Kan du nämna en svensk kvinnlig kompositör, född i Norra Råda, som fått en beställning av Berlinerfilharmonikerna? Inte det? Nej, det hade jag inte heller kunnat om det inte varit för att jag råkat läsa om henne i DN (länk till artikeln längre ned) för ett tag sedan. Att nämnda orkester gör beställningar av musik från svenska kompositörer händer inte särskilt ofta. Första gången det hände var 2011 (Anders Hillborg), och nu, andra gången, gick frågan alltså till Lisa Streich.
Streich är född i Värmland men har tillbringat en stor del av uppväxten utanför Hamburg och är nu bosatt på Gotland. Hon är utbildad såväl i Tyskland, som Sverige och Frankrike, och har fått musik framförd av en mängd etablerade orkestrar världen över – och är troligen mer känd utomlands än här hemma.
Jag har nästan uteslutande skrivit om klassiska kompositörer på min blogg, men det finns ju även andra genrer. När vi satte igång vårt ”kvinnoår” på jobbet sa vi att vi också skulle ha ett projekt med en kör som framförde popmusik skriven av tjejer och kvinnor. Det projektet har vi kvar att göra, och det kommer att ske nästa höst.
Det finns ju många kvinnor som skriver musik i den här genren. STIM har gjort en lista på de mest framgångsrika svenska kvinnliga låtskrivarna (länk ligger i slutet av inlägget), samtidigt som de konstaterar att det är en kraftig snedfördelning till fördel för männen. I sammanhanget måste också Anna Charlotta Gunnarsson bok nämnas: ”Kvinnorna som formade pophistorien”. Läs den! Visst finns där berättelser som bekräftar alla fördomar om en manlig bransch där män utnyttjar unga tjejer, men det finns också berättelser om starka kvinnor som vågat och kunnat vara tuffa och gå sin egen väg – och blivit oerhört framgångsrika! Det blir så oerhört tydligt att kvinnor ofta hamnar i skymundan och förminskas! Boken är en guldgruva för den som vill lära sig något om kvinnor som skriver popmusik – så många nya upptäckter!
En personlig favorit på pophimlen är Eva Dahlgren, som föddes i Umeå 1960 och växte upp i Nynäshamn. Nyligen hade jag möjlighet att se henne live på konsert i Göteborg. Många minns nog hennes stora genombrott med albumet ”En blekt blondins hjärta” (1991) som sålde i över en halv miljon exemplar (det var på den tiden då man sålde album, långt innan streamingtjänsterna uppfanns), och som gav henne ett antal Grammisar, bl.a. för ”Årets kompositör”.
Eva Dahlgren har nyligen givit ut ”Instrumenten” som är en memoarbok. När jag läser på ser jag att hon också givit ut boken ”Hur man närmar sig ett träd” som handlar om musikskapande, men också ett par barnböcker.
Vidare har hon gjort musikaliska samarbeten med Esa-Pekka Salonen och Anders Hillborg. Albumet ”Jag vill se min älskade komma från det vilda” är en kombo av Evas texter/sång och Anders Hillborgs musik – musiken framfördes på en konsert med Radiosymfonikerna på centralstationen i Stockholm (1995).
2008 blev Eva Dahlgren kontaktad av Svenska kyrkan för att skriva text till ett Requiem som skulle tonsättas av Jan Sandström. Under arbetets gång kom hon dock fram till att hon var ateist, och avsade sig därmed uppdraget. Rakryggat förstås, men lite synd – det hade kunnat bli ett höjdarrequiem!
Jag gillar Eva både för hennes fina texter, för musiken och också för sättet hon instrumenterar på. Jag kan rekommendera dig att söka upp hennes album på någon streamingtjänst, och lyssna och höra vilken musikaliskt bred artist och låtskrivare hon är.
För ett antal år sedan kom nothäftet ”Gömda skatter” ut. Det är en samling med sånger skrivna av 14 kvinnor från olika tider och olika sammanhang – från 1600-tal fram till nutid. Den första sången, ”O grosser Gott”, är komponerad av Aurora von Königsmarck. Hon var grevinna och en av döttrarna till Conrad Christoff von Königsmarck (Tyskland) och Maria Christina Wrangel (Sverige). Eftersom hon hade släkt i Sverige kom hon att bo här periodvis. På Skoklosters slott finns porträtt på både Aurora och hennes syster Amalia.
Om Auroras kompositörsskap finns inte så mycket att läsa, däremot är det belagt att hon skrev dikter och att hon var med och introducerade den franska klassicismen i Sverige. Detta skedde genom uppsättandet av pjäsen ”Iphigeni” skriven av Jean Racine. Det var troligen första gången som en pjäs framfördes av bara kvinnliga skådespelare i Sverige.
Jag har inte lyckats hitta någon enda inspelning på nätet av sången ”O Grosser Gott”, men om du köper nothäftet så ingår det en CD-skiva där alla sångerna är insjungna. Jag kan varmt rekommendera dig att skaffa denna samling.
Vill du veta lite mer om de vilda systrarna von Königsmarck kan du titta på det här:
Den här veckan handlar mitt inlägg om en svensk tonsättare, som är aktuell med en nyskriven opera. Helena är född 1969 och började skriva låtar när hon var 19 år, och har sedan dess skrivit och framfört egen musik i genren visa/pop/jazz. Under namnet Hilma har hon gett ut en platta med låtar och även sjungit på olika festivaler – du hittar albumet på Spotify och Soundcloud.
Helena är utbildad på Kungliga Musikhögskolan (dåvarande GG-linjen) samt på Operastudio 67, och har varit verksam som operasångerska på Folkoperan, Södertäljeoperan, Norrlandsoperan och Läckö slott, samt i fria operagrupper.
En fråga ställd i en facebook-grupp för finska kyrkomusiker har gett mig flera uppslag på tonsättande kvinnor hemmahörande i Finland. Det kommer närmare presentationer framöver. Jag fick kontakt med en finsk notförläggare som tipsade mig om ”Stabat mater” för fystämmig kör, solister och orgel skrivet av Laura Netzel (uruppförd 1890). Detta verk finns att köpa på: https://www.editiontilli.fi
Jag har inte lyckats hitta någon inspelning, men det lär ha framförts av Mikaeli kammarkör 2013. Efter att ha spelat igenom första satsen av partituret som jag fick till påseende, så blir jag nyfiken – det är vackert! Hela stycket är 50 minuter långt, men kanske vore det möjligt också i min lilla församling att göra ett par av satserna?
Jag vet inte hur känd Laura Netzel är för gemene man – men jag tycker att jag med jämna mellanrum ser att hennes kammarmusik framförs här och var i landet.
Den 4 juni i år, 2021, fyllde staden Göteborg 400 år. Samma dag släppte Göteborgs symfoniker en inspelning med musik av tre kvinnor: Elfrida Andrée, Ida Moberg och Valborg Aulin. De orkesterstycken som valts ut för inspelning är alla sådana som inte förut blivit inspelade – heja Göteborg! Om det finns en fysisk CD-skiva att köpa vet jag inte, men hela inspelningen finns på Spotify. Inspelningen skedde förra året, mitt under pandemin, och arbetet med att ta fram musiken kan man läsa om på GSO:s hemsida (länk ligger längre ned!).
Valborg Aulin
Elfrida har ju redan fått ett eget blogginlägg, varför jag tänkte uppehålla mig något vid Valborg Aulin i veckans inlägg.
Valborg föddes i Gävle år 1860. Hennes far Lars Axel var lärare på läroverket i Gävle, och det var där han träffade Valborgs mor Edla. 1861 flyttade familjen till Stockholm.
Valborg fick till en början privatundervisning i musik, och studerade piano och komposition vid Stockholms musikkonservatorium mellan 1877 och 1882. Lärare i pianospel var Hilda Thegerström, och i komposition hade hon bl.a. Ludvig Norman, som kom att få stor betydelse för henne.
Den här veckan har jag valt en svensk, nutida kompositör, som heter Anna-Karin Klockar. Hon föddes 1960 i Dalarna. Anna-Karin har studerat såväl cello som piano, sång och orgel. Hon har studerat komposition privat men också gått Arrangering/Komposition vid Musikhögskolan i Stockholm med flera namnkunniga lärare (Lars-Erik Rosell, Daniel Börtz, Bengt-Arne Wallin, mfl.)
Efter att hon avslutat sina studier i huvudstaden begav hon dig till Rom, där hon varit kompositör och arrangör i film- och TV-produktioner, men även skrivit musik för radio och teater.
Efter 25 år i Italien återkom hon till Sverige och Falun där hon nu är bosatt. År 2014 vann hon Svenska kyrkans kompositionstävling med stycket ”Missa Dalecarliensis”, och 2016 vann hon Allmänna sångens och Anders Wall Composition award med verket ”Speeches”.
Av Anna-Karin Klockar finns utgivet 9 körstycken på Gehrmans musikförlag. Två stycken som vi valt att använda i våra körer under det här året är ”Vem gjorde skyn så klar och blå” med text av Betty Ehrenborg, och ”Aftonbön” med text av Karin Boye. Båda dessa stycken är helt klart överkomliga, och mycket vackra!
Vid en städning i min pappas lägenhet hittade jag ovanstående album, och förflyttades till min barndom. Jag kommer ihåg att den där skivan (och andra) gick varma hemma i huset när jag var barn. Vår mamma sjöng inte med oss, hon hörde nog till en av alla dem som blivit tystade i skolan som barn.
Alice Tegnér har det gemensamt med förra veckans tonsättarinna (Elfrida Andrée) att hon hade en far som uppmuntrade henne och såg till att hon fick förkovra sig i musiken. Alice föddes 1864 som barn nummer två av fyra, till Sofie och Eduard Sandström. Familjen bodde i Karlshamn och pappa Eduard var sjökapten och därmed frånvarande långa perioder.
Som barn var Alice och systern Nanna omgivna av musiken. Dels ifrån pappan som tog med sig musik hem från sina resor, men också från tjänstefolket som sjöng visor under arbetet i köket.
Under året 2021, ska vi i Ösmo-Torö församling lyfta fram kvinnor på olika sätt. Varför just i år? Idén föddes ur vetskapen att det i år är precis hundra år sedan som Sveriges kvinnor fick rösta i allmänna val.
Det startade som en idé från oss kyrkomusiker att bara framföra musik av kvinnor under ett helt år. Är det möjligt? Finns det ens så mycket musik skriven av kvinnor? Och går det att hitta musik för alla våra olika körer och grupper som passar in under kyrkoåret?
Resten av arbetslaget gick också igång på idén om att lyfta fram kvinnorna. Ofta har kvinnorna haft en minst lika viktig roll som männen under historien, men sällan har de uppmärksammats för sina insatser. Det finns ju kvinnor nämnda i bibeln, kan man lära sig mer om dem? Finns det kvinnor i den lokala historien som man kan lyfta fram? Frågorna är många, och en del svar kommer vi att finna under året!
Nu är hjulet i rullning, och vi har nog lite till mans (eller kvinns!) börjat gräva i notarkiv och på nätet och på andra ställen, för att hitta kvinnorna och deras musik.
En kvinna, som verkligen varit av avgörande betydelse för oss kyrkomusiker, är Elfrida Andrée. Elfrida var den kvinna som, tillsammans med sin far, bröt ny mark och åstadkom lagändringar så att kvinnor fick jobba som telegrafister och organister.
