Denna vecka blir det ytterligare en kvinnlig tonsättare från England, nämligen Cecilia McDowall. Det här är en tonsättare jag känt till ett bra tag, men när jag nu började leta uppgifter för detta inlägg insåg jag att här finns en riktig guldgruva av inte bara körmusik. Men vi tar det från början!
Cecilia McDowall
Cecilia McDowall föddes 1951 i London. Hon studerade musik först vid universitetet i Edinburgh, och sedan vid Trinity College of Music i London, där hon också tog examen i komposition.
McDowall har vunnit många priser för sin musik, senast 2014 då hon fick ”British Composer Award” för stycket ”Night Flight”.
2010 skrev hon kontrakt med Oxford University Press som nu ger ut hennes musik, och 2015 var hon en av domarna i en kompositionstävling för kvinnliga kompositörer.
Ruth Gipps var en engelsk tonsättarinna född 1921, död 1999. Hon var inte bara tonsättare utan också oboist, pianist, dirigent och lärare. Hon var en av sin tids mest produktiva tonsättare med inte mindre än fem symfonier, sju konserter och ett antal kammar- och körmusikverk på verklistan. Hon grundade bl.a. ”London Repertoire Orchestra”, och var dirigent för ”City of Birminghamn Choir”.
Ruth var ett musikalisk underbarn och hon vann sin första kompositionstävling redan när hon var åtta år gammal. År 1937 började hon studera oboe, piano och komposition på Royal College of Music. Hennes lärare i komposition var Gordon Jacob och Ralph Vaughan Williams.
Vi rör oss österut och landar i Japan! Den här veckans tonsättarinna föddes 1956 i Tokyo, som äldsta dotter i en ganska välbeställd familj som hade råd att låta henne studera musik från tidig ålder. Hon började spela orgel när hon var fem, och piano från det att hon fyllde 6. Under skoltiden anlitades hon ofta som ackompanjatör till olika körer, vid körtävlingar och festivaler av olika slag. Hon spelade också fiol under ett par år, men slutade eftersom läraren var för sträng. Hon provade också att spela flöjt under skoltiden.
Kinoshitas dröm var att bli pianist, så hon sökte sig till Metropolitan High School of Music and Fine Arts i Tokyo. Under High School-tiden skrev hon musikaler för festivaler på skolan och det väckte hennes intresse för att skriva egen musik. Hon fick uppmuntran och beröm för sina tonsättningar. Detta gjorde att hon bestämde sig för att söka till kompositionsutbildningen vid Tokyo National University of Fine Arts. Hon började sin utbildning där 1976.
I början av sina kompositionsstudier var hon intresserad av saxofonen som instrument, och skrev sonater och kvartetter för saxofon. Under de kommande studieåren skrev hon mer och mer för orkester och nu skriver hon också för kammarensembler och olika instrumentkombinationer. I Japan är hon mest känd för sin körmusik. Hon har publicerat omkring 80 verk och är medlem av Japan Society for contemporary music.
Kinoshita har vunnit ett antal priser för sina kompositioner, bl.a. vann hon 2003 ”Mitsubishi Trust Art and Cultural Foundation” för operan ”Alice i underlandet”, som var ett beställningsverk till 20-årsjubilerande Mozart-teatern.
Här finns en avhandling om Kinoshita och hennes ”9 preludes” för piano, och också en historisk beskrivning av den västerländska musiken i Japansk historia:
Denna veckas inlägg tar oss till Canada, även om kompositören för närvarande delar sin tid mellan Hawaii och Ontario. Sarah Quartel är född 1982. Hon började spela piano som liten, och berättar i en intervju att hennes lärare ofta avbröt henne med orden: ”Sarah, that’s not Beethoven, your composing!”
Det var inget medvetet val att bli kompositör, men allt eftersom Sarah blev duktigare på sitt instrument och övade upp gehöret, så hörde hon melodier och harmonier i huvudet. Det var på detta sätt hon började skriva körmusik.
Sarah Quartel
Efter studier på universitetet undervisade Sarah, och hon har också arbetat som dirigent.
Sarah jobbar regelbundet med ensembler över hela världen, och hennes musik framförs vid konserter och förekommer på inspelningar runt om i världen. Hon skriver, vad det verkar, enbart körmusik. Hon inspireras av vackra saker; relationer, landskap, fina minnen, poesi och människor.
Sarah tycker själv att ”A winter day” är det mest spännande projektet hon jobbat med. Det är ett verk i fem satser för blandad kör, cello och piano. Hon skrev stycket en höst, och upplevde det väldigt inspirerande att föreställa sig vinter, snö och kölden mot huden. Stycket överraskade henne och utvecklades på ett sätt som hon inte hade tänkt från början.
Sarah är utgiven på Oxford University Press. Du kan hitta verkförteckning på hennes egen hemsida:
Jag surfar runt på en amerikansk körs hemsida (The Dessoff Choirs), och läser om verk kören framfört: Requiem av Fauré, Requiem av Mozart, flera kända Bach-motetter, Orffs Carmina Burana – ja, snart sagt alla kända ”måste-stycken”. Såhär ser det ofta ut på körernas hemsidor. Jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan det med samma självklarhet kommer att stå att man framfört ett juloratorium, en passion eller annat skriven av en kvinnlig tonsättare? Det dröjer tveklöst länge än, men någonstans ska man börja!
The Dessoff Choirs har dock ett mycket spännande verk på sin lista, upptäcker jag: ”The Ballad of the Brown King” skriven av den afro-amerikanska kompositören Margaret Bonds. Vem var då hon?
Margaret Bonds
Margaret Bonds föddes 1913 i Chicago. Hennes far var aktiv i rösträttsrörelsen, och grundade bl.a. ett sällskap för svarta läkare, eftersom de nekades tillträde till den amerikanska läkarföreningen. Margarets mor Estelle var kyrkomusiker. När Margaret var fyra år skilde sig föräldrarna och dottern kom att bo hos mamman, vars hem ofta besöktes av de ledande svarta författarna, artisterna och musikerna.
Veckans tonsättarinna kom jag i kontakt med via Wolfgang Undorf. Vi träffades för några år sedan då vi båda sjöng i samma kör i Stockholm. Han har ett brinnande intresse för kvinnliga kompositörer, och organiserar varje sommar en ”Sommarkör” i Gustav Vasa kyrka i Stockholm, där det (nästan) bara sjungs musik skriven av kvinnor. Jag hoppas att Wolfgang gästbloggar här någon gång framöver, och då kan han presentera sig själv lite närmare!
Om du är en van musiklyssnare kanske du har hört talas om Gustav Holst (hans mest kända musik är kanske ”Planeterna”). Mindre känd är hans dotter Imogen, född 1907 i Surrey, England. Imogen studerade vid St Pauls flickskola, där hennes far undervisade. 1926 blev Imogen antagen till Royal College of music, där hon studerade komposition, harmonilära, kontrapunkt och dirigering (lärare var bl.a. George Dyson och Ralph Vaughan Williams). Hon vann flera priser för sina kompositioner. Imogen försörjde sig på att komponera och undervisa, och skrev böcker och undervisningsmaterial.
År 1952 bad Benjamin Britten (en annan känd engelsk kompositör!) att hon skulle jobba för honom och hjälpa honom med en opera han skrev. Under åren 1956 – 1977 var hon också ansvarig för festivalen i Aldeburgh.
Imogen Holst var också dirigent för en kör bestående av ungdomar. Kören kallades ”The Purcell singers”, och framförde allt ifrån medeltida till nutida musik.
Anna Thorvaldsdottir är en isländsk kompositör född 1977. Hon studerade komposition vid universitetet i Kalifornien, och hennes musik framförs regelbundet och ofta i både staterna och i Europa. Hennes främsta inspirationskällor är landskap och naturen.
Foto: Anna Maggý
2012 fick hon Nordiska rådets musikpris och 2015 fick hon en utmärkelse av New York-filharmonikerna som innebar en prissumma på 50 000 dollar och uppdraget att skriva ett stycke för orkestern. Stycket ”Metacosmos” framfördes 2018 med Esa-Pekka Salonen som dirigent. Thorvaldsdottir har skrivit beställningsverk för många namnkunniga orkestrar runt om i världen, bl.a. Göteborgssymfonikerna. Hela listan på orkestrar och ensembler som beställt av henne hittar du på hennes egen hemsida.
Ja, det här blir ett ganska kort inlägg. Ibland finns det inte så mycket information att hitta om en del kvinnliga kompositörer, och det gäller veckans tonsättarinna: Elizabeth Stirling.
Elizabeth Stirling
Vi beger oss nu till England och 1800-talet. Elizabeth Stirling föddes i Greenwich, London 1819 och dog 1895. Hon studerade piano, orgel och harmonilära vid Royal Academy of Music. 1837, bara 18 år gammal, gav hon en konsert i St. Katherines Church.
1839 anställdes Elizabeth som organist i All Saints Church. Där arbetade hon fram till 1858, då hon i stor konkurrens med andra duktiga organister, fick tjänsten i St Andrew Undershaft. Där kom hon att stanna fram till 1880.
Här kommer en fantastisk tonsättarinna som min kollega hittade när vi började leta körrepertoar skriven av kvinnor till Ösmo-Torö församlings projektkör.
Vasiliauskaite
Kristina Vasiliauskaite föddes 1956 i Vilnius, Litauen. Hennes pappa spelade trombon i orkestern på operan i Vilnius, en bror är organist i katedralen i samma stad, och en annan bror är cellist i Litauiska stråkkvartetten – uppenbarligen en mycket musikalisk familj!
Vid en städning i min pappas lägenhet hittade jag ovanstående album, och förflyttades till min barndom. Jag kommer ihåg att den där skivan (och andra) gick varma hemma i huset när jag var barn. Vår mamma sjöng inte med oss, hon hörde nog till en av alla dem som blivit tystade i skolan som barn.
Alice Tegnér har det gemensamt med förra veckans tonsättarinna (Elfrida Andrée) att hon hade en far som uppmuntrade henne och såg till att hon fick förkovra sig i musiken. Alice föddes 1864 som barn nummer två av fyra, till Sofie och Eduard Sandström. Familjen bodde i Karlshamn och pappa Eduard var sjökapten och därmed frånvarande långa perioder.
Som barn var Alice och systern Nanna omgivna av musiken. Dels ifrån pappan som tog med sig musik hem från sina resor, men också från tjänstefolket som sjöng visor under arbetet i köket.
