”… I do not really understand my younger colleagues when they declare that they wish to extinguish any kind of Latvian roots in their music. I am happy if there are national roots in music and I am sad if they are not there. It is satisfying when you know what happens in the world, and still you remain who you are.” Maija Einfelde
Det här tipset kom till mig från en f.d. studiekamrat på Musikhögskolan. Jag blir glad för alla bidrag, och inte minst i det här fallet, när jag inte kände till tonsättaren förut! Tipsaren nämnde hennes ”Ave Maria”, som finns för blandad kör och orgel, men också i en soloversion för orgel. På YouTube hittar jag även en version för damkör och orgel.
Bild från https://www.lmic.lv/en
Einfelde är en lettisk tonsättare. Hennes pappa var orgelbyggare och hennes mamma var organist. Maija utbildade sig i Riga och tog examen i komposition 1966. Hon har sedan undervisat i teori och komposition. Einfeldes skriver mest kör- och kammarmusik. År 1997 vann hon The International Barlow Endowment for Music Composition Competition (i USA), och fick därmed internationellt erkännande, vilket resulterade i flera beställningar. Hon har bland annat skrivit för den kända Hilliard-ensemblen. Förutom ”Ave Maria” ska jag försöka införliva orgelstycket ”Sanctus” i min repertoar. För dig med en större kör kanske ”Lux Aeterna” kan vara något.
Mer information om Einfelde och hennes musik hittar du på Latvian Music Information Center:
“I want to show the world, as much as I can as a musician, the mistake that men make in thinking that they alone possess the gifts of intelligence and that such gifts are never given to women.”
Casulana var lutenist, sångerskan och kompositör, troligen var hon från trakten av Siena i Italien. Inte mycket är känt om hennes liv och skapande. 1566 skrev hon fyra madrigaler i en samling som heter ”Il Desiderio”. 1568 publicerades en madrigalbok för fyra röster, ”Il primo libero di madrigal”. Detta är troligen den första tryckta utgåvan av musik av en kvinna.
Bild från musicbywomen.org – länk nedan!
Samma år ska Orlando di Lasso ha dirigerat ett av Magdalenas stycken vid det Bayerska hovet. Casulana publicerade flera böcker med madrigaler, i Venedig, och flera sånger hade en dedikation till Isabella av Medici, som hon antas ha stått nära. 2022 återfanns ytterligare 17 av Casulanas madrigaler, och några av dem framfördes av BBC i ett radioprogram på internationella kvinnodagen samma år.
Jag tipsar om siten musicbywomen.org (länk härunder) – ännu en webbplats som vill synliggöra och berätta om kvinnors musik!
”Shape and form, rhythm and clarity, as well as freedom of expression, are all important. I am free to be myself regardless of fashion.”
Såhär uttryckte sig veckans tonsättare om sitt eget skapande. Att vara fri att vara sig själv när man skriver musik är väl ett mål så gott som något!
Joan Trimble som var kompositör och pianist från Ulster på Irland. Hon växte upp i ett mycket musikaliskt hem med en mamma som var soloviolinist och en pappa som var sångare. Trimble utbildade sig vid The Royal Irish Academy of Music, och fick flera stipendier för att studera piano, violin och komposition. Hon flyttade sedan till London och studerade vidare vid Royal College of Music, där hennes syster Valerie studerade, med cello som huvudinstrument. Två av Joans lärare under studierna i London hette Herbert Howells och Ralph Vaughan Williams (två betydande kompositörer i England vid den tiden).
Trimble komponerade totalt 24 verk, bland annat en opera, verk för orkester, kammarmusik, sånger och musik för två pianon. Musik för två pianon kanske inte hör till vanligheterna, men Joan och hennes syster hade vunnit första pris i Belfast Music competition år 1925, och de framträdde med sin pianoduo på professionell basis från 1938.
Joan Trimble inspirerades mycket av den Irländska folkmusiken, och stilistiskt ansågs hon skriva konservativt.
En del noter finns att köpa via den här intressanta hemsidan, som är något av en repertoarbank framförallt inriktad på kammarmusik – med syfte att ”address the huge gender imbalance that still exists in the programming of classical music.” https://www.coreliaproject.org/about
En av mina följare hör regelbundet av sig så fort han uppfattar ett namn på en kvinnlig tonsättare, och det här namnet var nytt för mig: den Polska tonsättaren Paula Szalit. När jag började leta info om henne hände det som ofta händer: jag hittar henne på en sida som handlar om kvinnliga kompositörer i Polen! Jag bifogar länk nedan, här finns så mycket att upptäcka!
Szalit var ett underbarn som konserterade redan i 10-årsåldern. Hon studerade piano i Wien och beskrevs som det största musikaliska underbarnet i historien – inga små ord, precis!
Szalit gav solokonserter, men spelade även tillsammans med orkestrar och i mindre ensembler, över hela Europa.
Jag fastnade för hennes Intermezzo op 2, som jag tycker har en sådan härligt ljus, somrig ton. Det passar ypperligt då det i skrivande stund är en av de första riktigt varma sommardagarna denna sommar.
Veckans tonsättare är också verksam som kyrkomusiker i Vaksala församling i Uppsala. Hon är uppväxt utanför Tranås i Småland, och hon har skrivit musik för orgel, piano och kör. Skapandet är en viktig del av livet för Viktoria, och hon hämtar mycket inspiration från bibelord och det som sker omkring henne. Jag kom först i kontakt med Klints musik via orgelstycket som heter ”Ljusning”. Jag har spelat det ett flertal gånger, och det blir alltid omtyckt av åhörarna. Verket finns utgivet på Wessmans notförlag. Ett nytt orgelstycke som heter ”Expre” uruppförs nu i sommar – det ska bli spännande att höra!
På Wessmans förlag finns också ett pianostycke utgivet: ”Ut i det blå”.
För kör har Klint några sånger utgivna på Gehrmans förlag. För blandad kör a capella finns ”Ogripbar” (länk till inspelning nedan), övriga stycken är för blandad kör eller damkör med pianokomp. Titlarna är: ”Alltid hos dig”, ”Res dig stråla i ljus”, ”Mitt hjärta är redo”, ”I mitt hjärta”.
Härförleden var jag på en orgel-lunchkonsert i en av landets domkyrkor. En inbjuden organist spelade fransk romantisk musik. Och ja, det var bara manliga kompositörer på agendan. Nuförtiden går jag igång på sådant. Varför inte leta fram åtminstone EN kvinna också, för att nyansera bilden av, i det här fallet, den franska romantiken? Det är ju inte precis någon brist på kvinnor under den tidsperioden.
Den här veckans tonsättarinna är kanske inte lika känd som Lili Boulanger, Louise Farrenc, Charlotte Sohy, Augusta Holmes med flera. Informationen om Hedwige Chrétien är knapphändig, och min franska är inte vad den varit, men Chrétien studerade vid Paris-konservatoriet, där hon hade César Franck som orgellärare. Hon studerade också piano och komposition. Hon vann flera priser, bland annat i komposition, innan hon gifte sig och fick två barn. Hon återvände till konservatoriet som lärare, men lämnade det 1892 för att helt och hållet ägna sig åt att komponera. Chretien skrev omkring 150 verk, bland annat opera, kammarmusik, körverk och orgelmusik. Det finns också en samling med lättare orgelstycken lämpliga för elever (Album für junge Organisten, kan köpas från Echomusik).
Ida Moberg föddes i Helsingfors och den musikaliska banan började som sångerska och musiklärare. Detta var mycket tack vare Anna Blomqvist, som var tonsättare, kördirigent och konstnärlig ledare på ”Svenska fruntimmersskolan” i Helsingfors, där Moberg studerade under 1870-talet. Blomqvist fick stor betydelse för Ida och blev hennes mentor under hela livet.
Moberg studerade komposition vid det som nu är Helsingfors Filharmoniska orkester och hon hade bland andra Jean Sibelius som lärare. Hon studerade också i Dresden, där hon också kom i kontakt med antroposofen Rudolf Steiner.
I dagarna ska budgetäskanden för 2026 lämnas in, och jag tänker ofta på att man borde lägga in pengar för att beställa musik. Det finns så många duktiga tonsättare runt om i landet, och det kanske är dags att göra allvar av funderingen? Tänk om alla församlingar tog för vana att beställa ny musik varje år, eller då och då, till något högtidligt tillfälle – det skulle verkligen kunna göra skillnad!
I samband med att man tänker verksamheter för kommande år, passar jag på att börja fundera på repertoar för olika körer. Jag råkade hitta en mässa för blandad kör och jazz-trio, med titeln ”Mässa i en orolig tid”. Titeln är ju högst passande i den tid vi nu lever i, och jag blev nyfiken då jag såg att det var skrivet för trestämmig, blandad kör. Jag fick en pratstund med tonsättaren Erika Hammarberg.
Vem är du? Jag är musiker, i grunden pianist, och har aldrig riktigt kunnat bestämma vilken genre jag vill vara i, utan jag har flyttat mig emellan olika. och kom på lite senare i livet att jag ville ägna mig åt att skriva musik. Jag kom på sent att jag ville bli kompositör.
Hur har din väg till att bli kompositör sett ut? Jag utbildade mig till pianopedagog, men var sedan inte så sugen på att undervisa. Jag läste en master i musikteori och har sedan undervisat i det på högskolan och på SMI. Jag kände efter ett tag att jag ville tilllbaka till det konstnärliga, att jag ville komponera för akustiska instrument.
Minns du det första du skrev? Nej. När jag var liten skrev jag en låt om en blå penna. Jag har alltid hållit på.
Vad skriver du för musik? Jag skriver främst för kör – ett medium jag tycker mycket om och som har en särskild närhet i uttrycket. Jag skriver också regelbundet för storband, ett sammanhang som fortsätter att inspirera mig. Könsbalansen inom jazz är fortfarande ett problem. Det är fortfarande få kvinnliga instrumentalister som synliggörs, och vi vet att många slutar spela när de kommer upp i äldre åldrar. Ofta är det de som sjunger som blir kvar. Vi vet också att utbildningskedjan – från tidig undervisning till högre musikutbildning – på olika sätt sorterar bort dem som inte passar in i våra invanda föreställningar om vad jazz är, hur man spelar, vad man spelar, och vem som spelar. Det finns tydligt stöd för detta i forskningen. Kulturrådet gjorde för några år sedan en större kartläggning av jämställdheten i musiklivet, med fokus på bristen på kvinnliga jazzmusiker i professionella storband. Det resulterade i ett omfattande ekonomiskt stöd till institutionerna under tre år för att arbeta med frågan. Vi som startade Elaria Orchestra kände att den här frågan redan hade undersökts under många år – gång på gång – och att det var dags att faktiskt göra något i stället för att utreda ännu en gång. Vi ville visa att det går att bygga ett professionellt storband på jämställda grunder, och att det finns många kompetenta musiker att lyfta fram – men att man måste börja leta utanför sina invanda cirklar.
Mässa för kör och jazz-trio – berätta om tillkomsten? Idén till mässan föddes för drygt tio år sedan, ur en längtan att förena jazzen med den klassiska körtraditionen. Jag ville undersöka vad som händer när jazzens harmonik, rytmik och uttryckssätt får möta den traditionella mässformen och den klangvärld som en blandad kör bär med sig. Att jag valde att skriva för trestämmig och inte fyrstämmigt blandad kör var ett strategiskt val. Det verkar inte finnas så många herrar som sjunger ute i landet, och det kändes inte som att det är någon idé att skriva för fyra stämmor. Jag vill att det ska komma till användning! En svårighet när man skriver trestämmigt kan vara att få alla stämmorna linjära. I mässan har jag försökt skriva unisont ibland, enkla tersstämmor ibland. Ett tydligt mål har varit enkelhet för att öka användbarheten. En förutsättning är förstås att man har komp till. Det är bra, lättsjungna melodier, och man kan med fördel låta kören sjunga utantill. Agnus Dei-satsen är möjligen lite svårare.
Vilka är dina inspirationskällor? Allt möjligt! Jag inspireras av texter, dikter och poesi, men också av naturen, djur och det som finns omkring mig i vardagen. Ett exempel är beställningsverket Shadows jag skrev till tävlingen Solistpriset Jazz 2025, som inspirerades både av en dikt av Karin Boye och av den schweiziske skulptören Alberto Giacomettis verk. Jag gillar att arbeta med flera lager av betydelse och att låta olika konstformer tala med varandra.
Hur ser din skrivprocess ut? Den kan se väldigt olika ut. Mässan vi talade om fick jag idéen till för 10 år sedan. Jag tänkte att man borde skriva en sådan mässa, men sedan låg idén och väntade i brist på motivation. När jag sedan kontaktade textförfattaren och fick texterna från henne, så skrev jag utifrån dem. Ofta börjar jag med en skiss, tonmaterial eller några ackord. Dessa idéer kan stå på pianot under lång tid, ibland jobbar jag parallellt med flera saker. Jag jobbar mycket med motviutveckling och använder olika tekniker för att utvinna mesta möjliga ur grundmaterialet. Tid är en viktig del i min skrivprocess. Det kan ibland gå år innan jag är klar, ibland är det viktigt att låta stycken få ”vila” innan man jobbar vidare med dem.
Vad är mest utmanande med att vara tonsättare? Och vad är roligast? Det mest utmanande är definitivt att få ekonomisk ersättning för det man gör. Ofta betalar ingen ingen mig för att skriva ett stycke. Om jag skickar min musik till ett notförlag får jag bara royalties från eventuell försäljning, vilket ofta blir väldigt lite i det stora hela. Det är en svår balans att få det ekonomiska att gå ihop samtidigt som man vill fortsätta skapa och utvecklas. Det kan också vara utmanande att jag jobbar mycket i min ensamhet. Jag kan sakna det kollegiala samarbetet som man har på en arbetsplats, där man har ett konstant utbyte av idéer och inspiration. Det roligaste med att vara kompositör är att få höra det man har skapat – att det klingar, att någon spelar eller sjunger det. Det är också väldigt givande att samarbeta med musiker och få till utbyten. Till exempel har jag nyligen haft ett samarbete med en slagverkare, där jag fick möjlighet att lära mig mer om slagverken och hur de kan integreras på nya sätt i musiken.
Vilket av dina verk är du mest nöjd med? Det är svårt att välja! Det jag skrivit nyss! Om jag måste välja säger jag ”Shadows”, ”En sådan kväll” (ett stycke för kör med vilket Erika vann tävlingen Allmänna sången och Anders Wall composition Award år 2024). Och ”Paso Doble” för storband.
Vad har du för råd till den som vill bli tonsättare? Läs partitur och lyssna på musik! Det finns så mycket gratis på nätet. Fundera på varför du gillar viss musik, analysera vad har tonsättaren gjort. Partitur är oslagbart! Studera komposition! Häng inte upp dig på att det bara handlar om begåvning, det är väldigt mycket hårt arbete!
Erikas musik finns utgiven på Gehrmans (En sådan kväll) och på Wessmans där jag hittar fyra titlar (förutom Mässa i en orolig tid): En bön till dig (SATB, pi), Fader vår (SATB, pi), Aftonbön (SATB) och Den mörkaste tiden (SSA), den sista ett stycke som passar för lucia/advents- och jultiden.
Mary Howe föddes i Virginia. Hon började tidigt spela piano och i 18-årsåldern framträdde hon offentligt och blev antagen till Peabody Institute, där hon fortsatte studera musik. Även om hon var en skicklig pianist så föredrog Howe att komponera. Till en början skrev hon uteslutande pianomusik, men så småningom började hon skriva även för orkester. Hennes stycke ”Chain Gang Song” (orkester och kör) fick särskilt beröm för att det inte lät feminint (!). Jag läser även att efter det styckets första framförande, när Howe gick fram för att ta emot applåderna, så undrade en man i publiken varför en kvinna ställde sig där och bugade.
Senare skrev Howe många sånger och även kammarmusik, och hon var en av grundarna till ”Society of American Women Composers”. Vad jag har hittat så skrev hon i varje fall två orgelstycken, av vilket det ena gavs ut, nämligen ”Elegy”. Noter finns här: https://imslp.org/wiki/Elegy_(Howe,_Mary)
Jag delar också en länk till ”Spring Pastoral”, som finns på spellistan ”Music for spring by women composers” av Anna Braw. Där finns mycket fint såhär i vårtid!
Fyll i din e-postadress för att få uppdateringar när nya inlägg publiceras!
Jag fick nys om att Högalids damkör ska framföra ett verk av Anne Dudley. Verket heter ”One touch of Nature” och det framförs i Högalidskyrkan sön 18 maj kl. 16.
Anne Dudley föddes i London och är musiker, arrangör, producent och kompositör, med examen från Royal College of Music. Jag kan inte bli annat än imponerad, dels över mängden musik hon har skrivit, men också över bredden. Dudley är flitigt anlitad som arrangör i den engelska popbranschen och har skrivit arrangemang för Frankie goes to Hollywood, Paul McCartney, Tom Jones, Liza Minelli, Cher, Wham, Rod Stewart – för att nämna några! Anne Dudley var en av grundarna till gruppen The Art of Noice, en synthpopgrupp som var banbrytande på sin tid genom att skriva i huvudsak instrumental musik uppbyggd på samplingar. Den här gruppen har gått mig helt förbi, men en av deras största framgångar var när de tillsammans med Tom Jones gjorde en cover på låten ”Kiss” (som sjöngs av Prince).
Anne är också en framgångsrik kompositör av filmmusik och 1998 vann hon en Oscar för bästa musik, för musik till filmen ”Allt eller inget”. Hon har även skrivit musik för filmen ”Mamma Mia here we go again” och för TV-serien Poldark som gick på svensk TV 2015.
Anne Dudley har också skrivit två operor, musiksagor för barn och hon har fått beställningar på verk från bland annat Radio France Philharmonique och BBC Consert Orchestra. En del av Annes musik finns utgiven på Buffalo Music Ltd.
