1900-tal – Katarina Rudérus

Tonsättarinna nr 155

Claude Arrieu (1903-1990)

Är det inte underbart med tabeller? Den här är hämtade från sidan iMusiken, som regelbundet följer upp vad olika orkestrar i Sverige spelar. Mycket intressant läsning! Ta gärna del av och jämför orkestrarna här:

Apropå orkestrar så har gjort en spellista på Spotify med orkestermusik av kvinnor (länk nedan), och från den listan valde jag den här veckans tonsättare, Claude Arrieu. När jag surfar runt för att hitta information om henne hittar jag hemsidan clarinetmusicbywomen.com – en sida som vill göra något åt kvinnors underrepresentation när det gäller klarinettmusik! Här kan man leta efter lämpliga stycken att infoga i sin repertoar. Det är mycket överskådligt och lätt att hitta stycken för olika ensembler eller olika tidsepoker.

Claude Arrieu – vem var hon? Hon hette egentligen Louise-Marie Simon, men skrev under pseudonymen Claude Arrieu. Hon föddes i Paris, hennes mamma kanske jag får anledning att återkomma till, hon var nämligen också kompositör. Claude drömde om att bli pianovirtuos och började studera på Pariskonservatoriet. 1932 vann hon det prestigefyllda ”Prix de Rome” i komposition.

Arrieu skrev musik i många olika stilar. Jag delar länk till hennes Blåskvintett. Arrieu skrev hundratals verk, bland annat konserter för olika instrument, teater- och filmmusik, operor, kammarmusik och vokalmusik. Hon jobbade också på franske radion och undervisade, vilket också medförde att hon skrev musikstycken som användes i undervisningen.

Någon har beskrivit hennes musikaliska stil som ”lätt flödande, elegant, uttrycksfull och melodisk, med en naturlig känsla för melodi.” Lyssna och gör dig en egen uppfattning!

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 154

Margarita Långberg (f. 1967)

Andra helgen i mars hade föreningen SKO (Sveriges Kvinnliga Organister) sitt första årsmöte (länk till föreningens hemsida finns längre ned). Det ägde rum i Södertälje precis ett år efter föreningens bildande, och förutom årsmöte så innehöll helgen ett par orgelkonserter på temat musik av kvinnor. En av deltagarna under dessa dagar var Margarita Långberg, organist och körledare i Västerlövsta pastorat i Uppland.

Margarita föddes i Sibirien, i det som då var Sovjetunionen. Båda hennes föräldrar hade tekniska yrken, mamman var arkitekt och pappan jobbade med teknik och utbildning av yrkesförare. När Margarita var fem år gammal gick hennes mamma bort, och pappan valde då att placera henne i en internatskola för musikbegåvade barn. Det var på så sätt en slump att Margarita kom i kontakt med musiken. Efter några år på skolan visste hon att musiken var hennes livs största kärlek. Hon studerade piano och dirigering och fortsatte utbilda sig på högskolan i Moskva, där hon blev konsertpianist.
Genom sitt engagemang i en ideell förening besökte hon Sverige vid flera tillfällen. Vid en av resorna hit träffade hon sin blivande man och flyttade till Uppsala. Hon har sedan också utbildat sig till organist och tagit en masterexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Margarita minns att hennes första teorilärare uppmuntrade henne att ägna sig åt harmonilära, och hon skrev sitt första pianostycke när hon var i 11-årsåldern, ett stycke som tyvärr inte finns bevarat. Numera skriver hon mest körmusik, men även arrangemang för den egna kören, samt en del orgelmusik.

Margarita hämtar inspiration från folkmusik och jazz-standards. Hon tycker om klara melodier, och ibland experimenterar hon med kärva harmonier. Hon beskriver själv sin musikaliska stil som ”klassisk med moderna element och jazziga toner”. Orgelstycket ”En liten vilsen melodi”, som Margarita framförde vid SKOs årsmötesdagar, tycker jag är ett ypperligt exempel på just detta.

Just nu skriver Margarita på ett körstycke för påsk. Roligast tycker hon det är att skriva för orgel, då hör hon klangen i huvudet. Hon drömmer också om att få skriva något större, t.ex. för symfoniorkester.

Jag kan rekommendera ett körstycke av Margarita som heter ”Inget jag ber om min Gud”, för blandad kör och piano. Det fanns utgivet på Sångfågeln förlag, som numera är uppköpt av Wessmans.

https://www.sverigeskvinnligaorganister.se

Fyll i din e-postadress så får du en notis när nästa inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 150

Ika Peyron (1845-1922)

På nationaldagen ska jag spela en orgelkonsert, och nu pågår planeringen av repertoaren. Jag tror att rubriken får bli något i stil med ”Musik av svenska, kvinnliga organister och artister”. ”Artisterna” får komma med eftersom arrangören uttryck önskemål om att programmet också ska innehålla ”populärmusik”, sånt som ungdomar lyssnar på. Jag vet inte säkert vad ungdomar lyssnar på – Laleh kanske är ett säkert kort, men vad ska man tro om Eva Dahlgren eller Marie Fredriksson?

Nåväl. Jag letade lite efter vilka kvinnor som varit kyrkomusiker i Sverige, sedan vi fick vår första kvinnliga organist (Elfrida Andrée), och nu kanske inte Wikipedias lista är komplett, men där fanns en del namn som jag gått vidare med. Ika (Albertina Fredrika) Peyron är en av dem som jag hittade, som också skrivit musik för orgel. Det är dock oklart om hon var organist i någon församling. Av informationen jag hittills hittat verkar hon mer ha framträtt som pianist.

Ika Peyron föddes i Timrå, och växte upp som fosterbarn hos en grosshandlare i Sundsvall som gärna ville att hon skulle bli läkare, men själv var Ika mer intresserad av musik. Familjen flyttade till Stockholm 1855, och där tog Ika pianolektioner för flera olika lärare. 1865 gifte sig Ika med riksdagsmannen Ludvig Peyron, och sedan följde några år då hon uteslutande ägnade sig åt familjen och de fyra sönerna. Redan innan bröllopet hade Peyron försökt sig på att komponera, men tidsandan var sådan att det inte ”ansågs passande” att kvinnor skrev musik. Hon fortsatte ta pianolektioner som gift, och hon tog upp komponerandet på 1880-talet, då sönerna hunnit växa upp. Hon tog då privatlektioner i kontrapunkt, harmonilära och instrumentation, för bland andra Emil Sjögren.

Peyrons musik blev framförd och rönte uppskattning redan under hennes livstid, framförallt sånger och pianomusik. Hon skrev mycket musik som var anpassad för amatörer, sådan musik var eftertraktad och förlagen tjänade pengar på det.
Peyrons musik spelas också idag, bland annat framför gärna musikkårer hennes stycken.

På Musikverket kan du ladda ner noter på bland annat ”Två stycken för stor orgel” av Peyron:
https://discover.musikverket.se/cgi-bin/koha/opac-search.pl?idx=&q=Ika+Peyron&weight_search=1

Källor:
Wikipedia och  
Albertina Fredrika (Ika) Peyron, www.skbl.se/sv/artikel/AlbertinaFredrikaIkaPeyron, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Magdalena Fronczak), hämtad 2025-02-02.

Vill du ha en påminnelse när nya inlägg publiceras? Fyll i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 149

Avril Coleridge-Taylor (1903-1998)

Coleridge-Taylor kanske låter bekant? Vad jag inte visste var att han, Samuel, hade en dotter som också var kompositör. Hon, Avril, skrev sitt första musikstycke när hon var 12 år gammal. Hon studerade vid Trinity College of Music, där hon fick stipendium både i komposition och pianospel.

1933 debuterade hon som dirigent i Royal Albert Hall. Hon var den första kvinnan att dirigera H.M.S. Royal Marines, och hon var också återkommande gästdirigent för BBC Orchestra och London Symphony Orchestra.

På Avril Coleridge-Taylors verklista finns både kammarmusik, sånger och stora orkesterverk. Ett manuskript på verket ”Romance de pan” som uruppfördes 1922, återfanns och framfördes 2018. 2019 spelade Chineke! Orchestra hennes ”Sussex Landscape” – fantastisk musik om du frågar mig, väl värd att framföras fler gånger! Eller det vackra cello-stycket ”Who knows?” – anbefalles varmt till cello-spelande vänner!

Lästips!

Den här tidningen dimper ner i min brevlåda ett antal gånger om året – en prenumeration jag inte ångrar! Den skriver om kvinnor i ett historisk perspektiv, och berättar både om framgångsrika kvinnliga konstnärer, vetenskapsmän, forskare, såväl som statare och kvinnliga förbrytare. Mycket intressant läsning!

Prenumerera gärna på kommande inlägg, genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 142

Marta Ptaszynska (f. 1943)

Jag fortsätter att undersöka slagverksmusik. Marta Ptaszynska är född i Warszawa, men är för tillfället professor vid universitetet i Chicago. Hon anses vara en av de mest kända polska kompositörerna, men hon har helt och hållet gått mig förbi – tills nu. Hon är själv en virtuos på slagverk, och är specialiserad på nutida musik. Just den kombinationen har inte legat så högt upp på min prioritetslista när jag letat ny musik av kvinnor.

Ptaszynska har en gedigen verklista där orkestermusik samsas med körmusik, kammarmusik, musik för barn – ja, här finns det mesta! Hon har dessutom skrivit böcker om hur man tränar slagverk (Colorful World of Percussion, 1978).

Jag lyssnar på ”Space model”, vilket är ett spännande stycke, helst då jag inte är van att lyssna på just slagverk. Det krävs nog ett par lyssningar för att registrera alla ljud och rytmer.

Operan ”Pan marimba” finns också att lyssna på, men jag har inte lyckats förstå eller hitta information om handlingen.

Prenumererar gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 141

141 Young-ja Lee (f. 1931)

När jag skrev förra inlägget om en kvinna från Sydkorea, så råkade jag hitta en till kvinna från samma land.

Young-ja Lee, som beskrivs som ”the face and Mother of Korean Modern Music”, studerade vid Ewha Womans University (där hon sedemera blev lärare i komposition), samt vid Pariskonservatoriet och senare i Bryssel och i New York.

Jag läser att Lee gärna kombinerar influenser från Fransk, Västafrikansk, Indonesisk och Koreansk musik, till en alldeles egen blandning. Jag tycker man hör det i hennes ”Fantasy Variations” för två pianon.

Lee bildade tillsammans med sex andra kvinnor den första föreningen för kvinnliga kompositörer i Sydkorea, och var ordförande för sällskapet under dess första 13 år.

Verklistan på Wikipedia är inte jättelång, och jag hittar inte så mycket inspelat, men det finns säkert mer information om man behärskar det koreanska språket. Håll till godo med en sång och ”Fantasy Variations”.

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 139

Elizabeth Maconchy (1907-1994)

En av de tonsättare jag skrivit om nyligen tipsade mig om ”Two Epitaphs” för damkör, skrivet av Elizabeth Maconchy. Det var en ny bekantskap för mig, och jag har åter igen upptäckt en mängd fin musik!

Elizabeth föddes i England av Irländska föräldrar, och växte upp i England och på Irland. Elizabeth studerade musik (piano, harmonilära och kontrapunkt) i Dublin. Dessa år formade henne och hon såg sig själv som irländare.

1923 flyttade hon till London för att studera vidare för bl.a. Charles Wood och Ralph Vaughan Williams. Hon inspirerades av flera europeiska tonsättare vid den här tiden, t.ex. Bela Bartok.

År 1930 framfördes Maconchys pianokonsert, och samma år framfördes också kantaten ”The Land” (inspirerad av en dikt med samma namn, skriven av Vita Sackville-West).

Maconchy ingick i den grupp av kvinnor som började arrangera konserter på en teater i Notting Hill. Detta då det inte fanns så stora möjligheter för kvinnliga kompositörer att få sin musik framförd.

Maconchy skrev över 200 verk, och jämfördes under sin livstid med både Bartok, Beethoven, Mozart och Britten!

1933 vann Maconchy pris för sin Kvintett för oboe och stråkar. Hon har också skrivit 13 stråkkvartetter, orkestermusik, kammarmusik, sånger, körstycken och opera/teatermusik.

Det finns en hel del inspelat av Maconchys musik på streamingtjänsterna, jag delar några saker men fortsätt gärna leta på egen hand. ”Two Epitaphs” för damkör finns utgiven på Chester Music.

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 136

Maria Löfberg (f. 1968)

Helgen som passerade befann sig cirka 600 kyrkomusiker från de Nordiska länderna i Köpenhamn för det Nordiska kyrkomusikersymposiet, som går av stapeln vart fjärde år. Under dessa dagar fick jag möjlighet att säga hej till Maria Löfberg, organist i Falkenberg, och för många ett känt namn när det gäller tonsättare av kyrkomusik.

Maria har skrivit musik i princip hela livet, och hon drar sig till minnes att hon i åttonde klass fick hjälp av en musiklärare att skriva ner sitt första komponerade verk. Maria skriver för att det är roligt, och hon komponerar mest för sitt eget sammanhang, utifrån de behov som har funnits, och finns, där hon jobbar.

Maria blir inspirerad av texter, både bibeltexter och poesi, men även av ljudet av rösten, eller olika instruments klanger.

Fortsätt läsa

Tonsättarinna nr 127

Alma Mahler (f. 1879-1964)

Jag har lite grand undvikit de mest kända kvinnliga kompositörerna här på bloggen, men nu kan jag inte låta bli att lyfta Alma Mahler. Hon är lite extra aktuell för mig just nu, eftersom jag ska sjunga en av hennes sånger på konsert inom kort.

Almas far var målare, modern finns ingen information om. Om Alma själv finns det mest uppgifter om hennes olika relationer och de män hon var gift med. När Alma gifte sig med Gustav ställde han krav på henne att hon skulle vara hans hustru, och inte hans kollega, d.v.s. att hon skulle sluta skriva musik. Man kan ana att detta satte sina spår i deras relation.

När Gustav dog återupptog Alma komponerandet. Vad jag kan utläsa tros Alma Mahler ha skrivit mer än 100 sånger och kammarmusikverk. Långt ifrån alla finns bevarade för eftervärlden.

Alma gifte om sig med en judisk författare och blev, liksom så många andra, tvungen att fly från Wien. Hon lämnade landet 1938 och bosatte sig i New York.

Bland Alma Mahlers sånger finns både de med stor dramatik och de som är mer lyriska. Jag delar två favoritsånger!

Prenumerera gärna på kommande inlägg – fyll i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 121

Ivy Priaulx Rainier (1903-1986)

Om jag inte tidigare tipsat om den här kartan, så gör jag det nu:

https://svmusicology.com/mapa?lang=en

Den visar på inget sätt all världens kvinnliga tonsättare, men är ju lite spännande att botanisera på ändå, i jakten på kvinnor jorden runt som skriver musik.

Den här tonsättaren fanns under Sydafrika, där hon var född och bodde som barn och ung. När hon var 17 år flyttade familjen till England.

Hennes musikaliska utbildning började med fiolspel vid South African College of Music i Kapstaden. Musikutbildningen fortsatte i London, och Ivy undervisade sedan i Bristol. Som kompositör ansåg hon sig vara självlärd, även om hon studerade ett år för Nadia Boulanger i Paris.

Bland Priaulx Rainiers verk finns t.ex. en stråkkvartett, som framfördes publikt 1944. Hon har skrivit en Sonat för viola, en Svit för klarinett, en oboe-kvartett (Quanta), ett Requiem – med mera!

Fortsätt läsa