Tonsättarinna nr 145

Constanze Geiger (1835-1890)

Nytt år – nya möjligheter! Ett nyårslöfte skulle kunna vara att medvetet leta efter ny musik, t.ex. musik av kvinnliga tonsättare. Anna Braw är en person jag vill tipsa dig om att följa. Hon driver facebook-sidan ”Listen to her – music by Women composers”. I skrivande stund har Anna precis delat en Spotify-lista med musik av kvinnor för hela året (länk finns längre ned!), och hon har också gjort spellistor med t.ex. musik för lucia, en lista med requier, med mera!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tycker nog att året börjar rätt så bra. Det är rent av så att vi fått uppleva ett historiskt ögonblick. Vad pratar jag om? Jo, den sedvanliga nyårskonserten med Wienerfilharmonikerna som just har just ägt rum, och det för 85 gången i ordningen. För första gången i konsertens historia (ja, det verkar vara så!) – spelades ett verk av en kvinnlig tonsättare – nämligen Constanze Geiger.

Geiger undervisades i pianospel av fadern och hade sin debutkonsert vid 6 års ålder. När hon var 8 år framförde hon första gången egna kompositioner. Enligt uppgift var hon både pianist, aktris, kompositör och sångerska.
Som så många andra kvinnor vid den här tiden slutade hon konsertera när hon gifte sig, men hennes musik fortsatte att framföras. Kanske kan den få ett uppsving och framföras vid fler tillfällen framöver?

Enligt Wikipedia finns det ett tjugotal verk av Geigers hand, men bara några få noter finns på imslp.

Nyårskonserten hittar du på svtplay – passa på!

 

https://youtu.be/_TyOtTuwr7o?si=_Ds6xfK_kx0SxmzS

Jag blir glad för varje ny person som vill följa bloggen! Du får gärna dela vidare till andra som också kan vara intresserade!

Tonsättarinna nr 144

Brenda Portman

”Många års arbete med en mer jämställd repertoar i Konserthuset Stockholm har resulterat i ett stort utbud av kvinnliga tonsättare inom klassisk musik, såväl nutida som historiska”.

Detta citat är ur ett mail som kom från Konserthuset i Stockholm, strax före jul, med en hälsning från Susanne Rydén som är VD. Jag kollade statistiken på sidan imusiken.se (hoppas ni har hittat dit – där finns mycket spännande att läsa!), och enligt den undersökning som gjordes spelåret 2023-2024, så var andelen musik av kvinnliga tonsättare blygsamma 11,6% i Konserthuset. Naturligtvis är det bra att det görs ett medvetet arbete för att lyfta in kvinnorna, och 11,6% är såklart bättre än 0%. Men jag tycker inte att man kan säga att det är ett ”stort utbud”. Det har jag talat om för Konserthuset, samt att jag personligen väljer bort konserter där det bara spelas musik av män. Inte för att jag tror att ett enstaka mail till en VD kommer att göra någon skillnad – men om vi blir många som väljer vad vi lyssnar på, så tror jag att det på sikt kan ha betydelse.

Nåväl – det här blir årets sista inlägg, men jag har ett långt pärlband av kvinnor att skriva om för kommande år också!
Brenda Portmans ”O little town of Bethlehem” var en del av det orgelprogram med julmusik jag spelade strax före jul. Jag tyckte mycket om det stycket! Det finns att hitta i ett album som heter ”To Hear the Angels Sing”, vilket innehåller julmusik av Portman. Det finns fler häften med orgelmusik av Portman, och om jag minns rätt beställde jag via ett svenskt förlag.

Portman är verksam i Cincinatti, Ohio, som kompositör, organist och lärare i orgelspel. Hon är välutbildad, och har vunnit en mängd orgeltävlingar. Bland annat var hon den enda kvinnliga deltagaren från USA i ”Canadian International Organ Competition” i Montreal.

Portman har även vunnit priser för sina tonsättningar – läs gärna vidare på hennes hemsida om detta.
Hennes hemsida ger också en tydlig överblick över hennes produktion, där det finns såväl körmusik som orgelmusik, verk för olika instrument och arrangemang av psalmer och hymner. Länkar finns till var man köper respektive not.

https://brendaportman.com/

https://lorenz.com/shop/keyboard/organ-solo/to-hear-the-angels-sing

Tonsättarinna nr 143

Pamela Decker

Pamela Decker porträtt
Foto: Eric Carr

I veckan som gick hade jag förmånen att få spela en orgellunchkonsert i Andreaskyrkan på söder i Stockholm. Temat var julmusik av kvinnliga tonsättare, och programmet hade en övervikt av nu levande tonsättare, och en av dem var Pamela Decker.

Stycket jag valt av Decker var ”Veni, veni, Immanuel” som också finns som nummer 423 i den svenska psalmboken. Enligt min mening en av de vackraste adventspsalmerna vi har!
Pamela Decker är amerikanska, organist och kompositör, med utbildning från Stanford (USA) och Lübeck. Hon tjänstgör nu som professor i både orgel och musikteori vid universitetet i Arizona. Hon är också organist i Grace St. Pauls Episkopala kyrka i Tucson, och verkar också ha en omfattande konsertverksamhet över stora delar av världen.

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 143

Tonsättarinna nr 142

Marta Ptaszynska (f. 1943)

Jag fortsätter att undersöka slagverksmusik. Marta Ptaszynska är född i Warszawa, men är för tillfället professor vid universitetet i Chicago. Hon anses vara en av de mest kända polska kompositörerna, men hon har helt och hållet gått mig förbi – tills nu. Hon är själv en virtuos på slagverk, och är specialiserad på nutida musik. Just den kombinationen har inte legat så högt upp på min prioritetslista när jag letat ny musik av kvinnor.

Ptaszynska har en gedigen verklista där orkestermusik samsas med körmusik, kammarmusik, musik för barn – ja, här finns det mesta! Hon har dessutom skrivit böcker om hur man tränar slagverk (Colorful World of Percussion, 1978).

Jag lyssnar på ”Space model”, vilket är ett spännande stycke, helst då jag inte är van att lyssna på just slagverk. Det krävs nog ett par lyssningar för att registrera alla ljud och rytmer.

Operan ”Pan marimba” finns också att lyssna på, men jag har inte lyckats förstå eller hitta information om handlingen.

Prenumererar gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 141

141 Young-ja Lee (f. 1931)

När jag skrev förra inlägget om en kvinna från Sydkorea, så råkade jag hitta en till kvinna från samma land.

Young-ja Lee, som beskrivs som ”the face and Mother of Korean Modern Music”, studerade vid Ewha Womans University (där hon sedemera blev lärare i komposition), samt vid Pariskonservatoriet och senare i Bryssel och i New York.

Jag läser att Lee gärna kombinerar influenser från Fransk, Västafrikansk, Indonesisk och Koreansk musik, till en alldeles egen blandning. Jag tycker man hör det i hennes ”Fantasy Variations” för två pianon.

Lee bildade tillsammans med sex andra kvinnor den första föreningen för kvinnliga kompositörer i Sydkorea, och var ordförande för sällskapet under dess första 13 år.

Verklistan på Wikipedia är inte jättelång, och jag hittar inte så mycket inspelat, men det finns säkert mer information om man behärskar det koreanska språket. Håll till godo med en sång och ”Fantasy Variations”.

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 140

In-Sun Cho

För att utveckla mig som tonsättare har jag börjat leka med att skriva små, korta, slagverksetyder. Det blir ett annat sätt att tänka när man inte har en text, en melodi och en harmonik att förhålla sig till. I och med detta har jag också börjat lyssna lite på slagverksmusik, och jag hittade då In-Sun Cho, från Sydkorea. Hon har studerat komposition i både Seoul och i Köln. Hon har samarbetat med en mängd olika ensembler som beställt musik av henne, och också blivit spelad på musikfestivaler runt om i världen.

Hon har varit (eller är?) ordförande för Korean Society of Women composers.

In-Sun Cho inspireras av naturen och hennes verk får ofta namn som ”Vinterljus”. Ja, det är ungefär vad jag kan få fram om henne, med mina begränsade språkkunskaper! Om någon av mina läsare kan hitta mer information tar jag gärna emot den!

Prenumerera gärna på kommande inlägg om kvinnliga tonsättare!

Tonsättarinna nr 139

Elizabeth Maconchy (1907-1994)

En av de tonsättare jag skrivit om nyligen tipsade mig om ”Two Epitaphs” för damkör, skrivet av Elizabeth Maconchy. Det var en ny bekantskap för mig, och jag har åter igen upptäckt en mängd fin musik!

Elizabeth föddes i England av Irländska föräldrar, och växte upp i England och på Irland. Elizabeth studerade musik (piano, harmonilära och kontrapunkt) i Dublin. Dessa år formade henne och hon såg sig själv som irländare.

Elizabeth Maconchy

1923 flyttade hon till London för att studera vidare för bl.a. Charles Wood och Ralph Vaughan Williams. Hon inspirerades av flera europeiska tonsättare vid den här tiden, t.ex. Bela Bartok.

År 1930 framfördes Maconchys pianokonsert, och samma år framfördes också kantaten ”The Land” (inspirerad av en dikt med samma namn, skriven av Vita Sackville-West).

Maconchy ingick i den grupp av kvinnor som började arrangera konserter på en teater i Notting Hill. Detta då det inte fanns så stora möjligheter för kvinnliga kompositörer att få sin musik framförd.

Maconchy skrev över 200 verk, och jämfördes under sin livstid med både Bartok, Beethoven, Mozart och Britten!

1933 vann Maconchy pris för sin Kvintett för oboe och stråkar. Hon har också skrivit 13 stråkkvartetter, orkestermusik, kammarmusik, sånger, körstycken och opera/teatermusik.

Det finns en hel del inspelat av Maconchys musik på streamingtjänsterna, jag delar några saker men fortsätt gärna leta på egen hand. ”Two Epitaphs” för damkör finns utgiven på Chester Music.

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 138

Sara Hansen (f. 1973)

Då vill jag presentera ännu en tonsättande kyrkomusiker: Sara Hansen som är verksam i Knista församling, Strängnäs stift.

Sara Hansen minns inte när hon började skiva musik, men gissar att det var i tonåren, som ett sätt att bearbeta tankar och känslor. Ungefär som att skriva dagbok. När hon började jobba som kyrkomusiker arrade hon en del, för att det inte fanns material som passade för de ensembler hon hade. Hon beskriver inte sig själv som kompositör, mer som ”brukstonsättare”, och säger att hon inte har någon längtan att skriva bara för skrivandets skull. Allt hon producerar kommer ur ett konkret behov.

– Man letar alltid efter ny musik, men det är långt ifrån alltid man hittar det man letar efter, säger Sara. Då skriver jag själv. Eller om man känner att man använt samma sånger år efter år till någon särskild söndag, och vill ha lite förnyelse.

Sara skriver bara sakral musik, och i stort sett bara för blandad kör eller barnkör. Hon strävar efter att skriva pedagogiska och roliga stämmor, och tycker att hon lär sig något nytt varje gång hon delar ut något till körerna.

– Man får feedback direkt från körsångarna, det är roligt när de uppskattar att man försökt göra en stämma som är rolig att sjunga, säger Sara.

Texterna skriver Sara nästan alltid själv, och jag frågar hur hennes skrivprocess ser ut. Hon svarar att hon alltid börjar med att fundera över vad det är hon vill säga med den sång hon ska skriva. Hon tar nationaldagen som exempel, då hennes körer alltid sjunger. Hon blev lite trött på allt det nationalromantiska där man slår sig för bröstet, och kände att hon mer är stolt över Sverige för att vi har demokrati, mänskliga rättigheter och strävar efter jämlikhet. I detta försökte hon hitta vad hon ville säga, det som inte har sagts förut.

En gång blev hon ombedd att skriva ett orgelstycke till en vigsel och hon nämner att hon använder improvisation för att träna fantasin.

 Ett roligt uppdrag var ett projekt där en diakon som jobbat med teckenspråk översatte teckenspråks-texter till svenska. Det var något som aldrig gjorts förut. Syftet var att hörande och döva skulle kunna sjung/teckna tillsammans. En utmaning med det har varit att teckenspråket inte har alla svenska småord, det är mer kortfattat, och det var ibland svårt att hitta formuleringar som fungerar på svenska.

Just nu skriver Sara på en minimusikaI som har barns och ungas psykiska ohälsa som utgångspunkt. I detta projekt är barnen med och bidrar med tankar och funderingar kring vad som kan orsaka psykisk ohälsa och de kommer också att få  improvisera fram scenerna tillsammans med Sara.

Sara beskriver sin musikaliska stil som ”harmonisk” och hon har inget behov av att skriva något ”nytt” eller skapa något originellt.

– Jag skriver för att det ska funka för just det behovet som finns där och då. Jag tror att min musik är lättlyssnad, avslutar Sara.

Sara har inte skickat någon av sin musik till något förlag, men jag fick i min hand ett par körsånger samt en Brudmarsch för orgel, som säkert kan komma till användning framöver!

Följ gärna min blogg genom att prenumerera på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 137

Victoria Kelly

För något år sedan gjorde vi en konsert i vår kyrka med filmmusik, i samarbete med en extern arrangör. Vid det tillfället hade vi inte riktigt formulerat vår ambition att hälften av musiken vid konserter ska vara skriven av kvinnor, men jag tog ändå upp frågan med den externa arrangören, som tvärsäkert sa att ”det är inte så många kvinnor som skriver filmmusik”. Naturligtvis finns det många kvinnor som skriver för film och TV.

Fotograf: Garth Badger

En av dem är Victoria Kelly, en tonsättare från Nya Zeeland, som studerat oboe och sedan komposition vid universitetet i Auckland. Vidare har hon studerat filmkomposition i Los Angeles. Kelly har skrivit musik till över 20 filmer och TV-produktioner, framförallt i Nya Zeeland. Filmtitlar som ”Under the mountain”, ”Out of the Blue” och ”Black sheep” säger inte mig så mycket, men det finns några ljudspår på Kellys hemsida med smakprov på bl.a. musik från några av filmerna.

Jag råkade hitta ett spår från ett Requiem som fångade mitt intresse med sin suggestiva pianostämma och skira tenorsolist. Verket bygger på poesi av flera olika poeter, och enligt uppgift har Kelly funderat på verket under 30 års tid (det uruppfördes 2023). Hon skriver själv om verket såhär:

 

”I think it exists because I’ve never been able to find words for the events that inspired it — the death of my parents; the loss of friends; the experiencing, witnessing and sharing of grief; the advent of love; the birth of children; the beauty and hostility of the world; the wonder of the universe… The music of ‘Requiem’ ebbs and flows around the poetry. Tides are generated by simple melodic shapes that rise and fall. As the melodies reach for each other they create harmony. The tenor, far beyond his natural register, represents our vulnerability, our hope and fear. The soprano, with her austere purity, is something immutable and beyond us.”

Verket finns i sin helhet på youtube.
https://victoriakellymusic.com/

Prenumrera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 136

Maria Löfberg (f. 1968)

Helgen som passerade befann sig cirka 600 kyrkomusiker från de Nordiska länderna i Köpenhamn för det Nordiska kyrkomusikersymposiet, som går av stapeln vart fjärde år. Under dessa dagar fick jag möjlighet att säga hej till Maria Löfberg, organist i Falkenberg, och för många ett känt namn när det gäller tonsättare av kyrkomusik.

Maria har skrivit musik i princip hela livet, och hon drar sig till minnes att hon i åttonde klass fick hjälp av en musiklärare att skriva ner sitt första komponerade verk. Maria skriver för att det är roligt, och hon komponerar mest för sitt eget sammanhang, utifrån de behov som har funnits, och finns, där hon jobbar.

Maria blir inspirerad av texter, både bibeltexter och poesi, men även av ljudet av rösten, eller olika instruments klanger.

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 136