Musik – Katarina Rudérus

Tonsättarinna nr 154

Margarita Långberg (f. 1967)

Andra helgen i mars hade föreningen SKO (Sveriges Kvinnliga Organister) sitt första årsmöte (länk till föreningens hemsida finns längre ned). Det ägde rum i Södertälje precis ett år efter föreningens bildande, och förutom årsmöte så innehöll helgen ett par orgelkonserter på temat musik av kvinnor. En av deltagarna under dessa dagar var Margarita Långberg, organist och körledare i Västerlövsta pastorat i Uppland.

Margarita föddes i Sibirien, i det som då var Sovjetunionen. Båda hennes föräldrar hade tekniska yrken, mamman var arkitekt och pappan jobbade med teknik och utbildning av yrkesförare. När Margarita var fem år gammal gick hennes mamma bort, och pappan valde då att placera henne i en internatskola för musikbegåvade barn. Det var på så sätt en slump att Margarita kom i kontakt med musiken. Efter några år på skolan visste hon att musiken var hennes livs största kärlek. Hon studerade piano och dirigering och fortsatte utbilda sig på högskolan i Moskva, där hon blev konsertpianist.
Genom sitt engagemang i en ideell förening besökte hon Sverige vid flera tillfällen. Vid en av resorna hit träffade hon sin blivande man och flyttade till Uppsala. Hon har sedan också utbildat sig till organist och tagit en masterexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Margarita minns att hennes första teorilärare uppmuntrade henne att ägna sig åt harmonilära, och hon skrev sitt första pianostycke när hon var i 11-årsåldern, ett stycke som tyvärr inte finns bevarat. Numera skriver hon mest körmusik, men även arrangemang för den egna kören, samt en del orgelmusik.

Margarita hämtar inspiration från folkmusik och jazz-standards. Hon tycker om klara melodier, och ibland experimenterar hon med kärva harmonier. Hon beskriver själv sin musikaliska stil som ”klassisk med moderna element och jazziga toner”. Orgelstycket ”En liten vilsen melodi”, som Margarita framförde vid SKOs årsmötesdagar, tycker jag är ett ypperligt exempel på just detta.

Just nu skriver Margarita på ett körstycke för påsk. Roligast tycker hon det är att skriva för orgel, då hör hon klangen i huvudet. Hon drömmer också om att få skriva något större, t.ex. för symfoniorkester.

Jag kan rekommendera ett körstycke av Margarita som heter ”Inget jag ber om min Gud”, för blandad kör och piano. Det fanns utgivet på Sångfågeln förlag, som numera är uppköpt av Wessmans.

https://www.sverigeskvinnligaorganister.se

Fyll i din e-postadress så får du en notis när nästa inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 152

Lucy Pankhurst (f. 1981)

Södertörns brass är en ensemble som spelar återkommande i Ösmo kyrka, och den traditionen går långt tillbaka i tiden. Jag vågar påstå att det var vår församlings satsning på kvinnliga tonsättare år 2021, som gjorde att den här orkestern mer aktivt började leta efter musik skriven av kvinnor – vilket såklart är jättekul! För någon vecka sedan hade de en konsert hos oss igen, och det var många kvinnliga kompositörer på agendan, bland annat Lucy Pankhurst, som är verksam i nordvästra England.

Lucy började spela horn när hon var 13 år, och snart var hon med i varenda skolensemble som fanns. Ytterligare några år senare började hon spela i ett par riktigt bra ungdoms-brassband.

Om jag förstått saken rätt började Lucy skriva musik inför en examen i skolan när hon var 16 år. Hon beskriver att hon hade en enorm fantasi och att hon nästan blev chockad när hon upptäckte hur många musikaliska idéer hon bar på och som hon inte varit uppmärksam på tidigare.
När hon började på college fick komponerandet största möjliga utrymme, eftersom hon tyckte det var så roligt. Att bli tonsättare var inget som hon drömt om att bli, det verkar bara ha hänt.

Lucy Pankhurst har lång erfarenhet som lärare och har skrivit mycket musik för ungdomsorkestrar och skolundervisning. Hon har fått beställningar från bl.a. BBC Radio och ett flertal festivaler för brassband. Jag noterar speciellt en festival som heter the International Women’s Brass conference, som ordnar internationella konferenser för att utbilda, stötta och marknadsföra kvinnliga brassmusiker.

2011 blev Lucy Pankhurst den första brittiska kvinnan som fick ett pris för ett stycke skrivet för Brassband: ”In Pitch Black”. Verket beskriver den katastrof som inträffade 1910 i England, då en explosion i en gruva dödade 342 personer.

International Women’s brass conference:
https://myiwbc.org/about/

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 144

Brenda Portman

”Många års arbete med en mer jämställd repertoar i Konserthuset Stockholm har resulterat i ett stort utbud av kvinnliga tonsättare inom klassisk musik, såväl nutida som historiska”.

Detta citat är ur ett mail som kom från Konserthuset i Stockholm, strax före jul, med en hälsning från Susanne Rydén som är VD. Jag kollade statistiken på sidan imusiken.se (hoppas ni har hittat dit – där finns mycket spännande att läsa!), och enligt den undersökning som gjordes spelåret 2023-2024, så var andelen musik av kvinnliga tonsättare blygsamma 11,6% i Konserthuset. Naturligtvis är det bra att det görs ett medvetet arbete för att lyfta in kvinnorna, och 11,6% är såklart bättre än 0%. Men jag tycker inte att man kan säga att det är ett ”stort utbud”. Det har jag talat om för Konserthuset, samt att jag personligen väljer bort konserter där det bara spelas musik av män. Inte för att jag tror att ett enstaka mail till en VD kommer att göra någon skillnad – men om vi blir många som väljer vad vi lyssnar på, så tror jag att det på sikt kan ha betydelse.

Nåväl – det här blir årets sista inlägg, men jag har ett långt pärlband av kvinnor att skriva om för kommande år också!
Brenda Portmans ”O little town of Bethlehem” var en del av det orgelprogram med julmusik jag spelade strax före jul. Jag tyckte mycket om det stycket! Det finns att hitta i ett album som heter ”To Hear the Angels Sing”, vilket innehåller julmusik av Portman. Det finns fler häften med orgelmusik av Portman, och om jag minns rätt beställde jag via ett svenskt förlag.

Portman är verksam i Cincinatti, Ohio, som kompositör, organist och lärare i orgelspel. Hon är välutbildad, och har vunnit en mängd orgeltävlingar. Bland annat var hon den enda kvinnliga deltagaren från USA i ”Canadian International Organ Competition” i Montreal.

Portman har även vunnit priser för sina tonsättningar – läs gärna vidare på hennes hemsida om detta.
Hennes hemsida ger också en tydlig överblick över hennes produktion, där det finns såväl körmusik som orgelmusik, verk för olika instrument och arrangemang av psalmer och hymner. Länkar finns till var man köper respektive not.

Repertoar 2023–24: så hanteras kvinnliga tonsättare av orkestrarna

https://brendaportman.com/

https://lorenz.com/shop/keyboard/organ-solo/to-hear-the-angels-sing

Tonsättarinna nr 140

In-Sun Cho

För att utveckla mig som tonsättare har jag börjat leka med att skriva små, korta, slagverksetyder. Det blir ett annat sätt att tänka när man inte har en text, en melodi och en harmonik att förhålla sig till. I och med detta har jag också börjat lyssna lite på slagverksmusik, och jag hittade då In-Sun Cho, från Sydkorea. Hon har studerat komposition i både Seoul och i Köln. Hon har samarbetat med en mängd olika ensembler som beställt musik av henne, och också blivit spelad på musikfestivaler runt om i världen.

Hon har varit (eller är?) ordförande för Korean Society of Women composers.

In-Sun Cho inspireras av naturen och hennes verk får ofta namn som ”Vinterljus”. Ja, det är ungefär vad jag kan få fram om henne, med mina begränsade språkkunskaper! Om någon av mina läsare kan hitta mer information tar jag gärna emot den!

Prenumerera gärna på kommande inlägg om kvinnliga tonsättare!

Tonsättarinna nr 135

Maria Särnbratt (f. 1969)

Förra hösten introducerade min kollega en ny sång i kyrkokören: ”Som en örn”, med text och musik av Maria Särnbratt. Sången blev snabbt en favorit och jag har funderat på om det var texten eller musiken som gjorde att vi föll pladask. Vid närmare eftertanke tror jag att det var kombinationen av den härliga, väldigt sångbara melodin, tillsammans med en text som var tilltalande och hoppfull.

Maria Särnbratt är verksam i Borås pastorat, där hon just nu har en anställning som musiker i ett projekt som heter ”Barnens kyrka”, och som syftar till att lyfta barn- och ungas plats i församlingen och i gudstjänsten. Här jobbar musiker, präst och pedagog tillsammans under projekttiden som är fyra år.

Inom projektets ramar skriver Maria en del sånger, för de behov som finns just där och då. Hon har alltid skrivit på det sättet, utifrån vad som fungerar med den givna gruppen vid varje tillfälle, och det har genom åren blivit många sånger, för barn- och ungdomskör men också solosånger, konfirmandsånger och annat. Hon säger som en del andra jag har pratat med: ofta hittar man ju inte just det man söker efter, och då skriver man själv.

Maria skriver nästan alltid texterna själv, till sin musik, och hon tycker att det är viktigt med bra texter. I många sånger beskrivs Gud som någon som är ”långt borta, på en tron”, och det är kanske inte en gudsbild som alltid går hem eller som alla kan identifiera sig med. Maria vill gärna att de texter hon tonsätter ska vara relevanta. Hon funderar mycket på vad texten ger uttryck för, och hon undviker att kalla Gud för ”han” eller ”hon”, även om Gud ändå är närvarande i texten på annat sätt.

Maria har inte skrivit för blandad kör utan i den mån hon skriver flera stämmor är det självständiga sådana – och det vet vi alla som jobbar i mindre församlingar att det kan vara väldigt användbart även med vuxenkörer.

Jag frågar om Marias skrivprocess, hur den ser ut. Hon berättar att hon ofta börjar med att be, och att hon sedan alltid börjar med att formulera texten. Ibland kan hon skriva ner olika strofer lite lösryckt, för att sedan plocka ihop de bästa bitarna. Den här delen är mer eller mindre plågsam, som hon uttrycker det själv. Sedan väljer hon tonart, och leker fram melodin vid pianot.

Jag frågar Maria om hon minns det första hon skrev, och hon drar sig till minnes en ”Erikstorpsvals” som kom till när hon var i 12-årsåldern. Sedan dess har hon skrivit. ”Som en örn” skrevs till en barnkörvecka i Bollebygd 2011, och den satte igång skrivprocessen på allvar. Sedan dess har det blivit över 100 sånger!

Maria skriver för alla åldrar, och som jag nämnde tidigare mycket för barn och unga. Det finns också en del minimusikaler, och just nu jobbar hon med musik som handlar om Marta och Maria. Jag ber om hennes egna tips, och hon nämner ”Under regnbågens färger” som är lämplig som startsång i barnkören (0-18 år). Eller varför inte testa den även i vuxenkören? Det som är kul är kul, och varför sätta åldersgränser, resonerar Maria.

På sidan Brukssånger.se finns en del sånger av Maria utgivna, bl.a. ”Ljuset ska leda mig nu” (unison sång för advent), och ”Som en örn” (där i arr för SATB-kör).

En del musik finns på Melos.se. Maria delar gärna med sig av det hon skrivit, och det är bara att höra av sig till henne. Hon säger också att man gärna får göra arr på hennes musik, för användning i den egna församlingen, och hon blir glad om hon får ta del av dessa i så fall.

https://brukssanger.se

https://melos.se

Om du vill ha ett mail när nya inlägg publiceras – fyll i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 134

Majvor Ingemarsson (f. 1974)

Jag tror att många av oss som jobbar med körer kan känna att behovet av arrangemang för den ensemble man själv leder inte alltid uppfylls av det man hittar på olika förlag. Därför är vi nog många som skriver och arrangerar på egen hand för att få något som passar för det egna sammanhanget.

På försommaren hade jag ett samtal med Majvor Ingemarsson. Vi studerade på Oskarshamns folkhögskolas kantorsutbildning ungefär samtidigt, i mitten på 90-talet. Majvor studerade sedan vidare till kyrkomusiker på Göteborgs universitet, jobbade några år i Högsbo församling i Göteborg, och är nu verksam i Kungsbacka kyrka (söder om nämnda stad).

Majvor har alltid skrivit musik för kör, just på grund av det jag skrev i ingressen: ett behov av något specifikt stycke till kören. Till en nära släktings begravning skrev Majvor ett ”Fader vår”, som hon sedan funderade på hur hon skulle arrangera för kör. Lösningen kom när hon gick Masterutbildning i kör (Göteborgs universitet), och blev inspirerad av en föreläsare som berättade om hur man kan ”måla” med de olika stämmorna. Magisteruppsatsen baserades på arbetet att skriva/måla stämmorna i ”Fader vår”.

Fortsätt läsa

Tonsättarinna nr 132

EvaMarie Agnelid

Förra veckans tonsättare var kyrkomusiker, och i mitt letande efter nya kompositörer hittar jag ofta just kyrkomusiker som också skriver musik själva. Ett antal av de kommande inläggen kommer att presentera musikskrivande och nu verksamma kyrkomusiker från olika håll i landet.

EvaMarie Agnelid tjänstgör sedan några år i Enskede-Årsta församling, söder om Stockholm. Hon är aktuell med notutgivning på Ejeby förlag som ger ut ”Vad jag söker”, en svit på fem körstycken med texter av Nordiska kvinnliga poeter.

I huvudsak skriver EvaMarie för de konstellationer hon leder, spelar och sjunger i men komponerandet startade redan i 25-årsåldern. Då skrev hon ett antal lite jazzigare låtar, både text och musik, uppkomna ur hjärtesorg. Andra visade intresse för sångerna och de fick viss spridning vilket blev en indikation på att musiken hade något som kanske kunde tilltalade andra. EvaMarie nämner ensemblen POEME som hon bland annat har tillsammans med pianisten Peter Schyborger. Också ett samarbete, Expeditionen, med jazzpianisten Anders Persson från Göteborg med vilken hon skrivit musik som inspirerats av boken ”Atlas över 50 öar jag aldrig har besökt” av Judith Schalansky. År 2017 skickade de in ett gemensamt bidrag för barnkör till en tävling inför Luther-året som var samma år. Bidraget kom till final, vilket blev en sporre.

Fortsätt läsa

Tonsättarinna nr 121

Ivy Priaulx Rainier (1903-1986)

Om jag inte tidigare tipsat om den här kartan, så gör jag det nu:

https://svmusicology.com/mapa?lang=en

Den visar på inget sätt all världens kvinnliga tonsättare, men är ju lite spännande att botanisera på ändå, i jakten på kvinnor jorden runt som skriver musik.

Den här tonsättaren fanns under Sydafrika, där hon var född och bodde som barn och ung. När hon var 17 år flyttade familjen till England.

Hennes musikaliska utbildning började med fiolspel vid South African College of Music i Kapstaden. Musikutbildningen fortsatte i London, och Ivy undervisade sedan i Bristol. Som kompositör ansåg hon sig vara självlärd, även om hon studerade ett år för Nadia Boulanger i Paris.

Bland Priaulx Rainiers verk finns t.ex. en stråkkvartett, som framfördes publikt 1944. Hon har skrivit en Sonat för viola, en Svit för klarinett, en oboe-kvartett (Quanta), ett Requiem – med mera!

Fortsätt läsa

Tonsättarinna nr 117

Heather Sorenson

Internationella kvinnodagen och jag läser följande i DN:

”Trots att jämställdhet varit på agendan i drygt femtio år är jämställdhet inte uppnådd inom något av regeringens prioriterade områden. Det gäller makt, ekonomi, hälsa, hushållsarbete och utsatthet. Enligt jämställdhetsmyndighetens senaste fyraårsrapport går den tvärtom bakåt.”
Text: Jessika Ritzén

Är det inte anmärkningsvärt att något som varit på tapeten så länge inte har kommit framåt, utan istället verkar röra sig bakåt? Vi kanske behöver öka våra ansträngningar, vi behöver bli fler som reagerar på orättvisorna, och som höjer våra röster på olika sätt!

Mitt sätt är att lyfta fram kvinnliga tonsättare, och den här kompositören tipsade en av mina bloggföljare mig om. Jag tog kontakt med Heather Sorenson och ställde några frågor! Läs intervjun på engelska nedan.

Tell us something about yourself and your work! Do you make a living on composing?
Yes, I’m a self-employed, full-time composer. (Läs hela biografin på Heathers hemsida, länk nedan!)

A friend of mine told me that she had found your Requiem. I read on your website that it is written in honor of those who lost their lives during the pandemic. Was it hard to write this music?
It was an emotional journey to write a piece which commemorated so much life and so much loss.

Which piece did you write first?
I wrote the last movement, Benedictus, first.

In your opinion, what are the challenges when you write a larger piece of music, like a Requiem?
I actually love writing large works. There needs to be continuity in proficiency, instrumentation, and overall theme.

The Requiem is a piece for choir and big orchestra, is there any version for a smaller group of instruments?
Yes, there is a chamber orchestration available for 13 instrumentalists.

I see that you have written a lot of music. Do you write mainly for choir SATB? (I tried to find something for organ or for SSA/SSAA?)
I write mostly for SATB choir, although I do have SSA/SSAA/TTBB works in print. I’m a pianist, so rarely do I write for organ.

What are your sources for inspiration? What does your creative process looks like?
My faith journey is my inspiration for most of my music. I’m most creative and logical in the morning hours and I prefer to write in isolation.

Which of your pieces are you most proud of?
Requiem is probably the work that was most meaningful to write. I feel like it accomplished its purpose.

What pieces would you recommend for an ordinary church choir?
There is great diversity in church worship preferences, church size, and church resources. I’ve been in this industry for several decades and have learned that everyone is looking for something different, and church musicians find value in different pieces. I do have YouTube playlists that offer a wide selection of options by category.

Has any of your music been performed in Sweden?
While my music is often performed internationally, I am not always contacted when people perform my music. Because of this, I’m unaware of Swedish performances of my works. I would be happy and honored for you to introduce my music to your region though!

Requiet är verkligen fin musik och noter finns att köpa på Hal Leonard. Jag delar också ett par andra fina spår med lite olika karaktär! Det finns bl.a. ett album med improvisationer. På youtube finns listor med körmusik att lyssna vidare på.

https://www.heathersorenson.com/default.aspx

Prenumerera gärna på bloggen! Fyll i e-postadress!

Tonsättarinna nr 115

Melissa Dunphy (f. 1980)

Den här veckans tonsättare kom jag i kontakt med via en utgåva med orgelstycken av kvinnliga tonsättare – jag ska återkomma till denna utgåva i ett senare inlägg! Jag tyckte direkt om hennes orgelstycke ”Rorate caeli” (länk nedan). Jag letade vidare och upptäckte att hon skrivit massor av musik.

Melissa är född i Australien, men bor och verkar i USA sedan 2003. Jag läser på hennes hemsida att hon specialiserat sig på vokal-, politisk- och teatermusik. Hon har samarbetat med bl.a. Immaculata Symphony orchestra, Saint Louis Chamber Chorus och har skrivit beställningsverk för t.ex. BBC Singers och Voces8.

Melissa skriver för att beröra sin publik och få oss som lyssnar att förstå de bakomliggande känslorna och idéerna. Hon ger gärna röst åt kvinnor eller minoriteter genom att berätta deras historia. Spännande tonsättare!

Läs gärna vidare på Melissas hemsida, länk finns här nedan!

https://www.melissadunphy.com/

Prenumerera gärna på inläggen genom att fylla i din e-postadress i rutan!