Alice Mary Smith är känd som den första brittiska kvinnan som skrev en symfoni. Hon har faktiskt två symfonier på verklistan, den första (i c-moll) skrev hon bara 24 år gammal!
The Illustrated London News recenserade den såhär:
“… Miss Smith’s symphony especially, coming from the pen of a young lady, was a striking proof of sound studies and high attainments of the female votaries of the art in this country”
Alice visade tidigt begåvning för musik, och hon tog privatlektioner i komposition och jobbade hårt. Hon är tydligt inspirerad av Mendelssohn. Det första av hennes verk som publicerades var en sång som gavs ut 1857 (då hon var 18 år gammal).
I början på februari i år samlades ca 30 kyrkomusiker i Strängnäs domkyrka för att sjunga engelsk körmusik tillsammans. Dagen mynnade ut i en konsert där vi framförde ett antal fantastiska verk från den anglikanska traditionen. Två kvinnor fanns representerade och den ena av dem var Elisabeth Poston. Vi sjöng hennes kanske mest välkända julsång: ”Jesus Christ the apple tree”, och det blev en av mina favoriter i all sin enkelhet.
Poston studerade komposition vid Royal Academy of Music i London. Hon vann pris för sin violinsonat och när hon tog examen 1925 var flera av hennes sånger redan publicerade.
Förutom hymner och carols skrev Elisabeth mängder med musik för radio och TV, bland annat i samarbete med författarna CS Lewis och Dylan Tomas.
Jag hittar en uppgift om att man 2018 hittade ett ”Festal Te Deum” (kör, orgel, m.fl. instrument) av Poston, som man trodde var försvunnet. Jag forskar vidare på om det möjligen finns utgivet.
Nedan finns länkar till ett par körsånger, men jag kan även tipsa om hennes trio för flöjt, klarinett och harpa, som finns t.ex. på Spotify.
På cpdl.org kan man hitta en lista på hennes körmusik, jag låter det vara osagt om denna förteckning är komplett. På förlaget Boosey och Hawkes kan man köpa några titlar av Poston.
För några veckor sedan hade jag nöjet att sjunga damtrio med några kollegor vid en lunchkonsert i Andreaskyrkan på söder i Stockholm. Min kollega och jag, som nu letat diverse repertoar av kvinnliga tonsättare sedan två år tillbaka, konstaterade att det är ganska lätt att hitta sånger för fyra damröster, medan det är värre om man bara har tre röster att tillgå.
Ett stycke som vi framförde och som jag fastnade för var ett ”Ave Maria” skrivet av Rebecca Clarke. Det tog lite tid att förstå sig på detta stycke, för klangerna är lite speciella och något oväntade. Men som det ofta blir när man jobbar mycket med något: när man väl kom över tröskeln klingade det mycket fint! En länk till stycket finns längre ned!
För nytillkomna läsare: välkomna hit! Avsikten med denna blogg är inte att skriva djuplodande inlägg. För det mesta blir presentationerna ganska korta och ytliga, och min förhoppning är att du som läser själv ska bli nyfiken och kanske hitta någon för dig tidigare okänd kompositör som du vill lära dig mer om, och kanske utöka andelen musik skriven av kvinnor i de sammanhang där du har möjlighet att påverka repertoarutbudet! Vi kan alla dra vårt strå till stacken för att mer musik av kvinnor (och andra diskriminerade grupper) framförs vid konserter, i våra körer, o.s.v.
Bulgarien är inte tidigare representerat i mina inlägg, men den här tonsättarinnan är åtminstone född i Plovdiv i Bulgarien år 1980, även om hon flyttade till London 1991 och har varit bosatt där sedan dess. Hon vann en kompositionstävling i Wien redan som fjortonåring, och har studerat vid Royal Academy of Music och Guildhall School of Music i London.
Dobrinkas musik har framförts över hela världen och hon har skrivit beställningsverk för ett antal ansedda orkestrar. Jag slås av hur ofta jag läser liknande uppgifter om, för mig tidigare okända, kvinnliga tonsättare. Mängder med framgångar, priser i stora tävlingar, samarbeten med berömda orkestrar – men hur kommer det sig att deras musik ändå inte är mer känd?
Jag samlar på kvinnliga kompositörer! Den här råkade jag på via en väns inlägg på facebook. Helen Ostafew hade jag inte hört talas om förut. Hon är en nu levande, brittisk kompositör, som också är sångerska, pianist och dirigent.
Helen Ostafew
Helen Ostafew började spela fiol och piano när hon var fyra år. Senare tog hon examen vid universitetet i Leeds med sång som huvudämne, och piano och komposition som bi-ämnen. Hon fortsatte studera komposition i Nederländerna.
Helen sjunger sopran i den professionella emsemblen ”World choir for peace”.
Det första verket av henne jag hittade var ”Requiem for humanity”. Detta verk innehåller texter ur den traditionella latinska mässan, men också texter från flera stora världsreligioner, liksom citat av Ghandi, m.fl. Verket finns på Spotify, och på Helens egen hemsida (länk längre ned!). Verket är 40 minuter långt och är skrivet för blandad kör, 3 solister och piano eller orgel – det torde vara genomförbart i många församlingar! Man kan också göra det med stråkkvintett eller stråkorkester. Noter går att beställa på Helens hemsida, även enstaka satser.
Denna vecka blir det ytterligare en kvinnlig tonsättare från England, nämligen Cecilia McDowall. Det här är en tonsättare jag känt till ett bra tag, men när jag nu började leta uppgifter för detta inlägg insåg jag att här finns en riktig guldgruva av inte bara körmusik. Men vi tar det från början!
Cecilia McDowall
Cecilia McDowall föddes 1951 i London. Hon studerade musik först vid universitetet i Edinburgh, och sedan vid Trinity College of Music i London, där hon också tog examen i komposition.
McDowall har vunnit många priser för sin musik, senast 2014 då hon fick ”British Composer Award” för stycket ”Night Flight”.
2010 skrev hon kontrakt med Oxford University Press som nu ger ut hennes musik, och 2015 var hon en av domarna i en kompositionstävling för kvinnliga kompositörer.
Ruth Gipps var en engelsk tonsättarinna född 1921, död 1999. Hon var inte bara tonsättare utan också oboist, pianist, dirigent och lärare. Hon var en av sin tids mest produktiva tonsättare med inte mindre än fem symfonier, sju konserter och ett antal kammar- och körmusikverk på verklistan. Hon grundade bl.a. ”London Repertoire Orchestra”, och var dirigent för ”City of Birminghamn Choir”.
Ruth var ett musikalisk underbarn och hon vann sin första kompositionstävling redan när hon var åtta år gammal. År 1937 började hon studera oboe, piano och komposition på Royal College of Music. Hennes lärare i komposition var Gordon Jacob och Ralph Vaughan Williams.
Veckans tonsättarinna kom jag i kontakt med via Wolfgang Undorf. Vi träffades för några år sedan då vi båda sjöng i samma kör i Stockholm. Han har ett brinnande intresse för kvinnliga kompositörer, och organiserar varje sommar en ”Sommarkör” i Gustav Vasa kyrka i Stockholm, där det (nästan) bara sjungs musik skriven av kvinnor. Jag hoppas att Wolfgang gästbloggar här någon gång framöver, och då kan han presentera sig själv lite närmare!
Om du är en van musiklyssnare kanske du har hört talas om Gustav Holst (hans mest kända musik är kanske ”Planeterna”). Mindre känd är hans dotter Imogen, född 1907 i Surrey, England. Imogen studerade vid St Pauls flickskola, där hennes far undervisade. 1926 blev Imogen antagen till Royal College of music, där hon studerade komposition, harmonilära, kontrapunkt och dirigering (lärare var bl.a. George Dyson och Ralph Vaughan Williams). Hon vann flera priser för sina kompositioner. Imogen försörjde sig på att komponera och undervisa, och skrev böcker och undervisningsmaterial.
År 1952 bad Benjamin Britten (en annan känd engelsk kompositör!) att hon skulle jobba för honom och hjälpa honom med en opera han skrev. Under åren 1956 – 1977 var hon också ansvarig för festivalen i Aldeburgh.
Imogen Holst var också dirigent för en kör bestående av ungdomar. Kören kallades ”The Purcell singers”, och framförde allt ifrån medeltida till nutida musik.
I jakten på nya, spännande kvinnliga kompositörer, snubblar man ibland över namn man inte alls känner till. En sådan ska jag presentera nu: Rebecca Dale!
Rebecca är en brittisk kompositör född 1985, som började skriva musik tidigt. Redan när hon var 10 år hade hon skrivit en musikal, och när hon var 15 en pianokonsert. Hon fick stipendium för vidare musikstudier och studerade vid universitetet i Oxford (New College), där hon tog en master i komposition för film- och TV. Efter det har hon också studerat vid flera prestigefyllda skolor i USA.
Bland de filmer som Rebecca Dale skrivit musik till märks ”Mandela: Long walk to freedom”, ”The program” och Disneys ”Queen of Katwe”.
Hennes klassiska konsertmusik fick ett genombrott 2014 när BBC radio sände hennes körsymfoni ”When music sounds”. Efter det följde flera samarbeten med berömda orkestrar, t.ex. ”Royal Liverpool Philharmonic”.
Rebecca Dale har också gått till historien som den första kvinna som skriver kontrakt med Decca Classics och Decca publishing (och det skedde så sent som 2018 – man undrar just vad Decca är för ett företag som inte kunnat kontraktera någon kvinna tidigare?).
Musikstycket som jag råkade hitta i mitt idoga letande efter musik av kvinnor var hennes ”Requiem for my mother”, ett vackert och finstämt verk, där man också tydligt hör influenserna från filmens värld.
Länkar
”When music sounds” – hela verket finns på Spotify
