Tonsättarinna nr 154

Margarita Långberg (f. 1967)

Andra helgen i mars hade föreningen SKO (Sveriges Kvinnliga Organister) sitt första årsmöte (länk till föreningens hemsida finns längre ned). Det ägde rum i Södertälje precis ett år efter föreningens bildande, och förutom årsmöte så innehöll helgen ett par orgelkonserter på temat musik av kvinnor. En av deltagarna under dessa dagar var Margarita Långberg, organist och körledare i Västerlövsta pastorat i Uppland.

Margarita Långberg

Margarita föddes i Sibirien, i det som då var Sovjetunionen. Båda hennes föräldrar hade tekniska yrken, mamman var arkitekt och pappan jobbade med teknik och utbildning av yrkesförare. När Margarita var fem år gammal gick hennes mamma bort, och pappan valde då att placera henne i en internatskola för musikbegåvade barn. Det var på så sätt en slump att Margarita kom i kontakt med musiken. Efter några år på skolan visste hon att musiken var hennes livs största kärlek. Hon studerade piano och dirigering och fortsatte utbilda sig på högskolan i Moskva, där hon blev konsertpianist.
Genom sitt engagemang i en ideell förening besökte hon Sverige vid flera tillfällen. Vid en av resorna hit träffade hon sin blivande man och flyttade till Uppsala. Hon har sedan också utbildat sig till organist och tagit en masterexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Margarita minns att hennes första teorilärare uppmuntrade henne att ägna sig åt harmonilära, och hon skrev sitt första pianostycke när hon var i 11-årsåldern, ett stycke som tyvärr inte finns bevarat. Numera skriver hon mest körmusik, men även arrangemang för den egna kören, samt en del orgelmusik.

Margarita hämtar inspiration från folkmusik och jazz-standards. Hon tycker om klara melodier, och ibland experimenterar hon med kärva harmonier. Hon beskriver själv sin musikaliska stil som ”klassisk med moderna element och jazziga toner”. Orgelstycket ”En liten vilsen melodi”, som Margarita framförde vid SKOs årsmötesdagar, tycker jag är ett ypperligt exempel på just detta.

Just nu skriver Margarita på ett körstycke för påsk. Roligast tycker hon det är att skriva för orgel, då hör hon klangen i huvudet. Hon drömmer också om att få skriva något större, t.ex. för symfoniorkester.

Jag kan rekommendera ett körstycke av Margarita som heter ”Inget jag ber om min Gud”, för blandad kör och piano. Det fanns utgivet på Sångfågeln förlag, som numera är uppköpt av Wessmans.

https://www.sverigeskvinnligaorganister.se

Fyll i din e-postadress så får du en notis när nästa inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 153

Amy Summers

”Vi män har tusen knep att hindra en kvinna att komma fram”.

Jag börjar med ett boktips: ”Besvärliga fruntimmer! Sveriges första kvinnliga jurister” av Elsa Trolle Önnerfors. Citatet ovan är hämtat ur boken, och det är manlig professor som uttalar det i samband med att en ny behörighetslag antogs 1923, en lag som skull ge kvinnor rätt till offentliga och statliga tjänster – med undantag för militära befattningar och prästtjänster. Det är alltid intressant att lära sig mer om kvinnor som på olika områden kämpat för förändring, och också åstadkommit något. Och även om detta handlar om de första kvinnliga juristerna i landet, så kan vi som jobbar på andra håll känna igen oss i mycket som berättas. Plus att det såklart är spännande och lärorikt att få en inblick i en annan bransch!

Den här gången blir det också en tonsättare från England, nämligen Amy Summers. Summers musikutbildning började med pianospel, körsång och att hon spelade slagverk. Hon har utbildat sig i musik vid universitetet i Nottingham och sedan vid Trinity College. Hennes musik är utgiven på en mängd olika förlag, de finns listade på hennes hemsida. Hon skriver mycket filmmusik och har haft stora framgångar på det området.

Men hon skriver också för kör och för orgel.
Musik av Summers finns med I samlingen ”The Oxford Book of Organ Music by Women Composers” – en samling jag verkligen kan rekommendera!
Jag delar här nedan det meditativa orgelstycket ”Prelude”, som med sina tre minuter är ett lagom postludie-stycke.

Ett körstycke som jag gillar är ”Nunc Dimittis” för blandad kör, länk längre ned! Det finns, som vanligt, mycket mer att upptäcka och jag hoppas att du själv söker vidare om du gillar det du hör.

The Oxford Book:
https://global.oup.com/academic/product/the-oxford-book-of-organ-music-by-women-composers-9780193562721?cc=gb&lang=en&

Prenumerera gärna! Om det av någon anledning inte fungerar att fylla i e-postadressen kan du även maila till mig så lägger jag in den manuellt: katarina@ruderus.se

Tonsättarinna nr 151

Nina Sandell (f. 1977)

Jag fick en pratstund med Nina Sandell, en av många kyrkomusiker som också skriver musik. Nina började sin musikaliska bana som stråkmusiker som ung, då hon spelade violin vilket följdes av viola, piano och senare orgel. Hon är utbildad på orgel och viola både Sverige och England och läser just nu en master i komposition vid Musikhögskolan i Piteå.

Jag kom först i kontakt med Nina Sandell via hennes ”Orgliga småstycken”. De första styckena till den här samlingen tillkom för ungefär 15 år sedan, och de växte fram ur de behov som fanns för Ninas egna orgelelever. Det som Nina saknade i traditionella orgelskolor, skrev hon själv till sin elever. Styckena är baserade på olika speltekniska mönster och de hjälper eleven att ”få styrsel” på händerna, samtidigt som de musikaliskt låter mer avancerade än de är. Det finns nu fem stycken samlingar av ”Orgliga småstycken”, som alla går att köpa via Nina (länk nedan).
Jag kan varmt rekommendera dessa samlingar!

Musik av Nina Sandell finns också på Gehrmans notförlag, som nyligen gav ut två körstycken som hon skrivit.

Jag frågar Nina hur hon själv beskriver sin musik, och får till svar att hon alltid skrivit i en lättillgänglig stil, eftersom det finns ett behov av det, och alltid med utgångspunkt i de ensembler hon själv haft tillgång till. Hon beskriver sig som en ”bruksmänniska”, som inte skriver krångligt, utan vill att musiken ska vara lättillgänglig och användbar. Hon blir särskilt glad när hon lyckas skriva något som får en elev eller en kör att ”tända till”. Om man kan sprida glädje och en känsla för musiken, har man lyckats, säger Nina.

Nina Sandell säger att det som inspirerar hennes mest är att veta för vilket sammanhang hon skriver. Människorna, i de körer och de elever hon möter, inspirerar. Sandell skriver också texterna själv, och tycker om att skriva dikter och texter som får folk att tänka till. Det kan vara svårt att veta hur tydligt man ska säga saker, och hur mycket man ska lämna till andra att tolka.

http://www.ninasandell.se/noter-att-kopa/

https://gehrmans.se/search?q=Nina+Sandell&options%5Bprefix%5D=last

Prenumerera gärna på kommande inlägg! Fyll i din e-postadress om du vill ha en påminnelse när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 150

Ika Peyron (1845-1922)

På nationaldagen ska jag spela en orgelkonsert, och nu pågår planeringen av repertoaren. Jag tror att rubriken får bli något i stil med ”Musik av svenska, kvinnliga organister och artister”. ”Artisterna” får komma med eftersom arrangören uttryck önskemål om att programmet också ska innehålla ”populärmusik”, sånt som ungdomar lyssnar på. Jag vet inte säkert vad ungdomar lyssnar på – Laleh kanske är ett säkert kort, men vad ska man tro om Eva Dahlgren eller Marie Fredriksson?

Ika Peyron


Nåväl. Jag letade lite efter vilka kvinnor som varit kyrkomusiker i Sverige, sedan vi fick vår första kvinnliga organist (Elfrida Andrée), och nu kanske inte Wikipedias lista är komplett, men där fanns en del namn som jag gått vidare med. Ika (Albertina Fredrika) Peyron är en av dem som jag hittade, som också skrivit musik för orgel. Det är dock oklart om hon var organist i någon församling. Av informationen jag hittills hittat verkar hon mer ha framträtt som pianist.

Ika Peyron föddes i Timrå, och växte upp som fosterbarn hos en grosshandlare i Sundsvall som gärna ville att hon skulle bli läkare, men själv var Ika mer intresserad av musik. Familjen flyttade till Stockholm 1855, och där tog Ika pianolektioner för flera olika lärare. 1865 gifte sig Ika med riksdagsmannen Ludvig Peyron, och sedan följde några år då hon uteslutande ägnade sig åt familjen och de fyra sönerna. Redan innan bröllopet hade Peyron försökt sig på att komponera, men tidsandan var sådan att det inte ”ansågs passande” att kvinnor skrev musik. Hon fortsatte ta pianolektioner som gift, och hon tog upp komponerandet på 1880-talet, då sönerna hunnit växa upp. Hon tog då privatlektioner i kontrapunkt, harmonilära och instrumentation, för bland andra Emil Sjögren.


Peyrons musik blev framförd och rönte uppskattning redan under hennes livstid, framförallt sånger och pianomusik. Hon skrev mycket musik som var anpassad för amatörer, sådan musik var eftertraktad och förlagen tjänade pengar på det.
Peyrons musik spelas också idag, bland annat framför gärna musikkårer hennes stycken.

På Musikverket kan du ladda ner noter på bland annat ”Två stycken för stor orgel” av Peyron:
https://discover.musikverket.se/cgi-bin/koha/opac-search.pl?idx=&q=Ika+Peyron&weight_search=1

Källor:
Wikipedia och 

Albertina Fredrika (Ika) Peyron, www.skbl.se/sv/artikel/AlbertinaFredrikaIkaPeyron, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Magdalena Fronczak), hämtad 2025-02-02.

Vill du ha en påminnelse när nya inlägg publiceras? Fyll i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 146

Sarah Rimkus (f. 1990)

Sarah Rimkus är en amerikansk kompositör med många priser på meritlistan, hon är lärare i komposition i Michigan. Rimkus skriver framförallt kör- och vokalmusik. Hon är mycket framgångsrik och hennes musik har framförts över hela USA, liksom i bl.a. England. Hon inspireras av bland annat folkmusik från Balkan och Skandinavien, och hon är lite okonventionell när hon väljer texter.

Jag delar några länkar nedan till körmusik, men även en stråkkvartett och orgelmusik. Besök gärna Rimkus egen hemsida, där du kan köpa noter direkt av henne. Jag kollade lite på några av orgelstyckena, och flera av dem verkar ha en pedalstämma som ligger utanför min orgels omfång.

Har man en dubbelkör till förfogande kanske St Andrews mass kan vara något?

 

https://www.sarahrimkus.com

Lyssningstipset

Vet du vem som var Sveriges första kvinnliga dirigent?

https://sverigesradio.se/avsnitt/ortrud-mann-dirigenten-som-chockade-sverige

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 144

Brenda Portman

”Många års arbete med en mer jämställd repertoar i Konserthuset Stockholm har resulterat i ett stort utbud av kvinnliga tonsättare inom klassisk musik, såväl nutida som historiska”.

Detta citat är ur ett mail som kom från Konserthuset i Stockholm, strax före jul, med en hälsning från Susanne Rydén som är VD. Jag kollade statistiken på sidan imusiken.se (hoppas ni har hittat dit – där finns mycket spännande att läsa!), och enligt den undersökning som gjordes spelåret 2023-2024, så var andelen musik av kvinnliga tonsättare blygsamma 11,6% i Konserthuset. Naturligtvis är det bra att det görs ett medvetet arbete för att lyfta in kvinnorna, och 11,6% är såklart bättre än 0%. Men jag tycker inte att man kan säga att det är ett ”stort utbud”. Det har jag talat om för Konserthuset, samt att jag personligen väljer bort konserter där det bara spelas musik av män. Inte för att jag tror att ett enstaka mail till en VD kommer att göra någon skillnad – men om vi blir många som väljer vad vi lyssnar på, så tror jag att det på sikt kan ha betydelse.

Nåväl – det här blir årets sista inlägg, men jag har ett långt pärlband av kvinnor att skriva om för kommande år också!
Brenda Portmans ”O little town of Bethlehem” var en del av det orgelprogram med julmusik jag spelade strax före jul. Jag tyckte mycket om det stycket! Det finns att hitta i ett album som heter ”To Hear the Angels Sing”, vilket innehåller julmusik av Portman. Det finns fler häften med orgelmusik av Portman, och om jag minns rätt beställde jag via ett svenskt förlag.

Portman är verksam i Cincinatti, Ohio, som kompositör, organist och lärare i orgelspel. Hon är välutbildad, och har vunnit en mängd orgeltävlingar. Bland annat var hon den enda kvinnliga deltagaren från USA i ”Canadian International Organ Competition” i Montreal.

Portman har även vunnit priser för sina tonsättningar – läs gärna vidare på hennes hemsida om detta.
Hennes hemsida ger också en tydlig överblick över hennes produktion, där det finns såväl körmusik som orgelmusik, verk för olika instrument och arrangemang av psalmer och hymner. Länkar finns till var man köper respektive not.

https://brendaportman.com/

https://lorenz.com/shop/keyboard/organ-solo/to-hear-the-angels-sing

Tonsättarinna nr 138

Sara Hansen (f. 1973)

Då vill jag presentera ännu en tonsättande kyrkomusiker: Sara Hansen som är verksam i Knista församling, Strängnäs stift.

Sara Hansen minns inte när hon började skiva musik, men gissar att det var i tonåren, som ett sätt att bearbeta tankar och känslor. Ungefär som att skriva dagbok. När hon började jobba som kyrkomusiker arrade hon en del, för att det inte fanns material som passade för de ensembler hon hade. Hon beskriver inte sig själv som kompositör, mer som ”brukstonsättare”, och säger att hon inte har någon längtan att skriva bara för skrivandets skull. Allt hon producerar kommer ur ett konkret behov.

– Man letar alltid efter ny musik, men det är långt ifrån alltid man hittar det man letar efter, säger Sara. Då skriver jag själv. Eller om man känner att man använt samma sånger år efter år till någon särskild söndag, och vill ha lite förnyelse.

Sara skriver bara sakral musik, och i stort sett bara för blandad kör eller barnkör. Hon strävar efter att skriva pedagogiska och roliga stämmor, och tycker att hon lär sig något nytt varje gång hon delar ut något till körerna.

– Man får feedback direkt från körsångarna, det är roligt när de uppskattar att man försökt göra en stämma som är rolig att sjunga, säger Sara.

Texterna skriver Sara nästan alltid själv, och jag frågar hur hennes skrivprocess ser ut. Hon svarar att hon alltid börjar med att fundera över vad det är hon vill säga med den sång hon ska skriva. Hon tar nationaldagen som exempel, då hennes körer alltid sjunger. Hon blev lite trött på allt det nationalromantiska där man slår sig för bröstet, och kände att hon mer är stolt över Sverige för att vi har demokrati, mänskliga rättigheter och strävar efter jämlikhet. I detta försökte hon hitta vad hon ville säga, det som inte har sagts förut.

En gång blev hon ombedd att skriva ett orgelstycke till en vigsel och hon nämner att hon använder improvisation för att träna fantasin.

 Ett roligt uppdrag var ett projekt där en diakon som jobbat med teckenspråk översatte teckenspråks-texter till svenska. Det var något som aldrig gjorts förut. Syftet var att hörande och döva skulle kunna sjung/teckna tillsammans. En utmaning med det har varit att teckenspråket inte har alla svenska småord, det är mer kortfattat, och det var ibland svårt att hitta formuleringar som fungerar på svenska.

Just nu skriver Sara på en minimusikaI som har barns och ungas psykiska ohälsa som utgångspunkt. I detta projekt är barnen med och bidrar med tankar och funderingar kring vad som kan orsaka psykisk ohälsa och de kommer också att få  improvisera fram scenerna tillsammans med Sara.

Sara beskriver sin musikaliska stil som ”harmonisk” och hon har inget behov av att skriva något ”nytt” eller skapa något originellt.

– Jag skriver för att det ska funka för just det behovet som finns där och då. Jag tror att min musik är lättlyssnad, avslutar Sara.

Sara har inte skickat någon av sin musik till något förlag, men jag fick i min hand ett par körsånger samt en Brudmarsch för orgel, som säkert kan komma till användning framöver!

Följ gärna min blogg genom att prenumerera på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 136

Maria Löfberg (f. 1968)

Helgen som passerade befann sig cirka 600 kyrkomusiker från de Nordiska länderna i Köpenhamn för det Nordiska kyrkomusikersymposiet, som går av stapeln vart fjärde år. Under dessa dagar fick jag möjlighet att säga hej till Maria Löfberg, organist i Falkenberg, och för många ett känt namn när det gäller tonsättare av kyrkomusik.

Maria har skrivit musik i princip hela livet, och hon drar sig till minnes att hon i åttonde klass fick hjälp av en musiklärare att skriva ner sitt första komponerade verk. Maria skriver för att det är roligt, och hon komponerar mest för sitt eget sammanhang, utifrån de behov som har funnits, och finns, där hon jobbar.

Maria blir inspirerad av texter, både bibeltexter och poesi, men även av ljudet av rösten, eller olika instruments klanger.

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 136

Tonsättarinna nr 129

Emma Louise Ashford (1850-1930)

Den här tonsättarinnan har varit med på ett litet hörn förut, när jag presenterade orgelmusik av kvinnor i några olika inlägg, men hon förtjänar lite mer uppmärksamhet. Jag blev påmind om henne när jag läste sommarmusikprogrammet för Linköpings domkyrka, där stycket ”Fanfar i g-moll” av Ashford framfördes i veckan. Studera gärna Linköpings domkyrkas sommarprogram – där finns kvinnliga tonsättare representerade vid ALLA konserter! Dessutom är det många kvinnor som spelar!

Foto: Wikipedia

Ashford var organist och kompositör, verksam i USA. Hon hade ett livslångt engagemang i kyrkan, både som sångerska och som organist. Hon fick sin tidiga musikaliska utbildning av pappan, som var sånglärare, och sedan följde studier i piano, orgel och komposition för ett antal olika lärare.

Emma och hennes make ledde flera körer i några av de största församlingarna i Nashville, och det var sedan de flyttat dit som Emma började bli uppmärksammad som tonsättare. Om jag förstått saken rätt arbetade hon då, förutom som körledare, också som organist i flera kyrkor, samtidigt som hon skrev musik.

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 129

Tonsättarinna nr 101

Carlotta Ferrari (f. 1975)

Den här tonsättarinnan kom jag först i kontakt med för några år sedan, genom en gambist som hade valt ett av hennes stycken för en konsert vi gjorde tillsammans.

Carlotta Ferarri är en nu levande, italiensk tonsättare – inte att förväxla med den Carlotta Ferrari som föddes 1837, och till vilken jag hoppas få anledning att återkomma.

Ferrari har innehaft professorstjänster i Kina och i Florens, och hennes musik har blivit framförd i USA, Australien och på flera håll i Europa. Hennes musik har också lyfts fram vid något som heter WIMfest (Women in Music Festival, som hölls vid universitetet i Harvard 2017).

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 101