stråla i ljus”, ”Mitt hjärta är redo”, ”I mitt hjärta”.
Härförleden var jag på en orgel-lunchkonsert i en av landets domkyrkor. En inbjuden organist spelade fransk romantisk musik. Och ja, det var bara manliga kompositörer på agendan. Nuförtiden går jag igång på sådant. Varför inte leta fram åtminstone EN kvinna också, för att nyansera bilden av, i det här fallet, den franska romantiken? Det är ju inte precis någon brist på kvinnor under den tidsperioden.
Den här veckans tonsättarinna är kanske inte lika känd som Lili Boulanger, Louise Farrenc, Charlotte Sohy, Augusta Holmes med flera. Informationen om Hedwige Chrétien är knapphändig, och min franska är inte vad den varit, men Chrétien studerade vid Paris-konservatoriet, där hon hade César Franck som orgellärare. Hon studerade också piano och komposition. Hon vann flera priser, bland annat i komposition, innan hon gifte sig och fick två barn. Hon återvände till konservatoriet som lärare, men lämnade det 1892 för att helt och hållet ägna sig åt att komponera. Chretien skrev omkring 150 verk, bland annat opera, kammarmusik, körverk och orgelmusik. Det finns också en samling med lättare orgelstycken lämpliga för elever (Album für junge Organisten, kan köpas från Echomusik).
Ida Moberg föddes i Helsingfors och den musikaliska banan började som sångerska och musiklärare. Detta var mycket tack vare Anna Blomqvist, som var tonsättare, kördirigent och konstnärlig ledare på ”Svenska fruntimmersskolan” i Helsingfors, där Moberg studerade under 1870-talet. Blomqvist fick stor betydelse för Ida och blev hennes mentor under hela livet.
Moberg studerade komposition vid det som nu är Helsingfors Filharmoniska orkester och hon hade bland andra Jean Sibelius som lärare. Hon studerade också i Dresden, där hon också kom i kontakt med antroposofen Rudolf Steiner.
I dagarna ska budgetäskanden för 2026 lämnas in, och jag tänker ofta på att man borde lägga in pengar för att beställa musik. Det finns så många duktiga tonsättare runt om i landet, och det kanske är dags att göra allvar av funderingen? Tänk om alla församlingar tog för vana att beställa ny musik varje år, eller då och då, till något högtidligt tillfälle – det skulle verkligen kunna göra skillnad!
I samband med att man tänker verksamheter för kommande år, passar jag på att börja fundera på repertoar för olika körer. Jag råkade hitta en mässa för blandad kör och jazz-trio, med titeln ”Mässa i en orolig tid”. Titeln är ju högst passande i den tid vi nu lever i, och jag blev nyfiken då jag såg att det var skrivet för trestämmig, blandad kör. Jag fick en pratstund med tonsättaren Erika Hammarberg.
Vem är du? Jag är musiker, i grunden pianist, och har aldrig riktigt kunnat bestämma vilken genre jag vill vara i, utan jag har flyttat mig emellan olika. och kom på lite senare i livet att jag ville ägna mig åt att skriva musik. Jag kom på sent att jag ville bli kompositör.
Hur har din väg till att bli kompositör sett ut? Jag utbildade mig till pianopedagog, men var sedan inte så sugen på att undervisa. Jag läste en master i musikteori och har sedan undervisat i det på högskolan och på SMI. Jag kände efter ett tag att jag ville tilllbaka till det konstnärliga, att jag ville komponera för akustiska instrument.
Minns du det första du skrev? Nej. När jag var liten skrev jag en låt om en blå penna. Jag har alltid hållit på.
Vad skriver du för musik? Jag skriver främst för kör – ett medium jag tycker mycket om och som har en särskild närhet i uttrycket. Jag skriver också regelbundet för storband, ett sammanhang som fortsätter att inspirera mig. Könsbalansen inom jazz är fortfarande ett problem. Det är fortfarande få kvinnliga instrumentalister som synliggörs, och vi vet att många slutar spela när de kommer upp i äldre åldrar. Ofta är det de som sjunger som blir kvar. Vi vet också att utbildningskedjan – från tidig undervisning till högre musikutbildning – på olika sätt sorterar bort dem som inte passar in i våra invanda föreställningar om vad jazz är, hur man spelar, vad man spelar, och vem som spelar. Det finns tydligt stöd för detta i forskningen. Kulturrådet gjorde för några år sedan en större kartläggning av jämställdheten i musiklivet, med fokus på bristen på kvinnliga jazzmusiker i professionella storband. Det resulterade i ett omfattande ekonomiskt stöd till institutionerna under tre år för att arbeta med frågan. Vi som startade Elaria Orchestra kände att den här frågan redan hade undersökts under många år – gång på gång – och att det var dags att faktiskt göra något i stället för att utreda ännu en gång. Vi ville visa att det går att bygga ett professionellt storband på jämställda grunder, och att det finns många kompetenta musiker att lyfta fram – men att man måste börja leta utanför sina invanda cirklar.
Mässa för kör och jazz-trio – berätta om tillkomsten? Idén till mässan föddes för drygt tio år sedan, ur en längtan att förena jazzen med den klassiska körtraditionen. Jag ville undersöka vad som händer när jazzens harmonik, rytmik och uttryckssätt får möta den traditionella mässformen och den klangvärld som en blandad kör bär med sig. Att jag valde att skriva för trestämmig och inte fyrstämmigt blandad kör var ett strategiskt val. Det verkar inte finnas så många herrar som sjunger ute i landet, och det kändes inte som att det är någon idé att skriva för fyra stämmor. Jag vill att det ska komma till användning! En svårighet när man skriver trestämmigt kan vara att få alla stämmorna linjära. I mässan har jag försökt skriva unisont ibland, enkla tersstämmor ibland. Ett tydligt mål har varit enkelhet för att öka användbarheten. En förutsättning är förstås att man har komp till. Det är bra, lättsjungna melodier, och man kan med fördel låta kören sjunga utantill. Agnus Dei-satsen är möjligen lite svårare.
Vilka är dina inspirationskällor? Allt möjligt! Jag inspireras av texter, dikter och poesi, men också av naturen, djur och det som finns omkring mig i vardagen. Ett exempel är beställningsverket Shadows jag skrev till tävlingen Solistpriset Jazz 2025, som inspirerades både av en dikt av Karin Boye och av den schweiziske skulptören Alberto Giacomettis verk. Jag gillar att arbeta med flera lager av betydelse och att låta olika konstformer tala med varandra.
Hur ser din skrivprocess ut? Den kan se väldigt olika ut. Mässan vi talade om fick jag idéen till för 10 år sedan. Jag tänkte att man borde skriva en sådan mässa, men sedan låg idén och väntade i brist på motivation. När jag sedan kontaktade textförfattaren och fick texterna från henne, så skrev jag utifrån dem. Ofta börjar jag med en skiss, tonmaterial eller några ackord. Dessa idéer kan stå på pianot under lång tid, ibland jobbar jag parallellt med flera saker. Jag jobbar mycket med motviutveckling och använder olika tekniker för att utvinna mesta möjliga ur grundmaterialet. Tid är en viktig del i min skrivprocess. Det kan ibland gå år innan jag är klar, ibland är det viktigt att låta stycken få ”vila” innan man jobbar vidare med dem.
Vad är mest utmanande med att vara tonsättare? Och vad är roligast? Det mest utmanande är definitivt att få ekonomisk ersättning för det man gör. Ofta betalar ingen ingen mig för att skriva ett stycke. Om jag skickar min musik till ett notförlag får jag bara royalties från eventuell försäljning, vilket ofta blir väldigt lite i det stora hela. Det är en svår balans att få det ekonomiska att gå ihop samtidigt som man vill fortsätta skapa och utvecklas. Det kan också vara utmanande att jag jobbar mycket i min ensamhet. Jag kan sakna det kollegiala samarbetet som man har på en arbetsplats, där man har ett konstant utbyte av idéer och inspiration. Det roligaste med att vara kompositör är att få höra det man har skapat – att det klingar, att någon spelar eller sjunger det. Det är också väldigt givande att samarbeta med musiker och få till utbyten. Till exempel har jag nyligen haft ett samarbete med en slagverkare, där jag fick möjlighet att lära mig mer om slagverken och hur de kan integreras på nya sätt i musiken.
Vilket av dina verk är du mest nöjd med? Det är svårt att välja! Det jag skrivit nyss! Om jag måste välja säger jag ”Shadows”, ”En sådan kväll” (ett stycke för kör med vilket Erika vann tävlingen Allmänna sången och Anders Wall composition Award år 2024). Och ”Paso Doble” för storband.
Vad har du för råd till den som vill bli tonsättare? Läs partitur och lyssna på musik! Det finns så mycket gratis på nätet. Fundera på varför du gillar viss musik, analysera vad har tonsättaren gjort. Partitur är oslagbart! Studera komposition! Häng inte upp dig på att det bara handlar om begåvning, det är väldigt mycket hårt arbete!
Erikas musik finns utgiven på Gehrmans (En sådan kväll) och på Wessmans där jag hittar fyra titlar (förutom Mässa i en orolig tid): En bön till dig (SATB, pi), Fader vår (SATB, pi), Aftonbön (SATB) och Den mörkaste tiden (SSA), den sista ett stycke som passar för lucia/advents- och jultiden.
