Katarina Rudérus

Tonsättarinna nr 152

Lucy Pankhurst (f. 1981)

Södertörns brass är en ensemble som spelar återkommande i Ösmo kyrka, och den traditionen går långt tillbaka i tiden. Jag vågar påstå att det var vår församlings satsning på kvinnliga tonsättare år 2021, som gjorde att den här orkestern mer aktivt började leta efter musik skriven av kvinnor – vilket såklart är jättekul! För någon vecka sedan hade de en konsert hos oss igen, och det var många kvinnliga kompositörer på agendan, bland annat Lucy Pankhurst, som är verksam i nordvästra England.

Lucy började spela horn när hon var 13 år, och snart var hon med i varenda skolensemble som fanns. Ytterligare några år senare började hon spela i ett par riktigt bra ungdoms-brassband.

Om jag förstått saken rätt började Lucy skriva musik inför en examen i skolan när hon var 16 år. Hon beskriver att hon hade en enorm fantasi och att hon nästan blev chockad när hon upptäckte hur många musikaliska idéer hon bar på och som hon inte varit uppmärksam på tidigare.
När hon började på college fick komponerandet största möjliga utrymme, eftersom hon tyckte det var så roligt. Att bli tonsättare var inget som hon drömt om att bli, det verkar bara ha hänt.

Lucy Pankhurst har lång erfarenhet som lärare och har skrivit mycket musik för ungdomsorkestrar och skolundervisning. Hon har fått beställningar från bl.a. BBC Radio och ett flertal festivaler för brassband. Jag noterar speciellt en festival som heter the International Women’s Brass conference, som ordnar internationella konferenser för att utbilda, stötta och marknadsföra kvinnliga brassmusiker.

2011 blev Lucy Pankhurst den första brittiska kvinnan som fick ett pris för ett stycke skrivet för Brassband: ”In Pitch Black”. Verket beskriver den katastrof som inträffade 1910 i England, då en explosion i en gruva dödade 342 personer.

International Women’s brass conference:
https://myiwbc.org/about/

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 151

Nina Sandell (f. 1977)

Jag fick en pratstund med Nina Sandell, en av många kyrkomusiker som också skriver musik. Nina började sin musikaliska bana som stråkmusiker som ung, då hon spelade violin vilket följdes av viola, piano och senare orgel. Hon är utbildad på orgel och viola både Sverige och England och läser just nu en master i komposition vid Musikhögskolan i Piteå.

Jag kom först i kontakt med Nina Sandell via hennes ”Orgliga småstycken”. De första styckena till den här samlingen tillkom för ungefär 15 år sedan, och de växte fram ur de behov som fanns för Ninas egna orgelelever. Det som Nina saknade i traditionella orgelskolor, skrev hon själv till sin elever. Styckena är baserade på olika speltekniska mönster och de hjälper eleven att ”få styrsel” på händerna, samtidigt som de musikaliskt låter mer avancerade än de är. Det finns nu fem stycken samlingar av ”Orgliga småstycken”, som alla går att köpa via Nina (länk nedan).
Jag kan varmt rekommendera dessa samlingar!

Musik av Nina Sandell finns också på Gehrmans notförlag, som nyligen gav ut två körstycken som hon skrivit.

Jag frågar Nina hur hon själv beskriver sin musik, och får till svar att hon alltid skrivit i en lättillgänglig stil, eftersom det finns ett behov av det, och alltid med utgångspunkt i de ensembler hon själv haft tillgång till. Hon beskriver sig som en ”bruksmänniska”, som inte skriver krångligt, utan vill att musiken ska vara lättillgänglig och användbar. Hon blir särskilt glad när hon lyckas skriva något som får en elev eller en kör att ”tända till”. Om man kan sprida glädje och en känsla för musiken, har man lyckats, säger Nina.

Nina Sandell säger att det som inspirerar hennes mest är att veta för vilket sammanhang hon skriver. Människorna, i de körer och de elever hon möter, inspirerar. Sandell skriver också texterna själv, och tycker om att skriva dikter och texter som får folk att tänka till. Det kan vara svårt att veta hur tydligt man ska säga saker, och hur mycket man ska lämna till andra att tolka.

http://www.ninasandell.se/noter-att-kopa/

https://gehrmans.se/search?q=Nina+Sandell&options%5Bprefix%5D=last

Prenumerera gärna på kommande inlägg! Fyll i din e-postadress om du vill ha en påminnelse när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 150

Ika Peyron (1845-1922)

På nationaldagen ska jag spela en orgelkonsert, och nu pågår planeringen av repertoaren. Jag tror att rubriken får bli något i stil med ”Musik av svenska, kvinnliga organister och artister”. ”Artisterna” får komma med eftersom arrangören uttryck önskemål om att programmet också ska innehålla ”populärmusik”, sånt som ungdomar lyssnar på. Jag vet inte säkert vad ungdomar lyssnar på – Laleh kanske är ett säkert kort, men vad ska man tro om Eva Dahlgren eller Marie Fredriksson?

Nåväl. Jag letade lite efter vilka kvinnor som varit kyrkomusiker i Sverige, sedan vi fick vår första kvinnliga organist (Elfrida Andrée), och nu kanske inte Wikipedias lista är komplett, men där fanns en del namn som jag gått vidare med. Ika (Albertina Fredrika) Peyron är en av dem som jag hittade, som också skrivit musik för orgel. Det är dock oklart om hon var organist i någon församling. Av informationen jag hittills hittat verkar hon mer ha framträtt som pianist.

Ika Peyron föddes i Timrå, och växte upp som fosterbarn hos en grosshandlare i Sundsvall som gärna ville att hon skulle bli läkare, men själv var Ika mer intresserad av musik. Familjen flyttade till Stockholm 1855, och där tog Ika pianolektioner för flera olika lärare. 1865 gifte sig Ika med riksdagsmannen Ludvig Peyron, och sedan följde några år då hon uteslutande ägnade sig åt familjen och de fyra sönerna. Redan innan bröllopet hade Peyron försökt sig på att komponera, men tidsandan var sådan att det inte ”ansågs passande” att kvinnor skrev musik. Hon fortsatte ta pianolektioner som gift, och hon tog upp komponerandet på 1880-talet, då sönerna hunnit växa upp. Hon tog då privatlektioner i kontrapunkt, harmonilära och instrumentation, för bland andra Emil Sjögren.

Peyrons musik blev framförd och rönte uppskattning redan under hennes livstid, framförallt sånger och pianomusik. Hon skrev mycket musik som var anpassad för amatörer, sådan musik var eftertraktad och förlagen tjänade pengar på det.
Peyrons musik spelas också idag, bland annat framför gärna musikkårer hennes stycken.

På Musikverket kan du ladda ner noter på bland annat ”Två stycken för stor orgel” av Peyron:
https://discover.musikverket.se/cgi-bin/koha/opac-search.pl?idx=&q=Ika+Peyron&weight_search=1

Källor:
Wikipedia och  
Albertina Fredrika (Ika) Peyron, www.skbl.se/sv/artikel/AlbertinaFredrikaIkaPeyron, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Magdalena Fronczak), hämtad 2025-02-02.

Vill du ha en påminnelse när nya inlägg publiceras? Fyll i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 149

Avril Coleridge-Taylor (1903-1998)

Coleridge-Taylor kanske låter bekant? Vad jag inte visste var att han, Samuel, hade en dotter som också var kompositör. Hon, Avril, skrev sitt första musikstycke när hon var 12 år gammal. Hon studerade vid Trinity College of Music, där hon fick stipendium både i komposition och pianospel.

1933 debuterade hon som dirigent i Royal Albert Hall. Hon var den första kvinnan att dirigera H.M.S. Royal Marines, och hon var också återkommande gästdirigent för BBC Orchestra och London Symphony Orchestra.

På Avril Coleridge-Taylors verklista finns både kammarmusik, sånger och stora orkesterverk. Ett manuskript på verket ”Romance de pan” som uruppfördes 1922, återfanns och framfördes 2018. 2019 spelade Chineke! Orchestra hennes ”Sussex Landscape” – fantastisk musik om du frågar mig, väl värd att framföras fler gånger! Eller det vackra cello-stycket ”Who knows?” – anbefalles varmt till cello-spelande vänner!

Lästips!

Den här tidningen dimper ner i min brevlåda ett antal gånger om året – en prenumeration jag inte ångrar! Den skriver om kvinnor i ett historisk perspektiv, och berättar både om framgångsrika kvinnliga konstnärer, vetenskapsmän, forskare, såväl som statare och kvinnliga förbrytare. Mycket intressant läsning!

Prenumerera gärna på kommande inlägg, genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 148

Michelle Roueché (f. 1964)

I en facebook-tråd efterlyste jag musik för damkör som passar för alla helgon. Ett av tipsen var ”Lux Aeterna” av Michelle Roueché. Namnet var nytt för mig, men det var ett väldigt fint förslag – ett otroligt vackert stycke!

Jag letar på nätet, men hittar inte att Roueché har någon egen hemsida. Däremot hittar jag lite information här och där. Hon är född och bosatt i USA, och är verksam som kördirigent, kompositör och pedagog. Hon har ett antal musikutbildningar både i pianospel, sångpedagogik, kördirigering, med mera.

Jag läser att hennes musik finns utgiven av Walton Music och Treble Clef Music Press. Jag hittar förutom den tidigare nämnda sången för damkör även en ”O Magnum Mysterium”, också det för damkör. Lux Aeterna finns i ett antal olika inspelningar, men ”O Magnum” hittar jag bara ett smakprov på, på webbsidan giamusic.com (länk nedan).

https://giamusic.com/search?elSearchTerm=Michelle+Roueche&giaSession=wm&elCatalog=wm

https://www.jwpepper.com/Lux-Aeterna/10090822.item

Lästips!

Jag kan varmt rekommendera den här boken! ”Hur brist på data bygger en värld för män” – redan där studsar man, kan det vara så? Jag tycker att den här boken har gett mig fakta på saker som jag bara ”känt på mig” som kvinna, samtidigt har den utmanat mig på flera sätt, där jag tvingats reflektera, och tänka om. Läs den!

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 147

Emma Jayakumar (nutida)

Jag har presenterat ett antal kompositörer från Australien, och här kommer en till. Emma Jayakumar, som också är verksam som sångerska, skriver opera, ballet och kammarmusik. Hennes senaste beställning var ett verk till Perth Symphony Orchestra med titeln ”Swim with me”. Jayakumar verkar vara väldigt begåvad och framgångsrik både som sångerska och tonsättare, men flera priser och utmärkelser inom båda fälten.

Jag fastande för stråkkvartetten ”Bell birds”. Den är inspirerad av en dikt publicerad 1869 av poeten Henry Kendall. Musiken innehåller fragment som imiterar ett antal fåglar i den Australiensiska naturen, och genom musiken får vi följa med poeten ut i bushen, och uppleva den kärleksförklaring till både djur och natur. De engelska namnen på fåglarna som Emma försöker efterlikna är: Bell Birds, Golden Whip Birds, Djidi Djidi eller Willy Wagtails, Currawongs och Bar shouldered doves.

https://emmajayakumarcomposer.com/

Följ gärna genom att prenumerera på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 146

Sarah Rimkus (f. 1990)

Sarah Rimkus är en amerikansk kompositör med många priser på meritlistan, hon är lärare i komposition i Michigan. Rimkus skriver framförallt kör- och vokalmusik. Hon är mycket framgångsrik och hennes musik har framförts över hela USA, liksom i bl.a. England. Hon inspireras av bland annat folkmusik från Balkan och Skandinavien, och hon är lite okonventionell när hon väljer texter.

Jag delar några länkar nedan till körmusik, men även en stråkkvartett och orgelmusik. Besök gärna Rimkus egen hemsida, där du kan köpa noter direkt av henne. Jag kollade lite på några av orgelstyckena, och flera av dem verkar ha en pedalstämma som ligger utanför min orgels omfång.

Har man en dubbelkör till förfogande kanske St Andrews mass kan vara något?

https://www.sarahrimkus.com

Lyssningstipset

Vet du vem som var Sveriges första kvinnliga dirigent?

https://sverigesradio.se/avsnitt/ortrud-mann-dirigenten-som-chockade-sverige

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 145

Constanze Geiger (1835-1890)

Nytt år – nya möjligheter! Ett nyårslöfte skulle kunna vara att medvetet leta efter ny musik, t.ex. musik av kvinnliga tonsättare. Anna Braw är en person jag vill tipsa dig om att följa. Hon driver facebook-sidan ”Listen to her – music by Women composers”. I skrivande stund har Anna precis delat en Spotify-lista med musik av kvinnor för hela året (länk finns längre ned!), och hon har också gjort spellistor med t.ex. musik för lucia, en lista med requier, med mera!

Jag tycker nog att året börjar rätt så bra. Det är rent av så att vi fått uppleva ett historiskt ögonblick. Vad pratar jag om? Jo, den sedvanliga nyårskonserten med Wienerfilharmonikerna som just har just ägt rum, och det för 85 gången i ordningen. För första gången i konsertens historia (ja, det verkar vara så!) – spelades ett verk av en kvinnlig tonsättare – nämligen Constanze Geiger.

Geiger undervisades i pianospel av fadern och hade sin debutkonsert vid 6 års ålder. När hon var 8 år framförde hon första gången egna kompositioner. Enligt uppgift var hon både pianist, aktris, kompositör och sångerska.
Som så många andra kvinnor vid den här tiden slutade hon konsertera när hon gifte sig, men hennes musik fortsatte att framföras. Kanske kan den få ett uppsving och framföras vid fler tillfällen framöver?

Enligt Wikipedia finns det ett tjugotal verk av Geigers hand, men bara några få noter finns på imslp.

Nyårskonserten hittar du på svtplay – passa på!

https://youtu.be/_TyOtTuwr7o?si=_Ds6xfK_kx0SxmzS

Jag blir glad för varje ny person som vill följa bloggen! Du får gärna dela vidare till andra som också kan vara intresserade!

Tonsättarinna nr 144

Brenda Portman

”Många års arbete med en mer jämställd repertoar i Konserthuset Stockholm har resulterat i ett stort utbud av kvinnliga tonsättare inom klassisk musik, såväl nutida som historiska”.

Detta citat är ur ett mail som kom från Konserthuset i Stockholm, strax före jul, med en hälsning från Susanne Rydén som är VD. Jag kollade statistiken på sidan imusiken.se (hoppas ni har hittat dit – där finns mycket spännande att läsa!), och enligt den undersökning som gjordes spelåret 2023-2024, så var andelen musik av kvinnliga tonsättare blygsamma 11,6% i Konserthuset. Naturligtvis är det bra att det görs ett medvetet arbete för att lyfta in kvinnorna, och 11,6% är såklart bättre än 0%. Men jag tycker inte att man kan säga att det är ett ”stort utbud”. Det har jag talat om för Konserthuset, samt att jag personligen väljer bort konserter där det bara spelas musik av män. Inte för att jag tror att ett enstaka mail till en VD kommer att göra någon skillnad – men om vi blir många som väljer vad vi lyssnar på, så tror jag att det på sikt kan ha betydelse.

Nåväl – det här blir årets sista inlägg, men jag har ett långt pärlband av kvinnor att skriva om för kommande år också!
Brenda Portmans ”O little town of Bethlehem” var en del av det orgelprogram med julmusik jag spelade strax före jul. Jag tyckte mycket om det stycket! Det finns att hitta i ett album som heter ”To Hear the Angels Sing”, vilket innehåller julmusik av Portman. Det finns fler häften med orgelmusik av Portman, och om jag minns rätt beställde jag via ett svenskt förlag.

Portman är verksam i Cincinatti, Ohio, som kompositör, organist och lärare i orgelspel. Hon är välutbildad, och har vunnit en mängd orgeltävlingar. Bland annat var hon den enda kvinnliga deltagaren från USA i ”Canadian International Organ Competition” i Montreal.

Portman har även vunnit priser för sina tonsättningar – läs gärna vidare på hennes hemsida om detta.
Hennes hemsida ger också en tydlig överblick över hennes produktion, där det finns såväl körmusik som orgelmusik, verk för olika instrument och arrangemang av psalmer och hymner. Länkar finns till var man köper respektive not.

Repertoar 2023–24: så hanteras kvinnliga tonsättare av orkestrarna

https://brendaportman.com/

https://lorenz.com/shop/keyboard/organ-solo/to-hear-the-angels-sing

Tonsättarinna nr 143

Pamela Decker

I veckan som gick hade jag förmånen att få spela en orgellunchkonsert i Andreaskyrkan på söder i Stockholm. Temat var julmusik av kvinnliga tonsättare, och programmet hade en övervikt av nu levande tonsättare, och en av dem var Pamela Decker.

Stycket jag valt av Decker var ”Veni, veni, Immanuel” som också finns som nummer 423 i den svenska psalmboken. Enligt min mening en av de vackraste adventspsalmerna vi har!
Pamela Decker är amerikanska, organist och kompositör, med utbildning från Stanford (USA) och Lübeck. Hon tjänstgör nu som professor i både orgel och musikteori vid universitetet i Arizona. Hon är också organist i Grace St. Pauls Episkopala kyrka i Tucson, och verkar också ha en omfattande konsertverksamhet över stora delar av världen.

Fortsätt läsa