kvinnlig kompositör – Katarina Rudérus

Veckans tonsättarinna nr 158

Camilla de Rossi (1670-1710)

Efter förra inlägget som handlade om Laura Netzels Stabat Mater, har jag börjat sammanställa en lista med musik skriven av kvinnor för fasta-, passions- och påsktiden – det verkar finnas behov av en sådan! Bach, Pergolesi, Pärt och Buxtehude m.fl män, har skrivit fantastisk musik, jag säger inget annat. Men det vore en välgärning om vi kunde låta några lika underbara verk av kvinnor komma till tals också. När min lista blivit lite längre lovar jag att publicera den. Jag snubblade över en riktigt spännande sak idag, som jag får lov att återkomma till lite senare.

I jakten på information om Camilla de Rossi snubblar jag över sidan amodernreveal.com – här finns det fler eldsjälar som vill lyfta fram musik av kvinnor. Jag rekommenderar en titt på deras sida (länk nedan)!
Camilla de Rossi var en italiensk barock-tonsättare, känd för sina oratorier. Flera av oratorierna beställdes av den Österrikiske kejsaren Joseph den förste, och de framfördes vid hovet i Wien. Om jag är rätt påläst ska fyra av de Rossis oratorier finnas bevarade, samt en kantat.

Oratoriet ”Il Sacrificio de Abramo” (Abraham’s offer) skrevs för stilla veckan 1708. I detta verk använde sig de Rossi, förutom av stråkarna, av det dåtida blåsinstrumentet chalumeau, en föregångare till klarinetten. För övrigt skrev hon sina oratorier för soloröster och stråkar/continuo, tyvärr inga körer. Men visst är det flott musik?

https://www.amodernreveal.com/camilla-de-rossi

Prenumerera gärna för att få en avisering när nytt inlägg publiceras!

Veckans tonsättarinna nr 157

Laura Netzel (1839-1927)

Den här boken har stått i min hylla ett tag, och nu har jag börjat läsa om Laura Netzel. Informationen på Wikipedia är ganska knapphändig, där får man inte veta så mycket mer än att hon föddes i Finland med efternamnet Pistolekors, men att hon växte upp i Stockholm. Vidare står det att hon studerade komposition för Wilhelm Heintze i Stockholm och för Charles-Marie Widor i Paris, och att hon skrev under pseudonymen N Lago.

I Camilla Hambros bok om Netzel bläddrar jag fram till kapitlet om hennes Stabat Mater, ett verk som jag vet uppfördes i en Stockholmsförsamling för någon vecka sedan, och som kommer att framföras i Skellefteå på långfredagen. Passionsmusik av kvinnliga tonsättare lyser rätt mycket med sin frånvaro, eller så syns de inte bland alla framföranden av Bachs passioner eller musik av Pergolesi, Pärt, Buxtehude, med flera.

Jag har själv inte hört hela verket, bara sjungit någon körsats under en sångvecka, men enligt uppgift tyckte Laura själv att Stabat Mater var ett av hennes bästa verk. Netzel valde att framföra delar av verket innan helheten var färdig, och de satser som publiken fick lyssna till rönte uppskattning.

Stabat Mater uruppfördes i Östermalms kyrka (Hedvig Eleonora) i februari 1890, i en välgörenhetskonsert för Eugeniahemmet (ett hem för handikappade barn), och Netzel hade sett till att anlita kända sångsolister från operan. Publiken lär ha visat sin uppskattning för verket, men det blev sågat av stora delar av pressen. Undantaget var recensenten i Stockholms dagblad, som hävdade att Stabat Mater var det bästa Netzel skrivit, och att hon var den enda kvinnliga kompositör som förtjänade erkänsla. Med detta sagt hade han dock också synpunkter på modulationer och stämföring.

Efter uruppförandet arbetade Netzel på att orkestrera musiken. 1897 framfördes orkesterversionen av Stabat Mater i Paris, där det fick ett mycket varmare mottagande av de franska kritikerna, än vad det fått i Sverige. Verket är ursprungligen skrivet för solister, kör och orgel, vilket borde göra det till ett bra alternativ för oss som inte har möjlighet att sätta upp de stora passionsverken.

Mig veterligen finns det ingen inspelning ännu av Netzels Stabat Mater, men om jag inte minns fel finns noter att köpa på något av de finska förlagen. Det finns dock annan musik av Netzel inspelad, några exempel här nedan!

Vill du bidra till att flera Stabat Mater/passionsverk av kvinnliga tonsättare framförs är Laura Netzel ett alternativ, men det finns flera, t.ex Zuzanna Koziej (ursnyggt verk för damkör!) Anna Cederbergs ”Via Dolorosa”, eller den korta ”Der Tod Jesu” av Anna Amalia av Preussen.

Tillägg efter publicering:
En av mina följare tipsar mig om att det även finns orgelmusik av Laura Netzel, nämligen Preludium och Fughetta, som ska finnas utgivet på ett fransk förlag, i skrivande stund oklart vilket. Verket finns inspelat av Jonas Lundblad (länk nedan).

Prenumerera gärna på kommande inlägg på bloggen genom att fylla i din e-postadress i fältet nedan och klicka ”prenumerera”.

Tonsättarinna nr 156

Nobu Koda (1870-1946)

Jag håller i min hand en helt nyutkommen bok av Anna Braw och Maria Mannberg. De porträtterar 55 tonsättare som är kvinnor. Boken kan användas av barn och unga i mellan- eller högstadiet, men går självklart att läsa även av oss andra. Boken är inte bara innehållsrik, jag gillar layouten som jag upplever som ren och snygg, med tilltalande bilder. Det finns också lyssningstips i alla kapitlen.

Jag känner igen många av namnen som radas upp, men inte alla! Så är det t.ex. med den Japanska tonsättaren Nobu Koda.

Nobu Koda anses vara Japans första kvinnliga violinist och kompositör. Som liten spelade hon koto, det traditionella japanska stränginstrumentet. Hon blev den första kvinnan att studera vid en musikskola grundad av en japan som studerat utomlands. Hon hade en lärare som var intresserad av Västerländsk konstmusik, och hon fick undervisning i det. Hon fick själv möjlighet att studera utomlands, som en av de första japanskorna.

Efter två utlandsvistelser återvänder hon till Tokyo, men det var svårt att bli accepterad som kvinna i musikaliska sammanhang. Till slut startar hon en musikskola där hon undervisar flickor.

Den första violinsonaten skrev hon som student i Wien, bara 24 år gammal. Hade jag bara hört den utan veta vem som skrivit den, hade jag aldrig gissat att den var skriven av en ung kvinna från Japan. Icke desto mindre vacker musik!

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 155

Claude Arrieu (1903-1990)

Är det inte underbart med tabeller? Den här är hämtade från sidan iMusiken, som regelbundet följer upp vad olika orkestrar i Sverige spelar. Mycket intressant läsning! Ta gärna del av och jämför orkestrarna här:

Tabellfrossa: Så fördelas repertoaren hos landets orkestrar

Apropå orkestrar så har gjort en spellista på Spotify med orkestermusik av kvinnor (länk nedan), och från den listan valde jag den här veckans tonsättare, Claude Arrieu. När jag surfar runt för att hitta information om henne hittar jag hemsidan clarinetmusicbywomen.com – en sida som vill göra något åt kvinnors underrepresentation när det gäller klarinettmusik! Här kan man leta efter lämpliga stycken att infoga i sin repertoar. Det är mycket överskådligt och lätt att hitta stycken för olika ensembler eller olika tidsepoker.

Claude Arrieu – vem var hon? Hon hette egentligen Louise-Marie Simon, men skrev under pseudonymen Claude Arrieu. Hon föddes i Paris, hennes mamma kanske jag får anledning att återkomma till, hon var nämligen också kompositör. Claude drömde om att bli pianovirtuos och började studera på Pariskonservatoriet. 1932 vann hon det prestigefyllda ”Prix de Rome” i komposition.

Arrieu skrev musik i många olika stilar. Jag delar länk till hennes Blåskvintett. Arrieu skrev hundratals verk, bland annat konserter för olika instrument, teater- och filmmusik, operor, kammarmusik och vokalmusik. Hon jobbade också på franske radion och undervisade, vilket också medförde att hon skrev musikstycken som användes i undervisningen.

Någon har beskrivit hennes musikaliska stil som ”lätt flödande, elegant, uttrycksfull och melodisk, med en naturlig känsla för melodi.” Lyssna och gör dig en egen uppfattning!

Prenumerera gärna på kommande inlägg!

Tonsättarinna nr 154

Margarita Långberg (f. 1967)

Andra helgen i mars hade föreningen SKO (Sveriges Kvinnliga Organister) sitt första årsmöte (länk till föreningens hemsida finns längre ned). Det ägde rum i Södertälje precis ett år efter föreningens bildande, och förutom årsmöte så innehöll helgen ett par orgelkonserter på temat musik av kvinnor. En av deltagarna under dessa dagar var Margarita Långberg, organist och körledare i Västerlövsta pastorat i Uppland.

Margarita föddes i Sibirien, i det som då var Sovjetunionen. Båda hennes föräldrar hade tekniska yrken, mamman var arkitekt och pappan jobbade med teknik och utbildning av yrkesförare. När Margarita var fem år gammal gick hennes mamma bort, och pappan valde då att placera henne i en internatskola för musikbegåvade barn. Det var på så sätt en slump att Margarita kom i kontakt med musiken. Efter några år på skolan visste hon att musiken var hennes livs största kärlek. Hon studerade piano och dirigering och fortsatte utbilda sig på högskolan i Moskva, där hon blev konsertpianist.
Genom sitt engagemang i en ideell förening besökte hon Sverige vid flera tillfällen. Vid en av resorna hit träffade hon sin blivande man och flyttade till Uppsala. Hon har sedan också utbildat sig till organist och tagit en masterexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Margarita minns att hennes första teorilärare uppmuntrade henne att ägna sig åt harmonilära, och hon skrev sitt första pianostycke när hon var i 11-årsåldern, ett stycke som tyvärr inte finns bevarat. Numera skriver hon mest körmusik, men även arrangemang för den egna kören, samt en del orgelmusik.

Margarita hämtar inspiration från folkmusik och jazz-standards. Hon tycker om klara melodier, och ibland experimenterar hon med kärva harmonier. Hon beskriver själv sin musikaliska stil som ”klassisk med moderna element och jazziga toner”. Orgelstycket ”En liten vilsen melodi”, som Margarita framförde vid SKOs årsmötesdagar, tycker jag är ett ypperligt exempel på just detta.

Just nu skriver Margarita på ett körstycke för påsk. Roligast tycker hon det är att skriva för orgel, då hör hon klangen i huvudet. Hon drömmer också om att få skriva något större, t.ex. för symfoniorkester.

Jag kan rekommendera ett körstycke av Margarita som heter ”Inget jag ber om min Gud”, för blandad kör och piano. Det fanns utgivet på Sångfågeln förlag, som numera är uppköpt av Wessmans.

https://www.sverigeskvinnligaorganister.se

Fyll i din e-postadress så får du en notis när nästa inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 153

Amy Summers

”Vi män har tusen knep att hindra en kvinna att komma fram”.

Jag börjar med ett boktips: ”Besvärliga fruntimmer! Sveriges första kvinnliga jurister” av Elsa Trolle Önnerfors. Citatet ovan är hämtat ur boken, och det är manlig professor som uttalar det i samband med att en ny behörighetslag antogs 1923, en lag som skull ge kvinnor rätt till offentliga och statliga tjänster – med undantag för militära befattningar och prästtjänster. Det är alltid intressant att lära sig mer om kvinnor som på olika områden kämpat för förändring, och också åstadkommit något. Och även om detta handlar om de första kvinnliga juristerna i landet, så kan vi som jobbar på andra håll känna igen oss i mycket som berättas. Plus att det såklart är spännande och lärorikt att få en inblick i en annan bransch!

Den här gången blir det också en tonsättare från England, nämligen Amy Summers. Summers musikutbildning började med pianospel, körsång och att hon spelade slagverk. Hon har utbildat sig i musik vid universitetet i Nottingham och sedan vid Trinity College. Hennes musik är utgiven på en mängd olika förlag, de finns listade på hennes hemsida. Hon skriver mycket filmmusik och har haft stora framgångar på det området.

Men hon skriver också för kör och för orgel.
Musik av Summers finns med I samlingen ”The Oxford Book of Organ Music by Women Composers” – en samling jag verkligen kan rekommendera!
Jag delar här nedan det meditativa orgelstycket ”Prelude”, som med sina tre minuter är ett lagom postludie-stycke.

Ett körstycke som jag gillar är ”Nunc Dimittis” för blandad kör, länk längre ned! Det finns, som vanligt, mycket mer att upptäcka och jag hoppas att du själv söker vidare om du gillar det du hör.

The Oxford Book:
https://global.oup.com/academic/product/the-oxford-book-of-organ-music-by-women-composers-9780193562721?cc=gb&lang=en&

Prenumerera gärna! Om det av någon anledning inte fungerar att fylla i e-postadressen kan du även maila till mig så lägger jag in den manuellt: katarina@ruderus.se

Tonsättarinna nr 152

Lucy Pankhurst (f. 1981)

Södertörns brass är en ensemble som spelar återkommande i Ösmo kyrka, och den traditionen går långt tillbaka i tiden. Jag vågar påstå att det var vår församlings satsning på kvinnliga tonsättare år 2021, som gjorde att den här orkestern mer aktivt började leta efter musik skriven av kvinnor – vilket såklart är jättekul! För någon vecka sedan hade de en konsert hos oss igen, och det var många kvinnliga kompositörer på agendan, bland annat Lucy Pankhurst, som är verksam i nordvästra England.

Lucy började spela horn när hon var 13 år, och snart var hon med i varenda skolensemble som fanns. Ytterligare några år senare började hon spela i ett par riktigt bra ungdoms-brassband.

Om jag förstått saken rätt började Lucy skriva musik inför en examen i skolan när hon var 16 år. Hon beskriver att hon hade en enorm fantasi och att hon nästan blev chockad när hon upptäckte hur många musikaliska idéer hon bar på och som hon inte varit uppmärksam på tidigare.
När hon började på college fick komponerandet största möjliga utrymme, eftersom hon tyckte det var så roligt. Att bli tonsättare var inget som hon drömt om att bli, det verkar bara ha hänt.

Lucy Pankhurst har lång erfarenhet som lärare och har skrivit mycket musik för ungdomsorkestrar och skolundervisning. Hon har fått beställningar från bl.a. BBC Radio och ett flertal festivaler för brassband. Jag noterar speciellt en festival som heter the International Women’s Brass conference, som ordnar internationella konferenser för att utbilda, stötta och marknadsföra kvinnliga brassmusiker.

2011 blev Lucy Pankhurst den första brittiska kvinnan som fick ett pris för ett stycke skrivet för Brassband: ”In Pitch Black”. Verket beskriver den katastrof som inträffade 1910 i England, då en explosion i en gruva dödade 342 personer.

International Women’s brass conference:
https://myiwbc.org/about/

Prenumerera gärna på kommande inlägg genom att fylla i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 151

Nina Sandell (f. 1977)

Jag fick en pratstund med Nina Sandell, en av många kyrkomusiker som också skriver musik. Nina började sin musikaliska bana som stråkmusiker som ung, då hon spelade violin vilket följdes av viola, piano och senare orgel. Hon är utbildad på orgel och viola både Sverige och England och läser just nu en master i komposition vid Musikhögskolan i Piteå.

Jag kom först i kontakt med Nina Sandell via hennes ”Orgliga småstycken”. De första styckena till den här samlingen tillkom för ungefär 15 år sedan, och de växte fram ur de behov som fanns för Ninas egna orgelelever. Det som Nina saknade i traditionella orgelskolor, skrev hon själv till sin elever. Styckena är baserade på olika speltekniska mönster och de hjälper eleven att ”få styrsel” på händerna, samtidigt som de musikaliskt låter mer avancerade än de är. Det finns nu fem stycken samlingar av ”Orgliga småstycken”, som alla går att köpa via Nina (länk nedan).
Jag kan varmt rekommendera dessa samlingar!

Musik av Nina Sandell finns också på Gehrmans notförlag, som nyligen gav ut två körstycken som hon skrivit.

Jag frågar Nina hur hon själv beskriver sin musik, och får till svar att hon alltid skrivit i en lättillgänglig stil, eftersom det finns ett behov av det, och alltid med utgångspunkt i de ensembler hon själv haft tillgång till. Hon beskriver sig som en ”bruksmänniska”, som inte skriver krångligt, utan vill att musiken ska vara lättillgänglig och användbar. Hon blir särskilt glad när hon lyckas skriva något som får en elev eller en kör att ”tända till”. Om man kan sprida glädje och en känsla för musiken, har man lyckats, säger Nina.

Nina Sandell säger att det som inspirerar hennes mest är att veta för vilket sammanhang hon skriver. Människorna, i de körer och de elever hon möter, inspirerar. Sandell skriver också texterna själv, och tycker om att skriva dikter och texter som får folk att tänka till. Det kan vara svårt att veta hur tydligt man ska säga saker, och hur mycket man ska lämna till andra att tolka.

http://www.ninasandell.se/noter-att-kopa/

https://gehrmans.se/search?q=Nina+Sandell&options%5Bprefix%5D=last

Prenumerera gärna på kommande inlägg! Fyll i din e-postadress om du vill ha en påminnelse när nya inlägg publiceras!

Tonsättarinna nr 150

Ika Peyron (1845-1922)

På nationaldagen ska jag spela en orgelkonsert, och nu pågår planeringen av repertoaren. Jag tror att rubriken får bli något i stil med ”Musik av svenska, kvinnliga organister och artister”. ”Artisterna” får komma med eftersom arrangören uttryck önskemål om att programmet också ska innehålla ”populärmusik”, sånt som ungdomar lyssnar på. Jag vet inte säkert vad ungdomar lyssnar på – Laleh kanske är ett säkert kort, men vad ska man tro om Eva Dahlgren eller Marie Fredriksson?

Nåväl. Jag letade lite efter vilka kvinnor som varit kyrkomusiker i Sverige, sedan vi fick vår första kvinnliga organist (Elfrida Andrée), och nu kanske inte Wikipedias lista är komplett, men där fanns en del namn som jag gått vidare med. Ika (Albertina Fredrika) Peyron är en av dem som jag hittade, som också skrivit musik för orgel. Det är dock oklart om hon var organist i någon församling. Av informationen jag hittills hittat verkar hon mer ha framträtt som pianist.

Ika Peyron föddes i Timrå, och växte upp som fosterbarn hos en grosshandlare i Sundsvall som gärna ville att hon skulle bli läkare, men själv var Ika mer intresserad av musik. Familjen flyttade till Stockholm 1855, och där tog Ika pianolektioner för flera olika lärare. 1865 gifte sig Ika med riksdagsmannen Ludvig Peyron, och sedan följde några år då hon uteslutande ägnade sig åt familjen och de fyra sönerna. Redan innan bröllopet hade Peyron försökt sig på att komponera, men tidsandan var sådan att det inte ”ansågs passande” att kvinnor skrev musik. Hon fortsatte ta pianolektioner som gift, och hon tog upp komponerandet på 1880-talet, då sönerna hunnit växa upp. Hon tog då privatlektioner i kontrapunkt, harmonilära och instrumentation, för bland andra Emil Sjögren.

Peyrons musik blev framförd och rönte uppskattning redan under hennes livstid, framförallt sånger och pianomusik. Hon skrev mycket musik som var anpassad för amatörer, sådan musik var eftertraktad och förlagen tjänade pengar på det.
Peyrons musik spelas också idag, bland annat framför gärna musikkårer hennes stycken.

På Musikverket kan du ladda ner noter på bland annat ”Två stycken för stor orgel” av Peyron:
https://discover.musikverket.se/cgi-bin/koha/opac-search.pl?idx=&q=Ika+Peyron&weight_search=1

Källor:
Wikipedia och  
Albertina Fredrika (Ika) Peyron, www.skbl.se/sv/artikel/AlbertinaFredrikaIkaPeyron, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Magdalena Fronczak), hämtad 2025-02-02.

Vill du ha en påminnelse när nya inlägg publiceras? Fyll i din e-postadress!

Tonsättarinna nr 149

Avril Coleridge-Taylor (1903-1998)

Coleridge-Taylor kanske låter bekant? Vad jag inte visste var att han, Samuel, hade en dotter som också var kompositör. Hon, Avril, skrev sitt första musikstycke när hon var 12 år gammal. Hon studerade vid Trinity College of Music, där hon fick stipendium både i komposition och pianospel.

1933 debuterade hon som dirigent i Royal Albert Hall. Hon var den första kvinnan att dirigera H.M.S. Royal Marines, och hon var också återkommande gästdirigent för BBC Orchestra och London Symphony Orchestra.

På Avril Coleridge-Taylors verklista finns både kammarmusik, sånger och stora orkesterverk. Ett manuskript på verket ”Romance de pan” som uruppfördes 1922, återfanns och framfördes 2018. 2019 spelade Chineke! Orchestra hennes ”Sussex Landscape” – fantastisk musik om du frågar mig, väl värd att framföras fler gånger! Eller det vackra cello-stycket ”Who knows?” – anbefalles varmt till cello-spelande vänner!

Lästips!

Den här tidningen dimper ner i min brevlåda ett antal gånger om året – en prenumeration jag inte ångrar! Den skriver om kvinnor i ett historisk perspektiv, och berättar både om framgångsrika kvinnliga konstnärer, vetenskapsmän, forskare, såväl som statare och kvinnliga förbrytare. Mycket intressant läsning!

Prenumerera gärna på kommande inlägg, genom att fylla i din e-postadress!