Veckans tonsättarinna nr 162

Erika Hammarberg (f. 1975 )

I dagarna ska budgetäskanden för 2026 lämnas in, och jag tänker ofta på att man borde lägga in pengar för att beställa musik. Det finns så många duktiga tonsättare runt om i landet, och det kanske är dags att göra allvar av funderingen? Tänk om alla församlingar tog för vana att beställa ny musik varje år, eller då och då, till något högtidligt tillfälle – det skulle verkligen kunna göra skillnad!

I samband med att man tänker verksamheter för kommande år, passar jag på att börja fundera på repertoar för olika körer. Jag råkade hitta en mässa för blandad kör och jazz-trio, med titeln ”Mässa i en orolig tid”. Titeln är ju högst passande i den tid vi nu lever i, och jag blev nyfiken då jag såg att det var skrivet för trestämmig, blandad kör. Jag fick en pratstund med tonsättaren Erika Hammarberg.

Vem är du?
Jag är musiker, i grunden pianist, och har aldrig riktigt kunnat bestämma vilken genre jag vill vara i, utan jag har flyttat mig emellan olika. och kom på lite senare i livet att jag ville ägna mig åt att skriva musik. Jag kom på sent att jag ville bli kompositör.

Hur har din väg till att bli kompositör sett ut?
Jag utbildade mig till pianopedagog, men var sedan inte så sugen på att undervisa. Jag läste en master i musikteori och har sedan undervisat i det på högskolan och på SMI. Jag kände efter ett tag att jag ville tilllbaka till det konstnärliga, att jag ville komponera för akustiska instrument.

Minns du det första du skrev?
Nej. När jag var liten skrev jag en låt om en blå penna. Jag har alltid hållit på.

Vad skriver du för musik?

Jag skriver främst för kör – ett medium jag tycker mycket om och som har en särskild närhet i uttrycket. Jag skriver också regelbundet för storband, ett sammanhang som fortsätter att inspirera mig.
Könsbalansen inom jazz är fortfarande ett problem. Det är fortfarande få kvinnliga instrumentalister som synliggörs, och vi vet att många slutar spela när de kommer upp i äldre åldrar. Ofta är det de som sjunger som blir kvar. Vi vet också att utbildningskedjan – från tidig undervisning till högre musikutbildning – på olika sätt sorterar bort dem som inte passar in i våra invanda föreställningar om vad jazz är, hur man spelar, vad man spelar, och vem som spelar. Det finns tydligt stöd för detta i forskningen.
Kulturrådet gjorde för några år sedan en större kartläggning av jämställdheten i musiklivet, med fokus på bristen på kvinnliga jazzmusiker i professionella storband. Det resulterade i ett omfattande ekonomiskt stöd till institutionerna under tre år för att arbeta med frågan.
Vi som startade Elaria Orchestra kände att den här frågan redan hade undersökts under många år – gång på gång – och att det var dags att faktiskt göra något i stället för att utreda ännu en gång. Vi ville visa att det går att bygga ett professionellt storband på jämställda grunder, och att det finns många kompetenta musiker att lyfta fram – men att man måste börja leta utanför sina invanda cirklar.

Mässa för kör och jazz-trio – berätta om tillkomsten?
Idén till mässan föddes för drygt tio år sedan, ur en längtan att förena jazzen med den klassiska körtraditionen. Jag ville undersöka vad som händer när jazzens harmonik, rytmik och uttryckssätt får möta den traditionella mässformen och den klangvärld som en blandad kör bär med sig.
Att jag valde att skriva för trestämmig och inte fyrstämmigt blandad kör var ett strategiskt val. Det verkar inte finnas så många herrar som sjunger ute i landet, och det kändes inte som att det är någon idé att skriva för fyra stämmor. Jag vill att det ska komma till användning!
En svårighet när man skriver trestämmigt kan vara att få alla stämmorna linjära. I mässan har jag försökt skriva unisont ibland, enkla tersstämmor ibland. Ett tydligt mål har varit enkelhet för att öka användbarheten. En förutsättning är förstås att man har komp till. Det är bra, lättsjungna melodier, och man kan med fördel låta kören sjunga utantill. Agnus Dei-satsen är möjligen lite svårare.

Vilka är dina inspirationskällor?

Allt möjligt! Jag inspireras av texter, dikter och poesi, men också av naturen, djur och det som finns omkring mig i vardagen.
Ett exempel är beställningsverket Shadows jag skrev till tävlingen Solistpriset Jazz 2025, som inspirerades både av en dikt av Karin Boye och av den schweiziske skulptören Alberto Giacomettis verk. Jag gillar att arbeta med flera lager av betydelse och att låta olika konstformer tala med varandra.

Hur ser din skrivprocess ut?
Den kan se väldigt olika ut. Mässan vi talade om fick jag idéen till för 10 år sedan. Jag tänkte att man borde skriva en sådan mässa, men sedan låg idén och väntade i brist på motivation. När jag sedan kontaktade textförfattaren och fick texterna från henne, så skrev jag utifrån dem.
Ofta börjar jag med en skiss, tonmaterial eller några ackord. Dessa idéer kan stå på pianot under lång tid, ibland jobbar jag parallellt med flera saker. Jag jobbar mycket med motviutveckling och använder olika tekniker för att utvinna mesta möjliga ur grundmaterialet. Tid är en viktig del i min skrivprocess. Det kan ibland gå år innan jag är klar, ibland är det viktigt att låta stycken få ”vila” innan man jobbar vidare med dem.

Vad är mest utmanande med att vara tonsättare? Och vad är roligast?

Det mest utmanande är definitivt att få ekonomisk ersättning för det man gör. Ofta betalar ingen ingen mig för att skriva ett stycke. Om jag skickar min musik till ett notförlag får jag bara royalties från eventuell försäljning, vilket ofta blir väldigt lite i det stora hela. Det är en svår balans att få det ekonomiska att gå ihop samtidigt som man vill fortsätta skapa och utvecklas.
Det kan också vara utmanande att jag jobbar mycket i min ensamhet. Jag kan sakna det kollegiala samarbetet som man har på en arbetsplats, där man har ett konstant utbyte av idéer och inspiration.
Det roligaste med att vara kompositör är att få höra det man har skapat – att det klingar, att någon spelar eller sjunger det. Det är också väldigt givande att samarbeta med musiker och få till utbyten. Till exempel har jag nyligen haft ett samarbete med en slagverkare, där jag fick möjlighet att lära mig mer om slagverken och hur de kan integreras på nya sätt i musiken.


Vilket av dina verk är du mest nöjd med?
Det är svårt att välja! Det jag skrivit nyss! Om jag måste välja säger jag ”Shadows”, ”En sådan kväll” (ett stycke för kör med vilket Erika vann tävlingen Allmänna sången och Anders Wall composition Award år 2024). Och ”Paso Doble” för storband.

Vad har du för råd till den som vill bli tonsättare?
Läs partitur och lyssna på musik! Det finns så mycket gratis på nätet. Fundera på varför du gillar viss musik, analysera vad har tonsättaren gjort. Partitur är oslagbart! Studera komposition! Häng inte upp dig på att det bara handlar om begåvning, det är väldigt mycket hårt arbete!

Länkar:
https://erikahammarberg.se/
 https://open.spotify.com/track/4eRYEYmYBLQ43QAEESlgqe?si=a6ccf47f44cc4506

Erikas musik finns utgiven på Gehrmans (En sådan kväll) och på Wessmans där jag hittar fyra titlar (förutom Mässa i en orolig tid):
En bön till dig (SATB, pi), Fader vår (SATB, pi), Aftonbön (SATB) och Den mörkaste tiden (SSA), den sista ett stycke som passar för lucia/advents- och jultiden.

 

Elaria:
http://elariaorchestra.se/about/
https://open.spotify.com/album/1VG9sNCaQwV7AzqnRMa81t?si=jI9HfdnWTRGQjdhDlGw0YA

 

Tonsättarinna nr 148

Michelle Roueché (f. 1964)

I en facebook-tråd efterlyste jag musik för damkör som passar för alla helgon. Ett av tipsen var ”Lux Aeterna” av Michelle Roueché. Namnet var nytt för mig, men det var ett väldigt fint förslag – ett otroligt vackert stycke!

Jag letar på nätet, men hittar inte att Roueché har någon egen hemsida. Däremot hittar jag lite information här och där. Hon är född och bosatt i USA, och är verksam som kördirigent, kompositör och pedagog. Hon har ett antal musikutbildningar både i pianospel, sångpedagogik, kördirigering, med mera.

Jag läser att hennes musik finns utgiven av Walton Music och Treble Clef Music Press. Jag hittar förutom den tidigare nämnda sången för damkör även en ”O Magnum Mysterium”, också det för damkör. Lux Aeterna finns i ett antal olika inspelningar, men ”O Magnum” hittar jag bara ett smakprov på, på webbsidan giamusic.com (länk nedan).

https://giamusic.com/search?elSearchTerm=Michelle+Roueche&giaSession=wm&elCatalog=wm

https://www.jwpepper.com/Lux-Aeterna/10090822.item

Lästips!

Jag kan varmt rekommendera den här boken! ”Hur brist på data bygger en värld för män” – redan där studsar man, kan det vara så? Jag tycker att den här boken har gett mig fakta på saker som jag bara ”känt på mig” som kvinna, samtidigt har den utmanat mig på flera sätt, där jag tvingats reflektera, och tänka om. Läs den!

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 139

Elizabeth Maconchy (1907-1994)

En av de tonsättare jag skrivit om nyligen tipsade mig om ”Two Epitaphs” för damkör, skrivet av Elizabeth Maconchy. Det var en ny bekantskap för mig, och jag har åter igen upptäckt en mängd fin musik!

Elizabeth föddes i England av Irländska föräldrar, och växte upp i England och på Irland. Elizabeth studerade musik (piano, harmonilära och kontrapunkt) i Dublin. Dessa år formade henne och hon såg sig själv som irländare.

Elizabeth Maconchy

1923 flyttade hon till London för att studera vidare för bl.a. Charles Wood och Ralph Vaughan Williams. Hon inspirerades av flera europeiska tonsättare vid den här tiden, t.ex. Bela Bartok.

År 1930 framfördes Maconchys pianokonsert, och samma år framfördes också kantaten ”The Land” (inspirerad av en dikt med samma namn, skriven av Vita Sackville-West).

Maconchy ingick i den grupp av kvinnor som började arrangera konserter på en teater i Notting Hill. Detta då det inte fanns så stora möjligheter för kvinnliga kompositörer att få sin musik framförd.

Maconchy skrev över 200 verk, och jämfördes under sin livstid med både Bartok, Beethoven, Mozart och Britten!

1933 vann Maconchy pris för sin Kvintett för oboe och stråkar. Hon har också skrivit 13 stråkkvartetter, orkestermusik, kammarmusik, sånger, körstycken och opera/teatermusik.

Det finns en hel del inspelat av Maconchys musik på streamingtjänsterna, jag delar några saker men fortsätt gärna leta på egen hand. ”Two Epitaphs” för damkör finns utgiven på Chester Music.

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 136

Maria Löfberg (f. 1968)

Helgen som passerade befann sig cirka 600 kyrkomusiker från de Nordiska länderna i Köpenhamn för det Nordiska kyrkomusikersymposiet, som går av stapeln vart fjärde år. Under dessa dagar fick jag möjlighet att säga hej till Maria Löfberg, organist i Falkenberg, och för många ett känt namn när det gäller tonsättare av kyrkomusik.

Maria har skrivit musik i princip hela livet, och hon drar sig till minnes att hon i åttonde klass fick hjälp av en musiklärare att skriva ner sitt första komponerade verk. Maria skriver för att det är roligt, och hon komponerar mest för sitt eget sammanhang, utifrån de behov som har funnits, och finns, där hon jobbar.

Maria blir inspirerad av texter, både bibeltexter och poesi, men även av ljudet av rösten, eller olika instruments klanger.

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 136

Tonsättarinna nr 131

Agneta Sköld (f. 1947)

Jag drunknar i kvinnor! Det finns hur många som helst att skriva om därute, och jag skulle kunna jobba heltid med det här! Apropå att drunkna så råkade jag sätta på radion för att höra Bildningsbyrån som handlade om simmerskan Sally Bauer. På 30-talet vann hon en tävling där man skulle simma över Öresund, och kom i mål hela fem minuter före tvåen (en man). Detta var vid en tid då idrottsförbundet gick ut och talade om att ”kvinnokroppen inte är lämpad för hårda idrottsprestationer”, och de manliga simmarna uppmanade de kvinnliga att inte använda det snabbaste simsättet (crawl) eftersom det ”såg onaturligt ut”. Lyssna gärna på programmet om denna normbrytande kvinna!

Veckans kompositör är kanhända också normbrytande, då hon är en av få kvinnor som innehaft en domkyrkoorganisttjänst (i Västerås domkyrka 2006-2014). Hon är utbildad kyrkomusiker och musiklärare vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm, där hon också studerat solosång.

Foto: Magnus Aronsson

Agneta Sköld är ju ett välkänt tonsättarnamn, åtminstone om man är kyrkomusiker. Hon har skrivit en mängd körmusik för olika besättningar, och i vår församling har vi tidigare framfört t.ex. julsången ”There is no rose” för blandad kör, ”Veni sancte spiritus” för kör och orgel och ”Ave Maria” för SA och orgel/piano. Jag kan varmt rekommendera samtliga!

Nu var jag ju på jakt efter ett Requeim skrivet av en kvinna, och jag letar efter ett verk i hanterbar storlek. Agneta Skölds Requiem är både vackert och lagom i omfattning för mitt sammanhang. Det är skrivet för blandad kör, orgel och sopransolist – d.v.s. det kostar inte skjortan att göra, vilket ju också är ett plus. Det finns några utmaningar för mig som jobbar i en liten församling, och det är t.ex. att jag så gott som aldrig kan dela upp herrstämmorna på tre. Bristen på tenorer och basar är stor, så där får man vara lösningsorienterad. Att också på något ställe dela sopranerna i tre grupper kan vara knivigt, men efter en snabb kontakt med tonsättaren tycker hon det är ok att stryka något. Eftersom alla satser utom Agnus Dei har ackompanjemang, så kommer verket att fungera ändå.

Det finns en verkförteckning på Angetas hemsida, botanisera gärna där! Noterna beställer du från Gehrmans eller Wessmans.

Verklista:
https://sites.google.com/view/agnetaskoldmusikproduktion/verklista?authuser=0

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 124

Sally Beamish (f. 1956)

Åter vänder vi blickarna mot England och denna tonsättare som är född i London. Den musikaliska karriären började hon som violaspelare i bl.a. Academy of St Martins och London Sinfonietta. 1990 flyttade hon till Skottland för att ägna sig åt att komponera. Sally Beamish är känd för ett antal solostycken för internationellt erkända solister som Dame Evelyn Glennie, Håkan Hardenberger, Janine Jansen, Martin Fröst, m.fl.

Sally Beamish, foto: Ashley Coombes

Sally Beamish har skrivit tre oratorier, bland annat ett som heter ”The Judas passion”. I beskrivningen av verket står det: ”Väljer Judas, eller blir han utvald, att förråda Jesus? David Harsent’s kraftfulla libretto ställer många frågor”. Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon inspelning av detta, men det är skrivet för ett par solister, kör och orkester.

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 124

Tonsättarinna nr 122

Anna Cederberg-Orreteg (f. 1958)

Även om det fortfarande är isande kallt (där jag bor kom det snö häromdagen) så befinner vi oss i vårtid. Valborg närmar sig och man kan anta att våren kommer att sjungas in vid valborgseldar runt om i landet. Troligen med ”de gamla vanliga” dängorna, ja ni vet säkert vilka det är!

På området vårsånger för kör finns det stor potential för förbättring när det gäller att lyfta in kvinnliga tonsättare. För ett tag sedan träffade jag Anna Braw, som också är engagerad i frågan om musik av kvinnor. Hon har gjort flera spellistor på Spotify på olika teman, med musik av kvinnliga kompositörer, bland annat en med vårmusik (länk nedan). Det är inte bara körmusik på den listan, utan en härlig blandning – hoppas du blir inspirerad och hittar något du vill framföra!

På den här listan hittar du körstycket ”Välkommen åter snälla sol” skrivet av veckans tonsättare Anna Cederberg-Orreteg. Det är ett oerhört finstämt och vackert stycke, som kanske inte skulle göra sig så bra utomhus vid en valborgseld, men definitivt vid en vårkonsert i kyrkan. Jag har själv tonsatt den här texten, som lite otippat är skriven av August Strindberg.

Anna Cederberg-Orreteg är verksam i Stockholm och har under sin yrkesverksamma tid framförallt jobbat som musiklärare i grundskola och på gymnasium, samt i Farsta musikklasser. Jag förknippade ganska länge Anna med bra, välklingade och pedagogiska sånger för barn- och diskantkör – ett nog så viktigt område! Men hon har skrivit så mycket mer!

Jag sjunger i en liten damensemble där vi nyligen framförde ”Kyrie” ur Missa brevis (damkör SSAA). Det kräver en del för att det ska klinga rent, men det är väl värt mödan och utmaningen. Ett annat tips för dig som leder damkör är sången ”Är kärleken” (SSA).

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 122

Tonsättarinna nr 113

Faustina Hasse Hodges (1822-1895)

Veckans tonsättare föddes i England. Hennes far var organist, och alla fyra barnen gick faderns fotspår vad gäller yrkesval. Fadern emigrerade till USA och Faustina följde efter när hon var 19 år gammal.

Foto: Wikipedia

På 1850-talet arbetade Faustina som organist och undervisade i orgel, piano och sång vid Troy Female Seminary. Vid samma tid började hon ge ut sina kompositioner. Det var klavermusik och vokalmusik hon skrev.

Ja, tyvärr finns det inte så mycket mer information att hitta om Faustina. Men jag hittar en inspelning av ”Blessed are the pure in heart”, för tre damröster. Det finns också en midifil på påsksången ”Day of days”, som verkar gå att köpa på sheetmusicdirect.com – länk här nedanför!

https://www.sheetmusicdirect.com/en-US/se/ID_No/1084301/Product.aspx

Vill du veta mer om kvinnliga tonsättare? Följ gärna genom att prenumerera på kommande inlägg!

Veckans tonsättarinna nr 104

Patricia van Ness (f. 1951)

November månad står för dörren, liksom allhelgonahelgen, den helg då Requier ofta framförs runt om i kyrkorna. Du kan säkert nämna en handfull verk skrivna av män – men vilka kvinnor känner vi till som tonsatt de kända texterna?

Jag har tidigare skrivit om Helen Ostafew, som har skrivit ”Requiem for humanity”, och Rebecka Dale med sitt ”Materna Requeim”.

Jag hittade en spellista på Spotify (Requiem settings by women composers), som är väl värd att lyssna på. Den innehåller inte mindre än 13 requier skrivna av kvinnliga kompositörer, varav flera var helt nya för mig.

Patricia van Ness blir först ut i min presentation av Requie-kompositörer. Hon är, förutom tonsättare, violinist och poet bosatt i Maine, USA. Hon har kallats ”en modern Hildegard av Bingen”, eftersom hennes musik uppfattas som både gammal och ny. Hon inspireras av medeltid och renässans, och skriver i huvudsak vokalmusik. Hon har särskilt uppmärksammats för sin musik för damkör.

Patricia har fått beställningar från många namnkunniga ensembler runt om i världen. Hon skriver just nu musik till psaltarens 150 psalmer, med text på engelska, hebreiska och latin.

Patricias musik kan du hitta på de vanliga musikplattformarna, och på youtube finns spellistor för olika bestättningar.

På Patricias hemsida finns noter i pdf-format för nedladdning, och vill man framföra något verk ber hon om en donation på 1 dollar per kopia.

Kyrie-satsen ur Requiem:

Spellista med musik för damkör:

Prenumerera gärna på mina inlägg, och tipsa andra intresserade! Låt oss bli många som lär oss mer om och upptäcker alla fantastiska kvinnliga tonsättare!

Tonsättarinna nr 94

Elisabet Sköld

Jag fick en pratstund med Elisabet Sköld, musiker och tonsättare som bor i Stockholm. Det blev ett spännande och inspirerande samtal om många olika saker – både sådant jag känner igen mig i, och en del nya infallsvinklar. Intervjun nedan följs av några ljudprov och länkar till Elisabets eget förlag.

Hur kom det sig att du började skriva musik?
Jag kommer ihåg hur jag satt med en gitarr när jag var tonåring och hur härligt det var när jag fick till häftiga ackord. Jag spelade ju piano mest, men där var det klassisk musik som gällde. Sedan började jag komponera lite och när det var flera som var positiva till det jag skrivit, så fick jag blodad tand.

Skrev du text också?
Både och – jag tyckte ju om att sjunga efter Adolf Fredrik och när vi flyttade till Örebro och jag började sjuan, så kom det många funderingar att skriva om som tonåring. Där fanns en bra jazzklubb också – Power House – som betydde mycket och som inspirerade till att spela jazz och börja improvisera, vilket har varit förlösande.

Fortsätt läsa Tonsättarinna nr 94