Katarina Rudérus

Tonsättarinna nr 179

Gittan Glans (f. 1960)

Veckans inlägg är skrivet av gäst-bloggaren Wolfgang Undorf, historiker, styrelsemedlem i KVAST och körsångare med stort intresse för musik av kvinnliga tonsättare m.m. Wolfgang har under åtta år bjudit in körsångare i Stockholmsområdet till ”Sommarkör” i Gustav Vasa kyrka, där han varje år presenterar musik av kända och mindre kända kvinnliga körtonsättare från hela världen, från renässansen och framåt

Veckans tonsättare är en pigg allkonstnär, professionell pianist, dragspelsartist, trombonist och körtonsättare med en fräsch approach till just den senare genren.
Hon är en erfaren arrangör och tonsättare, men jag är särskilt glad för att hon på senare tid har trätt fram som tonsättare av musik för kör och symfoniorkester.
Jag vet inte hur länge hon redan skrivit för kör, men 2021 trädde hon fram i rampljuset när hon vann Allmänna sången & Anders Wall Composition Award med ”When breathing like a bird”, ett verk för kör a cappella. Stycket består av fyra satser med varsin karaktär, utmaning och belöning. Allt hålls ihop av att varje sats byggs upp kring en del av en gemensam melodi.
Tonsättaren har själv sjungit mycket i kör, bl.a. i Göteborgs Kammarkör, står det i pressmeddelandet från Allmänna sången 2021.

Gittan Glans

Om du vill kan du prenumerera på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 178

Tekla Griebel-Wandall (1866-1940)

En dansk tonsättare vars namn jag inte hört förrän det damp ner som ett förslag i min mailkorg, är Tekla Griebel-Wandall. Hon började, som många andra, sin musikaliska bana genom att få pianoundervisning i hemmet. Hennes far, som var violinist, undervisade henne. Tekla var intresserad av att rita och måla, och hon blev antagen till en konstskola för kvinnor. Men allteftersom blev hon mer och mer intresserad av musik. Tekla skrev sin första opera 1886, ”Don Juan de Marana”.
Från 1889 till 1891 studerade hon vid Kungliga Danska musikkonservatoriet med ämnena sång, piano, komposition och teori. Bland lärarna märks Niels W Hade och Otto Malling.

Under 1890-talet fick Tekla Griebel en viss framgång, dels då ett häfte med sånger gavs ut, och då musiken till balletten ”I Rosentiden” framfördes, samt att hon debuterade som operakompositör med operan ”Skön Karen”, som framfördes vid stadsteatern i Breslau. Samma opera framfördes också i Danmark några år senare. 1899 skrev hon den första i en serie kantater med anknytning till den danska kvinnorörelsen.

1902 gifte hon sig med teologen Frederik Wandall, och enligt Tekla så var det ett konvenansäktenskap vars syfte enbart var att ge henne en ekonomisk trygghet så att hon kunde fortsätta komponera. Men maken lämnade prästbanan för att försöka bli poet. Det blev därför nödvändigt för Tekla att bidra till försörjningen genom att undervisa. Det innebar att den tid hon hade för att skriva musik var begränsad, men hon hon komponerade ändå drygt 100 verk, bland annat sånger, pianostycken kantater och operor. Griebel skrev hela livet, och alla manuskript lämnades till Kungliga (Danska) biblioteket vid hennes död.

En del kompositioner finns att köpa via Edition S:
https://edition-s.dk/composers/tekla-griebel

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att ange din e-postadress!

Tonsättarinna nr 177

Sofia Östling (f. 1992)

Veckans tonsättare är sedan 2021 verksam som kyrkomusiker i Lunds Allhelgonakyrka. Sofia Östling är uppvuxen i Dalarna, där hon tidigt kom i kontakt med folkmusiken genom fiolspel. Redan som 9–10-åring blev hon fascinerad av orgeln, och beslutet att bli organist växte fram tidigt. Hon tog orgelspelarbevis vid tolv års ålder och började kort därefter vikariera i församlingar – något som imponerade (och kanske till och med väckte lite avund) hos jämnåriga som fortfarande funderade på vad de ville göra.

Studierna tog henne via Musikkonservatoriet i Falun till musikhögskolorna i Stockholm och Göteborg. Därefter följde två år i Amsterdam för fördjupade orgelstudier, och senare även masterprogram i vokalmusik och kördirigering vid Musikhögskolan i Malmö.
Utöver arbetet i Allhelgonakyrkan är Sofia också grundare av SKO – Sveriges kvinnliga organister – en förening som verkar för att synliggöra och stärka kvinnliga yrkesutövare inom orgel- och kyrkomusikfältet.

Under 2024–2025 har Sofias tonsättarskap fått särskild uppmärksamhet genom verket ”Om Gud skulle vandra på jorden”, med text av Åsa Hagberg. Idén till verket väcktes av Marianne Greip på Sveriges Radio, som sammanförde Åsa och Sofia i ett projekt de länge hade pratat om att göra tillsammans.
– Jag kunde nog inte ens drömma om den här beställningen, berättar Sofia, så det var både häftigt och roligt! Jag blev oerhört motiverad, och det kändes som ett väldigt fint uppdrag att få.
Verket uruppfördes i Sveriges Radio i augusti 2024. Under våren 2025 framfördes det också live för första gången, i Lunds Allhelgonakyrka.
Responsen har varit mycket positiv, och arbetet med att publicera noterna pågår. Musikaliskt rör sig verket i ett fält där det folkliga möter det sakrala – ett signum för Sofia Östlings tonspråk. Hon beskriver sin musik som melodisk med en folklig tonalitet, och hon skriver gärna för kör men kommer framöver även komponera mer för orgel.

Skrivprocessen börjar ofta i tanken.
– Jag arbetar mycket inne i huvudet. När jag kommer på ett motiv skriver jag ner det för att inte tappa bort det – men det är ofta som om formen redan är ganska färdig när jag väl börjar skriva.
Med en växande katalog och en stark känsla för text och klang etablerar Sofia Östling sig som tonsättare med ett eget konstnärligt uttryck – rotat i tradition, men med blicken riktad mot nya musikaliska sammanhang.

Här läser du mer om Sofia:
https://sofiaostling.com

https://www.sverigeskvinnligaorganister.se

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/gudstjansten-om-gud-skulle-vandra-pa-jorden-repris

Fyll i din e-postadress för att få en avisering när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 176

Jeanine Rueff (1922-1999)

Den här veckan en fransyska! Jeanine Rueff föddes i Paris och studerade vid Pariskonservatoriet för et flertal namnkunniga lärare. Hon vann ett flertal priser under studietiden. Rueff var under lång tid lärare vid konservatoriet och kom att påverka många musiker. En av hennes elever hette Jean-Michel Jarre (pionjär inom den elektroniska musiken).

Rueff skrev mest för olika blåsinstrument, som saxofon, horn, klarinett och kornett. Men det finns också en trio (oboe, klarinett och basun), en kammaropera och lite kammarmusik.
Lyssna till exempel på ”Chanson et Passepied” för altsaxofon och piano, eller ”Sonatine” för trumpet och piano.

Fyll i din e-postadress för att få en avisering när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 175

Judith Ward

En brittisk tonsättare, som jag snubblade över är Judith Ward. Jag hittade hennes vackra Agnus Dei ur ”Mass for St Mark”, skriven för kör och orgel. Den föreföll mig ”ren och enkel”, utan att vara banal, och tonspråket tilltalade mig.

Ward är körledare och organist i Wallingford Parish Church, och sjunger själv i flera ensembler och spelar violin i en orkester (Langtree Sinfonia). Hon har skrivit musik för gudstjänstbruk och för kyrkokörer, och hennes körverk har framförts inte bara i England utan också i Frankrike, Sverige, USA och Peru.

Det finns också några orgelstycken som man kan lyssna på via Wards hemsida. Surfa in och lyssna på ”Gloria tibi Trinitas”!

https://www.judithwardmusic.co.uk

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 174

Julie von Webenau (1813-1887)

Förra sommaren plöjde jag igenom en biografi om WA Mozarts fru, Constance, skriven av Viveca Servatius. En mycket gedigen bok där vi får lära känna hustrun till den välkände kompositören, såväl under deras tid tillsammans, men också vad som hände med Constance efter Mozarts bortgång.

I en passage i boken berättas det att en av Mozart-sönerna, Wolfgang, hade en kärlek som hette Josephine Baroni-Cavalcabò. Hon var dock gift med en betydligt äldre man, och hade tre barn tillsammans med honom. En av deras döttrar, Julie, tog lektioner för nämnde Wolfgang.

Informationen om Julie är lite knapphändig, men om jag förstått saken rätt var hennes sysselsättning kompositör.

Julie dedikerade två pianostycken hon skrivit till Schumann. Ett av dessa stycken gavs ut av förlaget Kistner i Leipzig år 1840.

Det finns ett antal verk av von Webenau på imslp, men då under hennes flicknamn, Baroni-Cavalcabò:

https://imslp.org/wiki/Category:Baroni-Cavalcab%C3%B3,_Julie

Följ bloggen genom att fylla i din e-postadress nedan!

Tonsättarinna nr 173

Margaret Rizza (f. 1929)

Det här är en spännande kvinna, som är en sinnebild för att det aldrig är för sent att börja skriva musik.
Rizza studerade först piano vid Royal College of London, men då hon inte tyckte hon var tillräckligt skicklig bytte hon spår och studerade sång istället. Hon studerade opera i London, följt av vidare studier i Siena och Rom. Under 25 år hade hon en framgångsrik operakarriär där hon bland annat jobbade med dirigenter som Leonard Bernstein, Benjamin Britten och Igor Stravinskij.

Hon gifte sig och fick två barn med förlagsmannen Georg Rizza.
Från 1977 fram til 1994 undervisade hon i sång vid Guildhall i London. Hon var också engagerad i att låta studenterna dela med sig av sin musik genom att framträda på fängelser, sjukhus, skolor för blinda, med mera, med mera!

Rizza började komponera först 1997, när hon alltså var 68 år gammal. Hon har skrivit en mängd sakral körmusik, och noter finns att köpa via flera svenska förlag.
Det häfte som heter ”Källor av liv” (Gehrmans notförlag), har vi använt i min församling. Där finns användbara sånger för kyrkoåret som funkar även i mindre sammanhang, med flexibla instrumentstämmor som gör att man kan skapa variation.

”Trinity blessing” har jag lyssnat på en del nu – ett i mitt tycke snyggt och välklingande körstycke!

På streamingtjänsterna finns det mycket att lyssna på, och noter kan köpas från våra svenska förlag, eller från RSCM:

https://www.rscmshop.com/search-results?query=Rizza

https://www.margaretrizzamusic.com

Vill du ha en påminnelse när nya inlägg publiceras? Fyll i din e-postadress i fältet nedan!

Tonsättarinna nr 172

Maria Antonia Walpurgis av Bayern (1724-1780)

Som några av er kanske vet är jag svag för cellon som instrument. Jag råkade på det fantastiska stycket ”Talestri: Da me ti dividi” skrivet av veckans tonsättarinna, i original en aria men här i ett arrangemang för cello och orkester av Julian Riem. Vilket härligt sväng och så elegant spelat!

”Talestri, regina delle amazoni” är en opera skriven av Maria Antonia av Bayern, prinsessa, men också tonsättare, sångerska och cembalist. Hon föddes i München, där hennes musikaliska skolning tog sin början. Hon fick en gedigen utbildning inte bara i musik, men också i måleri och att skriva poesi. Vid 20 års ålder gifte hon sig och flyttade till Dresden, där hon fortsatte med kompositionsstudier för flera olika lärare, bland annat Johann Adolph Hasse.

Två operor skrev hon och det ska finnas en del andra småstycken, men jag hittar ingen mer information eller inspelning av dem, tyvärr.
Walpugis två operor publicerades av Breitkopf och de fick ett varmt mottagande både vid hovet, men också i andra Europeiska städer där de framfördes.

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 171

Hildur Guðnadóttir (f. 1982)

Boktips!
En mycket spännande och läsvärd bok om Emmy Noether, ett matematiskt geni och judinna i 30-talets Tyskland – som verkade i skuggan av en mycket känd man.

Jag minns ett samtal med en man, tonsättare och konsertarrangör, som tvärsäkert hävdade att det inte finns några kvinnor som skriver filmmusik, eller i varje fall inte så många. Nå, det stämmer nu inte! Det finns många kvinnor som skriver filmmusik, och flera av dem är riktigt framgångsrika.

Guðnadóttir är en av dem. Hon föddes i Reykjavik och växte upp i Hafnarfjörður (jag älskar Isländska namn!) i en mycket musikalisk familj, där mamman är operasångerska och pappan kompositör och klarinettist. Själv började Guðnadóttir spela cello när hon var fem år. Hon studerade vid Reykjavik Music Academy och fortsatte med studier i komposition vid Iceland Academy of the Arts och sedan vid universitetet i Berlin, där hon nu också är bosatt.

Guðnadóttir har skrivit musik till bland annat filmerna ”Mary Magdalene”, ”Joker” och till TV-serien ”Chernobyl”. Hon har också skrivit musik för teater och dansföreställningar, och bland beställarna ses Islands symfoniorkester, Tate Modern, Brittiska filminstitutet, Kungliga operan i Stockholm och Göteborgs stadsteater.
Förutom att spela cello är Hildur sångerska och arrangerar även körmusik.
2006 släppte hon ett soloalbum, Mount A, där hon spelar alla instrument själv (cello, gamba, khuur, piano, vibrafon, m.fl.).

https://www.hildurness.com/#home-section

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 170

Paule Maurice (1910-1967)

Jag har tidigare tipsat om boken ”Lyssna på henne”, med 55 tonsättarporträtt av kvinnliga kompositörer, den kan varmt rekommenderas! Idag slog jag upp den på måfå och hamnade på den franska kompositören Paule Maurice.

Maurice är mest känd för verket ”Tableaux de Provence” (Tavlor från Provence) som hon skrev mellan 1948 och 1955. Verket innehåller 5 satser och är i original skrivet för saxofon och orkester, men det framförs ofta bara med saxofon och piano.

Verklistan på Wikipedia innehåller ett 30-tal verk, men det verkar bara vara ett fåtal som finns inspelade – här har vi något att se fram emot, om de tillgängliggörs framöver.

Informationen om Paule Maurice liv för övrigt är ganska knapphändig. Hon undervisade i Paris, hon vann flera priser i komposition, två år före sin död blev hon professor vid Ecole Normale de Musique, och hon var gift med en dirigent.

Prenumerera gärna på kommande inlägg!